Artilleriets äldre förläggningar på Gotland

S:t Hansgatan 23

"Casernen"  S:t Hansgatan 19

Södra tullhuset vid Södertorg

Persedelmagasinet byggdes 1773 och användes under 1800-talet.

Tygstationen. Artilleriet använde längan utefter Brännerigränd

Kasernen i gamla kronobränneriet vid Strandgatan

Utvecklingen av artillerikårens förläggningsförhållanden har stått i nära samband med de växlingar som organisationen har undergått. Under äldre tider hade staden Visby, skyldighet att sörja för de ditkommenderade truppernas inkvarteringar. Det tillämpades bland annat på den styrka ur Svea artilleriregemente som var kommenderad på Gotland. Artilleristerna erhöll inkvarteringspenningar av staden och för dessa fick man hyra in sig var de kunde. Därför blev deras logi också oftast den sämsta möjliga. Rum utan golv och eldstäder, en bädd av halmkärvar o s v.

Samlingsplats för korum och andra uppställningar var den så kallade Artillerigården vid Södertorg.

För att avhjälpa de olägenheter som var förenade med det förläggningssättet ställde staden år 1839 ett bostadshus vid S:t Hansgatan (S:t Hansgatan 23 kv Annexet 1) till artilleriets förfogande. Huset användes till kasern både för befälet och manskapet.

Kasernen vid S:t Hansgatan. År 1844 flyttades förläggningen hundra meter söderut till en byggnad (S:t Hansgatan 19). Den nya förläggningen hade tidigare varit fattighus men de fattiga fick istället flytta till artilleriets gamla kasern, alltså skedde ett byte, till vems fördel kan diskuteras.

Artilleriet nyttjade huset "Casernen" som logement fram till 1887 då man flyttade till Hamnplan.

Kanonerna och annan utrustning förvarades i ett av ringmurens torn och i det gamla Kronobränneriet. Ammunitionen magasinerades i det så kallade "Kruttornet".

Kasernen vid S:t Hansgatan blev med tiden ganska trång och då erhöll man en lokal på Strandgatan som kunde användas som kasern. Här ordnades förläggning för fästningskompaniet, sedermera positionsbatteriet och denna förläggning bibehölls av detta batteri ända fram till 1909 då kåren flyttade upp till Korsbetningen.

Södra tullhuset vid Södertorg låg vakt- och officersarresten. Den var belägen i huset som ligger tätt intill Söderport, på dess östra sida. Användes först från 1810 som arrestlokal för officerare men senare även för manskapet. Efter att artilleriet lämnat huset var det en tid bostadshus, revs 1947.

Artillerikåren handhade dessutom vakttjänstgöring på Enholmen. Det var således en ganska splittrad organisation över vilken artilleribefälhavaren förde befälet.

Tygstationen. 17/11 1777 förvärvade Kronan fastigheten (som idag benämnes Museet 1), som då kallades den Enequistska och endast bestod av kvarterets södra halva. Under de kommande åren kom Kronan att köpa upp även resterande delar av den nuvarande fastigheten som kallades Schlauska tomten. På kronans fastighet stod vid tiden för köpet 18 äldre byggnader av varierande storlek, material och ålder, som nu kom att rivas. Kronan påbörjade omedelbart om- och tillbyggnadsarbeten och lät inreda förrådslokaler och bostäder till kronobränneriet. Sedan bränneriverksamheten upphört på 1820-talet användes fastigheten till tygverkstad och gevärsförråd. I fastighetens sydöstra hörn finns en byggnad med två byggnadskroppar, placerade i vinkel mot varandra, som sträcker sig med långsidorna längs både Mellangatan och Brännerigränd. Under Kronobränneriets tid inrymde denna byggnad bland annat tjänstebostäder, förråd, kolbod, kopparmagasin, kronosmedja och brygghus. De tre sistnämnda byggnaderna nyuppfördes alla av Kronan 1780. Trots den stora satsningen på kronobränneriet blev verksamheten kortlivad. Redan 1813 såldes brännerihuset, nuvarande Museet 2, till en handlare, medan de övriga byggnaderna år 1830 tillföll Krigskollegiet som använde dem till tyghus. Efter att Kronobränneriet upphört med sin verksamhet användes huset bland annat som sjukhus för de ryska trupperna under invasionen våren 1808. (Källa: Visby innerstad - en bebyggelseinventering. Del 1)

--------------------------------------

(6/8 1880) Frågan om artilleristamtruppens kasern torde komma att orsaka Visby stad och dess fullmäktige bekymmer. Vid generalmönstring med truppen, som utgör 75 man, anmärktes att den för dess inqvartering använda kasernen icke vore för ändamålet duglig såsom inhyst i en utdömd byggnad. Arméförvaltningen har derför, för så framt icke batterischefen skulle vilja mot laglig ersättning taga inqvarteringen på passevolans, anmodat k. m:ts befallningshafvande att förständiga Visby stad att mot passvolansersättning tillhandahålla manskapet rum samt att öfvervaka att den staden härutinnan åliggande skyldigheten blefve senast 1 instundande Oktober på tillfredsställande sätt fyld. Skulle staden söka undandraga sig inqvarteringsskyldigheten ämnar arméförvaltningen anställa rättegång.

Batterischefen, derom tillspord, har förklarat sig icke kunna på angifna vilkor skaffa rum åt truppen.

Frågan är nu för utlåtandes afgifvande sänd till drätselkammaren. (Källa: 1749)

(17/9 1880) Kasernfrågan ter sig i den belysning, hvaruti hon i en genomgående utredning af drätselkammaren stälts, icke så farlig för staden, som att döma af arméförvaltningens barska, med rättegång hotande framställning varit benägen att föreställa sig densamma.

Våra läsare torde erinra sig, att stadsfullmäktige 4 sistl. Augusti genom k. m:ts befallningshafvande från arméförvaltningen fingo ett förständigande att till 1 Oktober hafva skaffat nöjaktig bostad åt artillerikårens stamtrupp, som för närvarande vore inhyst i en för ändamålet ”helt och hållet oduglig och utdömd bygnad”. Fullmäktige sände frågan till drätselkammaren för utredning och kammaren upplyser nu:

att bygnaden, för så vidt kammaren känner, alls icke är utdömd;

att stadens skyldighet att skaffa rum in natura för stamtruppen först inträder i det fall, att kronan sjelf icke eger några sådana lägenheter;

att kronan här icke saknar för ändamålet passande lokaler t. ex. f. d. kronomagasinet;

att den nuvarande kasernbygnaden är fullt tillräcklig, för så framt icke vissa delar af lokalen disponerades för andra truppens behof än sådan inqvartering, som lagligen åligger staden, såsom t. ex. matinrättning, handtverkarerum, expeditionsrum o. s. v.

Dessa rum anser kammaren böra uteslutande för inqvarteringen användas och föreslår fullmäktige, att utsätta tiden för deras afträdande till 1 April nästa år. Kammaren har rådfört sig med helsovårdsnämden, som anser att, efter i dessa rum vidtagna nödige reparationer, bygnaden lemnar tillräckligt utrymme för inqvartering af en styrka af 39 man.

Kammaren hemställer, att fullmäktige, i och med beviljandet af det anslag, som för denna reparation samt för inköp af jernsängar kan vara nödigt, måtte förklara sig önska, att den nuvarande bygnaden i dess helhetför inqvarteringen begagnas. (Källa: 1750)

(1/12 1880) Kasernfrågan har inträdt i ett nytt skede. Våra läsare minnas, att såsom svar på den stränga skrifvelse, som sändes Visby stad från arméförvaltningen, stadsfullmäktige ingingo med en anhållan till samma förvaltning att utredt måtte varda, om icke staten här egde egna bygnader, som lämpade sig till inredning af bostad för artillerikårens stamtrupp, enär stadens skyldighet att skaffa sådan inträdde först då, när visadt vore, att staten sjelf dertill saknade lägenhet. Derpå svarade arméförvaltningen dels att någon kronans lägenhet, som kunde för sådant ändamål inredas, icke funnes, dels att den nuvarande till kasern begagnade bygnaden borde undergå ny besigtning af en komité, hvars sammansättning arméförvaltningen närmare bestämde. Denna besigtningsnämd, bestående af hrr major Kyllander och löjtnant Husberg (utsedde af k. m:ts befallningshafvande), kapten G. v. Paykull (för arméförvaltningen), kamrer Bokström (för staden) samt doktor Goës (för medicinalstyrelsen), har i måndags och igår fullgjort sitt uppdrag.

Stadens ombud yrkade dervid, att en viss grund för besigtningen skulle bestämmas, samt att bygnaden ej borde betraktas såsom kasern utan som bostad för inqvarterad trupp, på samma gång han framhöll, att stadens skyldighet inskränkte sig till att skaffa rum, men icke kök eller matsal åt manskapet.

Sedan batterischefen upplyst, att kökslokal alltid åtföljt inqvarteringen äfven då den på passevolans tillhandahölls, förenade sig besigtningsmännen om att lägga 1841 års inqvarteringsförordning till grund för besigtningen och uttalade som sin åsigt, att det vore högst olämpligt att kökslokalen borttages.

Med anledning af arméförvaltningens ombuds erinran, att bygnaden redan vid en föregående besigtning kasserats, företeddes ett protokoll af 28 november 1861, hvaraf framgick, att bygnaden då förklarats vara oduglig för inqvartering af 75 man, ”samt att denna kasern utan sanitär olägenhet kunde efter förutgången ändamålsenlig och fullständig reparation och förändring rymma 35 man”.

Stadens ombud förklarade, att staden vore betänkt på en reparation af huset, enligt uppgjordt kostnadsförslag uppgående till en kostnad af 1,099 kr. 32 öre.

Besigtningsmännen togo derpå bygnadens olika lokaler i betraktande, uppgjorde beskrifning öfver densamma samt öfverenskommo om det utrymme, som i de särskilda rummen skulle kunna genom reparation och ändringar åstadkommas.

”att bygnaden invändigt befinnes i ett mycket förfallet skick; att en del bjelkar och golf äro af röta angripna; att portgång, förstugor och en del dörröppningar äro för låga samt att bygnaden icke kan lemna utrymme för mer än 31 man utaf de 75, som tillhöra stamtruppen. Besigtningsmännen anse derför bygnaden i sitt nuvarande skick otillfredsställande och äfven efter den af staden ifrågasatta reparation otillräcklig för stamtruppens inqvartering, hvarför, om staden Visby fortfarande för truppens inqvarterande vill begagna denna bygnad, af hvilken egentligen endast ytterväggarne äro i oklanderligt skick, icke blott de af stadens eget ombud ifrågasatta reparationer ofördröjligen böra utföras utan äfven de af mask och röta skadade bjelkar insättas med nytt och friskt virke samt flygelbygnaden åt S:t Hansgatan ombyggas, så att ordentliga trappor erhållas, och portgång, dörrar och förstugor gifvas vanlig höjd, på det att befäl och manskap må kunna utan obehag gå ut och in i bygnaden, hvarjämte för det manskap, som ej kan rymmas i denna bygnad annan laglig inqvartering bör beredas likasom äfven under bygnadens iståndsättande annan inqvartering bör anskaffas för det nu derstädes inhysta manskapet.”

Stadens ombud anmälde sin reservation, hvilken han förbehöll sig att till k. m:ts befallningshafvande inom 8 dagar skriftligen aflämna. (Källa: 1751)

(11/12 1880) I kasernfrågan föreligger ett nytt aktstycke. Men erinrar sig, att vid den besigtning, som enl. arméförvaltningens förordnande häromdagen egde rum för att tillförlitligt utröna beskaffenheten af den för artilleristamtruppens inqvartering Visby stads upplåtna bygnad, stadens ombud i komitén, drätselkammarens ordförande hr A. Bokström anmälde en från de öfriga ledamöterna afvikande mening. De skäl, på hvilka denna stödes, utvecklas närmare i den skriftliga reservation, som han till k. m:ts befallningshafvande inlemnat och som belyser den för vårt samhälles ekonomi vigtiga frågan från åtskilliga sidor. Med uteslutande af några mindre väsendtliga delar återgifva vi här reservationen:

Enligt mitt förmenande kan icke någon del af den till stamtruppens inqvarterande anvisade bygnaden utan stadens medgifvande disponeras till andra ändamål. Det hittills varande statsanslaget till kokinrättning tycktes jämväl angifva,  att hvad dertill hörer, bör af staten, icke af staden anskaffas. Då, såsom arméförvaltningens ombud vid besigtningen upplyste, staten för den i Göteborg förlagda garnisonerade truppen håller och bekostar särskild lokal för matinrättning, så kan jag så mycket mindre finna, att en liknande anordning i Visby skall, såsom besigtningen förmenar, blifva ”högst olämplig”.

Om staden behöfver matsalen — liksom handtverkare- och tvättrummen — för manskapets inqvartering, så är det för staden ”högst olämpligt”, om densamma mot stadens bestridande disponeras till andra ändamål, och om lämplighetshänsyn i en fråga, sådan som den här föreliggande, skola gälla, så förmodar jag, att en slik förmån icke alldeles obestridligen är endast den ena parten förbehållen.

Emot den ena af arméförvaltningens ombud vid besigtningen enligt protokollet lemnade, obestyrkta uppgiften såsom ”att bygnaden redan vid föregående besigtning kasserats”, får jag åberopa den afskrift af protokollet för denna föregående besigtning, som finnes bifogad gårdagens besigtningsprotokoll.

Deraf framgår visserligen, att Visby artillerikasern äro duglig för 75 man och att densamma kunde efter föregången ändamålsenlig reparation och förändring rymma 35 man, men detta protokoll förmäler ingenting om att bygnaden blifvit kasserad.

Om bygnaden såsom kasern, och isynnerhet med de anspråk man numera kan ha på ett sådant militäretablissement, af en besigtning befunnits oduglig för 75 man eller till och med för 35 man, så följer deraf, för så vidt jag kan fatta, alldeles icke, att densamma blifvit kasserad såsom bygnad eller såsom inqvarteringslokal enligt 1841 års inqvarteringsordning. En sådan kassation har dessutom ingen besigtning kunnat lagligen göra, och att vederbörande myndighet lagligen kasserat bygnaden, det har hvarken arméförvaltningens ombud eller någon annan hittills påvisat.

Enligt besigtningsprotokollet har besigtningen ansett,  att bygnaden icke kan lemna utrymme för mer än 31 man, men af besigtningsinstrumentet framgår, att, förutom köket, matsalen, handtverkarerummet och tvättrummet dervid alls icke äro tagna med i räkningen.

Dessa lägenheter, som staden hittills godvilligt låtit truppen disponera, äro i besigtningsinstrumentet betecknade med: i sitt nuvarande skick otjenliga till bostäder; men dermed kan icke ens besigtningen hafva påstått, att icke jämväl dessa genom ändamålsenliga anordningar kunna göras till inqvarteringslägenheter. Detta bestriddes icke heller af någon af de vid besigtningen närvarande fackmännen, men det oaktadt angifver besiktningsprotokollet, att förberörda beräkning skett ”under förutsettning af bygnadens fullständiga reparerande”.

De här ofvan omnämda lägenheterna, köket oberäknadt, innehålla en rymd af 5,428 kubikfot, och antages nu, att hvarje man liksom i kungl. andra lifgardets kasern behöfver 355 kubikfot i utrymme, så skulle ytterligga (sic) 15 man kunna här inrymmas.

Med denna erinran lemnar jag i sitt värde besigtningens bestämda påstående derom att bygnaden icke kan lemna utrymme för mer än 31 utaf de 75 man, som tillhöra stamtruppen.

Ett vilkor bland åtskilliga andra för bygnadens begagnande för inqvarteringsändamålet är ”att portgång, dörrar och förstugor gifvas vanlig höjd, på det att befäl och manskap må kunna utan obehag gå ut och in i bygnaden”, som sålunda till större eller mindre del borde ombyggas.

Enligt besigtningsinstrument är portgången 6 fot hög; en enda dörr i bygnaden är anmärkt såsom för låg, — 5,5 fot — och om en förstuga (i andra våningen) är anmärkt, ”att en lång karl, klädd i hufvudbonad, kan ej gå rak”; denna förstuga är angifven såsom 6,8 fot hög.

Hvad särskildt portgången angår,  så behöfver hvarken truppen eller dess befäl passera den, då den icke lär begagnas vid andra tillfällen än då orenlighet skall afföras från gården, som utgör omkring 1,000 kvadratfots yta och sålunda icke blir tjenlig till några öfningar med truppen, äfven om portgången blir förhöjd.

Då emellertid besigtningsmännen enhälligt godkänt den åsigten, att 1841 års inqvarteringsordning skulle läggas till grund för bedömandet af de skyldigheter, som beträffande inqvartering ålåge staden, lär, efter mitt förmenande, deraf följa, att besigtningen icke borde af staden såsom inqvarteringsvärd fodra mer af enskilda husegare, som efter inqvarteringsordningen kunna få mottaga manskapet i sina hus.

Visby är en gammeldags stad och bostäderna ha i allmänhet icke högre portgångar, dörrar och förstugor än den här i fråga varande bygnaden — ett förhållande, som besigtningens flertal synes hafva förbisett.

Det vore nu visserligen ledsamt om befäl och manskap i stamtruppen icke utan obehag kunna gå ut och in i sådane hus, men dels har jag mig icke bekant, att ett sådant missnöje, som visserligen icke varit föremål för besigtningens undersökning, verkligen existerar och dels torde ett missnöje af sådan anledning, om det förefinnes, kunna lemnas ur räkningen, då det ytterst torde bero af hvars och ens fria vilja att föredraga ett sådant obehag eller icke. Någon skyldighet för staden att till truppens inqvarteringslokaler anskaffa portgång, dörrar eller förstugor af mer vanlig höjd, efter våra, mera anspråkslösa förhållanden sedt, finnes, enligt mitt förmenande, alldeles icke, såvida ej gällande inqvarteringsordning kan tolkas derhän, att inqvarteradt manskap har rättighet att i nyssnämda hänseende för sig fordra bättre bostäder än den inqvarteringsskyldiga befolkningen sjelf i allmänhet har det. (Källa: 1752)

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper