Artilleriets förläggningen vid Hamnplan

1. Kasernen.  2. Gymnastik / Exercishus.  3. Arrest / Vaktlokal.  4. Okänd.  5. Okänd.  6. Sommarstall.  7. Vinterstall (Revs 1962).  8. Marketenteri (Revs 1962).  9. Okänd.  10.  Okänd. 11. Okänd.

Kasernen 1890

Kasernen 2010

Exercis till häst på kaserngård ca 1890

Marketenteriet  1905  Byggnaden till höger

En utveckling till det bättre erhölls vid genomförandet av 1886 års organisation. År 1887 inköptes byggnaderna vid hamnen av kronan för 30.000 kr för att användas till artillerikasern. Där förlades kårexpeditionen, två batterier och övriga gemensamma lokaler. Fästningskompaniet förlades intill tygstationen som ännu låg kvar i före detta Kronobränneriets lokaler mellan Strandgatan och Mellangatan.

Fältförråden fanns i den år 1836 uppförda Kajserportsförrådet straxt utanför östra stadsmuren. Ammunitionsförråd och laboratorium fanns i det år 1836 uppförda Projektilförrådet vid Korsbetningen, revs 1975.

I huvudbyggnaden vid Hamnplan inrymdes på nedre våningen kårbefälhavaren, ordersal, förvaltningspersonalens tre rum, officersmässen två rum, manskapsmatsal och köksinrättning, samt en bostad om två rum och kök för en styckjunkare (denna bostad blev sedermera ombyggd till lokaler för en underofficersskola). Våningen en trappa upp innehöll sex logement, putsrum mm för de två batterierna. I trapphuset fanns en underofficersvåning om två rum och kök där väbeln logerade. Översta våningen hade ett intendenturförråd, tre rustkammare, underofficerarnas samlingsrum, skomakeri och skrädderiverkstäder, en gemensam expedition för 1:a och 2:a batteriet och 3:dje fästningskompaniet samt en expedition för köksföreståndaren i den ena änden samt i den andra ett läkarrum och en sjukavdelning om två rum. 

Kaserngården var ganska rymlig. Gården pryddes av två stycken haubitsar, fyra stycken 24 pundiga kanoner i släplavettage samt ett salutbatteri om sex stycken 6 pundiga kanoner. Vid salut rullades salutbatteriet ut på strandvallen utanför kasernen. De 24 pundiga kanonerna användes av fästningskompaniet vid sin pjäsexercis.

På Korsbetningen uppfördes år 1909 nya artillerikaserner med mera där Gotlands artillerikår kom att förläggas.

Mellan 1909 - 1928 disponerade militärbefälet på Gotland kasernen vid Hamplan efter att Gotlands artillerikår lämnat platsen.

Pjäsexercis med 12 cm positionskanon m/1885 vid Hamnkasernen ca 1900

De 24 pundiga kanonerna användes av fästningskompaniet vid sin pjäsexercis. Här placerade intill staketet.

----------------------------------------------------------------

(1887) Att Sverige rustar, skulle vara en sanning, om man kunde sätta tro till "Dagens Nyheters" uppgifter. Den värda tidningen säger nämligen: med ångaren Visby afsändes till Visby och dervarande fästningsartilleri 4 st. 9 fot långa 19-centimeters framladdningskanoner med fristående levetter. Kanonerna, som hitkommit på jernväg från Karlsborgs tygförråd, äro 47 år gamla och skola tills vidare användas för öfningsskjutningar från fästningsvallarne. Nu är dock förhållandet, att vid Visby finnes icke någon fästning ej heller några andra vallar än de, som söder för staden utgöra en angenäm promenadplats för badgästerna och utanför norra stadsmuren begagnas till kobeten. De ofvannämda kanonerna hafva deremot hitkommit i ändamål, att blott tjena till artilleristernas inöfvande i handterandet af fästningskanoner och alldeles icke för "skjutningar", hvarför dessa fyra pjeser också äro upplagda på den nya artillerikasernens gård vid Visby hamn. (Källa: 973)

(1888) Den nya artillerikasernen kommer att få ett något förändradt utseende mot hvad i början var ämnadt. Ritningar ha nämligen nu i förändrad form faststälts för fasaden, hvarigenom denna midt öfver porten kommer att prydas med en vacker fronton, hvarifrån den blågula flaggan sedan en gång kommer att svaja.

Å sjelfva frontonen finnes plats för en klocka, hvilken dock, då medel saknas till dess anskaffande, tills vidare kommer att ersättas med ett vapen. På ömse sidor om frontonen anbringas 5 kupor. Portarne till kasernbygnaden komma att beslås med väldiga jernbeslag i medeltidsstil, likaledes efter nu faststäld ritning. (Källa: 1739)

(1888) Den nya artillerikasernen nere vid hamnen står nu i det närmaste färdig, åtminstone till det inre. Planeringsarbetena på den stora tomten bakom kasernen pågå flitigt. Någon dag i slutet af denna vecka komma bestigningen och afsyningen af arbetet att äga rum.

Inflyttningen i de nya logementen torde dock ej komma att ske förrän till våren, enär en del inventarier ej ännu blifva färdiga. (Källa: 1434)

(1888) Besigtning af nya artillerietablissementet har i dag ägt rum. Besigtningsmännen, af magistraten förordnade, voro borgmästare Een och stadsingeniören kapten Vahlgrén. Kårschefen, öfverstelöjtnant Schartau var själf närvarande och hade beordrat major Hedenblad att å hans vägnar mottaga etablissementet. Resultatet af besigtningen vardt tillfredsställande. (Källa: 1435)

(1889) Det nya artillerietablissementet, nu i det närmaste fullbordadt, togs pingsdagen på middagen i besittning af Gotlands artillerikår. Och hela staden, snart sagdt, deltog som åskådare i denna flyttning.

Redan straxt efter kl. 12 på middagen började paradklädda officerare och artillerister samla sig utanför gamla kasernen vid S:t Hansegatan. Från lägret anlände infanteriregementets musikkår, och folkhoparne började samlas i gatan och på planen utanför folkskolehuset.

Straxt före kl. 1 skedde näst intill gamla kasernen uppställning af den paradklädda stamtruppen, som var formerad på ett batteri om två afdelningar på 24 man under befäl af kapten Hedenblad.

Ett salutbatteri hade kort förut uppförts och under befäl af styckjunkare Nilsson formerats på platsen öster om palissaderna.

När klockan slog ett, aflossades första salutskottet, och truppen satte sig under klingande musik i marsch, under det att samtidigt kronounionsflaggan hissades å den nya kasernen.

Under regementsenlig salut tågade så truppen ned Hästgatan, öfver Donnersplats och så vidare in på kaserngården, der den formerade sig mellan vakthuset och gymnastikflygeln framför trapphuset, med ryggen vänd mot kasernen. Här mottogs nu truppen af artilleribefälhafvaren öfverstelöjtnant Fr. Schartau, hvilken derpå framför fronten yttrade följande:

"Kamrater af Kongl Gotlands artillerikår! Artillerister"

Vårt förehafvande på denna bemärkelsedag i artillerikårens historia leder helt naturligt våra tankar på de förhållanden, under hvilka Gotlandsartilleriet arbetat och utvecklat sig. Af sådan anledning vill jag nu i några kortfattade drag återkalla i edert minne gången af detta artilleriets utvecklingsarbete.

Genom den s. k. konventionen af år 1811 försågs det då nybildade gotländska nationalförsvaret äfven med artilleri, bestående af två trepundiga beväringsbatterier, hvilkas öfningar, 6 dagar årligen, leddes af infanteriets officerare med biträde af genom val, inom beväringstruppens leder, utsedt underbefäl; från denna primitiva institution räknar den nuvarande artillerikåren sitt ursprung och sina anor.

I 25 år fullföljdes under oförändrade förhållanden den en gång inslagna vägen, ända tills man år 1836, med riktig uppfattning af gotlandsartilleriets mindre tillfredsställande beskaffenhet,, beslöt sig för samt äfven genomförde följande ändringar och förbättringar:

Artilleriet organiserades på tre batterier, beväpnade med sex- tolfpundiga Helvigska kanoner, ett godt vapen på sin tid, från K. Svea artilleriregemente hitkommenderades ett s. k. depotkompani på 44 man, som inqvarterades i den af kåren i dag utrymda och öfvergifna gamla kasernen vid S:t Hansgatan, hvarjämte från fastlandet hitkommenderade artilleriofficerare fingo uppdraget att leda de årliga vapenöfningarne; ur artilleristisk synpunkt således ganska beaktansvärda framsteg.

Efter ytterligare 25 år eller 1861 ersattes kommenderingen från Svea artilleriregemente med en värfvad stamtrupp på 75 man under eget befäl. Nationalbeväringens artilleri, så som sådant saknande eget namn, erhöll benämningen Gotlands artillerikår och slutligen år 1868 utbyttes de då föråldrade Helvigska kanonerna mot refflade framladdningskanoner; sådan var och förblef i sammanträngd form bilden af Gotlands artilleriförhållanden ända till den omorganisation af Gotlands försvarskrafter, började med året 1887, som nu kan sägas vara i hufvudsak genomförd.

En fullständig omdaning af artilleriet på Gotland har, från nämnda år räknadt, ägt rum och hafva vi i detta afseende hufvudsakligen att teckna oss till minnes:

Gotlands artillerikår, helt och hållet skild från infanteriet, har under namn af Kongl. Gotlands artillerikår blifvit en verklig länk af svenska artilleriet, den nya kåren har blifvit organiserad på ett fästningskompani och två fästninbgsbatterier, dessa senare beväpnade med tidsenliga refflade bakladdningskanoner, artilleriuniform har anlagts i st. f. den förut brukliga infanteriuniformen, fordringarne på befälets och underbefälets utbildning äro satta lika med motsvarande fordringar på det öfriga artilleriet, stamtruppen har blifvit ökad från 75 till 100 man, nytt skjutfält för de nya, långt och rätt skjutande kanonerna på artilleriets område under detta senare skede.

Dessa obestridliga framsteg till trots hafva dock artillerikårens inqvarteringsförhållanden allt hittills lagt en förlamande hämsko på kårens alla framåtsträfvanden.

Behjertande denna lifsfråga för kåren, har dock vår nådige herre och konung låtit undanrödja äfven denna sista stötesten och jublande tager artillerikåren nu i besittning det nya hem, som idag för första gången öppnar sina portar för den samma.

Den lifligaste och djupaste tacksamhet fyller också med anledning deraf våra sinnen.

Erinrande oss det första och sista budordet i våra krigsmannaförbindelser så lydande:

"Krigsman skall frukta Gud och vara konungen huld och trogen, med lif och blod konungen och fädernesland försvara".

Hafva vi dessa bud, klart och tydligt angifven, rätta formen för den tacksamhet konungen och fäderneslandet vänta sig af oss.

Beredde att i sådan anda med såväl ord som handling uppfylla våra förpliktelser och ådagalägga vår tacksamhet, bekräfta vi derför nu dessa våra tänkesätt med ett för h. m:t konungen utbringadt fyrfaldigt hurra, så kraftigt, att genljudet deraf må, buret af elektricitetens och ångkraftens snabba och starka vingar, nå till konungen fram! Lefve konungen!"

Ett kraftigt, fyrfaldigt hurra heöjdes, och när detsamma förklingat, framträdde komminister L. H. Söderberg för att afsluta högtidligheten med en kort andakt. Musikkåren spelade psalmversen " Vår Gud är oss en väldig borg", hvarpå pastorn med ledning af bilbelspråket "Varen hedersamme emot hvar man; älsken bröderna; frukten Gud; ären konungen" (Petri 2:17) yttrade några ord om våra plikter icke blott mot vår jordiske herre och konung, utan äfven mot den himmelske.

Sedan ytterligare en psalmvers spelats, var högtidligheten slut.

Samtidigt med det att flyttningen försiggick, indrogs vakten å gamla artillerigården, och ny vakt tog vaktlokalen i det nya etablissementet i besittning, och post utsattes framför frontonen mellan två der uppställda haubitzar.

På middagen bjöds truppen på extra förplägning och senare på dagen hade artillerikårens officerare inbjudit densamma till en kollation i gymnastiksalen, der tal höllos och skålar drukos samt musiken höjde stämningen.

Den gamla bofälliga kasernen står nu således tom, och vår artillerikår residerar nu i höga, ljusa, rymliga salar. Gotlands Allehanda har redan en gång meddelat en fullständig beskrifning öfver det ståtliga artillerietablissementet, hvadan en sådan ej torde ånyo vara af nöden. Ståtlig ter sig emellertid kasernen så in- som utvändigt, och det ser numera riktigt aktningsbjudande krigisk ut vid vår gamla hamn." (Källa: 1705)

En kraftig salut

Den 9 juni 1889 hade den nya kasernen vid Visby hamn tagits i besittning av Gotlands artillerikår, som dittills logerat sedan år 1838 i kasernen vid S:t Hansgatan (nuv. Portikhuset). Framför stora ingången till det nya etablissementet voro två stycken från Stockholms tygförråd i december 1888 ankomna mörsare av brons uppställda, mellan vilka en vaktpost hade sin patrullgång. På dessa vackra eldvapen kan man läsa ett stycke historia från förgångna tider. På kammarstycket eller den delen, där druvan eller handtaget är beläget, synes en vase eller tjusarkonungens G. Närmast druvan står anno 1783. Närmare tapparne läses Gerhard Meyer Holmiæ. Detta namn är mycket omtalat i styckgjutarkontens annaler. Styckgjutare kallades de män, som göto artilleripjäser av koppar eller brons. Bland dem nämnas redan på 1600-talet flera med namnet Meyer eller Meijer. En Mäster Giert Meijer erhöll år 1641 privilegium att vid Byssegjutargården i Stockholm få gjuta kanoner. Detta styckgjuteri var sedan i mer än 100 år i denna släkts ägo. Det övergick i slutet av 1700-talet till Kronan och är numera efter flera ombyggnader det nuvarande gymnastiska centralinstitutet. Dessa mörsare pryda nu entréen till artillerikårens nuvarande kasernetblissement. Inne på kaserngården med front mot sjön hade bl. andra kanoner även upp ställts 4 st. 7 tums (23 cm.) slätborrade framladdningsbombkanoner och voro således av försvarliga dimensioner, endast själva eldröret vägde 4,000 kg. De hade förut utgjort bestyckning på Karlsborgs fästning, varifrån de i augusti 1887 över Stockholm transporterats till Visby för att här användas dels som övnings- och exercismateriel för det s. k. 4 batteriet (4 st. 12 cm. kanoner) och dels som salutbatteri.

I sistnämnda egenskap kommo dessa gamla framladdningskanoner en gång att spela en tragikomisk roll, som nog många Visbybor ännu erinra sig.

Den 21 augusti 1897 hade nämligen Frankrikes president, Felix Faure, på väg till Petersburg anlänt med pansarkryssaren Pothuan förankrat på Visby redd, för att från staden avsända några viktiga telegram. Då Visby var den enda svenska hamn som besöktes under färden, och då presidenten från sitt fartyg sett den svenska tretungade flaggan svaja från artillerikasernen önskade han salutera symbolen för den svenska nationen. Han sände sin adjutant iland för att meddela militärbefälhavaren, överste Björlin, sin önskan och samtidigt försäkra sig huruvida svar på denna salut kunde erhållas.

Det var ingen lätt sak att här anordna salut i hast – fartyget skulle gå med det snaraste −. Kårbefälhavaren var tjänstledig, ställföreträdaren, kapten F. var i Fårösund och endast löjtnant A. kunde anträffas. Icke ett krutkorn fanns inom kasernen och löjtnanten ansåg det tvivelaktigt om man kunde anskaffa krut från förrådet utanför Kajserporten. Överste B. förbehöll sig därför att få salutera först för att ej riskera en hälsning från fransmännen utan att kunna besvara den. Och nu vidtog en hets och brådska utan like! Till slut anträffades förrådsförvaltarens nycklar, och ett lass kantkarduser kördes i ilande fart ned till kaserngården, där löjtnant A. med sitt salutmanskap i största upphetsning stod beredd med laddstaken, viskare och tändmedel. Omsider brakade det löst med 21 skott med sådana öronbedövande skrällar att alla fönsterrutor sprungo icke blott i kasernen utan även i omgivande kvarter ända upp till gamla apoteket. Följekryssaren ”Gurcouf” besvarade saluten, varefter fartyget ångade norr över. Allt som allt hade 1404 fönsterrutor förstörts, vars ersättande blev en dyr affär för kårens lägerkassa. Vid förhör framkom att manskapet i ilskan och förvirringen laddat med dubbla krutkarduser. Några månader därefter anlände genom utrikesdepartementet till militärbefälhavaren ett riddarkors av franska hederslegionen att tilldelas därtill berättigad artilleriofficer såsom bevis på presidentens erkänsla för visad hedersbetygelse. Till löjtnant A:s tydligt visade förargelse tillerkändes dekorationen den vid tillfället i fråga frånvarande kapten F., som sedermera med stolthet bar sitt äretecken. Även dessa kanoner äro numera som prydnadspjäser på artillerikårens kaserngård. (Källa: 1142)

Meddelande från allmänheten. Vår trottoar-rätt

Motto: ”Hvad du vinner, hjälterykte vinner du dock ej derpå.”  Tegnér.

(1895) I minne är den manhaftighet, härvarande artilleribefälhafvare för några år sedan ådagalade genom att på stadens mark utanför det nya artillerietablissementet härstädes uppställda tvänne trafikhindrande kanoner med sitt bihang af skyllerhus och vaktpost, som plikttroget lydande gifna order, med sabelspetsen motade förbigående, bland andra stadsfullmäktiges dåvarande åldrige ordförande, bort från kanonernas närhet och ut i gatans regnpussar, och hurusom under samme artilleribefälhafvares tjänstetid den sålunda intagna positionen med dödsföraktande tapperhet försvarades emot de anmärkningar som enskildt och offentligen framstäldes mot detta intrång på en allmän, trafikerad gata.

Vid derefter inträffade ombyte af artilleribefälhafvare och så snart den nye befälhafvaren erhållit kunskap om, att dessa kanoner blifvit uppstälda icke på kronans utan på stadens mark, lät han genast taga bort dem och samtidigt flytta skyllerkuren och vaktposten till den i återvändsgränden emellan kasernen och maltfabriken befintliga ingångsporten, som af kåren och etablissementet besökande allmänt begagnas, och hvarest vaktposten också kunde göra någon gagn genom kontrollen öfver de in- och utgående.

Denne artilleribefälhafvare (Clas Johan Victor Algernon Meurling) afled emellertid för 14 dagar sedan och hans stoft hade knappast, efter öfliga hedersbetygelser, från underlydande officerskår och trupp, hunnit föras från vår ort, förr än man åter får se väl icke kanonerna, men vaktposten, dock utan skyllerkur, återplacerad på den smala gångbanan framför kasernetablissementets södra ingångsport, hvarest posten är en meningslös dekoration, såvida icke meningen med densamma skall vara att erinra allmänheten om den nuvarande tillfällige befälhafvarens makt och myndighet och på samma gång från den nyligen underordnades sida utgöra en offentlig kritik, som insändaren för tillfället icke närmare vill karakterisera, öfver den nyss aflidne schefens åtgärd att till annan och lämpligare plats förflytta vaktposten.

Den som nu i höstrusket behöfver begagna den af staden anlagda, tyvärr mycket smala gångbanan utmed kasernetablissementet kan i följd af denna anordning icke undgå att antingen komma i kollision med den der placerade vaktposten som, lydande sin höge befälhafvares order, der måste utgöra trafikhinder eller vikande för detta hinder, lemna den för allmänheten afsedda gångbanan åt vaktposten.

Allmänheten kan dock knappast undgå att lägga märke till hvem som är för detta trafikhinder ansvarig, och får väl, i förlitande på den tysta kraften af sin goda rätt, som förut förmått maka undan såväl de ofvannämda kanonerna med skyllerkuren som det ökända staketet kring kronans förrådshus vid slottsparken, trösta sig med att stränga herrar icke brukar regera så länge, och att man sålunda kan våga hoppas att äfven detta hinder skall vara af öfvergående natur. Observatör. (Källa: 972)

Skall artillerikasernen flytta från Visby?

(1899) Som våra läsare nog erinra sig, har riksdagen anslagit medel för uppförande af stall m. fl. för härvarande artilleri etablissement erforderliga bygnader, och då de militära myndigheterna för att kunna realisera sin bygnadsplaner behöfde få kasernområdet ej så litet utvidgadt, gjordes som bekant framställning om att staden skulle för detta ändamål afstå, bland annat, ett i stadsplanen till gata utlagdt område.

Då nu staden befans mindre villig att utan vidare gå in härpå, utan fordra de ett kanske väl drygt tilltaget nederlag,  öppnades vederbörandes ögon för det obestridliga faktum, att kasernetablissementets läge gärna icke kan vara sämre valdt än det är med hänsyn till den a hvarför det vid krigstillfälle blefve utsatt. Kasernen ligger ju alldeles oskyddad invid stranden, och en fiendtlig kryssare skulle från redden därutanför kunna med ett par skott i grund rasera hela det dyrbara etablissementet.

Sedan de militära myndigheterna fått ögonen upp så pass mycket, att detta faktum kunde af dem klart skönjas, kommo de också snart nog till insikt om, att det kanhända vore mindre välbetänkt att offra ännu mera penningar på ett för sedan fara utsatt kasernetablissement, utan att det kanske vore bättre att afyttra detsamma och sedan bygga upp hela etablissementet med stall etc. på nytt på något från sjön mera skyddadt ställe i närheten af Visby.

Det är för att taga denna fråga i närmare ompröfning och jämväl utse lämplig plats för kasernetablissementet, för den händelse det skulle komma att flyttas, som fortifikationsgeneralen Elliot i går anländt hit, åtföljd af öfverste C. A. Breitholtz. Resultatet af undersökningarna ha vi oss ej nu bekant, men få väl kännedom därom, när framställning i ämnet göres hos k. m:t. (Källa: 1708)

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper