Bergrum för drivmedel

(Kappelshamn) Västö Hall

Då det begav sig

Bryggan 2017

Redan under det senaste världskriget förstod man fördelen med att förlägga en del av den förekommande bensin- och oljelagringen i bergrum, som var skyddade från angrepp av både flyg- och markstridskrafter och även svåra att sabotera. På initiativ av statsmakterna (Väg och vattenbyggnadsstyrelsen) sprängdes ett antal bergrum ut vid befintliga ovanjordsdepåer i vilka konventionella plåtcisterner byggdes upp.

Efter kriget utökades antalet bergrum genom att dåvarande Riksnämnden för Ekonomisk Försvarsberedskap, REF, som huvudman, tog initiativet till utbyggnad av den skyddade lagringen, dels i egen regi och dels genom att med betydande statsbidrag intressera lämpliga kommuner att bygga bergrum.

Bergrummen i dessa anläggningar byggdes enligt Sentabs-metoden, som bestod av stående cylindrar, eller Fort-metoden, som bestod av utsprängda liggande lådor. I båda fallen kläddes berget in med relativt tunn plåt som motgjöts med betong. Bergrummen fungerade som vanliga ovanjordscisterner och kunde placeras såväl över som under grundvattenytan.
Under senare 40-tal och under 50-talet hade en ny lagringsprincip utvecklats. Det var lagring av olja i oinklädda bergrum på vattenbädd under grundvattenytan. För tätning utnyttjades det omgivande grundvattentrycket. Bergrummet sprängdes ut på betryggande djup under grundvattenytan.
Ny beredskapslag fattades i slutet av 50-talet i vilken tvingande bestämmelser infördes att en del av den lagrade oljan skulle förvaras i skyddade bergrum. Samtidigt infördes s k fasta lagringsmål innebärande en målsättning att efter viss tidperiod kunna besluta om utbyggnad om behov förelåg.

Den första lagringsperioden omfattade tiden 1957 – 1962 varvid de lagrings-skyldiga oljebolagen ålades att lagra motorbensin, fotogen och motorbrännolja i skyddade bergrum, dock utan krav på speciell lokalisering. 5 av oljebolagen beslöt då att samarbeta genom ett gemensamt ägt bolag, Svensk Petroleum Lagring AB, SPL.

SPL, senare namnändrat till Svensk Petroleum Förvaltning AB, SPF, byggde fyra anläggningar i resp Västerås, Holmsund, Sundsvall och Norrköping. Byggandet var omgärdat av stor sekretess, anläggningarna fick aldrig nämnas med ortnamn utan benämndes anl A, B, C resp D. Senare ändrat till anl 124, 126, 128. resp 130 enligt ÖEFs beteckningar.

Nästa lagringsperiod omfattade tiden 1963 – 1969. I motsats till föregående lagringsperiod skärptes nu kraven på lokalisering så till vida att lokalisering endast fick ske på av Överstyrelsen för Ekonomiskt Försvar, ÖEF, godkända platser. Detta för behovet av att bättre kunna skydda anläggningarna i händelse av krig och få en bättre

geografisk spridning. Samtliga lagringsskyldiga oljebolag enades om att gemensamt bygga de anläggningar som ingick i lagringsprogrammet.

SPL II, senare benämnt AB Svensk Petroleumadministration, SPA, bildades. Ett tiotal anläggningar byggdes från Oskarshamn i söder, Strömstad i väster, Kappelshamn i öster och Lycksele i norr. Varje anläggning kunde ha upp till sex cisterner. En cistern kunde delas av ett tiotal lagringsskyldiga.

Anläggningarna var bombsäkert skyddade med minst 30 m bergtäckning. Radiakskyddsrum, reservkraftaggregat, verkstadsutrustning mm under jord garanterade att

anläggningarna fungerade även om utlastningsplatser, ovanjordbyggnader och el-nät var utslagna. Snabbkopplingsrör och tryckstegringspumpar från reservförråd belägna någon mil från anläggningarna kunde snabbt skapa nya utlastningsplatser långt från själva bergsrumsanläggningen.
1967 inträffade Mellersta Östernkrisen. Oljeförbrukningen i landet hade ökat konstant sedan Suezkrisen och oljeberedskapen hade trots utbyggnaden av beredskapslagren minskat. Sverige var ytterst känsligt för avspärrningar orsakade av kriser eller krig i närområdet. 1970 –1976 års lagringsprogram fastställdes av statsmakten, vilket omfattade alla företag som sålde mer än 20 000 m3 eldningsolja per år. De lagringskyldiga bildade nu ett tredje bolag som fick namnet Svensk Petroleumlagring Tre AB, SPL III. 14 nya bergrumsanläggningar byggdes från Vilshult i Småland till Murjek i Norrbotten. I det nya programmet ingick förutom den skyddade lagringen (krigsreserven), även lokaliserad lagring (avspänningsreserven), den senare kategorin med något lägre skyddsstandard.

De tre beredskapslagringsbolagen SPF, SPA och SPLIII benämndes inofficiellt SPL-bolagen.
I och med Sovjetunionens söndervall under 90-talet hade plötsligt bergrumslagrens strategiska betydelse förändrats. Den stränga sekretessen togs bort och i dag är praktiskt taget samtliga bergrum som staten övertog, nedlagda och tömda.

Numera har Sveriges Geologiska Undersökning SGU fått regeringsuppdraget att sanera och eventuellt finna ett nytt användningsområde av oljelagringsrummen.

Statens oljelager (SOL) bildades 1994 för att avveckla den civila beredskapslagringen av olja. De 39 oljelagringsanläggningarna som SOL förvaltar ligger utspridda över hela Sverige. Anläggningarna är byggda under 60, -70 och 80-talet och har innehållit dieselolja, bensin och flygfotogen.

Storleken på en anläggning varierar från 30 000 m3 till 120 000 m3 i ett eller flera bergrum. De är i regel 25 m höga, 20 m breda och varierar i längd från 60 m till 150 m. (Text bl a från Henry Sandström)

Anläggningen vid Kappelshamn

I Hall socken vid Kappelshamnsvikens västra strand ligger tre separata anläggningar. De byggdes år 1967 och 1976 för beredskapslagring av diesel, fördelat på tre oinklädda bergrum i den ena anläggningen och av blyfri bensin, fördelat på tre oinklädda bergrum i den andra. Cisternerna från 60-talet ligger 25 meter under havsytan rakt ner i berget. Totalt har de sex bergrummen en lagringsvolym av ca 44 000 m3. Där finns också en 200 meter lång pir ut i havet.

Anläggningarna tömdes på oljeprodukt år 1997 och oljan såldes på den internationella marknaden. Sedan dess har så kallad skumning skett i bergrummen för att avlägsna oljerester. Alla ingångar till det före detta oljelagringsutrymmet är förseglade och fastigheten är sanerad. Ingången till det bergrum där det tidigare förvarats olja och den brunn som tar emot vatten från bergrummet ska vara kvar i statens ägor.

Koordinater: WGS84: Lat N 57° 53′ 24″Lon E 18° 46′ 13″. Decimal: 57.8900, 18.7703