Berganläggning 46:20 "Berget" Gemensam stabsplats (Gpl  A 1)

Anläggningen började planeras under andra världskriget. 1942 avdelades ekonomiska resurser för ett bergrum utanför staden. Anläggningen var klar i början av 1944 och fick beteckningen 46:20 eller "Klinten", men eftersom platsen var mycket hemlig benämndes den oftast enbart "Berget". Platsen var en så kallad gemensam stabsplats (Gpl) där generalen, landshövdingen med sina ledningsorgan skulle finnas vid ett krigstillstånd.

I april 1944 flyttades militärbefälhavarens stab med stabs- och signalkompani till "Berget". En mindre stabsövning ägde rum där på sommaren, men annars togs det inte i bruk under kriget.

Anläggningen var insprängd starxt söder om dåvarande sanatoriet i Follingbo och har en stor underjordisk areal. Där finns i stort allt man kunde behöva. Här skulle försvaret av Gotland ledas.

Insprängd drygt 75 meter in i kalkklippan straxt söder om dåvarande sanatoriet i Follingbo. Upptar en bredd av 70 meter. De två ca 30 respektive 39 meter långa ingångstunnlarna (nr 1 i sydväst och nr 2, huvudingången, i nordöst) gick i nordvästlig riktning till den första tvärsgående, 64 meter långa yttre korridoren (V). Från denna gick två transportgångar, som omslöt tre paralella, 30.5 meter långa korridorer (IV, III respeltive II). Transportgångarna slutade i den längst bort belägna korridoren (I), som var 40 meter bred.

Ovanför de tre inre korridorerna låg en andra våning. Den upptog tre korridorer (I, II respektive III, inifrån räknat). Den inre, mellersta och yttre var 45, 30.5 respektive 32 meter långa. Korridorerna var ca 6 meter breda och 2.5 meter höga. Transportgångarna och ingångstunnlarna var ca 2 meter breda.

Från första våningens andra korridor ledde en transportgång fram till den s k optiska verkstaden. Denna var H-formad och låg med sin innersta korridor ca 24 meter sydväst om huvudanläggningen. "Staplarna" i H:et var 16 meter långa och gick vinkelrätt mot huvudkorridorerna. Mellan "staplarna" låg en 6 meter lång transportgång med intilliggande arbetsrum.

Bergstaket var ca 7 meter tjockt men utstötningsrisken förelåg från innertak och väggar varför en förstärkning utfördes 1948.

Under mitten av 1950-talet byttes den äldre beteckningen (upl) ut mot (gpl), gemensam stabsplats. Detta hade föregåtts av en rationell utbyggnad av sambandslokalerna. Sambandscentralen fick då bl a krypto-, fjärrskrifts- och radiotrafikrum. Sambandsupplysningen var en annan viktig detalj. Samtidigt inrättades ett kök med matsal i den tidigare optiska verkstaden, där var taktjockleken 10 meter eftersom ett övre plan saknades.

För den direkta servicen av (gpl) svarade en gplstabs- och gplsambandspluton. För den samlade verksamheten ansvarade milostabs- och milosambandskompani. Stabskompaniet svarade för närskyddet och hade eldställningar och skyddsrum på hjässan. För att hålla en hög sekretess användes inte taggtrådsstängsel utan ett vanligt staket fick duga.

Arbetsordning och instruktion för MKG stab i krig 1977 Denna reglerade hur stabens och länsstyrelsens m fl under-avdelningar skulle fördelas mellan de olika stabsplatserna.

A1 (Gpl)

CMKG, Stabschef. Sektion 1 och 2 (utom fältpost och kassa)

Samverkansbefälhavare ur sektion 3 och sektion 8.

Länsledningen.

Sektion A, B, C (del), D, E, F (del, H (del), Expedition (del).

Samverkanspersonal ur Sveriges radio, Televerket, Gotlandsblocket (el), Drivmedelscentralen (DMC), Gotlandsbolaget och LIN-flyg.

Signalexpedition.

Stabbataljonsstab.

Stabskompani A.

A2:1, 2:2 och 2:3 Sylfaste

Sektion 3

Fältpost och kassa/sektion 2

Länsstyrelsens sektion F (del)

Samverkanspersonal ur domkapitlet, posten, riksbanken, polisen (LF-avd)

Länsstyrelsens sektion G, H (del) och Expedition.

FrivFK

Sektion 8, BRB lokalkontor

Stabskompani B

A3 (Fredsplats)

Länsstyrelsens sektion I, K och L

Reservstab

Signalannex

Stabskompani C

Genom erfarenheter räknade man att minst 300 personer skulle kunna vistas i berget samtidigt. Detta medförde krav på bättre avfuktning och ventilation. Vattnet visade sig dessutom behöva kloreras. Även reservkraften behövde förbättras. Matsalen var för liten där måltiderna fick intas i skift.

All stabens personal fick inte plats i (gpl), än mindre länsstyrelsens. För dem som måste grupperas utanför (gpl) ordnades efterhand särskilda stabsområden, t ex ett barackläger i Sylfaste.

År 1960 krävde Befästningsinspektionen förstärkning av ingångsskydden till nivå 20 atö. Den krävde också att en separat skyddad del skulle motstå 3 tons minbomber. Även ombyggnad skulle ske för VVS, kök, ventilation, kyl, elförsörjning mm. Förstärkning av väggarna skulle även genomföras.

Teleinstallationerna måste också förbättras genom borrhål för mottagningsantennerna.

Kustradiostationen (Tingstäde radio)  flyttades även hit. Sändarstationen blev kvar i Tingstäde medan UK-mottagare fick installeras i Televerkets TV-mast (Follingbomasten). Själva radioutrustningen installerades i (gpl) i korridor II på nedre planet, men passfri personal fick vistas i en röd barack straxt utanför staketet.

Ombyggnadsarbetena tog ett par år och var klara 1964. Mycket tyder på att efter det året skedde inte några större fortifikatoriska åtgärder förutom en ombyggnad 1996 av avloppsseparationen. Att flytta eller ta bort innerväggar för att skapa nya eller större rum var något som innehavarna själva kunde göra. Rumsnumreringen kom därför också att skifta.

I slutet av 1970-talet ändrades beteckningen på de tidigare nämnda reserv- respektive huvudingån till freds- respektive krigsingång. Förmodligen sammanhängde det med att Tingstäde radio, som ständigt vistades i (gpl) eller i baracken utanför, normalt använde den vänstra (fredsingången), den låg närmast vägen.

Rumsindelningen var i stort detsamma, men medicinalavdelningen med sektion B hade fått extra utrymmen i nedre korridor I:s högra del och ett sjukrum hade inretts i det rum i övre planet där fältpostanstalten legat. I ett där näraliggande rum hade den nya informationsavdelningen i sektion 3 flyttats ihop med sektion C.

För att försvåra inpejling fanns sändarannex i den f d stabsplatsen vid Lillåkre i Barlingbo (S1) och i Rävhagen (S2) samt en radiolänkutpunkt (L) i Follingbomasten.

I början på 1970-talet tillkom kortvågsantenner, sex 14 meter höga master placerade i tre grupper på privat mark ovanför anläggningen.

Den stabsbataljon som skulle organiseras bestod av bataljonsstab samt A-, B- och C-kompanierna. A. kompaniet ansvarade för stabsplats A (gpl), B och C. kompaniet för A2 + A3 (Sylfastelägret respektive skans I i Tingstäde och reservstabsplatsen (tills vidare tältläger i Ekeby). Respektive kompanichef var kommendant för sin stabsplats. Först under 1970 års KFÖ kunde den nyuppsatta 71. Stabsbataljonen övas.

För CMKG med ledningsgrupp skulle en (upl) finnas i Rute (1) och en i Linde (2). Förläggningsområdet valdes till Lövsta jordbrukshögskola i Roma med omgivning.

1973 fastställdes bestämmelserna för gplkomplexet. Då hade stabsplats A3 i Tingstäde övergivits för en ny barack i Sylfaste, där den som A2:3 anslöt till de förut befintliga A2:1 och A2:2.

1982 indelades Stabsbataljonen i bataljonsstabs-, A- och B- samt stabs- och sambandskompani (f d C. kompaniet). 1988 liksom tidigare var sektion 3 med fältpost- och kameralavdelningarna ur sektion 2 grupperade i två baracker (A2:1) och sektion 8 grupperad i en barack (A2:2) i Sylfaste. Delar av sektion F samt Polisens LR-avd var samgrupperade i A2:1. En ny barack var under uppförande för att härbärgera sektionens 8:s byggnadsavdelning, BRB samt en matsal. Därmed blev sektion 8 mindre trångbodd. I Endre låg stabsplats A2:4 med sektion G och en del av sektion H. Dit hade också Frivilligorganisationernas förbundskansli (FrivFK) flyttats från A2:1.

Beteckningen stabsplats A3 hade återinförts för den händelse återstående delar av länsstyrelsen måste flyttas ut ur ordinarie lokaler. A3:1 för sektion J samt Riksbanken låg i Vall, A3:2 för sektion L låg i Hogrän, A2:3 för regleringskontoret låg också i Hogrän och A3:4 för Länsprogramgruppen och del av sektions 3:s informationsavdelning låg i Stenkumla.

Eftersom länsstyrelsen 1995 hade fått en egen ledningscentral intill fredsarbetsplatsen, skulle länsledningen lokaliseras där istället för i (gpl). Samma år överflyttades civilförsvaret till Gotlands kommun, som hade sin ledning i Galgberget.

Bergrummet användes och hölls i gott skick så länge Gotlands militärdistrikt (MDG) fanns kvar. För den nya datatekniken passade den inte. Åren före dåvarande MDG:s nedläggning, 2004, fanns det planer på att anlägga en ny (gpl) i Slite, i kalkbrottet där. Gpl-anläggningen i Follingbo planeras att bli slutligt tömd och plomberad under 2009.  (Texten kommer i huvudsak från "Fem bergrum på Gotland 1941-2004")

------------------------------------------------------

Militära myndigheter lekte grottmänniskor i stabsövning

− Någonstans på Gotland i oktober –

Militärbefälhavaren ger landshövdingen en redogörelse för det aktuella läget

På Gotland har under de senaste dagarna funnits en hel del ”grottmänniskor”, människor av kött och blod, som mer eller mindre frivilligt dragit sig undan världen men inte för den skull skurit av förbindelserna med dem. Dessa grottmänniskor har varit militärbefälsstabens personal med militärbefälhavaren generalmajor Ivar Backlund i spetsen, delar av länsstyrelsen och civilförsvaret med landshövding Åke Hovgard som främste man, och anledningen till att de gick under jorden var att de skulle pröva samarbetet mellan de militära och civila organen i händelse av krigstillstånd.

För den skull uppehöll de sig under en tredygnsövning í militärbefälhavarens berg insprängda uppehållsplats – stridsledningsplatsen – varifrån det militära och civila försvaret skall ledas i ett kritiskt skede.

Beteckningen ”någonstans på Gotland” har i detta sammanhang sitt verkliga berättigande. Djupt nedsprängt i den kraftiga berggrunden finns här ett helt komplex i två våningar, där militärbefälsstabens olika sektioner, både de operativt verkande och underhållsavdelningar, har sin plats. Där är radiostationen och de andra förbindelseorganen, en stor telefonväxel har ständigt arbete med att utväxla de många telefonsamtalen som förmedlar kontakten med yttervärlden, i ordersalen följer man på stora kartor stridsläget, och i marinens stridsledningsplats markerar marinlottor på andra kartor de marina enheternas förflyttningar.

I andra våningen är logementen inrymda, och vidare finns det olika verkstäder, en bensindriven generator för att alstra ström till reservkraftverket och mycket annat som skall till för att stridsledningsplatsen skall kunna fullgöra sitt arbete även om den blir helt isolerad. 

Man kommer inte in till denna fästning i smått hur som helst. Genom dubbla kontroller, där passerkort måste visas och lösenord växlas, slussas man in i det underjordiska – posterna är påpassliga och tycks nätt och jämt lita på att MB själv inte kommer med förfalskat passerkort och att någon maskerat sig som generalmajor Backlund. Och även när man kommit in, är det inte så lätt att klara sig i irrgångarna.

Här nere lyser arbetslamporna ständigt, natt blir dag och dag blir natt. Redan efter några timmar känner man sig desorienterad och finner sig rätt snart längta oerhört efter måltidsrasterna med deras möjligheter att komma upp i dagom, ty så länge läget inte är överhängande lagas maten i kokvagnar ett stycke från uppehållsplatsen, och då blir det ett välkommet avbrott i grottlivet. Men kommer en fiende in på knutarna dras även kokvagnarna in i berget och portarna låses – sedan har man bara sig själv och varandra att lita till.

Det är givet att en tredygnsövning inte ger full möjlighet att bedöma hur livet kan gestalta sig där nere i berget på längre sikt, men man fick ändå en stark känsla av sin egen obetydlighet.

Som en stor bikupa

Efter hårt arbete är vilan ljuv, ordonnanserna får en stunds vila mellan sina uppdrag.

surrar det där nere. Det blir aldrig tyst, utan ständigt hör man det lätt igenkännliga trampet av ordonnansernas klackjärnsskodda pjäxor. Motorcykelordonnanser i sin militära ”skinnknutteutrustning” kommer med sina order och rapporter, som sticks in i luckor till expeditionerna, här och där i ordonnansrummet pustar de ut på en brits och faller i djup sömn i väntan på nästa uppdrag. Inne på expeditionerna arbetar man i skift – alltid är det någon som försöker få ut så mycket sömn det går att få ut av ett par timmar på halmmadrassen.

Den här övningen var en stabsövning, vilket alltså innebär att man inte hade någon trupp att arbeta med – den verkliga ”pappersexercisen” sålunda. Förutsättningarna innebar luftlandsättningar och invasion från transportfartyg och landstigningsbåtar med fullt pådrag av staber och trupper för att mota ut fienden. På kartor i ordersalen följer man fiendens olika handlingar. Överflygningar rapporteras från luftbevakningsstationerna, och de fientliga sjöstridskrafternas mystiska manövrar utanför kusterna följes för varje distansminut. Allt rapporteras till den operativa avdelningen.

Så kommer ögonblicket

då fienden – utan krigsförklaring, som ju är ”modernt” numera – slår till. I samma ögonblick är våra egna dispositioner klara. Luftvärn och artilleri går till aktion, egna ubåtar skjuter fyra stora transportfartyg i sank, luftvärnsartilleriet gör livet surt för de fientliga flygarna, och kustartilleriet går hårt åt angriparnas fartyg. Under tiden laddas upp för motanfall genom att infanteriförbanden kastas fram. Och så är kriget igång.

I stridsledningscentralen följer militärbefälhavaren och hans stab händelseutvecklingen och de olika försvarsenheternas dispositioner. Order ges, krypteras och sändes ut, ordonnanser förmedlar muntliga eller skriftliga order, rapporter kommer in med begäran om förstärkningar – och så plötsligt avbrytes detta skede. Nya order kommer från ledningen (som alla betraktar med stort L och hyser bävan för, eftersom det är Ledningens personal som bryr sina hjärnor med att finna ut nya, svåra förutsättningar, som sätter stabens och de opererande förbandens officerare i hårt arbete), och ett nytt skede inledes med nya uppgifter…

Mycket att göra

Men krig är inte bara stridshandlingar, det är åtskilligt förarbete som kräves på många olika områden, och flera avdelningar kopplas in. Från ett förband kommer begäran om mera materiel, någon annan anmäler brist på motorcykelordonnanser, på ett håll har signalförbindelserna brutis, chefen på ett förband har stupat osv. Och samtidigt skall det sörjas för att mannen i ledet får information om krigshändelserna och om dagsnyheterna, allmänheten skall varnas för spioner och ryktessmideri, sjukvården kräver omfattande förberedelser, fältprästen förbereder sitt arbete, det skall ges råd i familjebidragsangelägenheter och mycket sådant som den enskilde soldaten kanske går och oroar sig för.

Falska rykten om kapitulation

Spioneri och sabotörer ja, jodå, de fanns med här också. Herrar Knaslund och Knaslund gjorde sitt till för att oroa, flygblad talade om att både generalen och landshövdingen satt sig själva i säkerhet genom att fly till fastlandet, det talades om att den militära ledningen beslutat ge upp striden och att alla som fått order att rycka in kunde stanna hemma och mycket annat sådant. Men militärbefälhavaren hade i upprop slagit fast, att Gotland skulle försvaras, och han hade också med skärpa sagt ifrån, att alla rykten om att motståndet skulle upphöra från början skulle betraktas som falska.

Och försvarsviljan var det inget fel på, steg för steg måste fienden vika, medan nya försvarskrafter fördes fram och fiendes brohuvud smulades sönder.

Så bröts övningen. Staberna kunde andas ut, och ut ur berget drog grottmänniskorna, ut till solen, till den friska luften, till stillheten i skogen. Friheten att vara sig själv är dock något att värna om. (Källa: 184)