Ryska skansar uppförda på Gotland 1808

Skans 1.

I norra hörnet av Kungsgårdens staket finns rester av en trolig skans. Platsen har senare, under beredskapen 1939-45, även utnyttjas som skyttevärn. Enligt hörsägen skulle skansen även ha funnits tidigare och härstammat från början av 1800-talet varför man därför kan tro att skansen har anlagts av ryssarna vid deras besök på Gotland. Enligt en äldre berättelse av ämbetsmannen Filip Werner von Schwerin "En fjerdings väg från staden syntes ännu de af ryssarne upkastade förhuggningar och en skants wall så illa uplagd at ryssarne betraktade som militairer, hade största skam deraf".

Skans 2.

Vattentornet uppfört på gamla ryssskansen

"Ryss Skansen" låg ungefär i högra hörnet av parkeringen nordväst om stabsbyggnaden "Nya Wisborgs", i dag används byggnaden av Länsstyrelsen. På den gamla skansen uppfördes 1908 ett vattentorn som revs 1972.

Skansen bestod av två uppkastade vallar i en cirkel. Själva skansens inre mått var ca 25 meter i diameter med en jordvall på ca 25 meter vilket gav hela skansens en diameter av ca 50 meter. Runt den inre skansen var förmodligen uppfört en krans av trästockar eller stenar. Skansen hade en öppning åt norr. Enligt äldre uppgifter hade ryssarna i skansen 6 kanoner som kunde beskjuta vägarna som från söder ledde in till Visby. På senare tid kallades den lilla kullen bl a för "Dianas kulle", varför är obekant.

Några äldre uppgifter: "Ryssarna tog för sig av Kungsladugårdens matförråd, men gjorde ingen skada inomhus. Gårdens hästar nyttjade ryssarna hänsynslöst, bland annat till att anlägga Ryssvallen i Kullåker, som befästes med kanoner". (Minnesskildring av torparen vid Visborg Kungsladugård, Hans Hansson Toften f. 1797).

"Ryss-vallen å backen uti Söder af Visborgs Kungsladugårds Kull-åker, N. om Alleen der och S.O. om Oscars-Stenen der invid, är af omk. 110 stegs omfång vid foten samt ungefär 4 ell. 5 aln hög samt helt grön med gräsvall. Öfverst är en plan af 12 stegs tvärmått, omgifven av 1 alns hög vall med utgång åt N.O. (Säve: Gotländska sägner V:39)

"Strax n. om Visborgs slätt ligger en kulle af folket kallad "Kärleks-kullen" eller "Ryska skansen". Den är till formen rund af c:a 20 m. diam. och 3 m. höjd. Efter en närmare undersökning af kullen skulle man vara böjd att anse den som en s. k. grafhög med toppgrop. Kullen är nämligen icke till sin öfre del konvex utan har här en ursvarfning af ung. 0,5 m. djup och 10 m. diam. På den noggranne betraktaren gör den sålunda närmast intrycket af en cirkelrund vall, som emellertid icke gått rundt om kullen utan haft en öppning åt n.v. Med andra ord, vi kunna här hafva inför oss en förskansning af ett mer ovanligt slag. Folksägnen betecknar just denna kulle som den af ryssarne anlagda skansen samt vet omtala huru ryssarne på långa spetsiga störar hade forslat fram den torf af hvilken den skulle byggas. Någon säker uppgift om ryssarnes anläggning finnes, så vidt jag vet, icke, men ett par af de sägner jag hört, synas fullt pålitliga. Mig synes det sannolikare att uppfatta kullen mera som en skans än som en grafhög, och, hvarför icke, förlägga dess anläggningsdatum till år 1808?".

Hvad vi emellertid med bestämdhet kunna säga är att vi hafva inför oss ett verk af människor, ett minne af gången kultur och historia. Det kunde därför icke annat än väcka osss stor förvåning, då det omtalades, att man på sista tiden arbetat där. Vid de nu pågående militärarbetena å Visborgs slätt har man nämligen beslutat flytta det gamla vattentornet, och då hafva vederbörande blickar just fallit på den gamla vackra kullen, såsom synnerligen lämplig att utgöra grundval för det nya tornet. Nog hade man kunnat vänta mera pietet och intresse för våra minnesmärken, de må vara af det ena eller andra slaget, än att man ogeneradt skulle taga sig för att just på denna plats anlägga en modärn profanbyggnad, då man ju ändå hade hela åkern att välja på. Hade man icke kunnat vänta, det officerskåren visat något intresse af att så godt som inom lägerområdet hysa en militär anläggning från forna tider och denna till och med af ett för oss mera ovanligt och pikant slag? Så har emellertid icke skett, och nu synes detta gamla minne från vår sista olyckstid dömdt till undergång.

Vid det nu pågående arbetet hafva emellertid en del intressanta saker kommit i dagen, hvilka icke böra gås obeaktade förbi. Kullen består till öfvervägande del af sand, de öfversta lagren med svarta inskiktade ränder, möjl. lämningar efter den torf af hvilken den skulle ha täckts. I västra delen finna vi emellertid ett annat material. Det är ordentliga kullerstenar af ett hufvuds storlek liggande i en hög med sluttning åt sidorna. Denna stenhög ligger emellertid på inte sätt symmetriskt mot den öfriga kullen. Sin största höjd (c:a l m.) når den just under vallen å v. sidan, sedan sänker sig högens ö. sida så att stenen ungefär midt under kullen alldeles upphör. Skulle vi avlägsna sanden, funne vi sålunda en rund stenhög, lik våra gamla grafhögar - ett jordfritt röse. Då nu arbetarne kommo ned i bottnen på det nämnda röset anträffades i dess ena kant i rad stående hällar till 1,5 m. längd i riktningen N-S. Det var blott en rad, men ofvanpå de stående hällarna hvilade andra liggande och emellan hällarna hade enl. uppgift iakttagits något liknande aska. Det kan icke af det funna göras något annat antagande, än att man påträffat en graf. Kanske skulle en vetenskaplig undersökning ha träffat mera än "något som liknade aska" mellan hällarna. Nu är emellertid äfven detta minnesmärke förstördt, men på samma gång faller äfven kullen under kategorien af fasta fornlämningar, som lagen skyddar.

Hvad vi sålunda f. n. kunna inhämta är att här ursprungligen legat ett gammalt grafröse; tiden kan icke afgöras. På denna gamla graf och helt täckande denna har sedermera en jordhög uppkastats. Att antaga denna jordhög som en grafhög torde vara vanskligt nog, enär sådana graftyper äro synnerligen sällsynta på ön, och heller icke någonting kommit i dagen som visar på någon grafsättning. Det enda som hittats är en rostig järnspik, ett hästben samt en tand som af arbetarne uppgafs som en människotand, möjligen uppkastad från den nämnda grafkistan. Vi kunna sålunda tillsvidare nöja oss med att anse själva kullen som en skans, möjligen tillkommen år 1808.

I hvarje fall är det ett historiskt minne som borde skyddas, och det är förvånande att en sak som ifrågavarande kunnat pågå alldeles inpå staden, utan att arkeologiskt intresserade haft en aning därom, och detta till och med på upphof af en offentlig institution. Vi må hoppas att Vitterhets- Historie- och Antikvitetsakademien nu tager saken om hand. Nils Lithberg". (Källa: 1668)

Skans 3.

"Redutten / Ryska skansen). 100 meter öster om milstenen låg skansen "redutten". I kartbeskrivningen från 1841-44 står angående nummer 1226 "Stadens utmark wid Skrubbs, mager sand på röd sandbotten (gammal Redutt)". Skansen var troligen uppförd av stockar som man utanför skottat upp sand mot som kulfång. Enligt kartans skala var skansen ca 30 x 30 meter med en vall samt en öppning åt väster. Enligt en äldre berättelse av Pehr Säve som under en resa sett "fienden vid Skrubbs tomt och fjerdingsstolpen der uppkastade små fältverk till försvar mot allmogen.

Skans 4.

Skans 5.

Skans 6.

----------------------------------------------------------------------------------------------

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper