Föregående sidaa

Befästningsarbeten efter krigsslutet

 

1948 - 1949

Tolv 37 mm pansarvärnskanoner (som då ännu var i kustförsvaret) tillfördes och ersatte de gamla 8 cm kanonerna m/81. Därutöver tillkom 14 kanoner m/02, varaven del var rörliga och beredda att insättas i Lärbrolinjen. De fasta pjäserna tilldelades kompanierna längs kusten fr o m Slite t o m Fårö."  
 
 

1950 - 1970

I två etapper 1957 och 1959 tilldelades nya värnpjäser som skulle installeras fram t o m 1961. Totalt uppfördes 61 värn för ett skiftande slag av värnkanoner. Stridsvagnskanontornen skulle levereras fram t o m 1960, dvs i takt med att stridsvagn m/41 och m/42 blev ombyggda till pansarbandvagn 301 respektive stridsvagn m/74.

Kraven ifråga omtäckningstjocklek, maskering, terrängens utnyttjande och anläggningarnas utspridning hade ökat." På Gotland påbörjades utbyggnaden av "atomsäkra" skansar vid kusten och vid flygfält i slutet av 1950-talet. De kunde klara tryckvågen och strålningen förutsatt att explosionen inte skedde alldeles inpå skansen. Även stabsplatser, batteriplatser m m utbyggdes med särskilda skyddsrum. De gamla värnpjäserna ersattes efter hand.

Det bästa tillskottet från atomskyddssynpunkt var de 7,5 cm stridsvagnskanontornen, som blivit över efter ombyggnaden av stridsvagn m/42. De kunde monteras i skansarna 1959. All värnkanonutbildning hade då ålagts I 18, som ansvarade för följande arsenal:

12 st 37 mm stridsvagnskanontorn m/41

16 st 7,5 cm stridsvagnskanontorn m/42

10 st 7,5 cm luftvärnskanon m/37

15 st 57 mm pansarvärnskanon m/43

8 st 7,5 cm kanon m/02-33

De flesta av dessa pjäser grupperades i kustvärn, men 37 mm stridsvagnskanontornen installerades runt Visby och Bunge flygfält. För den sistnämnda platsen nyorganiserades. Alla värn försågs med s k kupolskyddsrum, som var anpassade att motstå stötvågor från kärnladdningsexplosioner.

Dessa omfattande befästningsarbeten kunde utföras till rimliga kostnader genom att varje årsklass rekryter kommenderades ut på s k fältarbetsveckor. Inneliggande årsklasserna hade länge utnyttjats för sådana, sedan civila yrkesmän satt formarna. De hade gällt modernisering av äldre pjäsvärn eller nybyggen - framförallt av skyddsrum. Någon arbetstidsreglering var ännu inte införd. Befälet låg alltså mangrant ute med sin trupp i 14-dagarsperioder.  För att påskynda dessa arbeten hade slutövningen 1962 inställts och ersatts med befästningsarbeten.

Under dessa år utbyggdes bl a skyddsrum för 702. och 703. gruppstaberna på Östergarnslandet och mitt på ön. På Sudret fanns redan, sedan kriget, skydd för 701. gruppstaben.

 
 

1977

Ersatte kanoner från de utrangerade Pansarvärnskanonvagnarna (pvkv) de äldre artillerpjäserna m/02-33 och pansarvärnspjäserna m/43.
 
 

1980

En omfattande ombeväpning av värnkompanierna skedde under 1980-talet. Från 1977 hade nämligen 7,5 cm kanonerna från pansarvärnskanon-vagnarna, pvkv, friställts och något år senare hade kanontornen från stridsvagn 74 avmonterats för att i stället utnyttjas som värnpjäser. Med dessa tillskott kunde 7,5 cm kanonerna m/02-33 och 57 mm pansarvärnskanonerna m/43 utmönstras. Denna ombeväpning hade särskild betydelse, eftersom utbyggnad av Visby hamn började våren 1980. För denna krävdes extra försvarsåtgärder. Två stridsvagns kanontorn 74 avdelades därför till de nya befästningar, som byggdes i anslutning till det nya inloppet. Ytterligare tre anlades vid Visby flygbas 1996 och ersatte tre 7,5 cm stridsvagnskanontorn m/42.
 
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig