Föregående sidaa

Fasta och rörliga pansarhinder, vägspärrar mm

Pansarhinder uppfördes på ett flerta platser under beredskapen. De fanns i Visby hamn, i Lärbrolinjen, Tingstäde, vid Länna skans i Slite, på Bungenäs mm. De flesta pansarhindren på Gotland utgjordes av typ B 1 och Rörligt flyttblock.
 

Pansarhindrens utveckling under beredskapen

De krav, som bör ställas på ett permanent hinder är i huvudsak följande:

1. Hindret skall vara motståndskraftigt såväl mot forceringsförsök som artillerield.

2. Hindrets olika delar skall kunna bestrykas av egen flankerande eld.

3. Hindret skall inte inskränka beskjutningsmöjligheterna mot fientliga stridsvagnar mm, med egna frontala och flankerande vapen.

4. Hindret skall, om det erövras, inte erbjuda skydd åt fienden eller utgöra utgångspunkt för fortsatt anfall.

5. Hindrets kostnad bör vara låg.

 

Det är givet att alla dessa krav på ett hinder inte samtidigt kan uppfyllas, utan konstruktören har varit tvungen att med de givna förutsättningarna försöker skapa en lämplig kompromisslösning.

 

Intill 1942 användes i huvudsakligen 3-radigt stenkinder, i princip överensstämmande med de upptagna i "Anvisningar rörande stridsvagnshinder av sten".

1. 3-radigt pansarhinder av sten, vilket normalt användes.

2. 4 olika alternativ av i ett betongfundament ingjutna stålräler eller balkar av I eller T profil, vilka skulle användas, när ökade genomskjutningsmöjligheter erfordrades.

3. Tippblock av sten avsedd såsom vägspärr.

4. Rörlig järnvägsspärr av fyra rader järnbalkar nedstuckna i ett gemensamt betongfundament.

 

I juli 1941 fastställdes FS ritning Ph-360, utvisande 3-radigt stenhinder med tillhörande arbetsbeskrivning. Sedan genom skjutförsök påvisat den ringa motståndsförmågan hos friliggande stenblock mot artilleribeskjutning, övergick man till stål- och betongkonstruktioner. Byggandet av pansarhinder i städer åstadkom nya problem, och under 1942 utarbetades de typer, som finns sammanfattade i FS Rekognoseringshäfte nr ", och som med smärre kompletteringar kom att gälla under hela beredskapen.

 

Kort karakteristisk och beskrivning av typerna.

De använda betongelementen. De utgörs av vibrerande, armerad betong, stenförstärkt på de mot fienden vända ytorna. Formen på blocken typ B 1 och B 2 är särskilt utexperimenterade för att kunna motstå artilleribeskjutning. Utförda skjutförsök har givit mycket goda resultat. Betongblock typ B 3 är, för att underlätta blockens borttransport i fredstid, uppdelaade i tre delar, avskilda genom ett spånformat masonitemellanlägg och sammanhållna av 8 st 1" rundjärn. Efter utförda påkörningsförsök med 22 tons stridsvagn har bottenplattan utkragats 0.5 m bakåt för att minska tippningsrisken.

 

Pansarhinder alternativ 1 består av tre rader betongblock typ B 1. Avståndet mellan blocken är i sidled valt så, att stridsvagn endast med en viss osäkerhet i gången kan klättra upp för den första raden (härtill bidrar de i blockens längdriktning avfasade kanterna på blocket), för att därefter fastna med bottenplåten på andra raden. Detta pansarhinder var det normalt användna under beredskapen.

Pansarhinder alternativ 2 har mellanraden av typ B 2 men överensstämmer i övrigt med alternativ 1. Sedan det sistnämnda vid forceringsförsök visade sig utgöra tillfredsställande hinder för 22 tons stridsvagn, användes alternativ sparsamt för att efter en tid upphöra helt.

Pansarhinder alternativ 3, helt stenhinder användes mycket sällan.

Blockhinder alternativ 4 består av en rad block B 3 och användes företrädesvis i städer och samhällen, där markutrymmet var begränsat. Blocken, som snedställdes för möjliggörande av flankerande beskjutning, hindra stridsvagnar genom sin höjd och massa.

 

Materialförteckning (1 st block B 1)

Formvirke 3 kbf Formen användes 5 ggr. Totalt per block 15 kbf
Armering Ø 12 55 kg Alternativt BSG-matta nr 13. (1.55 - 1.60 = 2.50 m²)
A-cement 10 säckar  
Singel 1.12 m³  
Sand 0.65  
Sten (Till stenförstärkning) 1.1 ton  
Härtill kommer bult, spik mm. Blockåtgång per 1 m hinder 1 st typ B 1.

 

Pansarhinder 40:32 (Typ B 1) vid Visby hamn

Typ B 1

 

De rörliga pansarhindren blev med nödvändighet mer komplicerade och dyrbara än de fasta. Förutom de tidigare angivna fordringarna på de fasta pansarhindrena kom kravet på manöverbarhet. De skulle snabbt kunna försättas i spärrläge samt, även efter fientliga beskjutningar, åter kunna öppnas på kort tid för att släppa fram egna trupper.

En för övriga rörliga pansarhinder väsenskild lösning utarbetades i slutet av år 1941, nämligen att utbygga fasta pansarhinder av normal typ men att släppa fram trafiken på en provisorisk träbro över hindret. Sedan det konstaterats att det skulle ta för lång tid både att riva bron och att senare återställa densamma, övergavs projektet.

 

En typ, som ofta utförts, är balkspärren. Den bestod av två järnbalkar, av beskjutningshänsyn placerade med stående liv, vilka på fasta rullar skjutas över vägbanan och lagras i kraftiga betongfundament. Balkarna var placerade snett i förhållande till vägbanan för att stridsvagnar skulle få ogynnsam angreppsvinkel. Företagna forceringsförsök med beskjutning gav relativt goda resultat, varjämte balkarna snabbt kunna placeras i spärrläge. Nackdelarna var att det endast fanns små fria trafiköppningar. Efter påkörningar och beskjutning där balkarna lätt deformerats kunde spärrens öppnande bli tidsödande. Kostnaden var även relativt hög.

En variant av denna typ användes vid spärrning av enkelt järnvägsspår. Den erforerliga fria öppningen 5.2 m motiverade att balkarna placerades vinkelrätt mot spåret.

 

En äldre typ av järnvägsspärr bestod av stenblock, fastgjutna i ett på en järnvägsvagn vilande betongfundament. Vid spärrning rullades vagnen ut och hjulen sprängdes. En närbesläktad kraftigare konstruktion bestod av med hjul försedd betongkonstruktion, som utrullades omedelbart före spärrandet utlagda järnbalkar. Spärren var motståndskraftig, billig och medgav relativt stor öppning.

 

Då stora öppningar för trafiken erfordrades kunde uppenbarligen ingen av de tidigare omnämnda spärrtyperna användas. Årskiftet 1942-43 utgjordes därför konstruktionsritningarna till det flyttbara betongblocket, som ursprungligen närmast avsågs för spärrning av bangårdar, men som senare blev det förhärskande hindret för spärrning av smalare eller bredare gator, i vissa fall vägar, där lämpliga uppställningsplatser för blocken funnits. Orsakerna till deras stora användning var att ingrepp i gator inte behövde göras, spärren var billig samt den uppfyllde kraven ur forceringssynpunkt. Spärren bestod av i framsidan stenförstärkta betongblock på 20 tons vikt, stående på fasta uppställningsspår. När spärren skulle stängas utrullades blocken med domkraftförsedda trallvagnar på särskilt utlagda banelement.

 

Rörligt pansarhinder i Tingstäde intill den gamla fästningen ner mot träsket..

 

Materialförteckning (Rörligt pansarhinder, flyttbart betongblock)

Formvirke 25 kbf Formen användes 3 ggr. Totalt per block 75 kbf
Sliper 30 kbf  
Armering Ø 12 250 kg  
A-cement 55 säckar  
Singel 6 m³  
Sand 3.5  
Sten till stenförstärkning 6 ton  
Räls inklusive slipers 18 m Rälsvikt 25 kg/m
Vagn inklusive 4 st domkrafter   1 st vagn beräknas till 4 st block
     
Härtill kommer bult, spik mm. Blockåtgång per 4.5 m hinder 1 st block.
 
 
 

Vägspärrar

Militärbefälsorder 21/11 1941:

a) Vägspärr lägges med sin närmaste del 1 meter från vägbanans kant. I undantagsfall må avståndet från vägbanans kant minskas till 0.5 meter, dock får fria öppningen i vägspärr även vid smala öppningar icke understiga 5 meter. Stock, som skall dragas över vägbana, får icke skjuta utanför sitt upplag mot vägbana.

b) Vägspärrs mot vägen vända hörn markeras med från vägen synliga, vertikala 15 cm breda bräder. Bräderna målas 1 15 cm höga svarta och vita fält med översta fältet svart. Brädans höjd över vägen skall vara 90 cm.

c) Före vinterns inbrott utmärkas vägspärrs hörn dessutom med 2.5 meter höga enrisruskor.

 

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig