Föregående sidaa

 

Värnstyper på Gotland
De truppbefästningar (stridsvärn, bunkers mm) som uppfördes på Gotland under andra världskriget och senare, är utseendemässigt ganska olika de som uppfördes i resten av Sverige. Varför är för mig obekant. De typbeteckningar som bl a anges vad gäller t ex Skånelinjens värn är svårt att överföra på de gotländska. Jag har därför själv angett de av mig registrerade värn en typbeteckning. Här måste påpekas att det är min egen och inte någon officiell beteckning. Mina typbeteckningar är gjorda utifrån värnets storlek och antal embrassyrer.
   
   

Pjäsvärn (Öppet)
Öppet värn för bl a kanon m/81 och kanon m/02.
   
   
   

Ksp-värn / Typ I
Det vanligaste värnet på Gotland. Finns runt hela ön. Värnet har tre embrassyrer med tre huvudskjutriktningar, sammanlagt i ca 90°. I huvudsak bestyckad med en 8 mm vattenkyld kulspruta monterad på lavettunderlag.
   
   
   

Ksp-värn / Typ Ib
Ganska vanligt värn på Gotland, i huvudsak på östra sidan av ön. Finns med både två och tre embrassyrer. I huvudsak bestyckad med en 8 mm vattenkyld kulspruta monterad på lavettunderlag.
   
   
   

Ksp-värn / Typ II
Byggt med riktningen mot havet och med två embrassyrer. Skjutriktningen för båda embrassyrerna var ca 60°, således för varje embrassyr endast ca 30°. Dessa värn var inte så vanliga på ön. I huvudsak bestyckad med en 8 mm vattenkyld kulspruta monterad på lavettunderlag.
   
   
   

Ksp-värn Typ III / Kg-värn
Det näst vanligaste ksp-värnet på Gotland. Uppfört i betong med tre embrassyrer och skottvinkel på nästan 90°. Det fanns runda, fyrkantiga, sexkantiga, kupolformade och öppna värn. I huvudsak var dessa värn mycket små, med en liten krypingång. Värnet finns i ett stort antal, främst på västra sidan av ön. Det finns även ett antal med endast 2 embrassyre och skottvinkel ca 60°. Byggnadsperiod 1939-1940. I huvudsak bestyckad med ett 6.5 mm kulsprutegevär.
   
   
   

Ksp-värn / Typ VI
Byggt med riktningen mot havet och med endast en embrassyr. Av denna typ finns endast ett mindre antal på södra Gotland. Byggnadsperiod 1939-1940. I huvudsak bestyckad med en 8 mm vattenkyld kulspruta monterad på lavettunderlag.
   
   
   

Ksp-värn / Typ V
Åttakantigt värn med tre embrassyrer och tre huvudskjutriktningar, sammanlagt i ca 90°. Värnet var utrustad med ett fast skjutbord. Vissa värn maskerade som små uthus. I huvudsak bestyckad med en 8 mm vattenkyld kulspruta monterad på lavettunderlag.
   
   
   

Ksp-värn / Typ KspF
(KspF = Ksp-värn Flygfält) Placerad främst vid flygplatser där man behöver skjuta runt om. Oftast åttakantigt med fyra embrassyrer, där en även är ingång. Värnet var utrustad med skjutbord i vinkeljärn. Lavettunderlaget inpassades i skjutbordet och justerades med hjälp av skruvar. Lavettunderlaget var anpassad för ksp m/36 och kunde flyttas i 360°.
   
   
   

Ksp-värn / Varia
Under mina utflykter runt Gotland har jag även träffat på värn av varierande utseenden.
   
   
   

Lavettage

Den ksp som utgjorde huvudbeväpningen i ksp-värnen var av modell 1936 (ksp m/36). Kulsprutorna uppställdes och fastgjordes vid ett särskilt lavettunderlag som möjliggjorde att kulsprutan kunde föras framåt i skottgluggen under eldgivningen. Efter avslutad eldgivning drogs vapnet tillbaka så att embrassyrluckorna kunde stängas. Lavettunderlaget placerades på skjutbord av trä eller vinkeljärn. På Gotland användes en speciell lavettyp som benämndes m/Gotland. Lavettunderlaget var av träkonstruktion med undantag av lavettens ben som passade in i skjutborden.

Kulsprutan skulle vara försedd med sugtratt samt hylsavledare med slang och låda. Sugtrattens uppgift var att avlägsna krutgaser från mekanism och tomhylsor så att gaserna förs ut ur värnet. På så sätt skyddas värnpersonalen mot koloxidförgiftning. Sugtratten fanns enbart till vänstermatad ksp.
   
   
   

Observationsvärn (Obs-värn) (O-värn)

Kallas även O-värn. Observationsvärnet skulle ge skydd åt värnlinjens observatörer och eldledare. Från observationsvärnen skulle hela den aktuella försvarssträckan observeras. Obs-värnen placerades därför något tillbakadraget från huvudförsvarslinjen och om möjligt i högt undanskymda lägen. I vissa områden har det varit omöjligt och Obs-värnen har placerats i strandlinjen.

Två olika versioner av Obs-värnen kom till utförande, typ I och typ II. Den främsta skillnaden var den yttre utformningen. Typ I hade avrundade hörn och övergångar mellan tak och väggar samt två observationsöppningar. Denna version byggdes i huvudsak endast under 1939. Typ II hade skarpa vinklade kanter och tre siktöppningar.

   
   
   

Skyttevärn (Skv)
Värn av den enklaste typen, i huvudsak avsedd för en gevärsskytt. Består oftast av en grop i marken förstärkt med betong, ett prefabricerat cementrör, med eller utan lock. Finns även skyttevärn av cementbalkar, som snabbt kan byggas samman till ett kombinerat skyttevärn och splitterskydd. Stridsställning och skydd ofta placerat i anslutning till ett skyddsobjekt, eller i värnlinje och skansar.
   
   
   

Luftvärnsställning (Lv)
Kantigt, eller runt, öppet betongvärn. Kan vara sammanbyggt med durk, och eller skyddsrum. Äldre ställningar består ofta av två eller fler liknande värn tillsammans i ett batteri. Värnets storlek beroende på vilken typ av luftvärnspjäs som skulle grupperas i batteriet. I anslutning till vissa anläggningar byggdes luftvärnstorn i betong med 10-15 meters höjd. I vissa fall placerades mindre luftvärnsplattformar på taket till höga byggnader.
Uppförd 1940-tal Uppförd 1950-tal
   
   
   

Granatkastarställning (Grk)
Mindre öppen ställning för granatkastare, ofta med ett eller flera splitterskydd. Förekom ofta i anslutning till kustbatterier som del i närförsvaret. I moderna utförande ofta försedda med rullbart skyddstak.
Uppförd 1940-tal Uppförd 1970-tal
   

Värn för 8 cm granatkastare.
   
   
   

Minstation
Mindre betongvärn eller byggnad, i anslutning till inlopp eller segelled. Äldre betongvärn har ofta utnyttjats som minstationer, speciellt i Skåne. Härifrån kunde en utlagd minering detoneras.
   
   
   

Kustartillerivärn (Pjäsvärn)
Större betongvärn med plats för pjäs. Ofta med utrymme för ammunition (durk) och bemanning. Grupperat tillsammans med ytterligare ett eller flera liknande pjäsvärn bildas ett batteri. Finns i utförande som täckta eller öppna värn
   
   
   

Truppbefästningar (Fältbefästningar)

Fältbefästningar – Oftas uppförda av mindre beständigt material, t ex trä. Är enklare befästningar och skall kunna byggas på kort tid. De utföres i regel av trupp. 

Värn inom denna grupp förekommer både i system och som enskilt uppförda värn. Längs kusten uppfördes också ett stort antal kulsprutevärn, och i enstaka fall kanonvärn. Dessa var dock byggda mer som enskilda värn, eller i vissa fall en mindre grupp av värn, i anslutning till t ex hamnar, än som en sammanhängande linje.  En truppbefästning kan enkelt beskrivas som ett rent stridsutrymme avsett endast som skydd för trupp och vapen. Värnen är ej avsedda som förläggning och saknar oftast bekvämligheter som el, vatten och avlopp.

   
   
   

Tunga befästningar / Berganläggningar mm
Är anläggningar som skyddar viss funktion mot vapenverkan. Tunga befästningar byggs i regel i fred samt kräver längre tid och särskilda resurser. Anläggningar för värnpjäser hör dock till begreppet truppbefästningar. Tunga befästningar funktionsindelas med hänsyn till vilket system de stödjer:  Anläggningar för ledning: Stabsplatser, luftvärnscentraler, stridsledningscentraler mm. Anläggning för vapen: Armébatteri, kabatteri, robotbatteri, minstation mm. Anläggningar för flygplan: Berghangar, bergtunnlar mm
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper
                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig