Föregående sida

Nr: 77. Qvick

Gotlands 1. båtsmanskompani

Roten utgjordes av: 5/8 mtl Rå (stamhemman), 3/8 mtl Hägvalds, ½ mtl L. Gudings, ½ mtl Allkvie, 1 mtl L. Bjärge, 1 mtl St. Bjärge, tillsammans 4 mtl. Äldre numrering 58/60/33. Efter skattläggningen 1748 överflyttades roten till Vallstena från Boge. Har alltid hetat Qvick. Roten vakanssattes år 1897.

 

Carl Qvick / Pehrsson f. 1663

Gift med Elna Pehrsdotter

------------------------------

Antagen: 1688

(Cronobåtsman Carl Qwicks hustru Elina Persdotter tilltalad vid Tinget av Båtel Norrvange i Lärbro angående ett russ. (Gotlands norra häradsrätt A1A:22 1700-1701. 1700 i juni. §32)

Cronolänsman Petter Gane tilltalade kronobåtsman Carl Qwicks hustru Ellna Persdotter för begånget sabbatsbrott den 14 januari 1712 (Gotlands norra häradsrätt (-1899) A1A:31 (1712-1712) 1712 den 6 Februari)

 

Cordt Qvick / Mårtensson f. 1690 d. 30/8 1757 i Boge

Gift med Ingeborg

Barn:

Catharina f. 16/11 1724 i Boge

Margaretha f. 19/8 1727 i Boge

Anna Brita f. 7/2 1730 i Boge

Cordt f. 20/4 1736 i Boge

------------------------------

Antagen: 1716

 

Båtel Qvick f. 1713 i Hellvi d. 28/8 1781 i Vallstena

Gift med Catharina f. 1698 d. 21/6 1785 i Vallstena

------------------------------

Avsked: 1751

 

Pehr Qvick / Eliasson f. 3/9 1735 i Othem

Son till båtsmannen Elias Frimodig o h h Dorti

Gift 31/12 1761 i Vallstena med Anna Margaretha Jacobsdotter - Qviberg f. 16/12 1737 i Visby d. 3/6 1807 i Vallstena

Barn:

Anna Stina f. 24/12 1762 i Vallstena

Flicka f. 6/6 1765 i Vallstena d. 8/6 1765 i Vallstena

Dorthie f. 13/5 1766 i Vallstena

Margaretha f. 22/11 1768 i Vallstena

Maria f. 27/2 1771 i Vallstena d. 31/12 1774 i Vallstena

Catharina f. 26/6 1773 i Vallstena

Maria f. 17/1 1778 i Vallstena d. 13/2 1778 i Vallstena

------------------------------

Antagen: 1751

 

Jacob Qvick / Jacobsson f. 1765 i Roma

------------------------------

Antagen: 1789 Avsked: 1789

 

Rasmus Qvick / Rasmusson f. (1768) i Källunge d. 15/6 1790 ombord på fregatten Grip

------------------------------

Antagen: 1789 Avsked: 1790

 

Nils Qvick / Pehrsson f. 9/3 1769 i Bro d. (1836)

Gift 13/12 1791 i Othem med Helena Simsonsdotter f. 8/12 1765 i Boge d. 25/12 1842 i Vallstena

Barn:

Pehr f. 5/9 1792 i Boge d. 6/9 1792 i Boge

Anna Margaretha f. 7/11 1793 i Boge (Gift med båtsmannen Carl Herman Käck)

Lena Maja f. 20/8 1797 i Boge

Nicklas f. 4/9 1800 i Boge d. 3/2 1801 i Boge

Nils Petter f. 12/11 1806 i Boge

Johannes f. 26/1 1811 i Vallstena

Familjen inflyttade 1809 från Boge

------------------------------

Antagen: 1790 Avsked: 1820

 

Thomas Qvick / Pehrsson - Lysholm f. 18/8 1808 i Roma d. 4/4 1877 i Vallstena

Gift 14/7 1836 i Vallstena med Anna Christina Hansdotter f. 21/6 1812 i Vallstena d. 26/6 1892 i Vallstena

Barn:

Anna Gertrud f. 1/9 1836 i Vallstena d. 11/11 1836 i Vallstena

Christina Maria f. 2/10 1837 i Vallstena d. ?/1 1838 i Vallstena

Pehr Nils f. 21/9 1841 i Vallstena

Hans Elof f. 29/12 1843 i Vallstena (Båtsman i Frimodigs rote)

Thomas f. 1848 i Vallstena

------------------------------

Antagen: 1820 Avsked: 1843

 

Jonas Severin Qvick / Hagbom f. 23/10 1817 i Hedvig Elenora Stockholms stad d. 19/1 1874 i Vallstena

Gift 26/4 1846 i Källunge med Anna Christina Johansdotter f. 13/1 1814 i Vallstena d. 31/10 1891 i Vallstena

------------------------------

Antagen: 1843 Avsked: 1846

 

Jacob Johan Qvick / Nordin f. 8/4 1824 i Vallstena d. 19/2 1870 i Allkvie Vallstena i smittkoppor

Gift 1/7 1847 i Vallstena med Johanna Brita Jacobsdotter f. 26/8 1821 i Barlingbo d. 17/4 1915 i Vallstena av ”ålderdomsbräcklighet (slag).”

Barn:

Maria Christina f. 28/8 1848 i Vallstena d. 30/1 1925 i Katarina. g. Anderson

Anna Elisabet f. 27/2 1851 i Vallstena d. 5/6 1923 i Katarina. g. Flink

Johan Oscar Niklas f. 13/5 1854 i Vallstena d. 24/3 1933 i Vallstena. Alfvin

Lorenz Petter f. 29/3 1857 i Vallstena. Emigrerade den 30/4 1893 till Norra Amerika

Johanna ”Hanna” f. 30/1 1860 i Vallstena d. 4/5 1941 i Vallstena

------------------------------

Antagen: 1846 Avsked: 1854

(Jacob Johan deltog i fregatten Eugenies jordenruntresa 1851-53)

 

 

Med mannamod och raskhet

Båtsman Qwick. Det är oß ett nöje, att omnämna nedanstående drag på mannamod och raskhet, som erinrar om gammalswenska tapperheten och ringaktandet för motståndares flertal. Den bedrift wi här framställa, utfördes af Gotländingen Johan Nordin med båtsmansnamnet Qwick, som wid tillfället war 25 år gammal.

När Fregatten Eugenie låg till ankars wid S:t Fransisco och en af fregattens båtar war sänd i land för att afhämta åtskilliga förnödenheter samt första delen af styrbords wakt, som erhållit landpermission, medföljdt, hwaribland en Skeppar Loman och ofwannämnde Båtsman Qwick, hände sig att då Qwick war stadd på wäg till båten för att återwända ombord, mötte han twänne Marinsoldater hwilka yttrade: ”för Guds skull gå icke fram, man håller på att slå ihjäl Skeppar Loman.” — Qwick swarade: ”skam i er, ska wi inte söka hjelpa honom eller frälsa hans lif”; hwarpå Qwick drog sin knif och rusade in i folkhopen så att han blef stående gränsle öfwer Loman, (som låg på gatan illa slagen och utan medwetande) samt upplyftande och bärande honom i famnen, röjde han sig wäg genom bandithopen medelst att slå ikring sig med Lomans ben. Ehuru Qwick erhållit ett swårt slag på ena ögat och oupphörligt förföljd, lyckades han sålunda att nedbära till båten den räddade Loman, hwilken säkerligen förlorat lifwet, om icke Qwick wisat ett så wackert prof på rådighet och sinnesnärwaro. — I tidningarne på stället omtalades denna mandat med tillägg, att folkhopen utgjorde öfwer tjugu personer, mot hwilka Qwick segrande bestod en så olika strid. — Skeppar Loman låg sedan sjuk ombord öfwer en månads tid i följd af de bleßyrer han derwid erhållit; och Qwick omnämndes wid flere tillfällen af Fregattens Chef — dåwarande Kommendören Virgin — med loford för sin manhaftighet.

Ett rykte härstädes omförmäler, att Qwick tillernade tillmälen, blifwir af mißtag sändne till Wadstena i stället för socken Wallstena på Gotland, der nu Qwick bor samt torde mer än mången annan wara i behof af att hugnas med gratial, i synnerhet som han blifwit uti Kronans tjenst skadad i högra handen, hwarföre han äfwen afskedades; och det wid dylika tillfällen, som det ofwannämnda, brukliga äretecknet Medaillen, så tacksamt ett sådant wädermäle af Konungens nåd alltid emottages och wärderas, skulle icke göra Qwick i hans omständigheter samma nytta, som ett gratial eller årligt understöd.

I sammanhang dermed bör äfwen nämnas, att några prispenningar aldrig hörts af, för det af Fregatten Eugenie utanför Guayaquil-wiken tagna sjöröfwarefartyget, hwilka wäl borde till någon del hafwa belupit sig på manskapet och således äfwen skull tillkommit Qwick och hans kamrater; man kanske äfwen deßa medel förirrat sig till — Wadstena.

    

Det talas också om att ”några prispenningar aldrig hörts av”. Båtsman Qvick anmälde tydligen ”i underdånigt memorial” i april 1859 att ”han icke blifvit delaktig af de prispenningar som, enligt hvad ryktet förmält, utfallit för ett af H. M:ts fregatt Eugenie under expedition 1851—53”, deruti han deltagit, uppbringadt sjöröfvarefartyg.”

Fartygschefen C. A. Virgin meddelar (i januari 1860) att ”regeringen i Washington undandrog sig all sorts ersättning för det uppbringade fartyget, emedan under de omständigheter, hvarvid fartyget blifvit återtaget af fregatten, någon rätt till prispenningars bekommande alls icke förefallits; samt dessutom att, för den händelse, att en sådan fordran verkligen hade grund för sig, borde densamma göras gällande mot styrelsen af republiken Equador, i hvars vatten det amerikanska fartyget blifvit af brottslingarne taget”. Enligt honom skulle fortsatta ekonomiska krav vara utsiktslösa och riskera att ”förnärma svenska marinens värdighet”. (Källa: 1400)

 

 

 

Båtsman Qvick

Medan Eugenia låg för ankar i San Francisco, var besättningen å fregatten rätt ofta i kollision med manskapet från engelska linieskeppet "Amiral". Visst var denna skuta större än vår och hade flere man si, ombord, men de borde ändå ha respekterat ett folk, som mer än en gång visat att det inte krusade krämare. Hvar dag låge de ombord med oss uppe i sta´n och läspade sitt "god dam" men vi frågade inte efter att svara dem. Så hade vår babords båt gått i land en dag. Jag, som var båtstyrare, och gastarne hade gått upp på ett "Shap" för att "ta en höjd" endast båtsman Qvick, en gotlänning om 7 fot, blef qvar i båten som vakt. Vid sidan om vår båt låg "Amirals" gigg och dess gastar roade sig med att stänka vatten på Qvicken, si, som lagt sig att sofva. Första gången han märkte deras skämt, blängde han på dem ett slag, men som de fortfor, uppmanade han dem att "låta va", si. Engelsmännen borde ha förstått honom, men de låtsade som det regnade. När så duschningen tilltog i stället för att upphöra, lossade Qvicken med ett förståndigt lugn, si, sina skoband, aftog skor, strumpor och byxor, si, och steg ut i vattnet. Derefter gick han fram till engelska giggen och fattade med sina "grobiannäfvar" i dess köl samt vände så upp och ned på hela förståndigheten, och sen gick han tillbaka till sin båt och lade sig igen, som om ingenting händt, låtande engelsmännen svära bäst de orkade, si.

Under det Qvicken sålunda lekte med engelsmännen, hade vi det lite förståndigare uppe på "Shapet". Skeppare L. som också gått i land hade .....

- L. hvad betyder det?

- Det är onödigt sätta ut hela namnet i Veckobladet, nå Lundgren hette han, är död för många år se´n, men gumman rår om det der huset, sa jag, begärt in en biff och höll som bäst på med att pejla en grogg, medan han väntade på den, då en gentleman i hög hatt och frack helt ogeneradt spottade honom på benet. L. skulle fordra förklaring häröfver, vi kände inte till den stadens seder och bruk, si, då biffen inbars, hvadan han tänkte uppskjuta frågan, tills biffen blifvit instufvad, då främlingen, utan att yttra ett ord, från L. tog hela portionen och lät den, si, i en lefvande förståndighet försvinna i sitt bottenlösa gap. Men nu må du tro, att det blef lif i vår skeppare. Han tog gentlemannen om klyfverten så, si, att stormen stadgades på tre qvart och höll som bäst på med att förtöja biffhuggaren vid golfvet, då uppassaren inkom och ville ha betaldt. L. vägrade naturligtvis först, men kastade slutligen en dollar åt honom, hvarefter vi svenskar inom ett ögonblick blefvo, utvräkta.

- Nej, det är bestämdt lögn!

- Vid alla bogspröt och rånockar, är det icke sant hvartenda ord! Till på köpet voro de efter oss i kölvattnet och lappsalvade oss så grundligt att ryggtaflorna under flera dagar hade samma färger som vår svenska flagga, men med olika randning. Vi skyndade, så fort vi kunde ned till hamnen, ty vårt befäl hade uppmanat oss att undvika gräl med amerikanarne, då skeppare L. törnade mot en sten och föll omkull. Säkert hade han för alltid gått "to sleep", om jag inte märkte fallet, och under utropet "de slå ihjäl vår skeppare", skyndade vi till hans hjelp. Engelsmännen kommo äfven dit, men istället för att hjelpa, vi hade ingen aning om, att Qvicken doppat dem, bunkade äfven de på oss. Ja, jag vet sannerligen ej hur det skulle gått, om icke Qvicken varit i båten. Då han hörde skriket, vaknade han upp, gnuggade sig så förståndigt i ögonen, och seglade in i högen. Engelsmännen, som märkte Qvicken och visste hvad han dugde till, drogo sig hastigt tillbaka, och det var det förståndigaste de kunde göra, ty Qvicken, fattade två af de närmast stående amerikanarne i nacken, lyft dem på sina starka armar, riste dem ett slag och kastade dem sen upp i luften, der både de och felbhattarne beskrefvo ganska roliga cirklar. Der efter tog han två andra och så ett nytt par, tills han kastat upp ett par dussin, då amerikanarne, som hade hela nakterhuset, bådo om ursäkt, hurrade för oss och buro oss upp till "shapet". Skeppare L. ville ej följa med, men Qvicken tog honom på armen och bar honom dit, der nu utan betalning han fick sig en annan biff och vi några starka groggar.

När vi sen kommo ombord, höllo vi på att få "svarta taflan", men undsluppo, då Qvicken berättade om förloppet. I stället gaf chefen oss "en extra", och tackade oss, derför att vi hedrat svenska flaggan och gått segrande ur striden.

Hvar helst vi sedan gingo i San Francisco, helsades vi med hurrarop, och inte en vitten togs af oss för allt hvad vi reqvirerade. Si dä ä orsaken hvarför jag så gerna går på "Amerika".

Det är inte mycket med historien, men kan du begagna den, så må du gerna, men du ska göra det förståndigt! (Källa: 1754)

 

Frans Gustaf Qvick / Henriksson f. 19/3 1835 i Gothem d. 29/1 1898 i Vallstena

Gift 5/4 1861 med Catharina Maria Hammarström f. 22/11 1829 i Othem d. 30/12 1891 i Vallstena

Barn:

Anna Katarina f. 4/5 1861 i Vallstena

Maria Margaretha f. 28/3 1863 i Vallstena (Gift med båtsmannen Axel Ernfrid Folling)

Augusta Kristina f. 9/11 1866 i Vallstena

Hilda Josefina f. 9/11 1866 i Vallstena

Emma Elisabeth f. 23/7 1869 i Vallstena d. 4/9 1941 i Alva, Woods, Oklahoma USA

------------------------------

Antagen: 12/12 1854 Avsked: 1897

Kanonkommendör 21/10 1864.

(Blå ögon, ljust hår, medelstor och stark kroppsbyggnad, ljust skägg.)

Kommenderingar: Korvetten Najaden 1857-58 som skansgast, fartyget Finngrundet 1859, korvetten Lagerbjelke 1861-62 som skans- och båtgast, ångkorvett Orädd 1864 som toppsegelgast, fregatten Af Chapman 1866 som batterikorpral, ångkorvett Gefle 1875 som skansgast, monitoren Loke 1876 som sjukvårdare, ångkorvetten Gefle 1878-79 som sjukvårdare och vattenskaffare, fregatten Af Chapman 1879 som sjukvårdare och vattenskaffare.

 
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig