Föregående sidaa

Fältpost- och marinpostnummer 1939 - 1945

Förbandens fältpostnummer. Fältpostnumren upprättades 1937 som bilaga till den Allmänna Krigspostplanen, och fastställdes med vissa ändringar 1938. Dessa nummer användes vid mobiliseringen 1939. Under beredskapen användes 5-siffriga Fältpostnummer som täckadresser. Det var ett hierarkiskt uppbyggt system. I stort byggde systemet på att de två första siffrorna anger typ av förband, tredje siffran regemente, fjärde siffran bataljon och sista siffran kompaniet. Detta stämmer emellertid inte på Gotland. Systemet med Fp-nummer var att man skulle hemlighålla förläggningsort. Undantag var Landstormsförband, Lokalförsvarsförband samt Gotlands försvarsområde. Dessa Fp-nummer skrevs i klartext, dvs med ortangivelse.

Marinpostnummer. Den 1 november 1942 i samband med att en ny “Allmän krigspostplan infördes övergick kustartilleriet till att använda Mainpostnummer. Detta innebar att nummerserien 90000 inte användes efter detta datum.

 

 

Fältposten 1939 - 1945

Sammanfattning angående fältposten under beredskapen av general Thörnell

 

Förberedelsearbete i fredstid

Den mest genomgripande förändringen i postverkets verksamhet i samband med den förstärkta försvarsberedskapen och mobiliseringen har utgjort upprättandet av särskilda postanordningar för ombesörjande av postbehandlingen för militära ändamål, organiserandet av fältpost. Fältposten har varit i oavbruten verksamhet alltifrån tidpunkten för den förstärkta försvarsberedskapens anbefallande och antalet upprättade fältpostanstalter har varierat efter inkallelsernas omfattning.

Till grund för fältpostens organisation har legat ett omfattande förberedelsearbete i fredstid.

För fältposten grundläggande föreskrifter var vid tidpunkten för den förstärkta försvarsberedskapens anbefallande meddelade i ett Kungl. Maj:ts fastställt krigspostreglemente av år 1929. För sammansättningen av militärbyrån i generalpoststyrelsen och postavdelningens inom vissa militära staber förefunnes mobiliseringstabeller utarbetade. Med dessa handlingar som grund förelåg inom generalpoststyrelsen i fredstid planer för upprättandet av erforderliga fältpostanordningar vid krig eller krigsfara.

 

Personal

Personal till olika fältpostanordningar var utsedd och för den fältpostpersonal, som skulle ingå i militära staber, var krigstjänstgöringsorder av generalpoststyrelsen i fredstid utsända. Genom deltagande i årliga större fälttjänstövningar var större delen av den i sagda staber ingående fältpostpersonalen insatt i sina åligganden. Dessutom var till fältpostpersonal av högre grad utdelad en inom generalpoststyrelsen utarbetad handledning i fältposttjänst med anknytning till ett applikatoriskt exempel, berörande en armékårs mobilisering, koncentrering och uppmarsch med detaljstudium av verksamheten inom en fördelning.

Vid arméns kommissarieskolor hade utbildning meddelats i fältposttjänst av posttjänstemän, som ställts till förfogande av generalpoststyrelsen. På sommaren 1939 (24/8 - 13/9) var anordnat en särskild kurs i fältposttjänst för i tjänstgöring varande värnpliktiga posttjänstemän, som var avsedda att bestrida befattningar i fältposten vid infanteriregementsstaber.

 

Utrustning

Den utrustning, som skulle tillhandahållas fältpostpersonalen genom postverkets försorg, låg färdig i förråd i fredstid. På detta område hade skett ett omfattande anskaffningsarbete med ledning av de erfarenheter, som vunnits under fältpostens deltagande i större fälttjänstövningar. Utrustningen omfattade dels personlig fältutrustning utöver sådan, som skulle tillhandahållas av militär myndighet, dels expeditionsutrustning och dels motorfordon.

 

Fältposten i funktion

Då fältposten trädde i funktion i samband med den förstärkta försvarsberedskapens anbefallande den 1 september 1939, förelåg förslag till ett nytt krigspostreglemente. Vid den situation, som då inträdde, måste emellertid med det nya reglementet tillsvidare bero. I stället tillgreps en del partiella reformer av 1929 års reglemente. Med detta reformerade reglemente mötte postverket mobiliseringen i december 1939.

 

Mobiliseringen förlöpte planenligt och för fältpostens vidkommande utan friktioner. Fältposttjänsten trädde i verksamhet enligt 1929 års reformerade krigspostreglemente och fungerade i stort sätt tillfredsställande. Emellertid gjordes nya erfarenheter och i maj månad 1940 togs ett viktigt steg på reformernas område. De militära funktionärer, som vid kompanierna (motsvarande förband) handhade postgöromålen (i allmänhet kommissarierna) fick ökade befogenheter och för dem skapades ett expeditionssätt, som i stort överensstämde med postombudens inom den allmänna posten. Anledningen härtill var en från postalt håll sedan en tid närd önskan att i dessa förbands staber inordnas målsmän för fältposten med ett högre mått av postal kompetens än hittills. Samtidigt infördes i infanteriregementsstaberna särskilda befattningshavare (för ändamålet utbildade värnpliktiga posttjänstemän) med uppgift att för regementet handlägga postgöromålen i allmänhet i den ordning, som gällde för poststation i fred. Motivet härtill var att underlätta fördelningsfältpostkontorens som det i praktiken visade sig allt för stora arbetsbörda. Under år 1941 ersattes dessa befattningshavare med fältpostkontor, vilket befanns nödvändigt med hänsyn till deras ansvarsfulla ställning och krävande arbetsuppgifter. Reformerna gav alltigenom goda resultat.

Under 1940 återupptogs arbetet med ett nytt krigspostreglemente och den 22 september 1941 fastställdes ett sådant av Kungl. Maj:ts. Detta reglemente, som ännu gäller, innehåller till skillnad från 1929 års upplaga endast allmängiltiga bestämmelser för postverkets användning för militära ändamål vid krig eller krigsfara av natur och börs fastställas av Kungl. Maj:ts, under det att de mera instruktionsartade föreskrifterna är meddelade i form av till reglementet fogade, av chefen för försvarsstaben i samråd med generalpoststyrelsen utfärdade anvisningar rörande fältposttjänsten. Härigenom har vunnits bl a, att de ändringar, som den fortlöpande utvecklingen på såväl det militära som postala områden förorsakar och vilka ändringar i allmänhet torde beröra de nyssnämnda anvisningarna och mera sällan själva reglementet, i allmänhet kunna utfärdas utan att Kungl. Maj:ts därmed besväras.

 

Adressering av postförsändelser till krigsmakten

Föreskrifter rörande adressering av postförsändelser till krigsmakten vid krig eller krigsfara meddelade i en särskild bilaga till den av chefen för försvarsstaben utfärdade allmänna krigspostplanen.

Dessa föreskrifter har under den rådande beredskapstiden undergått vissa förändringar.

Enligt de föreskrifter, som gällde i september 1939, skulle förband i allmänhet anges med fältpostnummer (beträffande marinstridskrafter med vederbörligt namn) och eljest med vederbörlig benämning enligt sammansättningsplan, varjämte adressort i allmänhet skulle anges med viss adresslitters (beträffande sjöstyrkor med "Flottan"), eller i vissa fall geografiskt d v s med fast postanstalt.

Emellertid skulle i regel inte samma bestämmelser gälla under mobiliseringstiden och efter det ett förband lämnade utrustningsorten, utan skulle därvid övergång ske från ett system till ett annat i vad avsåg angivande av såväl förband som adressort.

  

Under 1942 undergick emellertid dessa adresseringsföreskrifter en genomgripande förändring i så måtto, att förbanden nu obligatoriskt skulle betecknas med fältpost- eller marinpostnummer och adressort inte skulle anges vare sig geografiskt eller med adresslittera respektive "Flottan".

Härigenom blev sekretesskravet, döljande av ett förbands benämning och uppehållsplats, bättre tillgodosett än vad som förut varit fallet samtidigt som betydelsefulla postala fördelar vunnes, varom följande må anföras. Under beredskapstiden hade de tidigare adresseringsföreskrifterna i allmänhet tillämpats så, att ett förband, som efter att ha lämnat utrustningsorten och därvid ändrat sin adress från geografisk sådan till fältadress, återtog geografisk adress, när förbandet hempermitterades och gick i fältdepå. Dessa adressombyten medförde en del ur postverkets synpunkt mindre gynnsamma konsekvenser därigenom, att försändelser till ett och samma förband tidvis kom att utgöras av fältpostförsändelser med för dessa gällande inskränkningar och behandlingssätt, tidvis åter av försändelser, som helt var underkastade i fredstid gällande postbestämmelser. Dessa olägenheter eliminerades genom 1942 års adresseringsföreskrifter. Vidare medförde den generella övergången till förbandens betecknande med fältpost- eller marinpostnummer en stor fördel för postverket därigenom, att allt arbete med försändelsernas sortering och dirigering kunde ske efter ett enhetligt system.

Förbandens angivande med nummer i stället för fastställda beteckningar enligt sammansättningsplanerna har över huvud taget verkat i arbetsbesparande riktning för postverket.

Slopandet av adresslittersbeteckningen genomfördes utan några postala olägenheter. Reformen innebar blott, att sorteringspostanstalterna försågs med uppgifter om förläggningsorter för alla förband i motsats till förhållandet tidigare, då varje sorteringspostanstalt endast innehaft dylika uppgifter för ett litteraområde. (Härifrån utgjorde sorteringspostanstalten i Stockholm ett undantag, då den alltid haft förläggningsuppgifter för samtliga förband). Systemet med adresslittera hade medfört både besvär och ofta försening av post, särskilt vid ett förbands förflyttning från ett litteraområde till ett annat. Då hade nämligen måst tillämpas ett eftersändningsförfarande, som överallt utom för Stockholms vidkommande krävde medverkan av tvenne sorteringspostanstalter. Adresslitterabeteckningen var slutligen inte sekretessbefrämjande, då varje litters hade en viss geografisk betydelse.

 

Som ovan nämnts hade adresseringsföreskrifterna ett militärt sekretesssyfte. Konsekvensen krävde då, att åtgärder inom postverket vidtogs för att i möjligaste mån förhindra, att förbandens uppehållsplatser röjdes genom stämpelavtryck eller andra postala åtgärder beträffande de från förbanden avgående postförsändelserna.

I december 1939 utfärdade generalpoststyrelsen föreskrifter i ämnet, som bl a innebar, att ifrågavarande försändelser skulle av inlämningspostanstalterna avstämplas med särskilda av styrelsen tillhandahållna stämplar, vilkas avtryck inte röjde dessa postanstalternas namn. Tillämpningen av dessa föreskrifter vållade postanstalterna stundom svårigheter, enär postanstalterna inte alltid med säkerhet kunde avgöra, vilka försändelser som skulle avstämplas med den särskilda stämpeln och vilka med postanstaltens vanliga stämpel. För den skull anmodade generalpoststyrelsen sedermera postanstaltsföreståndarna att var på sin ort söka träda i förbindelse med vederbörande militära chefer för att få den frågan avgjord. Begäran från militärt håll om vidtagandet av en så radikal åtgärd som avstämpling av all vid en postanstalt inlämnad post (således även den civila) med den särskilda stämpeln har styrelsen inte ansett sig kunna tillmötesgå, enär därigenom betydelsen av denna stämpel snart skulle komma till allmänhetens kännedom och syftet med densammas användning sålunda motverkas.

 

Sorteringsanstalter

För uppsamling av försändelser med fältpostadress (till en början viss adresslittera eller Flottan) anordnade generalpoststyrelsen sorteringspostanstalter. De första upprättades i december 1939 i Stockholm och Ånge, men antalet växte (i mars 1944 10 st) under beredskapens fortgång. För snabbare distribution av nyhetstidningar såg sig styrelsen småningom nödsakad att i vissa fall anordna direktförsändning från utgivningsorterna med förbigående av sorteringspostanstalter, när dylika anstalter av ekonomiska skäl inte kunde upprättas till sådant antal, att all fördröjning i postbefordringen kunde undvikas. För det egentliga sorteringsarbetet på sorteringspostanstalterna behövde inte anlitas postutbildad personal utan härför användes huvudsakligen kvinnliga "utomverkare". Tack vare systemet med förbandens angivande med nummer kunde detta arbete ske snabbt och rent mekaniskt. Sorteringspostanstalterna lydde direkt under generalpoststyrelsen och erhöll från dess militärbyrå föreskrifter för vidarebefordran av försändelserna till de olika förbanden. Härför erforderliga uppgifter erhöll militärbyrån enligt föreskrifter i allmänhet krigspostplan från högre militära myndigheter (armékårchefer, militärbefälhavare, chefen för marinen eller de honom underlydande chefer, som därtill bemyndigats, och chefen för flygvapnet). I detta sammanhang må betonas den goda inverkan på detta uppgiftslämnande till militärbyrån, som åstadkoms genom inrättandet den 1 oktober 1942 av särskilda postanvisningar inom militärbefälsstaberna. Anordningen hade dessförinnan provisoriskt prövats.

 

Personalfrågor

Genom den fortlöpande utbyggnaden av rikets försvarsorganisation ställdes successivt allt högre krav på antalet fältpostbefattningar i militära staber. Det blev småningom allt svårare för generalpoststyrelsen att tillgodose dessa krav. Personalfrågan blev brännande. Till en början hade styrelsen kunnat i fältpostbefattningar krigsplacera huvudsakligen postpersonal med mobiliseringsuppskov och det hade därvid varit möjligt att ur denna personalgrupp utse även ersättare för en var krigsplacerad tjänsteman. Så kunde emellertid inte ske i fortsättningen särskilt på grund av den gentemot krigsmakten liberala uppskovspolitik, som styrelsen, enligt vad av annat sammanhang i denna redogörelse framgår, alltid bedrivit. Det blev småningom nödvändigt att i fältpostbefattningar vid militära staber krigsplacera även värnpliktig personal, utan mobiliseringsuppskov, samtidigt som kravet på ersättare för varje krigsplacerad måste eftersättas och i stället en fältpostreserv skapas, beräknad till omkring 20% av fältpostbefattningarna. Det visade sig emellertid snart vara förenat med avsevärda svårigheter att kunna rekrytera fältpostbefattningarna ur den värnpliktiga inte uppskovsbeviljade postpersonalen. Krigsmakten kunde endast i begränsad omfattning tillmötesgå postverkets krav på lösgörande av krigsplacerad postpersonal, särskilt sådan av mera kvalificerad art. Generalpoststyrelsen tog då, för begränsande av behov av manlig färltpostpersonal, med chefen för försvarsstaben upp frågan om bildandet av en kvinnlig fältpostkår, avsedd att bestrida vissa fältpostbefattningar, vilkas innehavare inte nödvändigtvis behövde utgöras av manlig personal. Mobiliseringstabell för sådan kår utfärdades med giltighet fr o m den 1 april 1944.

 

Civila löneförmåner

De inkallade fältposttjänstemännen åtnjöt jämlikt § 3:1 i krigsavlöningsreglementet civila löneförmåner. Då civila avlöningsreglementet bestämmelser inte i alla avseenden, särskilt i fråga om rese- och tjänstgöringstraktamenten, äro lämpade efter de förhållanden, under vilka fältposttjänstemännen måste tjänstgöra, såg sig generalpoststyrelsen nödsakad att i mån av befogenhet utfärda särskilda tillämpningsföreskrifter för fältpostens personal. Det visade sig därvid svårt att utforma dessa så att de å ena sidan tillgodosåg fältposttjänstemännen men å andra inte obehörigt gynnade dem i förhållande till övriga värnpliktiga. I detta sammanhang vill generalpoststyrelsen framhålla, att styrelsen i sitt underdåniga utlåtande den 10 mars 1938 över ett då föreliggande förslag till krigsavlöningsreglemente föreslog, att § 2:3 i förslaget (§ 3:1 i det fastställda reglementet) skulle ges en sådan lydelse, att posttjänstemannen, som vid mobiliserad del av försvarsväsendet placerades i befattning med arbetsuppgifter motsvarande dem, som ålågs honom i fredstid, skulle erhålla traktamentsersättning i form av terminslön enligt 1 § 6 krigsavlöningsreglementet meddelade bestämmelser. Skedde så skulle fältpostpersonalen i likhet med övrig militär personal åtnjuta jämväl fri förplägnad och inkvartering. Vad generalpoststyrelsen sålunda föreslog vann emellertid inte beaktande.

 

Behov av motorfordon

För transporter av post föreligger vid varje fältpostkontor behov av motorfordon. Ursprungligen avsågs, att postverket ur sin bilpark skulle tillgodose hela detta behov. Under den förstärkta försvarsberedskapens första tid genomfördes detta på så sätt, att bilar av föreskrivna typer till fastställt antal ställdes till vederbörliga fältpostkontors förfogande för den tid postkontoren var organiserade. Även de i det föregående omnämnda postala befattningshavarna vid infanteriregementesstaberna utrustades med var sin postverkets skåpbil. Då regementsfältpostkontoren sedermera tillkom, visade det sig emellertid inte möjligt att av postverkets bilpark taga hela det antal bilar för fältposten som erfordrades, varför postverket i fortsättningen tillgodosåg endast de högre militära stabernas fältpostkontor med motorfordon för posttransporter. Men även detta innebar en kraftig åderlåtning av postverkets bilpark, varför särskilda åtgärder visade sig nödvändiga för att vid mobilisering och krigstillfälle tillgodose postverkets rent civila behov av motorfordon. Sålunda utverkade generalpoststyrelsen rätt till uttagning under fredstid av motorfordon i ersättning för sådana, som användas vid fältposten (ämbetsskrivelse från folkhushållningsdepartementet den 8 juli 1943). Sedermera utvidgades uttagningsrätten till att svara även för den civila posttrafiken erforderliga motorfordon.

Vidare har på senare tid anskaffningen av motorfordon något ökats. Härigenom har bland annat kunnat ordnas så, att de för expeditionstjänsten i fält avsedda expeditionsbussarna, vilka antingen äro för ändamålet specialbyggda eller bestå av postdiligenser, som försetts med särskild fältpostinredning, ständigt skola kunna stå till fältpostens förfogande.

 

Genom generalpoststyrelsen initiativ bildades en kvinnlig fältpostkår vartill mobiliseringstabell utfärdades att gälla fr o m 1/4 1944.

 

Postverkets funktionerande är av synnerlig betydelse för stats- och samhällslivets jämna gång. Den sedan september 1939 rådande förstärkta försvarsberedskapen har ställt stora krav på postverkets anpassningsförmåga efter de inträffade förhållandena, som möjligheterna att bemästra de problem av olika slag, som därunder uppstått, ha i väsentlig mån varit avhängiga av förtänksamhet i fredstid. Beredskapstiden har emellertid även varit en god läromästare och givit impulser till en mångfald åtgärder på skilda områden för att möta än mer skärpta krav.

 
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
(Källa: 217. Baserat på sammanfattning av general Thörnell)
 
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig