I. Bataljonen

Gotlands infanteriregemente

Till en början var bataljonstaben förlagd i anslutning till Tingstäde fästning. I slutet av augusti 1914 förlades bataljonstaben i Othems prästgård och skola. Ingående kompanier 1 - 4. 1914 började bataljonen och artilleribesättning rusta fästet och skansarna i Tingstäde. Från november förlades bataljonen i kasern på Visborgsslätt för utbildning.

Befäl

Bataljonschefen, överstelöjtnant Bäckström med adjutanten löjtnant Ljungdal.

På det mobiliserade Gotland under första världskrigets första år

av Överstelöjtnant C. A. Bäckström

Bataljonsstaben var förlagd i själva prästgården, där kyrkoherden godhetsfullt hade ställt till stabens förfogande sin egen matsal, två sovrum och del i kök. Då jag emellertid så litet som möjligt ville besvära värdfolket, lät jag sätta upp ett mattält, i vilket vi intcgo våra måltider. Ett litet lusthus blev vår expeditionslokal och även vårt samlingsrum efter intagen middag. För att icke läkaren och adjutanten skulle bli alldeles utledsna på mig genom den dagliga frotteringen, bestämde jag, att vi om förmiddagarna icke skulle ha någonting annat gemensamt än tjänsten, men att så snart middagsklockan ljudit, all tjänst och alla tjänstesamtal skulle fullständigt bannlysas. Då skulle endast ett rent kordialt förhållande vara rådande. På så vis gick allt utmärkt utan några slitningar.

I tur och ordning blevo kaptener och löjtnanter inbjudna till bataljonschefen på vår enkla kost, möjligen förstärkt med någon hare eller rapphöna men nästan ständigt med den delikata rökta ålen, som anskaffades från en fiskare i Slite. Vår kock blev till sist tack vare den erfarne adjutantens ledning en riktig mästerkock. Sällan har jag smakat en så väl anrättad rapphöna, som den han satte på vårt bord. Under de första dagarna i Othem, då vi hade mycket att göra, frågade mig kocken, om han kunde få gå ut och skjuta rapphöns - det fanns två stora kullar alldeles inpå husknutarna - vilket jag beviljade, ty skafferiet var läns på villebråd. Kocken. kom tillbaka med fyra höns, som han påstod sig ha skjutit i flykten. En tid efteråt, då vi skulle ha främmande till middag, bad jag samme skytt gå ut och skaffa vilt, emedan min tid icke tillät någon jakt. Men kocken kom tomhänt tillbaka. Han hade visserligen träffat på rapphöns, men bara skjutit bommar. Hårt ansatt, erkände han till sist, att han vid sin första jakt fått se fyra rapphöns i en potatisfåra framför den stående hunden samt bränt på i högen med påföljd, att han fått alla fyra i ett enda skott. Sedan fick bössan för alltid vila för honom. Bataljonens alla volontärer sammandrogos till en gemensam korpralsskola, som med fullkomligt egen förvaltning fick disponera ett stort ödehus. Sängar och sängutrustning togs från Tingstäde, men i övrigt fick skolan rangera sig efter bästa förmåga, vilket också gick bra. För att bereda tillfälle till bad åt truppen lät jag med kyrkoherdens medgivande sätta hans förfallna varmbadhus i stånd, varigenom de värnpliktiga en gång i veckan erhöllo ett bad. en meters mankhöjd. Som en egendomlighet kan nämnas, att ordet russ är neutrum i gotländskan. Sedan vi under tre månader haft en mycket angenäm vistelse i Othem, kom en dag uppbrottsorder. Bataljonen skulle åter till Visborgs slätt. Mattältet, I som på sista tiden blivit litet kallt som matsal, togs ned, lusthuset städades, och allt gjordes i ordning så fint som det var möjligt. Med ledsnad lämnade många av oss sitt hem ute på landet, där man trivts så bra och haft det så trevligt. Man visste, att man skulle få byta ut det friska utelivet mot kasernens innestängda enahanda. Lukullus skulle ej heller ofta bli inbjuden som gäst vid det stora bordet i officersmässen som i den intima lilla kretsen i tältet i Othem.