Organisation och styrkeförhållanden under beredskapen 1939 - 1945

För organisation av Gotlands trupper gällde planer från 1/8 1941. Personalstyrkorna enligt planen utgjordes av: Militärbefälsstaben 156 man, Gotlands infanteriregemente 9313 man, Gotlands artillerikår 2230 man, sammanlagt 11.699 man.

För Gotlands försvar disponerades dessutom ur marinen (Gotlands kustartilleriförsvar, Visbyavdelningen samt kustbevakningen) omkring 4775 man samt slutligen ur hemvärnet omkring 1100 man (effektiv styrka). Den enligt gällande krigsorganisation sammanlagda försvarsstyrkan för Gotland uppgick sålunda 1/7 1942 till omkring 17.500 man.

I anslutning till 1942 års försvarsbeslut genomfördes fr o m 1/10 1942 vissa organisationsförändringar. Dessa berörde emellertid inte, med undantag för militärbefälsstaben, förbandens sammansättning. Sålunda ersattes militärbefälhavaren på Gotland och Gotlands trupper av militärbefälhavaren för VII. militärområdet. Gotlands marindistrikt sammanslogs med militärområdet i så måtto att militärbefälhavaren tillika blev marindistriktschef.

För handläggande av frågor berörande marinen tillfördes militärbefälsstaben en avdelning F (flottan) under befäl av regementsofficer vid marinen och en avdelning K (kustartilleriet) under befäl av regementsofficer vid kustartilleriet, han ersattes senare på militärbefälhavarens framställning av kompaniofficer. Utökningen med ovanstående avdelningar jämte tillkomsten av luftvärnsingenjör, motoringenjör mm medförde att stabens sammanlagda styrka (med stabskompani) ökades till omkring 250 man.

Härvid är emellertid att märka att VII. militärbefälsstaben tillkommer, förutom militärbefälsstab i allmänhet åliggande uppgifter, såväl operativa som i viss utsträckning försvarsområdesstab åliggande uppgifter.

Övrigt av 1942 års försvarsbeslut betingade organisationsförändringar ävensom tidpunkten för deras genomförande framgår av nedanstående tabell.

Tillkomsten av ovanstående förband innebar emellertid inte en häremot svarande personalökning av Gotlands stridskrafter. 10. och 11. batteriet A 7 (10.5 cm kanon m/34) överfördes nämligen från kustartilleriet (KA 3), som visserligen som ersättning härför senare erhöll ett 15 cm kanonbatteri /7. 15 cm kanbatt). Likaledes utgick huvuddelen av luftvärnet ur KA 3 i samband med tillkomsten av X. Luftvärnsdivisionen.

Sedan samtliga ovanstående förband tillförts krigsorganisationen uppgick den totala personaltillgången vid förband, som organiserades på Gotland till omkring:

Organisation av staber och förband enligt 1941 års fastställda mobiliseringstabeller (sammansättningsplaner) visar avsevärda avvikelser från sammansättningen av motsvarande förband i "fastlandsorganisationen".

Sålunda torde motsvarigheter till Gotland förekommande försvarsområdesstaber med däri ingående pansarvärnsplutoner (37 mm) mm inte förefinnas.

Infanteribataljonen består av, förutom stabskompaniet, fyra skyttekompaniet vardera med en tung pluton om två ksp samt två 8 cm grk. I kompanistaben ingår dessutom en ksp på en s k patrullbil. Något tungt kompani finns sålunda inte. Inte heller finns någon motsvarighet till 13. och 14. kompanierna vid fastlandsinfanteriregementena.

I detta sammanhang må erinras om att någon regementsstab inte enligt gällande planer organiserades vid I 18. En provisorisk sådan organiserades emellertid som tidigare angivits. På liknande sätt har det av I 18 organiserade signalkompaniet samt underhållsförbanden erhållit en speciell, efter förhållandena på Gotland, avpassad organisation.

I fråga om avvikelser för artilleriet må främst nämnas avsaknad av divisionstross samt befintligheten av en närstridstropp i varje divisionsstab och batteri. Det senare medförde att särskild artilleriskyddstrupp i regel inte behövt avdelas. Kårstaben har med hänsyn till planerad användning givits en stark reducerad organisation.

Avvikelserna från normalorganisationen medföra utan tvivel vissa olägenheter. Sålunda erfordrades utarbetande av särskilda fältutrustningslistor, från högre myndigheter utfärdade order är understundom ej direkt tillämpliga mm. Verkställda undersökningar avseende en "likriktning" med normalorganisationen har emellertid givit vid handen att en sådan med hänsyn till de på Gotland rådande speciella förhållandena inte lämpligen bör genomföras. Enär Gotlandsförbanden knappast torde komma att uppträda utom Gotland synes särorganisationen inte medföra några olägenheter för övriga militärområden (operativa enheter).

Övergång till 1943 års krigsorganisation

Genom en order 29/6 1942 infordrades förslag till sammansättningsplaner för av I 18 och A 7 uppsatta förband. Med skrivelse 1/8 1942 insände dåvarande militärbefälhavaren nämnda förslag, vilka i huvudsak endast innebar mindre detaljförändringar av gällande sammansättningsplaner.

För VII. milo utarbetades inte några nya sammansättningsplaner under åren 1943 och 1944. På grund av de erfarenheter, som gjorts under nämnda år, insände militärbefälhavaren 21/12 1944 med skrivelse förslag till ändringar av de i augusti 1942 insända planerna. Ändringsförslagen innebar i huvudsak tillkomst av en för stridsledningen avsedd regementsstab vid I 18. Med hänsyn till befintligheten av fostaber och till underhålltjänstens organisation föreslogs staben erhålla en stark reducerad organisation. Enär regementsstaben avsågs för ett flertal av de uppgifter, som tidigare tillkommit fostaberna, föreslogs dessa erhålla en avsevärd reducering. Av övriga förslag må nämnas skapande av ett specialkompani (12 cm grk, pv och ksp samt pionjärer), omorganisationen av värnkompanierna innebärande minskning av värngrupper från 11 till 6 man (två till en ksp), omorganisation av krigsbesättningen i Tingstäde och fortkompaniet till ett värnkompani, tillkomsten av en drivmedelspluton i intendenturkompaniet, mindre omorganisation av luftbevakningen, skapandet av ett sjukhuskompani (enligt direktiv från sjukvårdsstyrelsen) samt beträffande A 7 tillkomst av en divisionsstab samt ökad rörlighet och eldledningsorganisation vid 8. och 9. batteriet (7 cm kanon m/02).

Några nya sammansättningsplaner för I 18 och A 7 blev emellertid inte fastställda före beredskapens upphörande. I november 1945 översändes emellertid förslag till mobiliseringstabeller för yttrande för chefen för armén och sistnämnda planer fastställdes senare efter mindre omarbetning att gälla fr o n 1/7 1946.

1943 års krigsorganisation genomfördes sålunda inte före beredskapens upphörande för andra förband inom VII. miitärområdet än de som ovan nämnts.

Befälsförhållanden

Genom 1942 års försvarsbeslut, som bl a innebar skapande av VII. militärområdet i stället för Gotlands trupper, centraliserades befälet över samtliga på Gotland varande stridskrafter ur armén och marinen till militärbefälhavaren, som förordnades att tillika vara marindistriktschef (CMDG).

Direkt under honom stod sålunda jämlikt militärbefälsinstruktionen och marindistriktsinstruktionen cheferna för I 18, P 1 G, A 7, Lv 3 G, befälhavarna för de tre i krigsorganisationen ingående försvarsområdena (Norra, Mellersta och Södra), chefen för Gotlands kustartilleriförsvar (chefen för KA 3), chefen för till Gotland förlagd lokalstyrka ur marinen (Visbyavdelningen) samt bevakningschefen (BCG chefen för marinens kustbevakning).

Chefen för avdelning F tilldelades i mars 1944 inspektionsrätt över Visbyavdelningen och kustbevakningen. Befälsförhållandena framgå av nedanstående diagram:

Personaltillgångar

Av den angivna totalstyrkan personal, som ingår i VII. milo krigsorganisation måste huvuddelen tillföras från fastlandet. Fastlandskontingenten uppgår nämligen till omkring 10.500 man enligt i slutet av 1945 gjorda sammanställningar.

I fråga om tilldelningen av ovanstående personal har beträffande armén viktiga principiella ändringar genomförts efter 1/7 1942. Enligt vid denna tidpunkt gällande bestämmelser (mobiliseringstabell) fastställda att gälla från 1/4 1940 utgjordes fastlandskontingenten av "1000 man i första hand vid I 18 utbildade avsedda för IV. bataljonen I 18" ur Kronobergs inskrivningsområde samt "650 man ur 2-12 årsklasserna, som utbildats vid A 7" ur samma inskrivningsområde.

Genom skrivelse 31/1 1942 till chefen för armén hade dåvarande militärbefälhavaren framlagt förslag om att, i anslutning till det nya systemet för de värnpliktigas redovisning, i stället för de fastställda kontingenterna ur Kronobergs inskrivningsområde de tre senast utbildade åldersklasserna ur inskrivningsområden på fastlandet, som uttagits för särskild utbildning vid I 18 och A 7, skulle få disponeras för krigsplacering av chefen för I 18 respektive chefen för A 7.

Under hösten 1942 gjordes omfattande utredningar angående personalbehovet och i anledning av dessa utredningar gjorde militärbefälhavaren framställning om att de fem vid I 18 och de fyra vid A 7 senast utbildade åldersklasserna skulle få disponeras för krigsplacering samt att intill 1/1 1944 därutöver få disponera 700 värnpliktiga ur Kronobergs inskrivningsområde för krigsplacering vid I 18 samt 250 man ur Södra milo, i första hand ur Kronobergs inskrivningsområde för A 7 del. Framställningen bifölls genom order 11/3 1943.

Med hänsyn till nytillkommande förband samt oväntat stora avgångar vid de till disposition ställda åldersklasserna gjordes senare framställning om tilldelning av ytterligare en åldersklass till A 7 vilket bifölls genom order 4/2 1944. Slutligen ställdes, efter framställning, genom order 17/12 1945 de sex vid I 18 respektive A 7 senast utbildade åldersklasserna av värnpliktiga tillhörande inskrivningsområden på fastlandet till chefen för I 18 respektive A 7 till förfogande för krigsplacering.

Genom ovanstående åtgärder har garantier skapats för att fältförbanden disponera över värnpliktiga, som dels erhållit specialutbildning i cykeltjänst samt utbildning för tjänstgöring vid motoriserade artilleriförband, dels besitta erforderlig lokalkännedom.

Av ovan relaterade förhållanden framgår att möjligheterna till att försvara Gotland i stor utsträckning bero på fastlandskontingentens överförande. Vid ett blixtanfall mot ön torde det vara mycket ovisst om och i vilken utsträckning så kan ske. Inför denna ovisshet framstår det såsom en nödvändighet att i första hand alla värnpliktiga, som är bosatta inom VII. milo utnyttjas för öns försvar. Så är emellertid i bl a ett betydelsefullt avseende inte fallet. Samtidigt som fastlandskontingenterna tillföras VII. milo (ur flottan omkring 200 man från ÖSS) överföras nämligen vid flottan inskrivna värnpliktiga tillhörande ett stort antal åldersklasser till fastlandet. Antalet värnpliktiga av ovanstående kategori uppgick år 1944 till omkring 740 man.

Med anledning av ovanstående förhållande gjorde militärbefälhavaren 29/9 1944 genom skrivelse en framställning till cheferna för armén och marinen att ovanstående 740 värnpliktiga skulle överföras till och truppregistreras inom VII. milo och disponeras främst av kustartilleriet och vid flottan organiserade anstalter i land inom Gotlands marindistrikt samt i mindre utsträckning vid I 18 och A 7 för krigsplacering vid lokalförsvars- och underhållsförband. I samband härmed borde den årliga kontingenten värnpliktiga som tilldelades flottan minska till 10 vilket beräknades tillräckligt för att i fortsättningen förse Gotlands marindistrikt med erforderlig landstyrka.

Framställningen bifölls i vad avsåg en minskning av årskontingenten till flottan genom generalorder 1/1945. I generalorder 1/1946 höjdes emellertid kontingenten åter till 40. I övriga avseenden föranledde framställningen ingen åtgärd före beredskapens upphörande. I skrivelse till Överbefälhavaren 22/11 1945 avstyrkte emellertid chefen för marinen i allt väsentligt militärbefälhavarens framställning.

Sammanfattningsvis kan ifråga om personaltillgången inom VII. milo följande sägas. Tillgången på officerare och underofficerare kan anses vara förhållandevis god. I detta sammanhang må anföras att ett flertal reservofficerare vid kavalleriet ställas till förfogande för krigsplacering vid såväl I 18 som A 7.

I fråga om personal i manskapsgraderna är däremot tillgången fortfarande mycket snäv. Trots den ökning av kontingenterna som följd av den ovan relaterade tilldelningen av åldersklasser är tillgången så knapp, att personalreserverna är mycket blygsamma. Reserven torde praktiskt taget inte uppgå till mer än omkring 5 % av mobiliseringsstyrkan vilket beräknats som en oundgängligen erforderlig mobiliseringsreserv.

Styrkeuppgifter

Styrkeuppgifter för krigsorganisationen i dess helhet är angivna tidigare här. Här nedan lämnas uppgifter angående styrkeförhållandena under beredskapstiden i vad avser till tjänstgöring inbeordrad personal. Styrkeförhållandena vid armén tillhörande förband framgår av nedanstående tabell och bifogade diagram.