Förläggningar och barackläger under beredskapen

Förläggningen av de i december 1939 mobiliserade förbanden ägde planenligt rum i rekvirerade gårdar, skolhus, föreningslokaler och kapell. I vissa fall ställdes sängar till förfogande från depåerna, men i almänhet fick man nöja sig med mindre britsar. Sängutredningen omfattade madrass, filtar och efter hand även lakan.

För matlagning anlitades till en början vid flertalet beredskapsförband enbart kokvagnar. Vid kusttruppförbanden (värnkompanierna) som i regel låg spridda över större områden var man i huvudsak tvungen att anlita civila kök. Då flera kök på så sätt kom att anlitas av samma kompani räckt förbandets ordinarie kockar inte till utan lottor måste fylla ut det felande antalet. Senare blev det vanligt att fältdepåernas kök sköttes av lottor.

På många håll uppstod svårigheter med att få kokvagnarna under tak, vilket ur hygieniska och trivselsynpunkter var önskvärt. Där det inte skunde ske på annat sätt uppförde förbanden själva mer eller mindre primitiva "kokhus".

På hösten 1940 övergick man till matlagning i fasta spisar för att spara kokvagnsmaterielen.. När sedan baracklägren tillkom lagades maten i de kök som fanns i matsalsbarackerna.

Utrymmet i de rekvirerade gårdarna var i regel inte stort. När man ville undvika tältförläggning blev följden att förläggningarna kom att finnas över ett vidsträckt område vilket av beredskapssynpunkt var mindre lämpligt.

Vid vissa förband uppfördes därför försöksvis av förbanden själva egna baracker. Försöken slog väl ut. Och eftersom förläggningarna i gårdar och skolhus mm innebar stora olägenheter för den på orten bofasta befolkningen borde något göras.

Med anledning av dessa skäl började militärbefälhavaren att planera en övergång före vintern 1940-41 till barackförläggningar i stor utsträckning.

Baracker beställdes hos civila firmor, och de olika förbandscheferna orienterades i september 1940 om antalet och storleken av de baracker, som skulle komma att uppföras och på vilka platser de skulle uppföras.

Militärbefälhavarens plan innebar att basera beredskapsförbandens förläggning i princip på barackläger uppförda flygskyddade i skog. De flesta av dessa barackläger tillkom under vintern 1940-41. Emellertid var det endast ett fåtal som uppförts enligt militärbefälhavarens tidigare uppgjorda plan iordningsställda tidigare.

Många barackläger stod färdiga först fram på sommare eller hösten 1941, en del inte förrän följande år. De flesta uppfördes av civila entreprenörer.

Förläggningsbarackerna räckte emellertid inte till för all personal i händelse av utökad beredskap. Endast fyra kompaniförläggningar utbyggdes fullständigt till att omfatta vardera 4 stycken 48-mansbaracker mm. Flertalet övriga kompanier (motsvarande) fick nöja sig med två sådana baracker, i vissa fall med endast en. I de flesta fall var emellertid förläggningsutrymmet tillräckligt för förbandens depåpersonal. Men vid fullt pådrag, som skedde i juni 1941 blev det nödvändigt att i stor utsträckning använda sig av tältförläggningar. Men efterhand ställdes ett tillräckligt antal så kallade "tältbaracker" till förfogande där förläggningar under tak för all personal kunde ordnas.

Alla barackläger för kompani (motsvarande) hade från början en matsalsbarack för 100 man, med tillhörande kök. Senare tillkom expeditionsbaracker med standarutrustning. För mindre förband kom matsalsbaracker av mindre typer till användning. Matsalsbarackerna användes även som fritidslokaler och försågs därför i regel med en radioapparat, tidningar och sällskapsspel mm.

Särskilda förrådslokaler uppfördes oftas inte. Vid övergång till förläggning i fältdepå upplades i de flesta fall materielen i förläggningsbarackerna. På sådana platser som användes till mera permanenta beredskapsförläggningar uppfördes särskilda förrådsbyggnader. I vissa fall användes förhyrda förrådslokaler. För förvaring av främst ammunition byggdes under vintern 1940-41 och senare betongrum som täckte behovet.

Bristen på garage var särskilt kännbar under den hårda vintern 1939-40. På våren 1940 sattes ett omfattande garagebygge igång vilket medförde att på hösten samma år garageplatser kunde beredas nästan alla militära motorfordon på Gotland.

På hösten 1940 anbefalldes att baracklägren skulle vara försedda med vatten och avlopp samt om möjligt även med elektriskt ljus. Detta medförde emellertid en del problem vilket gjorde att mycket av arbetet dtrog ut på tiden. Bäst ordnade vad gällde belysning och vatten var de barackläger där man utan större anordningar hade tillgång på elektrisk kraft. Dessa förläggningar förseddes även med vattenledning i kök och tvättrum från hydrofor. I andra förläggningar fick man nöja sig med en vanlig pump.

I Tingstäde hade ett läger uppförts för sjukvårdskompaniet och öster om Visby ett annat för signalkompaniet och bilkompaniet (Rävhagen). Det fanns på åtskilliga ställen även mindre barackläger för underavdelningar till kusttruppförband (värnkompanier).

Återställandet till ägarna, i många fall med föregående reperationer av kvarter, som varit rekvirerade och som använts för förläggning av trupp före baracklägrens tid, verkställdes under vintern 1940-41 i stor utsträckning av vid fältdepåerna tjänstgörande personal. I vissa fall erhöll emellertid kvartervärdarna efter värdering genom länsvärderingsnämnden i stället kontant ersättning för genom inkvarteringen vällade skador på deras egendom.

På eftersommaren 1942 var i huvudsak barackbyggnadsarbetena avslutade. Senare utförda arbeten omfattade endast kompletteringar med tältbaracker och garage. Samtliga i krigsorganisationen ingående förband hade därmed erhållit förläggningslokaler i anslutning till de platser där utgångsgrupperingen enligt krigsplanläggningen skulle intas. Varje förband disponerade i regel 1 - 2 (på ett fåtal platser 3) 48-mansbaracker, en matsal och en expeditionsbarack.

Beroende på förbandens styrka uppfördes efterhand i samband med vederbörligt förbands inkallade även garage och tältbaracker till sådant antal att samtlig personal och samtliga fordon kunde komma under tak. Pansarförbanden, som tillfördes organisationen 1943 och senare var jämte fältpoliskompaniet och 41. arbetskompaniet de enda förband, som inte disponerade särskilda barackläger. Utrymme för dessa förband ordnades emellertid i Tingstäde.

Fältdepåer omfattande förbandens fullständiga utrustning ordnades i vederbörliga barackförläggningar. Endast i ringa omfattning visade det sig erforderligt att förhyra förrådslokaler. Organiseringen och utrustningen av förbanden ägde sålunda rum i dessa barackförläggningar, som samtidigt utgjorde platser för utgångsgrupperingen, ett förhållande som ur mobiliseringssynpunkt var synnerligen ändamålsenlig. (Källa: 110)

Hundratals baracker byggdes under beredskapen 1939 - 1945. Många år numera bortrivna eller förfallna, några används som sommarbostäder mm.