Signaltjänsten under beredskapen

Signaltjänsten på Gotland har liksom så många andra grenar av den militära organisationen och i krigsplanläggningen fått sin speciella utformning. Möjligheten att redan före ett krigsutbrott gruppera huvuddelen av förbanden i anslutning till för strids upptagande sannolik terräng har medgivit utbyggande av ett operativt signalnät redan i fredstid. Utbyggnaden av trådnätet har så som regel skett som komplettering och förstärkning av det permanenta nätet. Endast på vissa platser har särskilda militärnät kommit till utförande och detta främst för att tillgodose artilleriets behov av förbindelser inom sannolika grupperingsområden. Med hänsyn till sårbarheten hos det permanenta nätet har de centrala signalorganen, i varje fall i intill 1944 gällande planer, i vad avser trådtjänsten givits en organisation, som främst tar sikte på reparationstjänst av det permanenta nätet. Detta har utan tvivel medfört risker för signaltjänstens fungerande efter det att krigshandlingar kommit att direkt beröra Gotland. Dessa nackdelar har emellertid i viss utsträckning eliminerats genom , dels en utbyggnad av nätet som medgav ett flertal kopplingsmöjligheter, dels genom en omfattande radioutrustning såväl vid de centrala signalförbanden som vid de stridanda förbanden.

Trådförbindelser

Under 1939 - 1942 utbyggdes det permanenta nätet av Telegrafverket i samråd med militärbefälsstabens signaltjänstavdelning. Det permanenta nätets utbyggnad omfattade bl a tillkomsten under år 1941 av ett betydande antal nya ledningar som nödvändiggjorts genom fastställelse samma år av en ny stridsledningsplats för militärbefälhavaren. Genom utbyggnaden förbands även ändpunkterna av landsledningarna varigenom möjligheten att upprätthålla förbindelse mellan olika delar av ön inte längre blev beroende av avbrott på enstaka huvudledningar.

Det militära nätets utbyggnad omfattade bl a komplettering av Barlingbos växelstation som därigenom kunde tjäna som reserv för Visby centralstation om den av någon anledning sattes ur funktion. Vidare skedde utbyggnader av permanenta eldlednings- och kommandolinjer för kustförsvaret. Dessa linjer bildade särskila militärnät anslutna till telegrafverkets permanenta nät. Förläggningarna i Barlingbo för Mellersta och i Havdhem för Södra försvarsområdets stab utrustades med särskilda militärväxlar.

Utbyggnaden av det permanenta nätet för militärt ändamål har från och med 1942 så gott som uteslutande skett i telegrafverkets regi. För de medel som ställts till militärbefälhavarens förfogande har olika anläggningar beställts hos telegrafverket. Arbetet har sedan utförts under intim samverkan med signalofficeren i militärbefälsstaben. Med hänsyn tll bristen på arbetskraf på Gotland har så som regel militär personal, trupp eller värnpliktiga civilarbetare, samt transportmedel ställts till telegrafverkets förfogande vid arbetenas utförande.

I juni 1942 ställdes ett anslag på 105.000 kronor till militärbefälhavarens förfogande för anordnande av permanenta eller halvpermanenta trådförbindelser till permanenta befästningsanläggningar. Arbetena igångsattes hösten 1942 och avsåg anordnandet av förbindelser till värn vid kusten samt medernisering och komplettering av krigstelefonnätet i Tingstäde. Värnförbildelserna kunde i många fall åstadkommas genom komplettering och ombyggnad av tidigare för artilleriet anlagda nät. I övrigt fick dessa förbindelser inte på andra platser än i Tingstäde och Slite formen av nät utan kom i regel att bestå av kortare stickledningar för anslutning till permanenta nätet vid närbelägen abonnent eller på annat sätt. Genom dessa arbeten försågs omkring 120 värn vid kusten, Slite undantaget, med telefonförbindelse. Bristen på arbetskraft medförde att arbetena kunde avsluts beträffande kustvärnen först hösten 1943, i Slite i december och i Tingstäde våren 1944.

Hösten 1943 utarbetades planer för anordnande av orienteringsförbindelser för luftförsvaret. Dessa avsåg anordnande av lvc vid Visby (flygfältet), Roma (flygfältet) och Fårösund (KA 3) med direkta orienteringsledningar till lc Visby eller Tingstäde. I samband härmed utbyggdes förbindelser för flygfältsförsvaret på Visby, Roma och Fårösunds landflygplatser.

Huvuddelen av dessa arbeten bekostades av medel som ställts direkt till telegrafstyrelsens förfogande. Flygfältsförbindelserna betalades emellertid av besparingar på ovannämnde anslag för värnförbindelser.

Utöver ovan angivna arbeten utfördes under hösten 1942 och våren 1943 vissa kompletteringsarbeten på östra och mellersta Gotland samt stationsanordningar vid upl för befälhavaren för södra (Havdhem) och mellersta (Barlingbo) försvarsområdena.

Dessa arbeten bekostades dels med 30.000 kronor som ställts till militärbefälshavarens förfogande, dels med ett ungefår lika stort belopp som anslogs av telegrafstyrelsen.

Förbindelserna till militärbefälhavarens upl (Follingbo), vilka i huvudsak uppbyggts före 1942 kunde avslutas först i och med att upl blivit färdigbyggd, våren 1944.

I samband med anordnande av lc i Tingstäde och reservlc i Hemse utbyggdes nya förbindelser mellan Hemse och Tingstäde via militärbefälhavarens upl i Follingbo. Kostnaderna härför, som uppgick till omkring 90.000 kronor var ställda direkt till telegrafstyrelsens förfogande.

Stationsanordningarna vid upl i Follingbo ("Berget") var givetvis främst avsedda för att tillgodose militärbefälsstabens behov av trådförbindelser. Genom att omkring 50 "lands- och riksledningar" till ett tiotal andra stationer passerade "Berget" är den emellertid även en viktig förmedlingsstation för lands- och rikstrafiken i allmänhet, främst i det fall då Visby telefonstation blivit förstörd.

För att säkerställa trädförbindelserna under krig har utöver ovanstående åtgärder genom telegrafsverkets försorg anlagts ett antal reservstationer. Dessa har utförts i Tingstäde, färdig i september 1943, Fårösund, färdig i aj 1944 och Hemse, färdig i oktober 1944. Dessutom har nätarbeten för en station i Slite färdigbyggts i december 1944. Stationen har emellertid inte kunnat färdigbyggas enär för densamma avsett bergrum av olika skäl ännu inte kommit till utförande.

År 1944 slutfördes även vissa kompletteringsarbeten i Tingstäde genom nedläggande av en kabel i Tingstäde träsk. Sedan den 17 ton tunga kabeltrumman genom ett missöde vid lossningen hamnat på botten i Visby hamn kunde den efter bärgning och efter en lång väntan på bärbar is anbringas på sin plats i februari.

Trådförbindelserna i Lärbroställningen påbörjades hösten 1940 och avslutades den 15 juni 1945. Arbetet hade kostnadsberäknats till 60.000 kronor, vilka också ställdes till förfogande. Genom vissa nedskärningar i den ursprungliga planen belöpte sig emellertid kostnaderna till 40.000 kronor.

Trådförbindelser

Före 1942 disponerades av större radiostationer en en 800 W station, som ingick i arméns fasta radionät och en som var uppställd i Rävhagen i östra utkanten av Visby. Därutöver fanns en äldre rundradiosändare med ungefär 200 W effekt, som så småningom efter fullständig ombyggnad uppställdes i Havdhem (vid Södra fo upl).

Våren 1944 flyttades 800 W statioen till militärbefälhavarens upl "Berget" i Follingbo. Vid denna tidpunkt hade VII. milo även erhållit tre st 75 W Tp, vilka disponerades med en för vardera Mellersta och Södra fo-staberna och vid "Berget" i Follingbo.

Radioanläggningarna vid "Berget" i Follingbo hade sålunda kommit att bestå av två sändare, vilka kunde köras oberoende av varandra och utan att störa mottagningen då en gemensam mottagarantenn förlagts på omkring 300 meters avstånd från sändarantennen.

Utöver de ovan nnämnda radiostationerna fanns inom militärområdet jämväl den under marinen lydande "Tingstäde radio" samt Gotlands kustartilleriförsvar tillhörande anläggningar.

Signalförband

Det enda självständiga signalförband på Gotland i samband med mobiliseringen i september 1939 var 1. Signalplutonen. Från och med den 1 april 1940 utgick 1. signalplutonen ur organisationen och istället tillkom 1. Signalkompaniet om stab samt en tråd- och en radiopluton.

Samma år tillfördes Gotland dels en fast 800 W-radiostation för arméns fasta radionät. dels 25 W-bilradiostationer avsedda för bataljons-, divisions-, kompani- och batteristaber. En utökning av signalkompaniet blev därigenom nödvändig.

Från och med 1 augusti 1941 ersattes 1. signalkompaniet jämlikt 1941 års krigsorganisation av 41. Signalkompaniet, som omfattade bl a stab, en stations-, en tråd- och tre försvarsområdesplutoner. Försvarsområdesplutonerna fördelades på de tre försvarsområdena men kvarblev under kompanichefens befäl.

All signalutbildning leddes av chefen för 41. Signalkompaniet, som gjordes till en signalskola även för de egentliga truppsignalorganen. Dessa förbands övningar leddes av nämnda kompanichef. Särskild vikt lades vid utbildningen i radiotjänst, vilket var en följd av den riktiga tillgången av radiostationer på Gotland.

Radiobilar (25 W) med 20 á 40 km räckvidd tillkom för flertalet bataljons- och divisionsstaber, skyttekompanier och rörliga batterier. Även ett antal 10 W radiostationer erhölls, speciellt för artilleriet. Kustartilleriet försågs med ett större antal radiostationer.

Bland övriga åtgärder som vidtogs under denna tidsperiod rörande signaltjänsten var bl a att det uppfördes en särskild med skyddsrum försedd byggnad öster om Visby (Rävhagen) där plats bereddes även för Visbys militära telefonväxel.

Den 9 april utfärdades såsom en följd av händelserna denna dag bestämmelser rörande signaltjänsten innebärande bl a en skärpning av signalberedskapen där ett stort antal stationer skulle hållas öppna dygnet runt med en telefonpassning vid minste en telefon.

Vid det centrala signalorganet, 41. signalkompaniet, genomfördes efter juni 1942 ite några huvudsakliga förändringar ifråga om organisation eller utrustning. Kompaniet inkallades i sin helhet under fördelningsövningarna i februari och mars 1943 samt dessutom av beredskapsskäl i mars 1933. Genom att antalet signallottor under sommaren 1942 avsevärt utökats kunde inkallelserna av signalpersonalen, som erfordrades för bestridande av signaltjänsten under beredskapstiden avsevärt begränsas.

Vid truppförbanden avhjälptes de brister i signalutrustningen som erfarenheterna under beredskapstjänstgöringen påvisade genom tillfälliga materielförstärkningar.

Slutligen må i detta sammanhang anföras den betydelse förstärkningen av radioutrustningen som tillkomsten av 100 st 1.5 W Br värnradiostationer innebar. För samtliga värnkompanier anordnades under sommaren och hösten 1944 utbildning i handhavande av dessa radiostationer.