Civilförsvaret och det civila luftförsvaret på Gotland under beredskapen

Sammarbetet mellan det militära försvarets och civilförsvarets på Gotland ledning, dvs mellan militärbefälsstaben och länsstyrelse var under beredskapstiden mycket gott. Sammarbetet underlättades även av att ingen av dem under denna tid förflyttades från sina fredslokaler i Visby. I händelse av utrymmning av staden var det meningen att länsstyrelsen skulle förflyttas till Vänge och militärbefälsstaben till Follingbo. Ett så långt avstånd hade, om förflyttning skulle ske, fått till följd en försvåring av sammarbetet. Av den orsaken ändrades uppehållsplatsen Vänge för en del personal tillhörande länsstyrelsen och bestämdes att för denna del tjänstelokaler skulle inredas i omedelbar anslutning till militärbefälsstabens stridsledningsplats i Follingbo.

Genom landsfogdens försorg ordnades bevakning av kusten och särskilt av strandvärnen genom den på platsen bosatta befolkning. Iakttagelser kunde direkt rapporteras till närmaste beredskapsförband. (Se: Frivilliga rapportörer runt Gotlands kust 1939 - 1945).

Civila bevakningsföremål bevakades i allmänhet med polis genom landsfiskalernas försorg. Landsfiskalerna var bemyndigade att om så krävdes begära och erhålla militär hjälp. I vissa fall bevakades emellertid civila föremål expempelvis sprängämnesupplag genom i närheten förlagt förband.

Under perioden av skärpt beredskap ställdes viktigare civila bevakningsföremål såsom telegrafstationen i Visby samt kraftverket i Slite under militärt beskydd.

Frågan om hamnavspärrningar blev aktuellt i april 1940. Vid en sammankomst mellan militärbefälhavaren och landshövdingen överenskoms bl a:

Att avspärrningen av större hamnområden inte skulle äga rum tillsvidare.

Att kajer och bryggor vid vilka utländska fartyg låg förtöjda skulle avspärras för obehöriga.

Att i Visby detta främst gällde vågbrytaren dit utländska fartyg skulle hänvisas.

Att spärranordningar skulle ha formen av spanska ryttare tillverkade och uppsatta genom försorg av vederbörande kustgevärskompanichef.

Att hamnbevakningen i Visby skulle bestridas både av polis och trupp tillhörande  det kustgevärskompani som närmast hade till uppgift att försvara staden.

Att i övriga hamnar av betydelse avspärrning och bevakning skulle ordnas på liknande sätt.

För sjökontrollen svarade chefen för Gotlands marindistrikt. Kontrollen utövades i Visby genom en bevakningschef med biträde av hamnvakten och tullpersonal.

Mellan militärbefälhavaren och vägdistriktens ledning ägde även sammarbete rum. Särskilt var detta av vikt vintertid då snöförhållandena ställde stora krav på vägplogningen. Å ena sidan måste antalet vägar som genom motorplogning hölls öppna för biltrafik inskränktes på grund av knappheten på drivmedel. Å andra sidan måste vissa militärt viktiga vägar hållas plogade för att möjliggöra omgrupperingar,  Sammarbetet fick även i bland formen av att civila plogavdelningar deltog i av militärbefälhavaren ordnade vinterfälttjänstövningar. Så var bl a fallet under övningarna den 25 februari till den 1 mars 1941.

För släckning av eldsvådor och skogsbränder lämnades vid åtskilliga tillfällen militär hjälp. De militära motorsprutor som var stationerade inom varje försvarsområde kom här till användning. Av stort värde var dessutom att eftersläckning och bevakning inom skogsbrandområden kunde ordnas av trupp så att det civila brandväsendet kunde återgå till sitt ordnarie arbete. Det förekom även att luftbevakningspersonal under tjänstgöring upptäckte och inrapporterade skogsbränder.

Luftskyddstillstånd inträdde på Gotland liksom i resten av landet den 10 april 1940 klockan 12.00. Luftskyddstillståndet innebar bl a:

Att upprättade planer för luftskyddet skulle verkställas i vad rörde ledning samt ordnings-, brand-, röjnings-, räddnings-, reperations-, gasskydds-, och sjukvårdstjänst. Att utbildning och övning av luftskyddspersonal omedelbart skulle igångsättas.

En utvidgning av luftskyddstillståndet trädde i kraft från och med den 16 april klockan 12.00 sedan en kungl. kungörelse hade utfärdats tre dagar tidigare: Att beträffande riket i dess helhet, planerna för luftskyddes skulle verkställas även i vad som avsågs för alarmeringen  samt inrättande av luftskyddscentraler, skyddsrum, skyddsvärn och skärmskydd, samt att beträffande Gotland och vissa andra delar av riket, samma planer skulle verkställas jämväl i vad avsågs mörkläggning och övriga orienteringsförsvårande åtgärder.

Mörkläggningen omfattade bl a militära etablissement, förläggningar och motorfordon. Dispens från mörkläggning beviljades av länsstyrelsen i fråga om det pågående arbetet på permanenta befästningar.

I anslutning till luftbevakningscentralen i Visby lär militärbefälhavaren anordna en alarmeringscentral för flyflarm. Därifrån kunde per telefon vid behov flyglarm utsändas inte enbart till militära chefer utan även till civila. (Källor: 217)

Det civila luftskyddet på Gotland 1939 - 1945

Riksluftskyddsförbundet bildades 1937. I Sverige var det viktig att hålla luftskyddet borta från militären för att undvika en militarisering av samhället. Lösningen blev en frivillig, civil organisation. När andra världskriget bröt ut fanns upp 400 lokalföreningar runt om i landet. Under krigsåren var det en omfattande utbildnings och beredskapsverksamhet. Hundratusentals män och kvinnor utbildades i hemskydd. Övningar hölls runt om i hela landet.

Luftskyddsinspektionen

Var en svensk statlig myndighet som med stöd av luftskyddslagen inrättades 1937. Luftskyddsinspektionen svarade för att leda, samordna och övervaka landets luftskydd, vilket var en del av civilförsvaret och syftade till att försvåra flyganfall samt begränsa eventuella verkningar. Åtgärderna var inte militärt anknutna, utan man inriktade sig på utbildning och liknande åtgärder. Luftskyddsinspektionen organiserade luftskyddet och utbildade bland annat hemskyddsledare, hemskyddssamariter och brandvakter. Luftskyddsinspektionens verksamhet överfördes 1944 till den nyinrättade Civilförsvarsstyrelsen.

Luftskyddsinspektionens allmänna anvisningar

Planläggning och organisation av det civila luftskyddet Instruktioner för gasskyddstjänstens olika avdelningar Luftskydd. Korta anvisningar för envar. Luftskydds- och gasskyddsåtgärder för handelsfartyg Luftskyddets utbildningsverksamhet. Anvisningar och kursplaner Tekniska anvisningar för anordnande av skyddsrum Planläggning och organisation av industriluftskyddet Handhavande, förvaring och vård av luftskyddsmateriel Hemskyddet Luftskyddets ledning. Observations- och rapporttjänst Utrymning av luftskyddsort Luftskyddets sjukvårdstjänst Luftskyddets reparationstjänst Luftskyddets brandtjänst Luftskyddets röjnings- och räddningstjänst Skydd av liv och egendom i mindre orter, villaområden och på landsbygden Orienteringsförsvårande åtgärder Skogsluftskyddet

Anvisningar angående armbindlar för luftskyddets aktiva personal

1. De olika tjänstegrenarna inom det allmänna luftskyddet och industriluftskyddet utmärkas genom olikfärgade armbindlar. Hemskyddets personal utmärkes med gul armbindel. Armbindel för personal tillhörande hemskyddets husbrandvakt är försedd med ett 3 cm brett, rött band längs bindelns mitt.

2. Befäl inom de olika tjänstegrenarna mm utmärkas med bindlar av det utseende, som framgår av omstående förteckning. För gruppchef och motsvarande befäl är bredden på band (eller redgarnssnodd) 0.5 cm, för övriga 2 cm. För läkare förses armbindeln såväl upptill som nedtill med rött band av 2 cm bredd. Samtliga armbindlar hava en bredd av 11 cm.

3. Luftskyddschef, som så önskar, må förse bindlar för det allmänna luftskyddets personal med en stiliserad krona antingen i rostfritt stål eller påstämplad med helsvart färg. Kronan, vilkens utseende och storlek framgår av nedstående skiss (alla mått i mm) placeras mitt å armbindeln, dock att bindeln med rött kors icke förses med krona.

4. Röda korstecknet må icke anbringas å sjukvårdspersonals armbindel, såvida icke vederbörande är inregistrerad i Svenska Röda Korset. Sådan inregistrering verkställes avgiftsfritt efter anmälan från luftskyddschef. Korstecknet utgöras av fem lika stora kvadrater, var och en med 2 cm:s sida.

5. Förteckning över samtliga bindlar, se omstående sida.

Stockholm i mars 1940

Luftskyddsinspektionen