Föregående sidaa

3. Skyttekompaniet I. Bataljonen

Fältpostnummer 18113

Gotlands infanteriregemente

Kompaniet grupperat ?/5 1939 i Tingstäde som bevakningakompani

Kompaniet grupperat 2/2 1939 i Bunge för att hjälpa till med skottfältsröjningar för de nybyggda kustartilleribatterierna. Kompaniet fick också kustförsvarsuppgifter mellan Ar och Bungenäs.

Kompaniet grupperat 25/9 1939 på Visborgs slätt

Kompaniet grupperat ?12 1939 i Roma (Roma skyddsområde). Förlagda vid Busarve med vissa delar förlagda vid Norrgårde i Björke.

Kompaniet grupperat ?/12 1939 - 1942 i Endre (Sylfaste, Follingbo och Endre)

Kompaniet grupperat 13/7 1943 i Endre

 

Befäl

Kompanichef

1939 - 1941

Kapten

Hedengren, Sven

Kompanichef

1941 - 1945

Kapten

Utterling, Einar Edvin Samuel

Plutonchef

1939 - 1944

Löjtnant

Franzén, Per Georg

Plutonchef 1:a

1939 - 1940

Löjtnant

Elf, Kurt Magnus

 

1941 - 1942

Fänrik

Löfberg, Bengt

 

1940 - 1944

Fänrik / Löjtnant

Gullander, Erik Gustaf Bertil

Kompaniadjutant

1939 -

Fanjunkare

Mathson, Sten Henrik

 

1942 -

Sergeant

Ebbsjö, Karl Erik Ragnar

Gruppchef

1939 - 1944

Furir

Nilsson, Georg Karl Axel

 

1939 - 1940

Furir

Marcus, Gunnar

 

1942 -

Furir

Norén, Malte Åke

Koktrosschef

1939 - 1943

Furir

Jakobsson, Hjalmar Magnus Fredrik

Gruppchef

1939 - 1943

Furir

Björkqvist, Hans Oskar Samuel

Signalist 1939 - 1944

Korpral / Furir

Wahlgren, Hilding Gabriel

 

1939 - 1943

Korpral

Lind, Gösta Karl Edvin

 

1939 - 1943

Korpral

Hejdenberg, Hilmer Vilhelm Henrik

 

1939 - 1941

Korpral

Cederlund, William Harald

 

1939 - 1945

Korpral

Larsson, Seth Harry Martin

 

1939 - 1943

Korpral

Pettersson, Nils Erik Valentin

 

1939 - 1943

Korpral

Vesterlund, Knut Oskar

Kommissarie

1939 - 1942

Korpral

Sandström, Olle

Kommissarie

1943 - 1943

Korpral

Strandberg, Bror Rune

Signalpatrullchef

1939 - 1943

Korpral

Pettersson, Lars Sture Kristoffer

 

1939 - 1940

Korpral

Ahlström, Karl Olof Hugo

  1943 - 1943

Korpral

Engström, Karl Fritiof

  1939 - 1940

Korpral

Hederstedt, Karl Henning Georg

  1939 - 1942

Korpral

Lindqvist, Sven Helge

       
 
 

I Skyttekompaniet ingående enheter

Kompanistab. Kompanichef. Består av kompaniadjutant, stabsfurir, observations- och gaspatrull, kommissarie, rapportkarlar, kulsprutepistolskytt, sjukvårdsmanskap, hovslagarmanskap, cykelordannans, hästskötare och 2 stabskärror jämte kuskar. I kompanistaben ingår även en ksp på en s k  patrullbil.

 
Kompanitross. Består av ammunitionstross, koktross och tälttross.
 
1. Gevärspluton. Består av chef, ställföreträdare, fyra gevärsgrupper och en lätt granatkastargrupp. Varje gevärsgrupp består av gruppchef (utrustad med kulsprutepistol), ställföreträdare, kulsprutegevärsskytt (kgskytt) och 7 gevärsskyttar, av vilka 2 är kgersättare. Lätt granatkastargrupp består av gruppchef och 3 meniga samt är utrustade med 47 mm granatkastare.
 
2. Gevärspluton. Består av chef, ställföreträdare, fyra gevärsgrupper och en lätt granatkastargrupp. Varje gevärsgrupp består av gruppchef (utrustad med kulsprutepistol), ställföreträdare, kulsprutegevärsskytt (kgskytt) och 7 gevärsskyttar, av vilka 2 är kgersättare. Lätt granatkastargrupp består av gruppchef och 3 meniga samt är utrustade med 47 mm granatkastare.
 

3. Gevärspluton. Består av chef, ställföreträdare, fyra gevärsgrupper och en lätt granatkastargrupp. Varje gevärsgrupp består av gruppchef (utrustad med kulsprutepistol), ställföreträdare, kulsprutegevärsskytt (kgskytt) och 7 gevärsskyttar, av vilka 2 är kgersättare. Lätt granatkastargrupp består av gruppchef och 3 meniga samt är utrustade med 47 mm granatkastare.

 

Tung pluton. Består av chef, rapportkarl, en kulsprutetropp och en granatkastartropp. Kulsprutetroppen består av chef, ammunitionsunderbefäl, avståndsmätare och två kulsprutegrupper, vardera om chef, 6 servicemanskap, 1 reservmanskap, 1 kusk, 1 pjäskärra och 1 kulspruta. Granatkastartroppen består av chef, ammunitionsunderbefäl, 4 signalister, 1 rapportkarl och en granatkastargrupp med chef, 6 servicemanskap, 1 reservmanskap, 2 kuskar, 1 pjäskärra, 1 ammunitionskärra och 2 8 cm granatkastare (dvs en pjäs mer än vid fastlandsregementen).

 
 
Rekvirerade fastigheter

Lantbrukaren Lars Karl Georg Norrby Norrgårde Björke

1939-12-23

1 st expeditionsrum på nedre botten till vänster i stora byggnaden, för kompaniexpedition. Med möbler.

1 st logement rakt fram på nedre botten i stora byggnaden, för kompanistaben. Utan möbler, korkmatta på golvet

3 st sovrum, 1 på nedre botten och 2 på övre våningen i stora byggnaden, för kompanichefen, kompaniadjutanten och chefen 1 plutonen. Med möbler samt i vardagsrummet 1 säng med sängserv., ett rum utan eldstad.

2 st logement, små rum i lilla gårdshuset, för del av kompanistaben.

1 st tillgång till brygghus i lilla byggnaden för tvättning och byk. Utan möbler, med elbelysning (glödlampor).

1 st tillgång till avträde på gården för befäl och kompanistaben.

Plats för 1 vakttält intill huvudbyggnaden.

1 st rum med telefon (ägarens) fr o m 1939-12-12 t o m 1939-12-28.

Strömförbrukning för 21 lampor samt 1 hydrofor.

Plats i uthus för 1 plutonens och stabens cykelställ.

Ved bekostas av kronan.

Lantbrukaren Viktor Gahne Norrgårde Björke

1939-12-23

2 st logementen, 1 stort och 1 mindre rum på nedre botten i stora byggnaden för manskap i 1 plutonen. Utan möbler, korkmatta i förstugan.

2 st magasinvåningar (gårdsmagasin) till kompanimatsal. 4 st kaminer med plåtskydd och rökrör genom gavelväggen insatta.

1 st bilutrymme i garage för kompanichefens personbil.

1 st snickarbod för kompaniets koktross. Ordinarie rökgång användes.

2 st mindre logement i gårdshuset för trosspersonalen.

1 st tillgång till brygghus i gårdshuset för tvättning och byk.

1 st tillgång till avträde på gården för 1 plutonen och trossmanskap.

Ej elektrisk belysning. Ved bekostas av kronan.

Skolhuset i Björke. Kommunalnämnden i Björke

1940-01-10

1 st sal för marketenteri och 1 st sal för läs- och skrivrum. Båda lokalerna med ljus. Icke värme. Togos i anspråk den 15 december 1939. Från och med den 2 januari 1940 ha lokalerna utan ömsesidigt olägenhet under dagen använts som skollokal.

Lärarbostaden i Björke. Kommunalnämnden i Björke

1940-01-10

Boningsrum möblerat, med värme och ljus. Kompaniadjutantens bostad fr o m 2 januari 1940 t o m 20 januari 1940. Kompaniadjutantens ordinarie rum under reperation.

Endre kyrkoherdeboställe

1941-07-02

Ett område om ca 35.000 kvm avsett för uppförande av diverse förläggningsbyggnader

G. Johansson Hundlund Västerhejde

1939-12-07

3 eldade rum. Avsedda för 5 officerare och 5 underofficerare.

 
 
   
-----------------------------------------
   

Första pluton i Björke. Bilden ovan har skickats in av Gustaf Johansson, Vallgravsgatan 3 A i Visby, som också tog bilden 1940. ”Beredskapsgubbarna” på bilden ingick i den pluton som var förlagd vid Norrgårda i Björke. (Källa: 1814)

 

Denna bild är tagen samma dag som tyskarna gick in i Norge, den 8 (sic) april 1940. Då fanns det knappast något hopp om att kriget någonsin skulle ta slut, vilket också framgår av texten på tavlan bakom. Bilden föreställer fältpost 18113, som var förlagd i Björke skola. Karlarna på bilden tillhör en luftvärnsautomatkanon-trupp, vars kok också låg i Björke skola. Några gotlänningar är med på bilden men tyvärr har Olle Sandström, Gotenhofsgatan 1i Visby, som lämnat in bilden, glömt deras förnamn. Tvåan från höger i övre raden heter Gunnarsson och jobbade på Schultzes Konditori i Visby. Bredvid honom till vänster sitter en som heter Ahlby. Olle Sandström själv är andre man fr. v. i övre raden. (Källa: 1815)

 
   

(Minnen berättade av Valdemar Söderlund. På mitt minnes dörr jag gläntat). Den här tiden innebar stora förändringar i mitt liv. Den 9 nov. 1939 blev jag inkallad till vad som då kallades "Förstärkt Försvarsberedskap". Första förläggningen blev på Visborgsslätt. I början av december blev det förflyttning, under fältmässiga former, ut till Norrgårda i Björke. Vårt kompani fick som sin främsta uppgift att bevaka och försvara flygfältet i Roma. (Fältet norr och öster om Roma Kungsgård som nu är åkermark.) Detta var en stor uppgift som innebar ständig vakttjänst.

Vi var c:a 200 man på kompaniet. Med befäl och meniga som termen lydde. Hos Georg Norrby blev det stabsexpedition i mangårdsbyggnadens sal och flera rum togs i anspråk som förläggning för befälet. I granngården, hos familjen Gahne, blev nästan hela gården ockuperad. I salen och kammaren innanför stod de dubbla kronsängarna i täta led. En av dessa var min viloplats. Bryggstugan blev omgjord till militärkök och i magasinet blev det matsal. Den öppna åkern bakom blev vår gymnastiksal. Det var även förläggningar vid Uppenbys och flera gårdar i trakten. Så här var det nästan överallt på Gotland.

Situationen var ju ovanlig både för oss som var inkallade och för de som skulle klara hemmafronten men vi rustade och ville vara beredda. Per-Albins statsmannaord att "vår beredskap är god" var kanske tilltagna i överkant men verkade i alla fall lugnande. Vi som nu var inkallade var i olika åldersklasser och vår civila bakgrund var olika men alla hade vi det gemensamt att vi inte visste något om hur den närmaste framtiden skulle bli.

Som kompanichef hade vi en utpräglad yrkesmilitär som med skarpa kommandorop fordrade högsta drill av manskapet. Chef för l: sta plutonen var en löjtnant som hette Elf. Under övningarna var det min uppgift att vara rapportkarl åt honom. Detta innebar att jag alltid skulle finnas två steg bakom och vara beredd att vidarebefordra rapporter eller order. Uppgifterna löstes till belåtenhet i de flesta fall.

Kamratandan var god men tjänsten var, minst sagt, krävande. Någon ledighet eller permission var det nästan omöjligt att få. Det var vakttjänst i det oändliga. Vaktmanskapet låg i tält utanför Norrbys byggnad och vaktpost skulle vara utsatt dygnet runt på de olika postställena. Förutom vid stabsexp. så fanns en post vid kvarnen (som nu är borta) bakom Gahnes och en uppe i takluckan på sockerfabrikens tak. l:a plutonen, som jag tillhörde, hade till uppgift att bemanna poststället uppe i takluckan på det nu nerbrunna lagerhuset. Dit upp måste man ta sig på oändliga stegar. Här gick timmarna sakta och vaktpassen kändes långa och enformiga. Så småningom kom det dit en plattform med räcke. Sedan blev det också sidor och en liten bänk som gick att sträcka ut sig på. Då gick det att hänga hjälmen på gevärspipan. Den fick då duga som vakt medan posten själv vilade på bänken. Men då hade det gått många månader sedan första passet.

Men åter till decembermörkret och kylan. Efter morgonmålet blev det uppställning i Gahnes rastgård (där de rastade grisarna). På svinburen stod gymnastikdirektören Jonsson och gav order och kompaniet stod uppställt i rader. Vapenrocken placerades på marken och övningen tog sin början. Vintern kom närmare med kyla och storm och det förde med sig sjukskrivningar i massor. Sängarna blev upptagna dygnet runt och det var transporter till sjukhuset dagligen. I rastgården blev leden glesare men övningarna fortsatte. Vi skulle trimmas.

För min egen del så fick jag behålla hälsan, vilket jag var mycket tacksam för. Men eftersom det var så många sjuka så blev det ju så mycket mindre möjligheter för oss andra att få någon ledighet fastän julen närmade sig, Det måste ju finnas folk i köket och vaktstyrkan måste vara fulltalig. Det var jobbigt och började kännas tröstlöst. Vi började fråga oss om det var så här som fosterlandet skulle försvaras, Vi var helt enkelt missnöjda. Detta kom till uttryck i en artikel i Gotlands Folkblad. När våra förhållanden kom att bli föremål for sådan uppmärksamhet så utlöste detta stor aktivitet. Det kom personal från militärstaben och höll förhör, Men nu kan man tänka sig att nu var det inte så många som hade något att klaga på. Det blev nu 14-75-32 Söderlund som skulle säga sin mening. Jag började med att förklara att j ag trots den hårda tjänstgöring en hade klarat att få behålla hälsan. Åt detta gladdes vi ömsesidigt. Sedan frågade jag om jag fick tala i ett annat ämne. Svaret blev "ja, gärna". (Orsaken till denna min begäran var att vi visste att vår kompanichef var övertygad och organiserad nazist.)

Jag ställde nu frågan: "Kan det vara lämpligt till alla delar med vår kompanichefs placering. Här går manskapet och sliter och vill försvara sitt fosterland trots att de ser sin ekonomi bli allt svagare och att fattigdomen tränger sig närmare for varje dag. Jag skulle därför vara tacksam om vi kunde få känna trygghet beträffande kompanichefens lojalitet mot vårt land."

Jag blev tillfrågad om jag hade mer att andraga. Svaret blev "Nej".

När förhörsprotokollet var utskrivet kom ärendet på remiss. Nu blev 14-75-32 Söderlund kallad till kompaniexpeditionen for förhör, När jag knackat och kommit innanför dörren ljöd kompanichefens "G I V A K T". Detta ögonblick har så etsat sig fast i mitt minne att jag tror nästan att jag fortfarande intar denna ställning när jag tänker på det. Efter en stund, som jag upplevde som en evighet, kom frågan" står Söderlund for sitt uttalande inför stabsofficerarna?" Jag begärde då att få lyssna till protokollet. Detta lästes upp och mitt svar blev "ja". Några kärleksfulla ord blev ju inte följden av detta. Däremot utlovades ytterligare förhör, vilket det också blev. Utanför gick min gode vän Gustav Jonsson och var fullt övertygad om att jag skulle bli handgripligen utkastad. Så blev dock inte fallet.

Andra förhöret gick i samma anda, dock med något kortare tid i enskild ställning.

Vid tredje inställelsen var jag ju nästan van att bli utskälld. När jag kommit innan for dörren så kom kompanichefen emot mig i hela sin längd (c:a 2 m). Han tog till orda och sa "Jag lovar Söderlund att vem som än anfaller vårt land så lovar jag att gå i främsta ledet till dess försvar. På detta har Söderlund min hand."

Vi tog varandra i hand och därmed var saken ur världen. Orsaken till att vi inom kort tid därefter hade ny kompanichef är ännu for mig okänd.

Men från denna mörka tid finns även en del ljusa minnen. När vi nu närmade oss nyår så var ju styrkan mycket reducerad p.g.a. sjukdom och all ledighet var utesluten. Men tänk ändå. Nyårsafton blev vi kallade till Björke skola. Vem som hade gjort förberedelserna för detta var obekant for de flesta men här skulle bli en kornpanikväll. Hur stark vaktberedskapen var den kvällen kan man fråga sig. Den måste nog ha varit i minsta laget. Det blev extra förplägnad. Det var också ordnat med musik.

När denna spelar upp går 14-75-32 Söderlund över golvet, gör ställningssteg och anhåller hos kompanichefen om en dans med frun. Svaret blir "bifalles gärna". Vi hade ju tagit varandra i hand några dagar innan.

Som jag tidigare har nämnt så hade vi köket och matlagningen, eller koktrossen som det heter på militärspråk, i brygghuset. Den var dimensionerad så att även det manskap som var förlagda vid Metodistkapellet vid Högbro fick sin förplägnad härifrån.

Vid olika tillfållen blev det inspektioner. En dag skulle Kronprinsessan Louise (sedermera vår drottning under många år) med sin stab komma på besök. Då kom lottorna från Roma och ställde sig välvilligt och rörde om i matgrytorna. Nervositeten var påfallande hos en del inför det högtidliga besöket. Särskilt "nervis" var dagofficeren som var fänrik. 14-75-32 Söderlund skulle tjänstgöra som vägvisare. Jag stod ute vid vägen och gjorde tecken med vänster hand för inkörning på Gahnes gård. Jag hade fått noggranna instruktioner. Persedelvården hade varit omfattande och även rakning och övrig puts hade kontrollerats noga. Efter den Höga Gästens väl förrättade värv kom dagofficeren med ordern "Söderlund kan återgå". Då kände jag mig föranlåten att påpeka att "då kanske fänriken kan vända mössan rätt". Han hade nämligen irrat omkring med lägermössans märke i nacken.

Vår stora egentliga uppgift var ju att vi skulle vara beredda att försvara vårt land. När vi gick där på förläggningsområdet med ständiga övningar och övrig tjänstgöring så kände vi oss nästan mera som interner än som bevakningspersonal. Men det kunde ändå finnas tillfållen då stämningen lättade något. Det var ju många som bland sina tillhörigheter hade den lilla bruna motboken som berättigade till inköp. Att kunna komma till Visby för att verkställa något sådant inköp föreföll dock näst intill omöjligt. Men så kom tillfället. En som hette Salomonsson (från Fole) blev "begåvad" med en envis tandvärk och blev för den skull skickad till tandläkare i Visby. Detta gav ju nu tillfälle att få lufta motböckerna .. Det dröjde dock inte så länge förrän problemet uppstod på nytt. Utan betänketid föreslog Salomonsson, "jag begär ledigt och offrar en tand". Det kan kanske tolkas som en stor välvilja men kanske var det en missriktad sådan. Men därmed blev det i alla fall laddat på nytt, dock till priset av en tand. Vakttjänst och åter vakttjänst. I den bistra vinterkvällen ligger vi i vakttältet utanför stabsexp. Bland utrustningen i halmen på marken hade vi för ovanlighetens skull en liten flaska som förstärkning av motståndskraften mot nattens kyla. Helt plötsligt vikes tältöppningen åt sidan och in kommer kompanichefen. Vid detta tillfälle rörde sig inte samtalet vare sig om världshändelser eller militära övningar. Vi hade helt enkelt en trevlig pratstund tillsammans. Så småningom kom Gunnar Hansson med en fråga om "skulle det smaka med en knapp i västen". Svaret blev att "det kan väl behövas i den kalla vinternatten". Så kunde det också gå till.

Lagerhuset och bevakningen där. Vaktmanskapet hade sin plats i ett litet utrymme på bottenplanet. Styrkan bestod av 5 man varav en ständigt stod på post. För de som hade frivakt var ju kortspel nästan den enda sysselsättningen. En dag kom föreståndaren Engström in och frågar om 2 man är villiga att under någon timma hjälpa till med utlastning av spannmål. Gustav Gustavsson och jag ställde upp på detta. Den timmen kom sen att följas av flera. När det behövdes hjälp så var det önskemål om Gustavssons och Söderlunds medverkan. Detta skedde nu på order från komp.exp. Arbetet ansågs vara ett led i folkförsörjningen så det var bara att ställa upp. Arbetet bestod i att spannmål skulle vägas upp i 100-kilos säckar som sen skulle lastas på järnvägsvagnar. Varje vagn lastade c:a 7 ton. Spår gick intill lagerhuset. När vi arbetade hela dagar så var det bara att meddela kompaniet så fick vi maten dit. Allt gick att ordna. För Gustavs och min del var ju detta ett avbrott i den enformiga vakttjänsten men framför allt en välkommen extraförtjänst som vi så väl behövde.

Allt eftersom hälsotillståndet på kompaniet förbättrades något så blev det också aktuellt med vissa lättnader när det gällde permissioner. I den stränga vintern med snö och kyla kunde det, i sparsam omfattning, beviljas tjänstledigheter om 8 dagar. Denna möjlighet förelåg dock endast för jordbrukare och andra näringsidkare med tanke på folkförsörjningen. Detta var säkert en riktig bedömning även om inte alla var så glada åt det. För min egen del var ledigheten mycket avlägsen. Vi var många som fick bli kvar i förläggningen medan andra kom och gick. Det var både jobbigt och enahanda. Men när det gäller fördelningsfrågor så har det alltid och kommer väl alltid att finnas olika uppfattningar. Så var det också i detta fall.

Vi fick nu också medverka till bränsleförsörjningen och var ute på avverkningsuppdrag. För min del så blev detta i skogen hos Rosvall vid Granskogs i Dalhem. För det mesta körde jag fram timmer med hästar. Detta när inte tiden togs i anspråk för vakttjänst. De rena militärövningarna hade nu minskat i omfattning.

Trots den stränga vintern och det alltigenom mörka världsläget så skymtade dock en vår. Förhoppningarna om någon ljusning ifråga om beredskapstjänsten grusades dock definitivt den 9 april när den tyska krigsmaskinen rullade in över Norge och Danmark. I hela Sverige ökades nu beredskapen och så blev det även här inom vårt område.

Jag tycker mig ännu kunna höra kyrkklockornas maning till samling när jag, med ovan hand, styrde lastbilen upp i Viklauskogarna för att hämta mina kamrater. All ledighet blev nu indragen och vi måste vara beredda på det värsta. Om inte förr så nu kan man tala om vakttjänst och bevakning. Bland många uttalanden och funderingar i dessa dagar kom ett från Gunnar Hansson i Fole. "Jag skulle så gärna behövt vara hemma och satt upp en tun (gärdsgård). Men det blir att ta en bra försäkring och sen får de släppa ut djuren. De får ta vägen vart de vill." Det var således med stor ovisshet vi såg framåt. Men så småningom stabiliserade sig läget återigen och det kunde medges vissa ledigheter. För oss som inte var jordbrukare var det dock omöjligt. Vi kände oss livegna. Jag kan inte själv kontrollera det men enligt Gustav Jonssons utsago så fick vi ingen permission från jul och fram till påsk. Det var ju andra förhållanden än de som gäller för de värnpliktiga nu på 1980-talet. Nu ställs ju krav på flygresor från dörr till dörr.

När nu augusti mån. började så tyckte jag att jag måste försöka få någon ledighet. Jag hade ju lagt in om det vid otaliga tillfållen men alltid fått avslag. På en sådan ansökan var det ju mycket viktigt att noggrant ange datum och klockslag för ledighetens början och slut. Nu skrev jag med stora bokstäver "MÅNADEN UT". Min plutonchef, fänrik Elf, kom då och ville tala med mig. "Vad menar Söderlund med sin ansökan?" Svaret blev att "det står på papperet". Han vände och gick men kom efter en stund tillbaka och sa. "Jag har trollat. Söderlund kan åka."

Med cykelns hjälp gav jag mig nu iväg och via Ringome i Mästerby stod jag kl. 7 följande morgon i stenbrottet i Bläse. Detta var nödvändigt ur många synpunkter och inte minst för min ekonomi. När jag nu var tillbaka på arbetsplatsen så var min högsta önskan att kriget snart skulle vara slut så att jag kunde få återvända hit för gott. Men kriget kom ju att fortsätta ända till 1945.

Efter den här 3-veckors perioden skulle det komma att dröja ända till 1985 innan jag återsåg Bläse kalkbrott. När jag då anländer dit en sommardag så känner jag inte igen mig. Jag kan inte finna barackerna. När jag frågar efter dem så får jag till svar att allt är gömt under grusåsen. Där det en gång bodde folk och där det var liv och arbete är i dag museum som påminner om gångna tiders tunga arbete där rygg och armar var drivkraften.

När permissionen "månaden ut" hade gått till ända så var det att återigen axla vapenrocken. Men snart skulle stora förändringar komma att ske. Genom Sockerbrukets försorg erbjöds jag arbete vid betvågen. Detta räknades som ett viktigt led i folkförsörjningen. Med tacksamhet bytte jag vapenrocken mot blåstället. Det kändes ju liksom friare och dessutom skulle det medföra sysselsättning nästan fram till jul. Under de här höstmånaderna fick jag veta att vedhuggning kunde, i viss mån, räknas som militärtjänstgöring om intyg sändes in från arbetsgivaren. Jag blev nu kompis med min gode vän Gustav Gustavsson från Väte. På nyåret 1941fick vi arbete i skogen hos Edv. Thunegard. Intyg redovisades i vederbörlig ordning. Nu var vi ju nästan civila. Vilken lycka.

Men tiden ingav ju ändå så stor ovisshet på många områden. Mest ändå för hur det skulle bli med möjligheten till ett fast arbete. Vi hade ju minnen av den omfattande arbetslöshet som följde efter l:sta världskrigets slut. Vi hade många tankar och frågeställningar om hur det skulle bli när alla de som nu var inkallade skulle placeras i civilt arbete. För dagen var det ju knappt om det som hörde till livets nödtorft. Matvaror och kläder såväl som oljor och bensin var föremål för ransonering. Det fanns således inte så många ljuspunkter att se fram emot i en framtid som för hela befolkningen var höljd i ett ogenomträngligt mörker.

   
-----------------------------------------
   

Kompanichef i diktatortag.

Tidernas lösen är, varen redo, och jag betvivlar inte att denna lösen förstås av var och en i dag. Alla vill nog göra sin plikt, var och en på sin plats, men om det skall kunna gå att göra det länge till för oss stackare som har fått det tvivelaktiga nöjet att ha hakorsfantasten Hedengren till befälhavare, det tvivlar verkligen den på, som befinner sig på hans komp. och dagligen och stundligen tillsammans med övriga får en liten lärdom i hur en diktator vill uppträda. Hr Hedengrens diktaturfasoner har ingalunda försvunnit trots att tiden borde ha lärt honom att lägga bort dem. Man uppbygger ingen fosterlandskärlek på Eder taktik, hr Hedengren, tvärtom. Trots att komp. är starkt decimerat genom förkylningssjukdomar o dyl. så hindrar det inte hr befälhavaren att varje morgon kl. halv 8 låta komp. störta upp och detta även irykande snöstorm till gymnastik på ett öppet fält, varvid taktiken är: först språngmarsch fullt påklädd tills alle man bli ordentligt genomsvettiga, därefter kapporna av och ställningsgymnastik 10-15 min. så att varje man blir ordentligt "torr" igen. Skulle någon komma på tanken att för sin hälsas skull bliva befriad från denna "välgörande kur" så åthutas han med i bästa fall "ställ in dig och var med drummel, här är det jag som befaller och du lyder", detta i bästa fall. Det kan dock hända att man blir åthutad med ett löfte om straff efter de nazistiska straffmetoderna.

Det kan nog komma tider då det kan behövas att varje man får vara nöjd med en bit mat på morgonen och en bit på kvällen, men att det i tider då vi ännu har fred i landet skall behöva vara så att det delas ut lite mat kl. 8 på morgonen och sedan låter hela dagen gå i övningar och arbete för att inte få något förrän kl. 5 på em. är väl ändå att fresta i onödan. Och detta kan ske 3-4 dagar i följd. Jag tror knappast att det finnes fler förläggningar än hr Hedengrens som har sådana program, och tror han att han gör goda soldater och fosterlandsförsvarare på det sättet då är hr Hedengren lindrigt sagt dum. Det skall bliva intressant att se huru många som kommer att taga del av det frivilliga studiearbetet på 3:e komp. om detta skall stå under hr Tyrannens kommando? Jag tror att det blir plus minus 0, men han gör väl då som när det är bio eller något annat då manskapet ej vill infinna sig frivilligt; han kommenderar ut dem till "frivilligt" studiearbete enligt nazistiska metoder. Förstår hr Hedengren inte att om han själv uteblev från frivilliga nöjen så kom varenda an att gå dit, det går inte frivilligt att blanda får med ulvar. Allas vår bön: Ny komp. chef.  Soldat på 3:e (Källa: 1816)

   
-----------------------------------------
   

Fria ord.

Öppen fråga till dem som bestämma över neutralitetsvakten.

Vi här på 3:e sk.-kompaniet få arbeta ganska styvt hela dagarna. De dagar som är anbefallda till befästningsarbeten får vi s. k. sammanslagen frukost kl. 8 som t. ex. kan bestå av lite tunt kaffe några små, delvis dåliga potatis och lite grynkorv samt en tallrik havregrynsgröt och mjölk. Till torrskaffning blir det ett par skivor bröd, litet smör samt 2 st. tunna korv- eller ostbitar. Detta är dock ingenting att klaga över, men då man vid nästa måltid kl. 17 infinner sig för att efter en hel dags arbete få sig ett ordentligt mål mat blir man ganska förvånad, när det serveras ett par munsbitar fläsk samt en halv tallrik ärter; knäckebröd kan man ju få, och tack och lov för det. Men kan det ej bli någon ändring blir det allt för dyrt för oss att på egen bekostnad köpa mellanmål på den ringa daglönen som kronan betalar.

Härtill kommer att man inte ens kan få permission och komma hem en söndag, (och en vardag beviljas ingen permission). Det finns ännu den 25 jan. de som inte haft permission sedan de ryckte in den 8 dec. och har blott omkring 2 mil till hemmet. Vi önska här en ny ordning dels i matfrågan o. dels i permissionsfrågan. Så tycker vi att det är underligt att de på andra kompanierna kan få vardagspermission på 3 dagar, helst dem som ingen julpermission fick men oss här på 3:e beviljas ingenting, och allra minns på en vardag, inte ens om man behöver hem för nödvändiga sysslor. En ny kompanichef och en ny dagordning önskar alla på 3:e. (Källa: 1817)

   
-----------------------------------------
   
Tillstånd att anordna nöjestillställning med dans den 5, 12, 19 och 26 juli 1941 vid Fjälls i Endre.
   
-----------------------------------------
   

Förklaring till försvunnen utrustning

På eftermiddagen den 1. sep. anbefalldes att 3. skkomp skulle krigsutrustas och göras marschberett samt därefter avvakta vidare order. Ifrågavarande utrustning hade tidigare utlämnats till komp. i dess egenskap av beredskapstrupp, och kompletterats genom vissa persedlar ur komp eget förråd.

Efter vederbörlig utprovning och fördelning på personal och komptross av ifrågavarande persedlar och materiel hade densamma ordnats under överinseende av den enligt order härför särskilt tillsatte krigsmaterielförvaltare, furir 14/K Holmgren, serermera efter vederbörlig överlämning sergeant Wass i "larmberedskap" i 3. komp dagrum upplåtet som komp krigsmaterielförråd.

Under kompch kapten S. Hedengren ledning och i närvaro av materielförvaltaren hade särskild alarmeringsövning företagits snabb avhämtning, grpvis, av den personliga utrustningen och komptrossens materiel samt påklädsel, lastning av bilarna och kontroll av krigsutrustningen.

Någon personlig utkvittering på persedellistor osv av materiel hade givetvis ej kunnat ske utan att övningens ändamål helt och hållet förfelats.

På eftermiddagen den 1. sept då 3. skkomp kompch kapten Hildebrand beordrades att omedelbart krigsutrustas och göras uppbrottsfärdig, skedde utrustningen därvid i överensstämmelse med förut vidtagna larmförberedelser och i kompanikorridoren anslagna alarmeringsbestämmelser.

Den 2. sept omkring kl 0900 mottogs komp av batchefen samt avmarscherade därefter till annan förläggningsort, där det underställdes chef ur annat truppslag, utgick ur regförbandet. Kompadj kvarblev dock vid fredsförläggningen till den 7. sept, då han på eftermiddagen återinställde sig vid skkomp. Komp var under sin tjänstgöring på annan förläggningsort utgrupperat i underavd på omkring 2 mil, vilket givitvis omöjliggjorde en effektiv kontroll av och personlig kvittering av den utlämnade utrustningen.

På eftermiddagen den 25. september återkom komp till Visborgs slätt och natten mellan den 27. - 28. sept hempermitterades / förlovades komp vpl personal.

 
 
 
Lastbil Nr: 21422 (Trafikolycka)

 

 
 
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig