IV. Bataljonsstaben

Fältpostnummer 18140

Livgrenadjärregementet / Gotlands infanteriregemente

IV. Bataljonsstaben med tilldelad luftvärnskulsprutegrupp, pansarvärnstropp och pansarvärnsgrupp ?/9 1939 - 31/7 1941

IV. Bataljonsstaben 1/8 1941 -

Bataljonen förlagd 1939 vid Kejlungs i Lärbro

Bataljonen förlagd 14/6 1941 i Slite

Bataljonen förlagd 11/8 1941 vid Kejlungs i Lärbro, vissa delar i Slite

(IV. Bataljonen fanns kvar i Lärbro ännu fram till, åtminstone mars 1943).

Befäl

IV. Bataljonen var en fastlandsbataljon. Den överfördes till Gotland den 7 september 1939. Egentligen skulle IV. Bataljonen grupperas i norr men eftersom den kom sist, fick den andra uppgifter.

Bataljonen förlades efter ankomsten till Gotland i Klinte men i slutet av september flyttades bataljonen till Kajlungs i Lärbro 1939 - 1942.

4. bataljon fick avdela ett skyttekompani till vardera Östergarnslandet och Roma, medan huvuddelen fick stå kvar i Västra försvarsområdet. I slutet av september grupperades ett skyttekompani i vardera Västra, Norra, Östra och Södra försvarsområdet.

Den 4.bataljonen, varav bataljonsstaben och två skyttekompanier (13. Skyttekompaniet och 14. Skyttekompaniet) uppsattes av I 4 i Linköping, ett skyttekompani ur I 11 i Växjö (15. Skyttekompaniet) och ett av I 12 I Eksjö (16. Skyttekompaniet). Förbande var fältutrustade t o m handeldvapen medan tunga vapen, cyklar och motorfordon skulle tilldelas efter ankomsten till Gotland.

De beväringar som ryckt in i början på september hempermiterades den 26 november. Nya fastlänningar intog deras platser.  Dessa var oerfarna samt oövade i cykel- och motortjänst. Det var meningen att de skulle få ordentlig utbildning på Gotland. De inkallades utbildningsnivå var överhuvudtaget ett stort problem. Den utbildningstid som beståtts i fredstid hade varit alltför kort.

Ett par dagar efter avlösningen vid IV. Bataljonen, 30 november, kom det ryska anfallet på Finland. Då fick de nyligen till fastlandet hemsända värnpliktiga order att återvända! Detta fungerade och 4 december var de tillbaka. IV. Bataljonen var åter på god utbildningsnivå! De som inkallats 26 november kunde återgå till fastlandet för andra uppgifter.

IV. Bataljonens manskap som legat inne sedan krigsutbrottet skulle hempermiteras. Den 6 april 1940 gavs order om att inskeppning skulle ske den 12 april och att alla hempermitteringar skulle vara klara senast den 15 april. Issituationen var emellertid besvärlig. Utanför Visby låg svår packis, men den forcerades den 7 april av en isbrytarkonvoj. Den var välkommen i flera avseenden, inte minst för IV. Bataljonens manskap. Under måndagen 8 april började den sin avrustning inne på Visborgsslätt.

Den 9 april på morgonen drabbades IV. Bataljonen för tredje gången av kontraorder inför en hempermittering. Det tyska anfallet på Danmark och Norge kom som en fullkomlig överraskning. Den allmänna mobiliseringen var alltjämt i kraft och IV. Bataljonen hade inte avrustat. Den fick genast order att återgå till sin uppgift på norra Gotland. Alla permissioner återkallades.

Den 20 juli 1940 fick äntligen den hårt drabbade 4. bataljon hempermission till fastlandet, efter 11 månaders beredskapstjänst. Den avlöstes av II. Bataljonen från I 15. Denna fick lämna hästar och kärror hemma i Borås för att låna cyklar och bilar på Gotland. 

Avskedsfest för militär.

I torsdagskväll (28/9 1939) hölls på konditoriet en avskedsfest för den fastlandsmilitär som sedan förra månadsskiftet legat stationerad inom socknen som i går förflyttades till en annan ort. Militären har genom sina förläggningar hos civilbefolkningen kommit i nära kontakt med dessa och på alla sätt blivit tillmötesgående bemött, vilket även gavs uttryck för på avskedssamkvämet. Trängseln var oerhörd i det annars rymliga konditoriet, men man bänkade sig under glatt humör både civilt och militärt. Som värdar för tillställningen stod förläggningens chef. Under kvällen förekom mycket tal av bl. a. chefen, major Broms. Gästernas tacktal framfördes av prosten G. Sjöberg. Militären medverkade med mycket musik och sång. I samband med tillställningen överlämnades från militären en bokgåva till major Broms för hans utomordentliga sätt att handha truppens förläggning och befäl. Gåvan utgjordes av ”Visbybilder” av Ferd. Booberg.

Tidigare under förläggningstiden har militären haft ett soldathem anordnat uppe vid Snögrinda hos lantbrukare Th. Christiansson med privata intresserade arrangörer.

I onsdagskväll (27/9 1939) hade Klinte kyrkliga ungdomskrets inbjudit till samkväm i kyrkskolan, vilket avslöts med en kort andaktsstund i kyrkan, varunder prosten G. Sjöberg predikade över ämnet ”Inre kraft”, vidare förekom solosång av pastor Lindblad. (Gotlands Folkblad 30/9 1939)

Bataljonchefen Uno Broms

Då, på grund av de oroliga utrikespolitiska förhållandena, vi östgötar och smålänningar i början av september kallades till Gotland att förstärka därvarande försvarskrafter, voro vi alla besjälade av strävan att väl fylla vår plikt, säger major Broms. Den allvarsmättade stämningen vid avresan från fastlandet förstärktes än mer därigenom att överfärden försiggick under skydd av svenska kustflottans huvudkrafter.

För de flesta av oss voro förhållandena här på Gotland väl kända från föregående fredstjänstgöring vid cykelförband, varför det ej dröjde länge, innan vi alla kände oss hemmastadda på de olika platser, dit vi blevo avdelade. Från befolkningens sida visades oss från första stund ett utomordentligt tillmötesgående. Förläggnings- och utspisningsförhållanden kunde därför från början ordnas på ett tillfredsställande sätt.

För all visad välvilja under höstmånaderna begagnar jag nu tillfället att å allas våra vägnar till den gotländska civilbefolkningen och främst till våra kvartersvärdar framföra ett innerligt varmt tack. Jag vänder mig i detta sammanhang också till lottorna och de kyrkliga ungdomsavdelningarna, och ber dem mottaga vårt tack för deras uppoffrande arbete för att bereda oss omväxling och förströelse.

När underrättelsen om avlösningen kom i slutet av november blev dock givetvis belåtenheten stor bland så väl befäl som trupp.

Av kort varaktighet blev emellertid den återseendets glädje vi alla erforo, då vi fingo råka våra kära därhemma. Redan efter en vecka blevo vi nämligen kallade att under de då inträffade allvarliga utrikespolitiska händelserna åter inställa oss på Gotland. Även på de platser dit vi nu beordrades, möttes vi av samma förståelse från befolkningens sida, så att truppen även denna gång inom kort fann sig väl tillrätta. Ett synnerligt gott förhållande mellan civilbefolkning och militär har hela tiden varit rådande, varför det för mig är en glädje att ånyo kunna rikta ett varmt tack till våra värdar. (Gotland 1940)