4. Batteriet I. Divisionen

Fältpostnr: 18314

Gotlands artillerikår

Utrustade 1939 med fem 15 cm haubitsar m/06. Fr o m 1940 utrustade med tolv kanon 7.5 cm m/40.

Efter den 9 april 1940 skärptes beredskapen på Gotland. En av många åtgärder var att 4. batteriet med 15 cm haubitsar m/06, hade högsta eldberedskap mot ett fast eldläge vid inloppet till Visby hamn. Batteriet var tillfälligt grupperat vid Silikattegelfabriken väster om travbanan vid Skrubbs. 4. batteriet var A 7:s tyngsta och var organiserat med fyra pjäser.

Men det fanns en femte reservpjäs. Den bemannades turvis av de ordinarie pjäsbesättningarna och grupperades i Fiskarporten vid Kruttornet i Visby med uppgift att "skjuta direkt" mot fientliga fartyg. Full eldberedskap rådde under samma tider som för huvudbatteriet. Under övrig tid på dygnet var pjäsen inrullad på en gård straxt intill. Projektiler och krutladdningar förvarades i Kruttornet.

1941 kom 4. batteriet att ingå i Mellersta försvarsområdet M fo.

Batteriet grupperat 1939 - 1941 i Follingbo (Bl a förlagda i Follingbo skola)

Batteriet grupperat 1941 i Klintehamn

Batteriet grupperat 27/7 1943 i Follingbo

Befäl

4. batteriet vid en 15 cm haubits m/06 år 1940.

Näst längst till vänster Chef 4. pjäsavd. konstapel Ove Silvén

Grupperingen vid Silikattegelfabriken.

5:e pjäs i ställning i Fiskarporten. Längst till höger pjäschefen, konstapel Ove Silvén, dänäst riktaren Arne "Påven" Blomberg. Mannen längst till vänster kan vara Tryggve Romin.

Med gasmask och kanon. Någonstans här på Gotland finnas denna pjäs och dess gasmaskförsedda pojkar, som kunna behandla vapnet perfekt.

Synd att klaga.....

Brev från 4. batteriet

Ja, varför ska man egentligen klaga? Vi grabbar på 4. batteriet hänga i varje fall inte läpp, fast det finns besvärligheter. Nej, upp med humöret på toppen, det är vår lösen. Här finns pojkar, som med sina kvicka inpass kunna förgylla upp stämningen högst betydligt såväl under rasterna som på kvällarna i logementen. Säkert kommer vi att för livet minnas "Ryen" och hans "Tjolanta", som han besjunger vid varje större festlighet på markis. Och lille Molin med mandolinen, han som också ritar gubbar och själv är så skrattretande. Man skulle kunna hålla på en lång stund och räkna upp liknande, men detta får vara nog.

Befälet, som ödet skänkt oss, klagar vi inte heller på. Kaparn, som kan se verkligt bister ut, har längst inne ett stort och ömmande hjärta som smälter, när vi med sorgsen min förklara, att vi har en växel, som måste omsättas och alltså behöver permission. Så har vi Styckis. Han är rund, men det gör ju bara, att han är så mycket trevligare. Löjtis gör allt för att pigga upp oss med morgontidig harvning och spridd ordning i snödrivorna. Så, som sagt var, det är synd att klaga.

Käket vi få kommer vi alltid att minnas med vördnad, ty man skall ju vörda ålderdomen. Och underbara "varmdryck", även kallad kaffe, vad vore en blåsig och kall vintermorgon utan dig! Korv, d v s korv på tvären och korv på längden, det får vi till två mål av tre, så korven glömmer man heller aldrig. Korv på tvären och korv på längden är nog i stort sett detsamma, men för att få matsedeln mera omväxlande har man ordnat det så. Kommissariens grisar, vilka får maten som blir över, tycks må prima av den. I varje fall har ingen av dem ännu blivit matförgiftad.

Varmt och sk ... (förlåt, jag höll visst på att skriva skönt) klädda äro vi. Särskilt den gamla hederliga m/10 med sin styva och högtidliga krage är ett under av anpassningsförmåga. Bara kragen passar, så passar hela rocken. Det är ganska underbart. Och när vi drar på oss vår granna uniform och bege oss till stan på permis är det omöjligt att få vara i fred för alla snyggis som vill ha sällskap. Men sånt är ju bara kärt besvär.

När det gäller den andliga utspisningen, har vi det prima ordnat med eget bibliotek och allt. Sign. Gustafsson, bibliotekarien, står till tjänst vid vilken tid som helst med råd och upplysning angående goda böcker. Även ett par studiecirklar har kommit i gång, så nu gäller det bara att få tiden att räcka till. Lilla vännen därhemma måste ju ha ett tjockt och präktigt brev ibland och sånt ta en hel del av ens dyrbara tid.

Kanske händer det ibland att blicken blir inåtvänd och drömmande. Tanken går till de kära därhemma. En käresta,,...

Månen lyser över det vita landskapet. Man går ensam på post med karbinen på axeln. Allt är tyst och stilla. Endast då och då hörs köldknäppar från gärdesgården i närheten. Tanken söker sig bort, långt bort...........

Till alla förband runt om på Gotland sända vi pojkar på 4. batteriet en kamratlig hälsning. Låt oss hålla humöret på toppen! Ännu så länge är det synd att klaga! L - 11 (Källa: 1153)