5. Batteriet II. Divisionen

Fältpostnr: 18321

Gotlands artillerikår

Utrustade 1939 med fyra 7.5 cm kanon m/02.  Fr o m 1940 utrustade med tolv 10.5 cm haubitsar m/39.

Batteriet grupperat 1939 - 1940 i Hellvi. Förlagda i Hellvi utrymda skola. Eldledningsvärn grävdes vid S:t Olofsholm, Smöjen och Lörje.

Batteriet grupperat 13/5 1940 till försvar mot luftlandsättning på fälten omkring Väskinde. (Förflyttningen av batteriet sker under skydd av mörkret, grupperingen skall vara intagen senast klockan 01.00 14/5 1940.

Batteriet grupperat 27/5 1940 i trakten av Fide för avvärjande av luftlandsättningar vid Burgsviken och dess stränder.

Batteriet grupperat 1940 vid Björklunda Burgsvik. En del av förbandet var förlagda vid Olofs i Öja (1940)

Batteriet grupperat 14/6 1941 vid Olofs i Öja

Batteriet grupperat 1/4 1943 i Burgsvik

Befäl

Gotländsk militär lär sig kolning

Milan vid Banner i Lärbro har tänts. Skorstenen som gett milan dess namn ses till höger

I lördags tändes som förut omtalats den första skorstensmilan på Gotland vid Banner i Lärbro. Den är byggd av militär och instruktör har varit en studerande vid skogshögskolan vid namn Löfgren, vilken f. n. tjänstgör son studentfurir på Gotland. Furir Löfgren har praktiserat kolning i Värmland. För att vinna inträde vid skogshögskolan fordras en två månaders kurs i kolning.

Vid kolning skall man helst ha torr ved, men detta har man inte lyckats uppbringa i dessa vedbristens dagar. Milan som rymmer hela 62 kbm. och därför med säkerhet är den största milan som byggts på Gotland och är fylld med gran- och furuved, därav 20 proc. rå ved, som man under veckan avverkat i trakten. Den torra veden har man fått från Vallstena. På onsdagen i förra veckan började man bygga milan som vilar på en rost av sparrar. I mitten står en grov stock med tvärribbor, mot vilken de tre meter långa sparrarna ha rests, så att en tändtrumma bildats i mitten. Utanpå veden har lagts granris och sågspån och utanför är det kraftiga stöttor. Milan har en omkrets av 21 meter i botten och 11 meter i toppen och är nära tre meter hög. Milorna täckas vanligtvis med kolstybb, men sådan har inte stått att uppbringa på Gotland. Sågspån är som bekant eldfängt, men man försöker neutralisera faran av att milan skall brinna genom att sågspånen hålles fuktig.

Milan är av den typ som kallas skorstensmilor, en tidsbesparande värmländsk uppfinning. I stället för at man vid vanliga milor har tre veckors kolningstid klaras kolningen vid skorstensmilan av på en vecka. Utbytet av kol blir c:a 50 proc. och man räknar med att få ut 30 kbm. kol ur milan. Dessutom finnas fyra luftintag som samtidigt tjäna som rökgångar. Dessa skola emellertid täppas igen när kolningen kommit i gång.

Tändningen av milan gjordes på lördagseftermiddagen. En brasa av ved gjordes upp på toppen av milan och när veden blivit tillräckligt genombränd kastades alltsammans ned i tändtrumman, vilket man upprepade än en gång. Det tar i regel 4-5 timmar innan kolningen kommer i gång.

Denna mila skall tjänstgöra som instruktionsmila och den kommer att skötas av elva man som äro förlagda i ett tält i närheten. Samtidigt utbildas dessa mannar av furir Löfgren till kolare. Det är nämligen meningen att kolningen skall bli mera omfattande på Gotland. Vid Banner kommer man att samla ved till hösten för att då sätta i gång på allvar med kolning och då komma kanske fyra eller fem milor att ligga bredvid varandra. Även på södra Gotland kommer man att bygga milor.

Kolen som man får skall användas för militärens behov för drift av gengasbilar. Många sådana finnas redan i bruk här på Gotland och flera blir det väl om bensintillförseln stoppar.  (Gotlänningen 10/4 1940)