Föregående sida

2. Luftvärnsbatteriet

Fältpostnr: 18402 / Marinpostnr: 1439 / 90153

Gotlands artillerikår / Gotlands kustartillerikår / Stockholms luftvärnsregemente (Lv 3 G)

1937 överfördes tre 7.5 cm luftvärnskanoner m/30 till Gotland och till det nybildade 2. Luftvärnsbatteriet. Pjäserna hade nr: 17, 18 och19.

 

1939 ingick batteriet i III. Divisionen vid A 7 med fältpostnummer: 18402. Den 15 januari 1940 övertog KA 3 batteriet med marinpostnummer 1439 / 90153. Den 1 oktober 1943 övertog Lv 3 (Stockholms luftvärnsregemente) batteriet från KA 3.

  

Hemlig rapport angående kustartilleriet på Gotlands omfattning 1/7 1942: Bestående av 3 stycken 75 mm luftvärnskanoner M/30. Batteriet är motoriserat. Batteriet förfogar över 3 stycken 8 mm dubbla lvksp, dels s stycken 150 cm strålkastare med lyssnarapparat.

 

1/9 1939 - 1/2 1940 var batteriet grupperat i Tingstäde intill träsket.

1940 grupperat till Biskops i Bunge.

1940-05-13 grupperad till Roma ca 700 meter öster gården Snauvalds. Uppgift var att skydda krigsflygfältet i Roma.

1944-45 var batteriet grupperad i Tingstäde.

 

Vid familjen Ansén på Snovalds användes två rum för batteriets räkning. I källarvåningen bodde expeditionskorpral Ingvar Bengtsson. Vid Timans fanns expedition, radio och viss förläggning. Några kilometer bort fanns en strålkastare men ingen lyssnarapparat. Pjäs- och eldledningsmanskap låg i tält på batteriplatsen. Manskapet var till en början utrustad med kustartilleriets "sjömanskläder", dessa byttes senare ut mot mer fältmässig mundering. Under sommarmånaderna anordnades, på grund av värmen, dagliga lastbilsturer till Tofta så att manskapet kunde få bada. För övningar i målföljning utnyttjades en målflygare, för markstrider övade man mot landsvägstrafiken. Den lokala lottakåren hjälpte bl a till i det provisoriska marketenreriet. I bland anordnades samkväm då långbord dukades upp med en del godsaker, vilket manskapet uppskattade.  (Källa: 217)

 

Koordinater: WGS84: Lat N 57° 32' 35.61", E 18° 26' 17.46". Decimal: 57.54323, 18.43818

 

Befäl

Batterichef

1939 -

Kapten

Carleson, Edvard

 

1939 -

Löjtnant

Wallertz, Olof Sigge

Batterichef

1940 -

Löjtnant (KA 3 res)

Lindblad, Sten

Batterichef

1940 - 1941

Löjtnant (KA 3 res)

Ribbing, Bengt

Batterichef  stf

1940 -

Fänrik (KA 3 res)

Orander-Olsson, Per Erik Sigvard

 

1941 -

Fänrik (KA 3 res)

Duus, Adolf Björje

 

1944 -

Furir

Helmers, Gert Ragnar

 

1939 - 1940

Lst-korpral

Blomstrand, Karl Valter

 
 

2. lvbatteriet uppställt vid Biskops i Bunge 1940

 

Kommandoplatsen för 2. lvbatt vid Snauvalds i Roma 1941. Officeren med kikaren är troligen batterichefen Ribbing och t.v. om honom troligen hans ställföreträdare fänrik Olsson. Manskapet t.h. utrustade med luvor med hörapparater bemannar troligen ett eldledningsinstrument

Värn för eldledningsinstrument vid 2. lvbatteriet vid Snauvalds i Roma 1941. Värn för eldledningsinstrument. De inspekterande herrarna i mitten kan vara batteri-chefen, kaptenen i kustartilleriets reserv, Benkt Ribbing i vit skärmmössa och hans ställföreträdare fänrik Sigvard Olsson”.

 

7.5 cm luftvärnskanon m/30 ur 2. lvbatt vid Snauvalds i mars 1941. Observera förläggningstälten till höger.

Förläggning för 2. lvbatteriet vid Snauvalds i Roma

 

Instrument m/33 Papello på Blåhäll sommaren 1939. Instrumentet gavmåldata till 7.5 cm kanonerna.

Manskap på besök på Lojsta hed sommaren 1941

 

 

Kokvagn med tillbehör var placerat på gräset mellan vägen och bäcken som avattnade träsket och drev Furubjers kvarn där två mjölnare var verksamma. Södra ingången i byggningen användes av militären. En trappa upp fanns expedition och i rummet intill bodde chefen kapten Carlesson och troligen hans närmaste befäl, löjtnanten i reserven Wallertz som i det civila var bryggerichef i Stockholm. Kapten Carlesson med mössa storlek 58 och skor med nummer 39 saknade de i arméns rulla vanlig tilläggen RV, RVO osv. Förvaltare på Furubjers gård var skåningen Jespersson. Utöver frun fanns det två döttrar i familjen. På grund av min tveksamhet till kanonerna och min ringa storlek fick jag se till att officerarna och deras gelikar fick mat i ett av byggningens rum.

Jag blev som barn i huset och såg på allt från min synvinkel. Fru Klint ägde en ovanligt vacker tupp som plötsligt försvann. Det blev stort ståhej med många kaptensförhör - men tuppen förblev borta. Jag visste att chefen för koket och hans närmaste hade gillrat en fälla för tuppen och sedermera ätit upp densamme . . men jag vågade aldrig knysta därom!!

Den 20 november -39 rådde stor glädje på Furubjers - vi blev hemförlovade - men tretton dagar senare en mörk och dyster kväll var vi åter samlade på kajen i Nynäshamn. Det sades att Gotland hade partiell mobilisering den 4 december. Kan ni tänka er hur det kändes för en 22-åring från Tibro i Västergötland att på nytt vara tillbaka på Furubjers och se ut mot järnvägen där det två gånger om dagen kom uniformsklädda grupper "gamla" gotlänningar. Övervägande delen var bönder där slitet satt sina spår. Troligen var de på väg till "Lägret" för att få mat men var de var förlagda minns jag inte.

När kylan kom kunde vi inte bo kvar i uthusen utan skolorna tömdes på barn och vi flyttade in i stället. Expedition och administration fanns kvar på Furubjers även i fortsättningen.

Krigsjulen 1939 i Tingstäde minns jag särskilt. Det var pudersnö och nästan vitt. Martin Jacobsson vid Vestris hade ordnat med två flakvagnar försedda med gummihjul och förspända med hästar. Alla som kunde - beredskapsstyrka måste ju finnas kvar - åkte med dessa vagnar till julottan i Hejnum.

I kyrkan knackade någon mig i ryggen och en gotländsk röst frågade: Hur måmga är ni? Svaret från mig blev: Vi är trettio stycken. "Vill ni komma och dricka kaffe hos prästgårdsarrendatorn efter julottan? Om vi ville. En stor saffransbulle, pepparkaka och gott kaffe. Detta blev ett vackert minne som jag aldrig glömmer.

Vi rotades i Tingstäde och trivdes men så kom ordern: Ni skall överföras till KA 3 . . . Nytt befäl, sjömanskläder och mindre chans till hemförlovning.

Vi blev dock kvar i Tingstäde men under nytt befäl.

Den 9 april 1940 hade två av oss permission för att åka till Visby. Vi var på gott humör. Där inne i stan lockade besök på Tempo, bad i badhuset och kanske skulle vi kosta på oss ett restaurangbesök. I Väskinde stannade tåget längre än vanligt. Vi hörde kyrkklockan ringa och tyckte att det var lite märkligt - klockan var över 10.00 och det var fel tid för klockringning. Så smaningom kom konduktören in - vit i ansiktet - och stammade: "Det är moblisering".

"Okänd"

 
 

 

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig