Krigssjukhus - Hemse

Fältpostnummer 18583

Gotlands infanteriregemente

Krigssjukhus 11/9 1939 - 15/11 1943. Sjukhuset upptättades av 3. Etappsjukhusplutonen. Från 13/12 var sjukhuset etablerat och kunde intaga 500 patienter. Medel för upprättandet som ställts till förfogande av sjukvårdsstyrelsen för Roma krigssjukhus, överfördes till Hemse.

Sjukhuset i Hemse var verksam endast tidvis ofta i samband med större inkallelser främst av förband grupperade inom Södra försvarsområdet

Vid krigssjukhuset fanns också en tandpoliklinik som enligt uppgift i tidningen Gotland 1940 hade cirka 30 patienter dagligen när det var som mest. Patienterna var inkallade värnpliktiga och befäl.

Själva mottagningsdelen inrättades i det före detta skolhuset som numera var en bostadsbyggning.

1940-41 uppfördes ett nytt sjukhus på skolans tomt varför delar av skolans undervisning kunde upptas igen. Bopparvegården med matsal och kök behölls emellertid av militären för sjukhusets behov.

Det nybyggda krigssjukhuset såldes senare till civil verksamhet och efter en om- och tillbyggnad kom den att användas från 1950 till kronikerhem för långvarigt sjuka. (Källor: A-101. Hagström, Svante. Lärbro krigssjukhus)

Personal

24/9 1939. Sedan krigssjukhuset i Hemse nu trätt i funktion, skall personal från Västra, Södra och Östra försvarsområdet vid behov av sjukhusvård avpolletteras till detta. För truppförband inom Västra och Östra försvarsområdet, för vilka transporten till Garnisionssjukhuset på Visborgsslätt är avsevärt kortare skall detta dock fortfarande anlitas. Sjukavlämning vid krigssjukhuset i Hemse 12.00 - 14.00. Telefon Hemse 197.

----------------------------------------------------------------------

Mycket arbete vid polikliniken vid Hemse krigssjukhus

En tandläkares uppgifter i ett modernt krig blir huvudsakligen att sköta om käkfrakturerna och fixera käkarna i rätta läget, varigenom läkarnas arbete till en del avlastas, framhåller dr Bernhardson och tar samtidigt upp ur en kista en inrättning som ser ut som ett mellanting mellan en del av en kräftbur och ett stycke av ett cykelhjul med ekrarna kvar.

Den skall monteras på ansiktet på den skadade för att hålla käkarna kvar i rätt läge. Tandkliniken är sålunda utrustad för fältbruk ehuru den här på Gotland har stationärt läge på sjukhus. Nu arbetar den givetvis också mera som en civil klinik. De inkallade få här helt gratis sina tandskador botade, vi göra både fyllningar, extraktioner och bryggor, för att nu nämna några arbeten.

Huvudsakligen inrikta vi oss på akuta fall, som medföra tandvärk, och alltför tidsödande arbeten kunna av naturliga skäl inte komma ifråga. Vi kunna dock vara glada att här slippa den stränga sovringen bland fallen, som man måste företaga inom den militära tandvården på de platser, där man måste hänvisa den inkallade till civil tandläkare för behandling på kronans bekostnad. Här betalas också allt genom anslag av staten.

Utrustningen är den bästa möjliga, den kan tävla med vilken privatpraktik som helst.

Ett behagligt avbrott i rutinen

På de riktiga gotlänningarna äro tänderna mycket dåliga. De äro faktiskt det sämsta tandmaterial jag har sett, och ändå har jag praktiserat i de fattigaste bygderna i Norrland, där det också var mycket dåligt med tänderna.

Varpå gotlänningarnas dåliga tänder beror vill jag låta vara osagt. Man skyller på kalkvattnet, men det kan förefalla egendomligt då man just ger kalk för att råda bot på klena tänder.

I det sammanhanget vill jag påpeka att käkbenet hos de flesta gotlänningar har en egendomlig struktur. Att dra ut en tand på dem är mycket enkelt, det är faktiskt bara att sätta till en tång.

Alla som komma hit och undersöka tänderna få sin behandling, och jag måste säga att alla äro mycket måna om att få tänderna omskötta ordentligt. De komma mycket gärna hit, om inte annat så är det väl ett behagligt avbrott i den dagliga rutinen.

Antalet patienter är mycket stort, när det är som mest ha vi haft 30 - 40 om dagen, på den tiden då det inte var några bensinrestriktioner kom man i busslass om 10 - 15 stycken från en och samma förläggning. Därför kan det vara rätt ansträngande att sköta den här polikliniken, för man vill ju inte ha patienterna sittande hela dagen.

Sedan kliniken i september började sin verksamhet är det åtskilliga inkallade som fått sina tänder omsedda gratis.

Tandvärk som ringde för en stund sedan

Som hjälp har dr Bernhardson syster Eva, vilken intygar att patienterna äro mycket snälla och tacksamma.

Medan sign. sitter i väntrummet kommer det telefon, syster Eva tar emot alla telefonanmälningar om tandvård, och det är en inkallad som fått sin lösgom spräckt. Även sådana arbeten åtar sig kliniken att klara.

I nästa minut sticker en lång karl in näsan och meddelar att "det är tandvärk från Havdhem som ringde för en stund sedan", en formulering som språkmannen professor Welander nog skulle ha en del att invända mot.

En modig man sätter sig i stolen.

Det skall bli tandutdragning.

- Vi tar det utan, förklarar han och menar givetvis att han inte vill ha bedövning.

- Ja, det kan vi göra, menar tandläkaren. Har den värkt länge?

- Tre - fyra dagar.

- De ser väldigt dåliga ut, de här tänderna.

- Ja, vi har dragit ut två stycken förut här.

Så placerar dr Bernhardson tången och utan ett ljud äker den sjuka beten ut ur munnen.

- Gjorde det ont, det där?

- Värre har jag känt.

Och så passerar den ena tandgården efter den andra revy för de granskande expertögonen.

"Tänderna ramlar sönder", konstaterar en patient med beklagande, men för en annan är det lyckligtvis bara ett mindre hål. Kön i väntrummet blir mindre ock mindre. Sign. frågar en av de behandlade, furir Nils Hagman, Havdhem, vad han har att säga.

- Det är väldigt bra att vi kan få tänderna lagade på det här sättet inom det militära, menar han. Behandlingen är ju precis som hos en civil tandläkare.

Och det är ju ett vackert betyg åt den militära omvårdnaden.

Fredag (Källa: 1155)

Interiör från sjukhuset

Regementsläkaren Carlsson lämnar krigssjukhuset i språng

Det av militären uppförda krigssjukhuset, senare kronikerhem

Kronprins Gustaf Adolf och Kronprinsessan Louise inspekterar Hemse krigssjukhus på hösten 1940

1940 besöktes krigssjukhuset i Hemse av dåvarande kronprinsessan Louise och prinsessan Sibylla. Till vänster om kronprinsessan på bilden går doktor Tellin som tjänstgjorde vid sjukhuset

Hilding Arvidsson, Rone, som har skickat in den här beredskapsbilden, tjänstgjorde under beredskapsåren på krigssjukhuset i Hemse. Här står han (till höger på bilden) på krigssjukhusets trappa tillsammans med sin medhjälpare Einar Dahling, Burgsvik. (Källa: 1156)

De jobbade i köket vid Hemse-sjukhuset.

Bilden tog i september 1939 utanför i krigssjukhuset i Hemse och med på bilden är krigssjukhusets kökspersonal. De fyra damerna är fr. v. Edla Johansson, Ruth Nordström, Vendla Lind och Barbro Nordlander, alla då bosatta i Hemse. Bakom dem står fr. v. Elon Eriksson, Slite, Villy Bäckström, Lummelunda, samt Emil Pettersson, som på den tiden bodde i Fide.  Bilden tillhör Emil Pettersson, Burggatan 9 i Hemse. (Källa: 1157)

Det kommer uppbrottsorder, vi skall till Hemse. Krigssjukhuset

Från Agne Evald Alexio Augustsson fotoalbum

Agne Evald Alexis Augustssons tjänstgjorde under beredskapen 1939 - 1940 vid bland annat 5. Arbetsplutonen med fältpostnummer 18545. Augustssons pluton var under en tid placerad vid krigssjukhuset i Hemse. Fotoalbumets nuvarande innehavare Jonas Ström.

Kvinnorna det dominerande.

Köket en av de viktigaste inrättningarna.

Personalen

Disken

Torkningen

Matsalar

Läkare vid krigssjukhuset i Hemse ritade av Dr. Strandqvist.

Dr. Flodqvist och syster Ammy

Hejneman

Några profiler från denna tid.

Systrarna Ingrid och Ammy

Tarselius (Tarzan)

Befäl

Fotbollen rullar varje dag.

Vi arbetar utan att förta oss.

Några bilder från sjukhuset.

--------------------------------------------------------------------------

Året var 1940. Kronprinsessan besökte Hemse

Vid mobiliseringen 1939 skulle tio soldater vid I 18 tas ut till sjukvårdare. Ingen frivillig anmälde sig först, men när det klargjordes att utbildningen skulle ske vid krigssjukhuset i Hemse var det plötsligt en lång rad sudergutar som anmälde sig. De fick ju plötsligt en möjlighet att komma närmare sina hem.

Det berättar Hilding Arvidsson, Enggårda i Rone, som var en av de tio lyckliga som togs ut till sjukvårdsutbildningen.
- Det blev inte så mycket av med utbildningen utan vi fick rycka in som sjukvårdare direkt, minns Hilding Arvidsson. Själv tjänstgjorde jag på den mottagande avdelningen vid krigssjukhuset i Hemse. Arbetet bestod i vakttjänst dygnet runt och så fort någon patient kom var det min uppgift att ringa efter läkare.

Medhjälpare. Den första månaden var Hilding Arvidsson ensam, men sedan fick han Einar Dahling, Burgsvik, som medhjälpare.

Krigssjukhuset i Hemse låg i nära anslutning till folkhögskolan och Hilding Arvidsson, som har skickat in de två bilderna till GA, minns att det var syster Elin, som styrde och ställde med det mesta på sjukhuset.