Luftbevakningscentralen i Visby (Lc Vb)

Fältpostnr: 18522 / 18602

Gotlands infanteriregemente

Fältpostnumret var från och med 7/12 1939 18522 men ändrades redan 17/5 1940 till 18602.

Enligt den luftförsvarsplan som förelåg i mars 1922 skulle det gotländska luftförsvaret organiseras kring en luftbevakningscentral (Lc) i Tingstäde organiserad av A 7 med luftbevakningsstationer (Ls) längs kusterna. Flottans 11 kustsignalstationer kunde infogas i systemet. 1925 var antalet luftbevakningsstationer 15 stycken och organiserades av I 27 (senare I 18) i Visby. Bemanningen utgjordes av landstormsmän, under skollovet utnyttjades även skolungdomar. Detta ansågs dock som en svaghet eftersom landstormen inte hade någon tjänstgöringsskyldighet under fredstid och därför inte kunde övas i luftbevakning. Man hoppades därför att stambefälets kunskaper skulle räcka för att snabbutbilda landstormen i händelse av mobilisering. 1936 flyttade luftbevakningscentralen från Tingstäde till Donnerska husets källare i Visby.

Donnerska husets 1941

Stormakternas flygvapen hade vid andra världskrigets utbrott utvecklats mycket och utgjorde ett stort hot mot vårt land. Eget luftvärn och flygvapen var föga utvecklat och kunde inte göra något skydd om ett eventuellt anfall skulle göras. I huvudsak var man hänvisad till optisk information för att via telefonnätet förvarna om förestående angrepp från luften. Vid krigsutbrottet, den 3 september, fanns 16 luftbevakningsstationer färdigställda på Gotland. Redan ett par år innan kriget hade man gjort prov man flygalarmering från tyfoner i Visby. Luftskyddscentralen låg då placerad i en källare vid S:t Hansgatan 34.

Vid mobiliseringen 1939 byggdes en bunker i direkt anslutning till Donnerska husets källaren. Eftersom luftbevakningscentralen ansågs vara mycket oskyddad och för liten och trång för ändamålet fanns planer 1941 att projektera en berganläggning 500 meter nordväst om den nuvarande centralen.

1943 hade i Tingstäde färdigställts en krigsluftbevakningscentral som var avsedd att i krig överta verksamheten från Visbycentralen.

Svårigheten med att erhålla frivillig personal, signallottor, på andra orter än Visby var en av orsakerna till att någon förflyttning av luftbevakningscentralen i Visby till Tingstäde aldrig skedde under kriget. I händelse av krig var emellertid alla förberedelser vidtagna för en sådan omflyttning.

För att säkerställa att luftbevakningscentralen i Tingstäde fungerade som den skulle anordnades vid ett flertal tillfällen kortare övninga. Under dessa övningar överflyttades all verksamhet vid luftbevakningscentralen i Visby till Tingstäde.

Det fanns även, om centralen i Visby av någon anledning skulle bli utslagen, från och med 1944 reservcentraler i Fårösund och Hemse.

Till luftbevakningscentralen inkom rapporter från luftbevakningsstationerna runt om på ön. Där sammanställdes informationen som sedan låg som underlag för beslut om vilka åtgärder som skulle beordras. I luftbevakningscentralen fanns förbindelseofficerare från luftvärnet och jaktflyget. I flera fall var luftbevakningscentraler och luftvärnscentraler grupperade intill varandra, ibland till och med samgrupperade. Från luftbevakningscentralen skulle bland annat order utgå till luftvärnsförband så att de hann bli eldberedda, jaktflyget så att de hann starta, ge flyglarm till tätorterna mm.

För att telefonrapporteringen från luftvevakningsstationerna skulle nå direkt och omedelbart fram till luftbevakningscentralen hade det konstruerats en så kallad "överbryggningsanordning" som hade satts upp på de telefonstationer där förbindelsen till luftbevakningscentralen skulle passera. Vid en signal från luftbevakningsstationen förbikopplades mellanliggande telefonväxlar och man fick därför en direkt förbindelse med luftbevakningscentralen.

Militär chef för Lc i Visby var reservkaptenen Gustaf Söderberg. Han hade sin expedition på Birgersgränd 1, ca 300 meter från Lc. Arbetet sköttes emellertid i huvudsak av gotländska lottor. Redan i början av 1938 började de gotländska lottorna utbildas i luftbevakningssignaltjänst eller telefontjänst, som man oftast kallade den. Fru Lola Jacobsson fick sin utbildning på fastlandet och fick där besöka luftförsvarscentraler för att sedan återvända till Gotland och sköta utbildningen där. Den påbörjades redan vid krigsutbrottet den 1 september 1939. De färdigutbildade lottorna arbetade sedan i Donnerska husets källare i sex pass per dygn hela beredskapstiden ut. Arbetet leddes av Lola Jacobsson och hennes ställföreträdare Blenda Lindström.

Personal vid Lc Vb

Personalen vid Lc i Visby oktober 1940

Stående fr v: Birgit Berthow, Stenström, Jakobsson, Jakobsson, Andersson, Hellström, Vesterling, Olsson. Stående 2:a raden fr v: Odin, Gull Skoog, Ehlin, Barbro Norberg, Gerd Stenbom, Hallberg, Inga-Britta Öhman, Elsa Pettersson, Ulla Stina Runsten, Ahrling, Jakobsson, Greta Svensson, Hammarström, fru Englund, Siltberg, Margit Nilsson, fru von Döbeln, Anna Hemström, Anny Bergkvist, Birgit Cedergren, Dagmar Bolin, Berta Nelson. Sittande fr v: Karin Odin, Lilly Borgström, fru Ihre, Lola, Chefen Gustaf Söderberg, fru Lindström, fru Förlander. Sittande främre raden: Bergkvist, Tengberg, Elin Malmgren, Lantz, Elly Pettersson, Kolmodin, Gunilla Ihre.

Fest februari 1941

Julafton 1939

Lc hade egen Lucia 1940

En kamratfest

(1940) LcVb firade för någon tid sedan med en lyckad fest det första året av sin verksamhet. Hela personalen var med utom de stackars syndare, som för tillfället hade pass, och alla hade hjärtans roligt.

Festen inleddes av kvällens värd, lst-fänrik Bergqvist, som i ett strålande anförande på klingande hexameter hälsade alla välkomna med eleganta hangeringar åt några, roliga inpass åt andra. Som detta gjordes framför ett väldigt smörgåsbord, vilket dignade under rätternas mångfald, kan förstås, att det började bra, och fortsatte ännu bättre. Jämte prat om gemensamma minnen m m utfylldes kvällen med dans, och att denna var livlig utan att utsocknes behövde anlitas, kan den förstå, som till äventyrs vet, att LcVb gömmer lika många damer som herrar i sin underjord.

Festen gick förstås inte av stapeln där utan någon annanstans, där välvilliga fältlottor med sin högsta chef i spetsen ställt sig till förfogande för tillredningen av den förut omnämnda supén.

Befäl och manskap om varandra svängde om med alla lottatelefonisterna.

Hela den lyckade festen var ett lysande bevis på den trivsel och goda kamratanda, som råder inom detta militära förband, ett förhållande som till icke ringa del beror på den älskvärde och urbane och därför mycket populäre lc-chefen. Luftbevakningen (Källa: 1159)