Luftbevakningsstation 43  (Ls 43)

Fältpostnr: 18624

Gotlands infanteriregemente

Gamla numreringen: 426e. S:t Olofsholm Hellvi. Ett torn i tre våningar började uppföras inne i kapellruinen, intill södra väggen. Planerna kunde dock stoppas efter ingripande av landsantikvarien och anläggningarna fick flyttas till den gamla kvarnen intill. Ls-stationen handhade även kustbevakningen mellan södra Gattet - Lergravsviken.

Befäl

Ett spöklikt ställe

Jag och sju andra killar placerades på S:t Olofsholm.Som chef hade vi en äldre furir. Vi bodde nere vid hamnen, men poststället var förlagt till kvarnen uppe på kullen. På natten, och när det blåste, var det verkligen en spöklik plats.

Hela den gamla väderkvarnen knakade och kved och dessutom tumlade rabbisen om i buskarna. Många gånger osäkrade man vapnet. Vapnet ja - istället för gevär m/96 utrustades vi med karbin m/94 och därtill lång bajonett. Vi fick skjuta med karbinen några gånger, med dåligt träffresultat, och dessutom med ont i axeln flera dagar.

Värnen kring S:t Olofsholm började bli färdiga. Det var värn både för ksp m/36 och kanon m/1881. Den pjäsen var gammal och hade ingen rekylutrustning. Men fiffigt hade man löst problemet. Hjulen fick löpa i två skenor och från värnväggen till pjäsen fanns en grov fjäder. På det sättet höll man pjäsen kvar i läge när skottet gick. Jag berättar om det av två skäl. Det första är att i vår uppgift ingick att väcka värnbesättningarna klockan 03.00, och det var inte det roligaste. "Vi kommer upp efteråt och spöar upp dig", fick man ofta höra. Det andra skälet är att ibland kom de verkligen upp till oss, men då med en inbjudan att åse deras skarpskjutning dagen därpå. Det var otroligt att se hur effektivt dom skötte sina vapen och precisionen ifråga om träffverkan.

Mammas pannkakor

En gång i veckan fickman permission. Det hände flera gånger att jag cyklade från S:t Olofsholm hem till mamma i stan för att äta pannkaka och vara där några timmar. Sedan på cykeln igen för de fem milen till S:t Olofsholm.

Ibland var det oroligt på S:t Olofsholm. Tyska fartyg kom till hamnen för att lasta kalksten. Då höjdes beredskapen. En sådan natt hade jag mitt pass i kvarnen. Det var blåsigt och kvarnen knakade oroväckande, allt kändes ruskigt. Tyskarna låg i hamnen. Min fantasi gick på högvarv. Alla ljud i buskarna blev så konkreta. Nu har dom tagit sig upp hit! Jag sköt en gång, flera gånger, mot vad vet jag inte. Plötsligt hörde jag en röst: "Eld upphör, eld upphör!" Den kom från chefen, den gamle furiren som kröp uppför vägen. "Lugna dig gosse, det finns tillräckligt med poster nere vid hamnen. Du går ner och väcker en av dom andra grabbarna. Jag blir kvar här så länge", sade han. Ja, jag behövde nog lugna ner mig.

Fotot visar grabbarna 1941. Från vänster: Evert Engström, Erik Gadd, Willy Engström, Sten Thomsson, Hans Lundström, samt en vi inte minns namnet på. Då bilden togs fanns en man på post i bevakningstorne, och en hade permission. (Källa: 684)