Föregående sidaa

110. Kompaniet

Gotlands infanteriregemente

 

Befäl

Kompanichef

1940 -

Kapten

Hedengren, Thord

 

1944 - 1945

Kapten

Palmqvist, Nils-Erik Johannes

Plutonchef

1940 - 1941

Löjtnant

Holmbäck, Stig Bure

 

1942 - 1944

Löjtnant

Gäfvert, Sven Gustav

 

1944 - 1944

Fänrik

Schulman von, Carl Håkan Bjerne

 

1944

Fanjunkare

Hoas-Gustavsson, Karl Emil

 

1943 - 1944

Sergeant

Eskelund, Karl Erik Allan

 

1944 - 1944

Sergeant

Berg, Harry Jakob

 

1939 -

Sergeant

Wass, Nils Per Johan

 

1944 - 1944

Sergeant

Larsson, Fritz Henning Brandt

 

1944 - 1944

Sergeant

Pettersson, Johan Erik

 

1943 - 1944

Sergeant

Hoas, Sigfrid

 

1944 - 1945

Sergeant

Fernström, Rolf Arne Vilhelm

Plutonchefsskola

1943 - 1943

Furir

Hörberg, Thure Lennart

 

1943 - 1943

Furir

Hammarberg, Harald Sixten

 

1943 - 1943

Furir

Pettersson, Gustav Evert

 

1943 - 1943

Furir

Hansson, Arne Georg

 

1943 - 1943

Furir

Persson, Erik Bertil

 

1943 - 1945

Furir

Gullin, Bertil Ivar Tage Ahlsten

Plutonchefsskola

1943 - 1943

Furir

Olsson, Alfred Erik

 

1943 - 1944

Furir

Bladh, Allan Emil Valdemar

 

1943 - 1943

Furir

Kronlund, Frank Gunnar Erik

 

1944

Korpral

Svensson, Karl Axel Edvin

 

1944

Korpral

Gardelius, Fritz Albert Emanuel

 

1943 - 1944

Korpral

Olofsson, Ernst Greger Viktor

 

1943 - 1943

Korpral

Nilsson, Nils Emil

 

1943 - 1943

Korpral

Hinas, Oskar

 

1943 - 1943

Korpral

Löfqvist, Karl Erik

 

1943

Vpl korpral

Henriksson, Karl Gunnar

 

1943

Vpl korpral

Andersson, Kjell Per Vilhelm

 
 

 

Känner ni igen LO-ordföranden Gunnar Nilsson på bilden ovan? Det är inte så lätt eftersom det är 34 år sedan bilden togs. Men det är faktiskt Gunnar Nilsson, som sitter längst till höger i mittenraden. Alldeles till vänster om honom sitter Hilbert Johansson, Norrbackagatan 10 i Visby, som lämnat in den här bilden på befälseleverna på 110:e befälskompaniet vid I 18. Bilden togs i amband med att befälseleverna provade nya vintermössor 1943.

Hilbert Johansson kommer också ihåg några andra namn. Längst ut till vänster sitter Harry Hedin, Silte, och längst till vänster i den bakre raden står Visbyflygaren Ivan Andersson. I den mörkare uniformen till höger står Nils Cederholm – Vallstenabo på den tiden men numera bosatt i Visby – och längst ner till vänster sitter också tre gotlänningar, som Hilbert Johansson inte kommer ihåg förnamnen på. Men han vill minnas att de fr. v.  är Olsson från När, Larsson från Roma och Hederstedt från Lye. I övrigt bestod kompaniet av smålänningar.
- Jag låg inne ett år som rekryt och direkt på det följde sex månaders beredskapstjänstgöring, berättar Hilbert Johansson. Han minns också att det under rekryttiden var förbjudet att gå till stan om man inte hade särskild permission för det. Under de första månaderna blev kompaniet utkommenderat att plocka skräp i I 18:s omgivningar på lördagarna.

 

LO-chefen Gunnar Nilsson är ju en högaktuell man i dagarna med tanke på de segslitna löneförhandlingarna och det fondförslag, som LO presenterade tillsammans med socialdemokraterna igår. Därför tycker Gerhard Karlsson, Bönde i Lau, att det nu är ett lämpligt tillfälle att publicera en bild från den tid då Gunnar Nilsson gjorde rekryten på Gotland.

Det var under beredskapsåren som ”LO-Gunnar” ingick i 110:e befälskompaniet vid I 18. Gunnar Nilsson står längst till vänster i randig pyjamas och till höger uppe i sängen ses Gerhard Karlsson från småländska Lessebo. Längst till höger i randig pyjamas står Nils Ohlsson, Fagerhult i Småland. De övriga minns inte Gerhard Karlsson namnen på men de var smålänningar allihop.

Gerhard Karlsson berättar att den mycket omtalade kapten Tord Hedengren var kompanichef och han kommer ihåg Gunnar Nilsson som en snäll och mycket bra kille.  (Gotlands Allehanda 24/2 1978)

 

 

 

 

 

Minnen från värnpliktstiden

Sune Larsson

(Se tidigare 105. kompaniet) I början av oktober blev jag uttagen till befälsutbildning. I och med det så flyttade jag tillsammans med några kamrater till 110-de kompaniet. Kompanichef där var kaptenen Thord Hedengren. Han var en färgstark person, sträng men rättvis. Ett exempel på detta var ett tillfälle det skulle övas att använda gasmask. Plutonen harvade "ex-l" på kaserngården med furir Klasen som befäl, när kapten Hedengren kommer och frågar varför furiren inte har gasmask. Klasen urskuldar sig med att den ligger kvar på furirrummet. Kapten gav order om att kommendera gasmask av, ty skulle manskapet ha gasmask skulle även befälet ha det. Första pluton skulle utbildas till plutonchefer medan de övriga tre plutonerna skulle bli gruppchefer. Plutonchefseleverna fick gå som dagbefäl på kompaniet, och

Gruppchefskolan 1943-44. Undertecknad sitter tvåa från häger i nedre raden

bland dessa fanns en blivande LO-chef,Gunnar Nilsson.

Långa marscher Vi hade gått en del marscher under sommaren och hösten, men den som jag minns som den hårdaste är den på 36 km i början av december. Kvällen innan hade jag ont i halsen och gick på sjukan, men läkaren vägrade sjukskriva mig. Jag kände mig inte alls bra på morgonen, men tänkte att det kanske blev bättre när man kom igång. Marschen gick på landsväg till Follingbo backe och över till Endreväg, därifrån blev det terrängmarsch till Stenkrogen i Väskinde.

Framkomna dit var jag to talt slut och tänkte att nu går jag inte ett steg till. Där blev vi utspisade och hade en timmes rast, varför jag kom att känna mig betydligt piggare. Resten av marschen gick Lummelundsväg in mot Visby, och blev en dryg sträcka, särskilt den långa raksträckan som aldrig ville ta slut. Vid vägskälet utanför Norderport, där Norrgatt ligger i dag, mötte musikkåren och så fortsatte marschen in genom Norderport och ut genom Söderport. Med musik i täten gick det strax lättare att marschera, men Stenkumlaväg var belagd med rimfrost. Man gick och tohalkade sig fram. När vi äntligen kom ut till Visborgsslätt var jag åter totalt utpumpad. Jag minns att jag var så slut att jag såg lamporna i taket som ett par gula prickar. Morgonen efter var det inget problem att bli sjukskriven, när jag tog tempen var den 40 grader. Det blev 14 dagars sjukhusvistelse över Lucia. På det viset blev man bjuden på luciakaffe på sängen av I 18:s egen Lucia. En cykelrnarsch i februari blev mer strapatsrik än som var avsett. Det hade varit kallt så vägbanan var frusen, men lagom till marschstarten slog vädret om till lenväder och hård sydvästlig vind. Första etappen över Endre-Dalhem- Kräklingbo och över Torsburgen till Ardre kyrka var det inga större problem, men nu hade vinden friskat i ordentligt och tjälen gick ur vägbanan. Avsikten var att vi skulle åka från Ardre över Eksta och sedan kustvägen till Visby. Men genom den hårda motvinden kortades marschvägen av. Från Garda tog vi över Etelhem till Lojsta och väg 142 till Visby. Värsta biten var över myren mellan Etelhem och Lojsta. Där var en fruktansvärd motvind och cykelhjulen sjönk djupt i vägbanan som tinat upp. Vid rasten på Träkumla backe hörde jag, när order om uppställning kom, hur chefen för plutonen bakom oss gav order till sina grabbar att kasta ner hans cykel i diket. Han var inte med vid uppställningen följande morgon heller.

 

Utskällda

I slutet på februari var vi tre grabbar som skulle till tandläkaren. Vi hade var sin tid med en halvtimmes mellanrum. När vi kom tillbaka till kompaniet alla tre i sällskap, hade vi oturen att möta plutonchefen i korridoren. Han gav den av oss som hade först tid en rejäl utskällning, och mente på att han skulle varit tillbaka en timme före mig, som hade tid en timme senare. Till slut kunde jag inte hålla käft, utan påpekade att vi varit vid olika tandläkare, att de sedan hållit på olika länge med var och en av oss kunde vi inte hjälpa. En vecka senare fick jag tillsammans med några andra flytta ifrån 110.kompaniet och tillbaka till 105. Orsaken tror jag var incidenten efter tandläkarbesöket.  (Väduren 1999/1)

 
 
 

Minnen från beredskapen

Sigvard Sjöqvist

På hösten 1940 hade rullföringsområdena skrapat ihop bortglömda - det fanns tydligen så'na - trettiofemåringar, som nu skulle in och få en duvning i militärt vett och kunnande. Vi studentbeväringar som inte ens hade hunnit bli vicekorpraler kommenderades ut som gruppchefer och instruktörer för dessa , "gubbar" - som vi tyckte. Jag hamnade på kompani Thord Hedengren med löjtnant Holmbäck som plutonchef. När löjtnanten skulle inspektera min grupps logement och skåp viskade vpl smålänningen Jonsson att han hade en halva brännvin i skåpet. Det var mot reglementet. - ''Vidtag åtgärder och lita på turen", viskade j ag tillbaka. Regementet var trångbott och varje soldat fick nöja sig med en hälft av de tvådelade skåpen. Och Jonssons skåp var det första som granskades. - "Har ni bara en halva?" sa löjtnanten. Jonsson bleknade innan han förstod att frågan gällde skåpet.   (Väduren 1999/1)

 
 
 
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig