Föregående sida

Johan Bror Helge Pettersson

f. 28/9 1917 vid Hälge i Stenkyrka Gotlands län d.1956 i Northampton Western Australia.

 

Son till skräddaren Karl Pettersson f. 12/10 1877 i Kungsholmen Stockholm d. 22/12 1964 i Västerhaninge. Gift den 7/9 1907 i Amerika med Maria Ahlin f. 10/7 1878 i Havdhem d. 22/7 1949 i Stenkyrka Gotlands län

Brors syskon:

Karl Jakob f. 9/9 1908 i Brooklyn New York USA d. 10/9 1981-09-10 i Bäve

Frank Gustaf f. 5/11 1911 i Torsås d. 5/6 1988 i Lane-Ryr.

Karin Maria f. 31/12 1912 i Visby d. 28/12 2000 i Örnsköldsvik

Knut David f. 11/1 1915 i Stånga d. 1/11 1976 i Högsbo

Stig Aron Adrian f. 14/12 1918 i Stenkyrka d. 2/4 2000 i Nynäshamn

 

Han dog av ormbett. Han jobbade på guldfälten, tillsammans med en kompanjon. Han skrev till sin bror att dom hade en liten guldgruva ute i ödemarken.

    

 

   

Deltog i Australienska armén under Andra världskriget. Inskrevs 14/8 1941 med nummer QX22242 i Richmond i  Queensland. Tjänstgjorde som menig i "2/19 Australian Infantry Battalion" och deltog i svåra strider i Malaya. (Detta förband erhöll under kriget de största förlusterna i Australiens militära historia.) Togs tillfånga av japanerna 15/2 1942 i samband med Singapors fall. Hamnade i japanskt fångläger "Osaka 5". Efter att fånglägret och skeppsvarvet vid "Osaka 5" blev sönderbombat förflyttades fångarna i maj 1945 till lägret "Fukuoka 22". Då kriget tog slut blev han frisläppt ur fånglägret och återvände till Australien. Erhöll avsked ur armén 26/1 1946.

 

"A. Company 2/19th Battalion" vid Seremban Malaya i augusti 1941. Bror Pettersson nummer 2 från vänster i tredje raden.

 
 

Australisk registerindex för krigsfångar (POW Prisoner of War). Dessa var upprättade både på engelska och japanska för att kunna indentifiera krigsfångens namn, militärgrad och nummer.

 
 

Fångläger "Osaka 5 (Kawasaki)

Hit kom ett flertal australiensare som fångar, bland annat Pettersson. De fördes hit från Singapore med "The hellship" Kamakura Maru. I närheten av lägret fanns tung industri och skeppsvarv där de flesta fångarna tvangs arbeta.

 

---------------------------------------------------------

 

Gotlänning fången hos japanerna - Nu på väg till Australien

Brittiske konsuln i Visby C. G. Björkander kan berätta om en gotlänning, Bror Helge Pettersson från Stenkyrka, som nu är på väg till Australien från malajiska arkipelagen, där han suttit fången i flera år. Han var först saknad, sedan rapporterad såsom fånge och nu — den 18 okt. —  kom meddelande från de brittiska myndigheterna till engelska konsulatet här, att bemälde Pettersson den 4 okt. lämnat japanskt område för hemtransport till Australien. Man fäster sig vid den snabba rapporteringen, som sannerligen inte lämnar något övrigt att önska, helst som det är två år sedan mannen sist omtalades.

De brittiska myndigheterna anmälde i november 1942 till konsulatet här, att Pettersson, som vistats en tid i Australien, rapporterats av australiska armén som saknad sedan den 16 febr. 1942 i malajiska arkipelagen. I juni 1943 kom det så ett nytt meddelande, enligt vilket den saknade befunnits insatt i japanskt fångläger Osaka Camp. Var detta låg uppgavs icke. Konsul Björkander tackade då för upplysningen som vidarebefordrades till Petterssons anhöriga i Stenkyrka, och anhöll, att om något vidare skulle bli känt om Pettersson, man i så fall skulle meddela detta. Sedan hördes ingenting förr än nu den 18 ett brev meddelande att den internerade frigivits 14 dagar tidigare.

 

Gick ut som sjöman i början av kriget.

— Jag har länge trott att min son var död, förklarar växelföreståndaren i Stenkyrka Karl Pettersson vid ett samtal med Allehanda. Givetvis är glädjen nu stor över konsul Björkanders meddelande. Bror gick till sjöss ett av de första krigsåren och skrev senare, att fartyget nog skulle vara utomlands ett år. Mycket riktigt kom också båten tillbaka vid jultiden det året, men då meddelade rederiet att min son gått i land i Australien och sände samtidigt hem en del kläder, som han lämnat kvar ombord. Han skrev sedan hem och berättade, att han fått anställning som gruvarbetare. I och med att han fick australiskt medborgarskap och blev enrollerad i armén, upphörde alla meddelanden från honom, och det var först genom konsulatets försorg som jag fick ett livstecken från honom. Allteftersom tiden gick blev hoppet att få återse honom allt mindre, men nu finns det åter en möjlighet. (Källa: 712)

 

---------------------------------------------------------

 

The 2/19th Infantry Battalion opened its headquarters at Walgrove Camp, west of Sydney, on 15 July 1940. The battalion’s recruits were drawn principally from the Monaro and Riverina regions of Southern New South Wales, although it also included small drafts of men from Sydney and New Guinea. It trained at Walgrove, Ingleburn, and Bathurst before embraking for Singapore, as part of the 22nd Brigade of the 8th Australian Division, on 2 February 1941.

Immediately upon its arrival in Singapore on 18 February, the 2/19th moved north to Seremban in southern Malaya, where it would train for service under tropical conditions. The battalion remained in the area until early-September, rotating between Seremban and Port Dickson on the coast. It spent most of September based around the airfield at Kluang and on 3 October began to move to Jemaluang on the east coast. Jemaluang was the site of a vital road junction and, with Japan’s involvement in the Second World War becoming increasingly likely, much of the battalion’s time was devoted to preparing defensive positions.

The 2/19th stood to arms on the night of 6 December 1941 but a month would pass before the first of its men were in action. On 7 January D Company was detached to form half a special force deployed to delay the Japanese approach to Endau, a town further north along the coast. One of its platoons was involved in a clash with the Japanese on 14 January. D Company returned to the battalion in time for its redeployment to the west coast on 17 January. The 2/19th was rushed forward to reinforce the beleaguered 2/29th Infantry Battalion at Bakri. It held the vital crossroad there throughout 19 January, long enough to allow for the withdrawal of the remnants of the 2/29th and the 45th Indian Brigade from the direction of Muar. The Japanese had already outflanked the 2/19th’s position, however, and on the morning of 20 January a torturous withdrawal towards Parit Sulong commenced. The force managed to fight its way through a succession of Japanese roadblocks, while constantly harried from its rear and from the air, but was halted by strong positions around the bridge across the Simpang Kiri River at Parit Sulong. With its ammunition exhausted, casualties mounting, and no chance of relief, the force struck out through the jungle for Yong Peng on the morning of 23 January. It was forced to leave its wounded behind; they were subsequently massacred by the Japanese. For his courage and leadership throughout the action, the 2/19th’s Commanding Officer, Lieutenant Colonel Charles Anderson, was awarded the Victoria Cross.

Only 271 members of the 2/19th were mustered at Yong Peng and withdrawn to Johore Bahru. There, on 26 January the battalion received 650 reinforcements, and reorganisation and training commenced. It crossed onto Singapore Island on 31 January and took up defensive positions on the left of the 22nd Brigade’s sector on the island’s west coast. The wide frontage it was required to cover, however, meant its platoons and sections had to be widely dispersed. When the Japanese launched their invasion on the night of 8 February the 2/19th’s position was readily infiltrated and the battle degenerated into vicious scattered engagements in the dark. Like most Australian units involved, it fell into a desperate retreat that ended with surrender on the outskirts of Singapore city on the night of 15 February.

Initially imprisoned in the sprawling Changi prisoner of war camp, it was not long before members of the 2/19th were allocated to external work parties. The largest of these groups was D Force, which was sent to work on the Burma-Thailand railway. Lesser numbers were dispatched with other parties bound for the railway and to camps in Borneo, Japan, French Indochina, Java, Sumartra, and Malaya. The surviving prisoners were liberated in late-August 1945 and began returning to Australia almost immediately. The 2/19th was formally disbanded later in 1945, having suffered the highest casualties of any Australian Army unit during war.

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig
 
Angående GDPR-lagen på "gotlandsforsvarshistoria.se"