Johan Oskar "Boer Olle" Ohlsson

År 1913 anhöll den persiska regeringen om att ytterligare ett antal svenska officerare till det Persiska gendarmeriet var önskvärt. En bland de första att anmäla sig var löjtnant Ohlson. Hans ansökan bifölls och i november månad avreste han tillsammans med sin hustru Helena över Ryssland till Teheran. I Persien utnämndes han till major och placerades en tid vid huvudstationen för att sätta sig in i landets förhållanden och de olika grenarna av sin tjänstgöring.

I januari 1914 kommenderades Ohlson till Shiraz i södra Persien där det 3:dje gendarmeriregementet var under uppsättning. Tre dagsresor söderut på vägen mot Boughire låg bland bergen en stad som hette Kazerun där en mindre gendarmeristyrka var förlagd. Invånarna i staden och stammarna runt omkring var extremt fientligt stämda till gendarmeriet. Där hade tidigare utkämpats ett antal svåra strider som tvingat ”rövarna” att fly upp i de närliggande bergen. Alla väntade sig en hämndattack från dessa. Det var av den orsaken som regementschefen i Shiraz, överste A. Uggla i slutet av januari beordrade major Ohlson att bege sig till staden och ta befälet över de styrkor som fanns förlagda där. Med sig hade Ohlson en skvadron samt 2 kulsprutor. Hustrun Helena medföljde även sin make. I Kazerun fanns sedan tidigare en 8 cm modern bergskanon av Schneiders modell samt ca 340 gendarmer. 

Kazerun var en stad på ca 8.000 invånare varav en fjärdedel bestod av stridbara män med modern beväpning. Husen som låg i ett enda virrvarr var försedda med starka murar och taken omgivna med skyddsvärn av sten. Gevärseld och kulspruteeld ansågs inte kunna åstadkomma något utan för att uppnå någon verkan måste kanoner användas. Man hade uppgjort en plan som gick ut på att vid ett passande ögonblick försöka infånga dels stadens kalantär (borgmästare) och dels chefen för rövarbandet Ali Muhammed. Man ansåg att om bara dessa två var borta så skulle lugnet återställas i staden. 

Flera försök gjordes men alla misslyckades. Major Ohlson hade uppgjort en egen plan som han dock tillsvidare höll för sig själv. Förrädare fanns överallt.

Den 28/2 klockan 2 på natten tog han med sig sina 10 bästa gendarmer samt två svenskar, hästskötaren Harridsson samt gevärssmeden Eriksson från Visby. De försågs med dynamit och stubintråd. Samtidigt stod 60 gendarmer som på order skulle besätta omkringliggande höjder för att förhindra eventuella flyende rövare.

Som katter smög de sig fram med major Ohlson i täten. Komna ett tiotal meter från huset small plötsligt ett skott. Kulan träffade Ohlson som avled omedelbart. Fienden hade av allt att döma förvarnats genom någon spion och var på sin vakt.

När chefen nu hade försvunnit uppstod en fruktansvärd oordning bland gendarmerna. Inom en timme hade fienden samlat sig och började beskjuta kasernen från alla håll. Gendarmerna förde upp sina kulsprutor på taket och började besvara elden. Överallt var små grupper med gendarmer inbegripna i strider. Alla kunde emellertid längre fram på dagen ta sig tillbaka till kasernen varifrån allt försvar koncentrerades. Även började man använda sin kanon. Natten mellan den 26 och 27 utfördes flera fientliga attacker mot kasernen. Den 27 fick man tillgång till ytterligare en kanon som tog ställning i en trägård 500 meter söder om staden.

Fienden hade redan vid stridens början klippt av telegraftrådarna och därför fick inte cheferna i Shiraz veta något om anfallet. Den 27 fick man dock kännedom om det inträffade och sände dagen efter 30 ryttare under befäl av kapten Killander till undsättning. Samtidigt avgick den gotländske kaptenen Lundberg med 80 ryttare från Bushir. Lundbergs styrka anlände på kvällen den 2/3 och förlade sina styrkor i en trädgård i närheten av staden där den nästan genast utsattes för fientliga attacker. Dessa lyckades emellertid slås tillbaka. Nästa morgon anlände även kapten Killander.

Den 3 mars gjorde kapten Lundberg ett kraftigt kavallerianfall mot en höjd på vilken fienden förskansat sig varvid 7 gendarmer dödades och ett stort antal sårades. På natten lämnade emellertid innevånarna sin stad och flydde. Staden var nu i gendarmernas våld.

Sedan lugnet hade lagt sig i staden fördes major Ohlsons lik till Shiraz. Han begravdes den 8 mars under stora högtidligheter. Fru Ohlson återvände till Gotland i mitten av maj 1914.

(9/10 1913) Stå, som förut nämdt, i begrepp att afresa härifrån till Persien, där löjtnant O. för längre tid framåt erhållit en både lönande och hedrande anställning. Herrskapet O. anträder resan nu om fredag (10/10 1913), och färden till det aflägsna landet går öfver Stockholm, Åbo, Petersburg, Moskva, Baku, Resit och Teheran samt därifrån till bestämmelseorten Sjiras, hvilken omkring 100 mil långa färd företages på hästryggen. (Källa: 1281)