|
Anders Kornblom - Gärdare |
||||
|
|
|||
 |
|
|||
|
11/12 1942 Hej
på Er där på Gotland. Jag sitter och skriver till dig min lilla syster, som jag inte har hört av eller ifrån något på ganska länge. Ett brev skrev jag till dig först när jag kom hit ner till Tyskland, men har inte fått något svar på det ännu så jag vet inte om du har fått det eller inte. Nu är det här en svensk frivillig som skall hem till Sverige på permission, så jag skickar brevet med honom, han skall lägga det på post i Sverige och då är det säkert att det kommer fram. Vi har varit här bägge två brorsan och jag på en militärutbildning och nu skall vi hem till julen, och ha permission. Sen kommer jag att resa tillbaka till Tyskland efter jul i en underofficers skola. Vi hade avskedsfesten igår kväll, med musik, sång, öl och vin. Vi skålade och hade ganska trevligt, och många vackra ord talades till alla frivilliga, som hade rest hit ner. Nästa gång blir det i januari eller i början utav februari, den här utbildningen börjar. När du får mitt brev så kan du skriva till mig hit till Tyskland, här skickas breven vidare till oss Adressen SS Feldpost SS Freiwilliger A.Ko. SS A--Batta. 3 komp Nord, Senhaim Ober Elsass. Pappa och mamma hälsade så mycket till Er när vi reste hemifrån, nu ha dom haft det tråkigt en tid, där hem alla barnen äro borta, men ingenting att göra tiden är svår, och när slutar kriget. Vi ha haft ryssarna i vårt land så vi vet vad det vill säga, fy vilka odjur, dom har härjat så hemskt att ingen penna kan skriva ned det på ett papper. Förr fanns det i svenskbygden 7 tusen men nu är det bara 6 tusen, ett helt tusen är bortrövat och många döda. Så får jag önska er en god jul och ett gått nytt år med många varma hälsningar till Er båda från bröderna. Jag önskar er allt gått både nu och i framtiden. Anders Vidimeras: E. Svensson
Avskrift av brev från Anders Kornblom till systern Karin Larsson vid Botels i Lau. Avskriften fanns i ett arkiv hos svenska säkerhetspolisen. Brevet hade där öppnats och kontrollerats av en tjänsteman som hette E. Svensson.
Utbildningsskolan vid Senheim var belägen strax intill Hartmannweiller Kopf det under Första Världskriget omstridda berget i Elsass. Lägret var den första anhalten för de germanska frivilliga i Waffen-SS. Utbildningslägret tillkom redan en kort tid efter fälttåget mot Frankrike. Anläggningen hade tidigare varit ett modernt sjukhus. Byggnadernas storlek var sådana att varje kompani hade en egen byggnad. Varje kompani var indelade efter de länder från vilka de frivilliga kom, svenskar, norrmän och danskar som förstod varandras språk förlades i särskilda kompanier. Holländare och flamländare hade sina kompanier för sig. Utbildningen som för varje ny frivillig omfattade något mer än en månad skilde sig avsevärt från vanliga soldatutbildningar. Denna skola var snarare en förberedelse för den omfattande vapenutbildningen som skedde i Klagenfurt i alplandskapet Kärnten i södra Tyskland. I Senheim lades tyngdpunkten vid den ideologiska skolningen och den stärkande idrotten. I varje dagsprogram ingick föreläsningar i sådana ämnen som låg de frivilliga och deras kommande kamp nära t ex raslära, fornnordisk historia, förtrogenhet med germanska ledargestalter såsom Karl XII och Fredrik den Store, de germanska folkens gemensamma uppgift i öster mm. Därtill kom orienterande föredrag om det aktuella världsläget, en politisk och militär veckoöversikt. Särskild vikt lades av lägerledningen vid att stärka känslan av forntid och framtida ödesgemenskap hos de germanska folken. En stor del av utbildningen ägnades åt den fysiska fostran, boxning, brottning, handboll och fotboll. Lördagen var den stora idrottsdagen i Senheim. Hela morgonen och förmiddagen pågick det tävlingar kompanivis och individuellt. Anders och brodern Johan placerades i SS Panzer Grenadier Regementet Nordlands 3:dje kompaniet ingående i SS-Division Wiking. Estlandssvenskarna och de frivilliga rikssvenskarna samlades i huvudsak i Nordlands tredje kompani, som döptes till Svenska Kompaniet (Schwedenkompanie). Divisionen kommenderades av Obergruppenführer Felix Steiner och befann sig vid brödernas ankomst i Charkov i Kaukasus. Divisionen blev kvar där fram till våren 1943. Under sommaren 1943 skedde en
omorganisation inom Waffen-SS varvid SS Panzer Grenadier Regementet
Nordland bildade en egen division, 11. SS
Panzergrenadier Freiwilligen Division Nordland.
I september 1943 skulle Divisionen förflyttas till Kroatien. Men under inflytande av den allmänna oro som gjorde sig gällande bland den estniska befolkningen och som sammanhängde med tyskarnas svåra bakslag i Ryssland, att medföra talrika rymningar från detta kompani. I augusti hade antalet förrymda bragt ned kompaniets numerär till 17 man. Förmodligen var det vid detta tillfälle som Anders tillsammans med ett antal kamrater rymde och på underliga vägar lyckades ta sig till Sverige och Gotland. De båda bröderna lyckades komma till Gotland i september 1943. Brodern flyttade emellertid ganska snabbt till fastlandet medan Anders livnärde sig med att bl a arbeta vid ett mejeri. År 1946 köpte han ett hus vid Burge i Levide, numera Gärdarve 1:1. I samband med detta bytte Anders efternamn till Gärdare. |
||||
|
|
||||
|
|
||||
|
Gravsten på Levide kyrkogård |
||||
|
|
||||
I mars 1942 hade tyskarna fattat beslut angående
mobilisering av den estniska befolkningen för endera ingående i en
estnisk legion i och för fronttjänst eller avdelande till arbetstjänst.
Valet skulle vara frivilligt. Villkoren för arbetstjänsten var
betydligt sämre än de som gällde för krigstjänsten. Vad gällde
estlandssvenskarna så föreslogs det att de skulle ingå i ett svenskt
självständigt SS-förband. I en första omgång skickades ca 45 man
till utbildningslägret i