Carl Magnus Mörk

I en tidning från 1848 finns ett brev infört från Mörk: ”Vi hafva särdeles sträng tjänstgöring hvarannan natt med förposttjänst. D. 9 juli hade jag en liten affär med tyskarna. Jag kommenderade nämligen den natten piketen i förpostkädjan. Kl. 12 på natten, i djupa mörkret, blef jag alarmerad af en fientlig patrull om cirka 300 mans styrka; den anföll icke kädjan, utan smög sig i mörkret direkt på piketen; den observationspost, jag hade ute, anhöll, och när tyskarna icke svarade på anropet, small det. I ett nu rusade de intill den hägnad, bakom hvilken jag stod, så att tyskarna stodo på ena sidan och jag med piketen på den andra, knappt tio steg från hvarandra. Efter någon skjutning kastade sig tyskarna på den till höger om mig stående fältvakten, som nu anfördes af löjtnant Popp, hvilken genast af mig understöddes; hela affären varade cirka 1/2 timme, hvarefter tyskarna åter åkte bort, sedan de fått några döda och sårade. Af våra blef sergeant Elmgren sårad af ett streifskott. För denna affär blefvo Popp och jag af vår öfverstelöjtnant berömda för påpasslighet samt kallblodigheten att sammanhålla folket. - Danska soldaten är präktig; jag tycker om honom. Han är tapper, munter och uthållig; det gläder mig riktigt att höra de svenska officerare, som komma hit, erkänna, att de misstagit sig på dessa bussar; de hafva föreställt sig dem modfällda samt små och klena till växten, men de finna nu tvärtom, att danskarna äro långa, grofva karlar med frisk hy samt med munterhet och hälsa strålande i hvarje drag. - Jag har utmärkta kamrater bland officerarna.” (Källa: 1112)