Günter Lindemann

År 1942 inkallades Lindemann till arbetstjänst, 18 år gammal. Han grävde diken och dränerade sumpmarker i Polen. Lite senare utbildades han till telegrafist och placerades i en divisionsstab i Angouleme i Freankrike. Fienden försökte ofta bomba just där telegrafisterna var inhysta eftersom de utgjorde en viktig kommunikationslänk. Lindmanns arbete var att tyda koder.

I december målades alla fordon vita och då förstod männen att en förflyttning till östfronten var nära förestående. Hans division skulle hjälpa till att undsätta trupperna i Stalingrad.

I Stalingrad var livet ett helvete. Moralen var låg och soldaterna dog som flugor. Om inte av kulor så av kylan. Men Günter hade tur, han fick gulsot. När han repat sig från sjukdomen förflyttades han till krigsskolan i Metz, en stad som i dag tillhör Frankrike. När de en dag frågade vem som ville vara med och stoppa den amerikanska generalen Pattons framfart räckte Lindemann upp handen. Vid fronten vid Metz var han i sex veckor och det var att leva som djur. Eftersom det inte fanns några skyttegravar fick militärerna ständigt vara på sin vakt. Ibland på nätterna kom svartmålade amerikanare och övermannade någon av hans kamrater. Mannarna levde i ständig skräck. Men återigen hade Lindemann tur. Han skickades tillbaka till krigsskolan bara en kort tid innan Patton och hans armé segrade vid Metz. Det skämtades mycket mellan mannarna. Det var ett sätt att klara av livet som annars skulle ha blivit totalt olidligt. På så vis skapades en distans till det omänskliga liv som levdes. Om Lindemann brukade kamraterna i bland skämta ” När Lindemann lämnade Metz vågade Patton anfalla.”

Krigsskolan slapp han straxt eftersom han blev knockoutad under en av sina boxningslektioner. Han vårdades ett tag på ett nunnekloster och skickades sedan till Vipiteno i norra Italien. Där skulle han utbilda telegrafister. Men eftersom kriget nu var inne i sin slutfas fick man snart bygga ställningar och planera motstånd mot de allierade som man misstänkte skulle komma från söder men i stället kom amerikanarna norrifrån. Alla på skolan blev tillfångatagna och sattes i amerikanskt och engelskt fångläger i tolv månader.

Efter som Günter aldrig ville bli soldat utan mer eller mindre tvingades till det såg han inte amerikanarna som några fiender. Han bytte sida och blev amerikans militärpolis en kortare tid.

Efter kriget kom han tillbaka till Hamburg som låg i ruiner efter kriget. Han deltog i återuppbyggnaden och träffade under den tiden han var murare också sin fru. De hade två barn när det bar av till Sverige och här fick han senare också tre till. (Källa: 756)

Gravsten på Ardre kyrkogård