Karl Gustav Larsson - Weinebrandt

Lördagsintervjun. Känner ni K.G. Weinebrandt?

Efter drygt 48 års tjänst vid Kustartilleriet har K. G. Weinebrandt nu gått ut genom vakten vid KA 3 för sista gången, åtminstone i tjänsten.

KA 3-veteran i pension. En gång Fårö, alltid Fårö – men bro?

Efter drygt 48 år i Kustartilleriets tjänst har teleingenjör K G Weinebrandt vid KA 3 i Fårösund gått i pension. Han njuter nu sitt otium på Fårö, där han en gång är född. K G Weinebrandt var vid sin pensionering en av de få KA 3-anställda, som varit med sedan förbandet bildades i Fårösund den 1 oktober 1938. Han är därmed en KA 3-veteran i sann bemärkelse och har förstås mycket att berätta.

- Tyvärr ser det lite mörkt ut för norra Gotland just nu, konstaterar K G Weinebrandt. Jag tror det blir svårt att få nya industrier hit upp, så det gäller att satsa all kraft på att slå vakt om de jobb som redan finns här.

- Norra Gotlands ryggrad är förstås KA 3 i Fårösund och skulle KA 3 försvinna, vore det rena katastrofen, fortsätter K G Weinebrandt. Det har faktiskt talats om en nedläggning men dessbättre tycks det ha tystnat på den fronten, åtminstone för tillfället. Däremot har KA 3 varit föremål för ständiga utredningar och omorganisationer under de senaste åren och det är inte utan att det har varit lite jobbigt för oss anställda.

Född på Fårö

Om vi tar det från början föddes K G Weinebrandt på Gotlands nordligaste gård vid Langhammars på Fårö. K G står förresten för Karl-Gustav men det blir aldrig något annat än K G rätt och slätt fadern var militär i marinen och tjänstgjorde vid det detachement (mindre truppstyrka) som KA 1 i Waxholm hade i Fårösund sedan 1914.

Detachementet drogs in i mitten av 1920-talet och då blev det för familjen Weinebrandt att flytta till Waxholm. Men redan 1927 återkom Weinebrandts till Fårö sedan ”regementsdöden” gjort många militärer arbetslösa.

Den 1 november 1936 ryckte K G Weinebrandt in som stamanställd rekryt på KA 1 i Waxholm. Så småningom blev han sergeant men när KA 3 i Fårösund sattes upp 1 oktober 1938 beordrades K G Weinebrandt att tjänstgöra där. Till Fårösund kom han den 25 april 1939 och lite drygt fyra månader senare bröt andra världskriget ut.

Extra dramatiskt

- Vi var ju ett förband under uppbyggnad och därför blev krigsutbrottet förstås lite extra dramatiskt för oss, minns K G Weinebrandt. Det fanns inte ens kläder till oss alla utan en del fick bara en mössa, som skulle markera att de var soldater. Jag minns också att ett av våra första uppdrag var att snabbast möjligt kalhugga Bungenäsudden, så att det blev fritt skjutfält för våra fasta kanoner, som just hade installerats på udden.

Lyckligtvis kom dessa kanoner aldrig till användning. Efter kriget satsade K G Weinebrandt efter flera

års sambands- och signaltjänst på omskolning. Han siktade in sig på teletekniken och efter drygt ett

års intensiva korrespondensstudier på heltid blev han klar som teleingenjör 1947. Därefter var han lärare vid bl. a. marinens teleskola i Stockholm innan han blev chef för tele- och sambandssektionen vid KA 3 den 1 februari 1952. Den befattningen hade han sedan i exakt 32 år.

Snabb utveckling

- Och det var nog några år för mycket, tycker K G Weinebrandt själv men där får han definitivt inte medhåll av sina chefer och arbetskamrater. Han menar dock att utvecklingen inom teletekniken går så oerhört snabbt, att det blir en aning svårt att hänga med i svängarna, när man kommer över de 60.

Som teleingenjör vid KA 3 har K G Weinebrandt haft huvudansvaret inte bara för KA 3:s utan även marinens all telemateriel på Gotland. 29 anställda är de på den sektionen, som i främsta hand jobbar med underhåll av telematerielet men som också har byggt en hel del nya anläggningar. Sjöbevakningscentralen Visby är ett exempel och utbyggnaden av Tingstäde Radio i flera omgångar ett annat.

Radarn och datorn

Telefoner, telegrafi och kortvågsradio var de vanligaste sambandshjälpmedlen när K G Weinebrandt

började sin teletekniska bana. Nu har ultrakortvågen, radarn och datorn tagit över det mesta men fortfarande är förstås telefonerna mycket viktiga.

-  Rent allmänt kan konstateras att dagens telemateriel är betydligt driftsäkrare, framhåller K G Weinebrandt. En viss rationalisering har därför kunnat göras men egentligen borde det vara fler än 29 anställda inom den här sektionen. Förbandscheferna måste dock rätta sig efter den besparingskampanj, som bedrivs även inom försvaret, och har därför tvingats minska kraven på telemeterielets tillgänglighet.

Saknar samordning

K G Weinebrandt tycker förresten att det gott kunde vara en enda organisation på den teletekniska sidan för allt försvar på Gotland.

- Men med tanke på den rivalitet, som finns mellan de olika försvarsgrenarna, är nog en sådan samordning tyvärr omöjlig att genomföra, påpekar K G Weinebrandt visst kan rivaliteten ibland vara positiv för utvecklingen men det händer nog också att den verkar hämmande på den totala effektiviteten.

Men nu behöver K G Weinebrandt egentligen inte bekymra sig över sådana här saker. Han har ju gått i pension och kan njuta av fisket, jakten och friheten på Fårö. där har han förresten också några lamm tillsammans med sin svärfar, den snart 90-årige mästerskytten Erik Hammarström.

Duktig pistolskytt

Skytt är förresten också K G Weinebrandt själv men han har mest hållit sig till pistolen. I slutet av 1960-talet blev hansvensk marinmästare och har också några DM-tecken i fältskytte på pistol.

Vi nämnde tidigare friheten på Fårö. Den har ju blivit ett argument i debatten om en eventuell bro till Fårö. Många menar att bron är ett måste för utvecklingen medan andra befarar att en bro skulle leda till en massinvasion, som kan förstöra Fårös särpräglade natur och kultur.

Tveksam till bro

- Jag har tidigare varit för en bro men är tveksam i dag, säger K G Weinebrandt. Under tre år har jag pendlat mellan hemmet vid Lauters på Fårö och jobbet i Fårösund och inte en enda gång har jag blivit försenad på grund av färjan. Arbetsresorna kolliderar sällan i tid med turisternas överfarter till och från Fårö och jag är böjd att ifrågasätta om det verkligen behövs en bro. Jag tror förresten att majoriteten av fåröborna är motståndare till planerna på en bro.

Göran Mattsson

(Gotlands Allehanda 11/2 1984)