Axel Edvard Johan Kahlström

Gravsten på Bunge kyrkogård

Flyget får ny fin hangar.

Radiostation har de redan fått. – Mörkläggningsgardiner och skjutfält.

Är det över huvud taget stora projekt i görningen i Fårösund, så är flygvapnets övningsplats ingalunda den sämste bland nydanare. Bl. a. skall man sätta igång med ett större hangarbygge, varjämte en ny slip för stora torpedplan skall anläggas. Därom förtäljer löjtnant A. Kahlström, flygförbandets klockarfar som skall allting bestyra.

Han berättar också att Fårösundsflyget i dagarna fått sin egen radiostation för både kort- och långvåg, med vilken man praktiskt taget när över hela vårt avlånga land.

Fårösundsflygets allt i allo, löjtnant A. Kahlström är just på utgående från officersmässen när vi brutalt infångade honom. Som han är en tonjour karl och för ögonblicket inte allt för jäktad – förresten lider det mot solfall och aftonfrid – bjuder han oss sitta ner i en av trädgårdens förträffliga tältstolar och så är samtalet snart i gång.

Därvid berättar han bl. a.  att flyget håller på med stora byggnadsprojekt. Närmast skall det bli en hangar av den s. k. Törebodatypen ute på flygfältet. Förberedande undersökningar äro vederbörligen avverkade, papper och kartor klara, och nu återstår bara hangarens hitforslande. Naturligtvis kommer den stora byggnaden inte hit i färdigt skick utan i delar. Men när dessa anlänt och grunden är klar, skall jättehuset monteras upp på ort och ställe. Ett sådant jobb kan ju inte vem som helst åtaga sig och det är heller inte meningen. Arbetet har emellertid just utbjudits på entreprenad, och det kan väl inte dröja så värst länge innan det blir uppenbart vem som blivit antagen till det ansvarsfulla jobbet.

I den stora hangarbyggnaden skall det inte bara bli en fristad åt de glänsande metallfåglarna. Där skall även expeditions- och verkstadslokaler inrymmas. Så blir det fint värre.

- Jaha, de´ var de´ de´, säger löjtnant Kahlström och tar sig fundersamt om hakan. Samt fortsätter:

- Ja, vi skall även få en ny slip, närmast avsedd för de stora torpedplanen. Den kommer att uppföras i sommar. Vidare föreligger ett nytt förslag om ombyggnad av flyghamnen i Fårösund. En del kostnadsberäkningar har f. ö. redan uppgjorts, men något definitivt besked är det ännu för tidigt att lämna i den saken.

- På tal om nyheter kan det kanske intressera att vi här på flyget fått en splitter ny radiostation. Den kan vi förresten ta en titt på, bjuder löjtnant K. och med honom som ciceron dra vi oss ned till flyghamnen, där en förträfflig pontonbrygga sträcker ut sin långa träarm över vattnet alldeles nedanför hangaren. Men innan vi kommit så långt, upptäcka vi ett par tämligen höga master krönta med röda lampor. Emellan masterna gungar antennen, alldeles som det skall vara.

- Det här ha vi gjort alldeles själva, säger vår ciceron, som därefter för oss in i själva stationen. Denna är inrymd i ett rum i den gamla tvättinrättningen och ser med hänsyn till dimensionerna inte så särdeles märkvärdig ut medan apparaturen för sändning och mottagning och allt annat som hör till, för lekmannen ter sig mystiskt och komplicerad. Men de mannar, som befinna sig här inne, kunna troligen alltsammans på sina fem fingrar.

- Stationen är förstås inte så rasande kraftig, säger löjtnant K. Men den når praktiskt taget över hela Sverige och här kunna vi nu stå i ständig förbindelse med våra flygande vänner.

Inne i hangaren stå för ögonblicket sju à åtta stora fåglar. Helt nyss ha de fått en genomgripande översyn, men så skola de också inom kort ut på en längre exkursion. Det är nämligen så, att praktiskt taget hela marinspaningskursen – ett 15-tal officerare, 6 à 7 underofficerare jämte 60 à 70 man – skall ut på en treveckorsövning. (När detta läses äro de troligen redan i väg). Närmaste destination var Malmö, men sedan skulle det bära i väg till Bohuslän (bl. a. Göteborg) samt vidare till östra och norra Sverige upp till Sundsvall. Återkomsten hit är fastställd till den 24 dennes.

Löjtnant Kahlström berättar ännu ett och annat från Fårösunds horisont. Innan vi skiljas åt avslöjar han bl. a., att man just är i färd med att sätta upp mörkläggningsgardiner här och var, samt att Skenholmen nu skall bli skjutfält – och ett mycket bra sådant – för såväl sjö- som landflyg och till den ändan vederbörligen överförts från domänverket till flygvapnet.

Och medan vi ta farväl av vår älskvärda ciceron och interlokutör skjuter en båt ut över sundet. I aktern vid rorkulten står en ensam man och blickar strängt ned över ett tiotal mannar vid taktfast doppande och lyftande åror. Det är en avdelning marinspaningselever på obligatorisk roddövning.

Pencil. (Källa: 1384)