Johan Axel Emanuel Söderström

Söderström begav sig redan som 15-åring till sjöss, inskrevs 1889 vid Visby sjömanshus. Efter fem års äventyr med strandningar, kinesiska pirater och andra äventyr hamnade han till slut på Nya Zeeland. Under fem års tid arbetade han där som målare. Saknaden efter sin fosterö blev till slut för stor och han återvände dit 1897. Hösten samma år begav han sig återigen till sjöss. Efter att ha hört att det i Sydafrika skulle finnas gott om arbeten begav han sig dit. Där fick han till en början bl a plats som befälhavare på en flodbåt.

När kriget bröt ut anmälde han sig till tjänstgöring i boerrepublikens armé. Han hamnade därefter i den Skandinaviska kåren.

Han har av sydafrikanska unionens regering fått motta en krigsmedalj för de tjänster han under Boerkriget 1899-1902 gjorde boerrepubliken såsom medlem av den skandinaviska kåren.

Medaljer från boerkriget. Även två gotlänningar hedrade.

(30/4 1937) Stockholm, 29 april. (TT.) Syd. afrikanska unionens regering lät på torsdagen officiellt överlämna Transvaals och Oranje-Fristatsns krigsmedalj till de akandinaviaka kamparna i boerkriget. Den högtidliga akten hade formen av en lunch på Grand, dit unionens minister och Mrs Gie inbjudit omkring 85 personer, däribland 15 veterarer.Vid lunchen äskade Mr Gie ljud och räknade upp namnen på de 15 veteranerna, som antingen personligen eller genom ombud skulle motta medaljen, både de verkliga och de företrädda kämparna ställde upp led, och sedan fingo de ur Mrs Gie's hand ta emot hederstecknet. Ceremonien avslutades med ett anförande av ministor Gie, som både på boerspråk och engelska förklarade, att sydafrikanska folket aldrig kommer att glömma den skandinaviska kårens hjältemod. Dennas tack framfördes under djup rörelse av skandinaviska kårens befälhavare, generalkonsul Uggla, medlemmen av det gamla Rustenburg-kommandot, kapten Schroeder-Nielsen, Bergen, och dåvarande löjtnanten i skandinaviska kåren grosshandlare William Bärentzen från Köpenhamn.Bland de femton personer, som erhöllo utmärkeleon, voro J. A. E. Söderström, Västkinde, och A. Claudelin, den senare avliden. (Källa: 1325)

En veteran från boerkriget.

(21/2 1943) Sjuttio år fyllde på söndagen lantbrukaren John Söderström, Bläsunds i Väskinde, och blev med anledning av bemärkelsedagen föremål för hjärtliga hyllningar, som inleddes redan kl. 6 på morgonen med salut för sjuttioåringen. Bland gåvorna märktes från familjen en fåtölj och från släkt och vänner en penninggåva jämte textad adress samt en kikare. Vidare kommo blommor i mängd samt telegrafiska lyckönskningar sjuttioåringen till del. Jubilaren gav på aftonen supé i sitt hem för ett 40-tal gäster.

John Söderström är en veteran från boerkrigets dagar och han erhöll för övrigt för några år sedan en medalj, som tilldelades ännu i livet varande skandinaver, som deltagit i boerkriget. Gotlands Allehanda hade för ett tiotal år sedan en längre artikel publicerad rörande boerkriget och däri deltagande svenskar, bland vilka märktes John Söderström. (Källa: 970)

Om veteranen från boerkriget

(21/2 1943) Lantbrukaren Johan Söderström, Bläsungs i Väskinde, erinrade vi i går med anledning av hans på söndagen timade sjuttioårsdag. I anslutning till hans sextioårsdag 1933 publicerade Gotlands Allehanda en längre intervju med hr Söderström, som då berättade om sina minnen från deltagandet i boernas kamp omkring sekelskiftet. Det kan vara av intresse, att i korthet på nytt påminna om detta. Söderström, som är född i Klintegårda i Väskinde, begav sig vid 15-års ålder till sjöss och var med om en del spännande upplevelser inom alla de fem världsdelarna innan han kom till Sydafrika och erhöll anställning som befälhavare på en flodbåt. När kriget bröt ut ställde han sig jämte andra skandinaver såsom frivillig till boerrepublikens förfogande. Det var hårda strider som utkämpades och många av skandinaverna fingo sin grav där nere. Söderström var en av de få i den skandinaviska kåren, som klarade sig ur den blodiga leken med livhanken i behåll. Boerrepublikerna bestodo inte sina soldater med någon slags kontant avlöning utan endast mat och husrum, det sistnämnda huvudsakligen i Guds fria natur. Vapenutrustningen utgjordes av endast mausergevär utan bajonett och revolver. Så kallade blanka vapen saknades helt och

hållet. Uniform bars endast av skandinaviska kåren och boernas egna artillerister. Någon anfallsgeist fanns emellertid inte hos boerna, och största orsaken till att dåvarande befälhavaren över dem, Piet Cronje, måste dagtinga var boernas envisa fasthållande vid att medföra sin boskap, som de inte förmåddes skiljas från. Hela Cronjes armé blev förd till ett fångläger på S:t Helena, där krigsfångarna hade det relativt bra. I november 1902 upplöstes fånglägret, och var och en kunde fritt återvända hem från Napoleons ö. Söderström stannade dock kvar ännu ett år, ägnade sig åt snickeri, men därefter reste han hem till fosterön, gifte sig och blev en jordfast lantbrukare. Bland sina krigsminnen förvarar han ett album med diverse urklipp, kort och brev m. m. Ännu i dag är ”skandinav” en hederstitel nere i Sydafrika. (Källa: 971)