Föregående sida

Karl Anton Hägg

f. 19/11 1846 vid Haga i Mästerby Gotlands län d. 31/10 1906 i Karlsborgs garnisonsförsamling, Skaraborgs län ”af själfmord medelst revolverskott ₊ sinnesförvirring.”

  

Son till handelsbokhållaren Anton Emanuel Hägg f. 4/1 1814 i Martebo Gotlands län d. 3/5 1892 i Stockholm. Gift 10/8 1845 i Visby med Sara Carolina Ramberg f. 25/5 1819 i Hejde Gotlands län d. 24/4 1906 i Klinte Gotlands län.

Karls syskon:

Inga Maria Carolina f. 17/11 1849 Haga Mästerby Gotlands län

Heddvig Christina Antonia f. 24/10 1851 i Ganthem Gotlands län

Magdalena Ottilia f. 13/12 1855 i Stenkumla Gotlands län

Hilda Sofia Charlotta f. 31/8 1860 i Stenkumla Gotlands län

----------------------

Gift 8/9 1883 med Carolina Cecilia "Cili" Grafström f. 1/10 1856 i Torshälla Södermanlands län d. 24/3 1929 i Engelbrekt Stockholms stad

Kadett vid Krigsskolan 1866, underlöjtnant1868, löjtnant Göta artilleriregemente 1873, kontrollofficer vid Motala verkstad i Finspång, Ankarsrum och Bofors 1874-87, kapten 1882, tygförrådsofficer vid Karlsborg 1887-89, inspektör kanontillverkning 1892, kontrollofficer vid Bofors 1893-95, major och chef Karlsborgs artillerikår 1895-1901, överstelöjtnant 1898, chef Boden-Karlsborgs artilleriregemente 1901-06, överste i armén 1902, ledamot av Krigsvetenskapsakademien 1900, lärare i metallurgi och besiktning av kanoner och projektiler vid art.-och ing.-högskolan 1892 1903, ledamot i kommittén för utarbetandet av besiktn -regi. 1888, ledamot av flera olika kommissioner, även utfört specialutdrag, allt avseende prövning av kanoner, projektiler, krut eller lavetter 1876-94, ledamot i kommitté för prövvande av olika förslag till pansartorn 1899, i kommitté för handläggning av frågor rörande Bodens fästning 1901, i kommittén för prövning av material till positionsart. 1902, s. å. ordf. i kommission för provskjutning av pansartorn, ledamot i kommitté för utredning angående ledningen av Karlsborgs försvar 1903.
   

Af ofvanstående data framgår, att öfverste Hägg varit en ovanligt mångsidig och kunnig militär, hvars talrika förtroendeuppdrag vittna om det värde, hans förmän satte på honom. Med honom förlorade svenska armén utan tvifvel en af dess dugligaste officerare. Men icke blott som en framstående militär har öfverste Hägg städse dokumenterat sig, utan äfven som en sällsynt god kamrat, högt värderad af alla, som kommit med honom i beröring. Om än orsaken till hans hastiga bortgång icke med säkerhet kan afgöras tyder dock allt på, att en hastigt tilltagande nervsjukdom varit grunden. Bet synnerligen frestande arbetet med organisationen af hans nyuppsatta regemente torde hafva brutit hans motståndskraft och kommit honom att tvifla på sin. förmåga att afsluta detta värf. Då goda ekonomiska förhållanden, ett lyckligt familje-lif och en i öfrigt lugn tillvaro inom en värderad kamratkrets varit Öfverste Hägg beskärda, så kan någon annan orsak svårligen tänkas.

 

---------------------------------------------------------------

 

Öfverste Häggs själfmord

Enligt ett privattelegram till Dagen hade öfverste Hägg vistats å regementsexpeditionen till kl. 12 på dagen. Då hade han gått hem, men strax därefter åter gått ut. Då han så var försvunnen, anstäldes efterforskningar, och man fann honom slutligen i ett obebodt rum i huset med genomskjutet hufvud. (Källa: 1282)

 

 

En högtidlig jordfästning ägde, skrifves till H. T. i tisdags på middagen rum å Karlsborg, då stoftet efter öfversten vid Boden- Karlsborgs artilleriregemente Carl Anton Hägg vigdes åt grafvens ro.

Jordfästningen förrättades i garnisonskyrkan af t. f. garnisonspastorn, komministern i Mölltorp C. Sjögren, som före jordfästningen höll ett gripande griftetal i anslutning till Davids psalm ”Herre, jag söker tröst hos dig” etc. Efter jordfästningen fördes kistan ned till ångfartyget Skärgårdan för att föras öfver till familjegrafven i Motala. Då den väldiga processionen, i hvilken deltog hela fästningsgarnisonen, passerade vakten, gafs kanonsalut.

Kyrkan var rikt och smakfullt dekorerad med girlanger, och öfver ett hundratals kransar höljde kistan och koret, allt vittnande om att den aflidne i lifstiden gjort sig omtyckt genom sitt enkla, vänsälla väsen och hans hastiga bortgång vållat sorg och förstämning i vida kretsar inom fästningsområdet. (Källa: 1283)
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper
                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig
 
Angående GDPR-lagen på "gotlandsforsvarshistoria.se"