Claes L deltog i det omfattande utredningsarbete som föregick antagandet av ny pansarbåtstyp (F-typen) 1911. Före första världskriget tjänstgjorde han några år i Hochseeflotte o fördjupade som marinattaché i Berlin 1917—19 sin kännedom om tyska marina förhållanden. Ritningarna till pansarskeppet Sverige (F-båten) reviderades med ledning av tyska erfarenheter, o L:s faktaspäckade rapporter från Tyskland fick också betydelse för nydaningsarbetet inom flottan efter kriget. Som chef för marinstabens operationsavdelning tog han del i arbetet på att utveckla en ny stridstaktik med bla nya skjutregler o en reorganiserad spaningstjänst.

L:s tjänstgöring i Tyskland före kriget hade initierats av storamiralen v Tirpitz, som önskade en bekväm mellanhand för kontakter i tekniska frågor de båda marinerna emellan. Kommenderingen väckte rätt stor uppmärksamhet o gav näring åt spekulationer om en sv uppslutning på Tysklands sida i händelse av krig. I Tyskland möttes L emellertid på sina håll med misstro. Det hade inte förekommit tidigare, att en utländsk sjöofficer fatt röra sig så fritt i flottan som L under två års tid gjorde. Tirpitz höll sin hand över L, men mycket ankom på denne själv, o det måste sägas, att han löste sin uppgift som iakttagare o rapportör med skicklighet o takt.

Efter hemkomsten från Tyskland gav L i fackkretsar uttryck för åsikten att Sverige borde bygga slagskepp. Propån vann ingen genklang. Det gällde fastmer att hålla fast vid Sverige-typen, även om man inom flottan var medveten om att denna i viss mån redan passerats av utvecklingen. Ur tysk synpunkt hade Sverige blivit verkligt intressant, om sv flottan tillförts enheter starka nog att sättas in i mera omfattande offensiva operationer i Östersjön. När L tillträdde tjänsten som marinattaché i Berlin, skrev hans tyske kollega i Sthlm v Fischer-Lossainen i en karakteristik, att L var nästan för smidig o att han inte gjort sig odelat omtyckt under sin tid i tyska flottan. L satte dock, menade Fischer, värde på att räknas till Tysklands vänner o medverkade publicistiskt på aktivisternas sida. Här var marinattachén väl underrättad. L skrev avsnittet om sjöförsvaret i den 1915 av Otto Järte o andra anonymt utgivna sk aktivistboken, uppmärksammad för maningen om modig uppslutning på Tysklands sida i kriget.

L författade marinberedningens förslag till sjöförsvarets ordnande 1922. Under efterkrigstidens pressfejder om försvaret hävdade han flottans krav på tunga enheter mot meningsmotståndare, som gärna framhöll flygets växande betydelse o de stora artillerifartygens behov av effektivt flygunderstöd. Som lärare i strategi vid sjökrigshögskolan hade L möjlighet att sammanfatta o utveckla sina tankar i marina spörsmål. Hans insatser 1930—33, då han var högskolans chef, har lovordats.

En brittisk iakttagare (Consett) karakteriserade under första världskriget den sv flottan som "by far the most 'showy'", o onekligen hade den generation sjöofficerare som L tillhörde sinne för marina uppvisningar o skådespel. L dröjer i sina minnen gärna vid sådana tillfallen av festivitas. Ett förbindligt sätt o elegant yttre gjorde honom väl skickad att företräda marinen i representativa sammanhang. Han hävdade gärna betydelsen av att flaggan visades o att detta var en angelägenhet för flottan. Själv representerade L Sverige på ett utomordentligt sätt som chef på pansarkryssaren Fylgia under en uppmärksammad långresa 1922 runt Sydamerika.

Från tiden i Hochseeflotte kände L, som också var gift med en tyska, en stark samhörighet med den tyska marinen o vidmakthöll efter kriget sina tyska kontakter. Sommaren 1937 ingick han i en sv officersdelegation, som bevistade partidagarna i Nürnberg. 1936 hade L utnämnts till befälhavande amiral i Ostkustens marindistrikt. Beredskapsåren blev i mer än ett avseende påfrestande för honom. På grund av sina tyska relationer hörde han nämligen till dem som kom i skottgluggen för allehanda kupprykten i Sthlm, särskilt efter det tyska angreppet på grannländerna i april 1940. L:s tyskvänlighet är väl dokumenterad, o de modifikationer han anför i sina minnen verkar inte alltid övertygande. På hans fulla lojalitet tvivlade väl däremot ingen i ansvarig ställning under krigsåren.

L var verksam under Sverige-skeppens epok i vår flottas historia o gjorde betydande insatser för utvecklingen av denna pansarbåtstyp. Konsekvent fasthöll han under mellankrigstiden kravet på stora artillerifartyg. Med Sverige-skeppen hade flottan, framhöll L, definitivt lämnat skärgårdskriget. Skärgårdarna hade blivit vad de borde vara, nämligen ankarplatser för kustflottan o utfallsterräng för denna. — Tjänstgöringen i Tyskland under Tirpitz' era blev av stor betydelse för L o kom i mångt o mycket att prägla hans syn också på sv marina förhållanden. L uttryckte sig med lätthet i tal o skrift o företrädde skickligt flottans intressen i utredningar o debatter. (Ur Svenskt biografiskt lexikon)