Karl Olof Oscar Blomberg

Blomberg studerade vid Wisby elementarläroverk fram till femton års  ålder då han av ekonomiska skäl nödgades sluta. Han fick istället hjälpa sin halvbror, som vid styvfaderns död fått överta snickeriverkstaden. Avlade både gesäll- och mästarprov och blev inom en kort tid respekterad som en av Visbys skickligaste skulptörer. Blomberg ville gärna fortsätta och studera till officer men eftersom han inte hade fullföljt sin utbildning och tagit studentexamen kunde han inte komma in vid Linjeofficersläroverket i Visby.

Den 26/10 1861 inlämnade Blomberg en ansökan om permission för att kunna bege sig till Amerika och ta värvning i den amerikanska unionens armé under det pågående inbördeskriget. Mindre än en månad senare, den 22 november, mönstrade han in som menig soldat i New York 32 Independent Battery Light Artillery. Under befäl av kapten Edward Grimm tjänstgjorde batteri vid försvaret av Washington fram till i mars 1862 då det förflyttades till Manassas i Virginia och därefter till Peninsula. Deltog i belägringen av Yorktown den 5 april till den 4 maj samt belägringen av Richmond den 7 maj till den 26 juni. Därefter i striderna den 27 juni vid Gaines Mills, den 29 juni vid Peach Orchard och Savage Station samt den 30 juni vid White Oak Swamp Bridge och Glendale.

Blomberg berättar: Den 1 juli ägde striden vid Malvern Hill rum. Vi hade då varit i strid i fyra dagar utan någon egentlig vila. Vårt batteri spelade "dubbelt skarpt" med kartescher och vi i lyckats sopa bort två av fiendens skyttelinjer som sökt storma vårt batteri. Helt  plötsligt kom en skvadron med fientligt kavalleri stormande mot oss och på ungefär pistolhåll fick de vår i all hast laddade salva. I den ogenomträngliga röken som blev av vår salva såg vi inte, förrän det nästan var för sent, ungefär tolv överlevande från vår salva komma stormande fram emot oss med sina sablar i högsta hugg. En officer stod precis i begrepp att klyva min skalle då jag blixtsnabbt fick upp min vänstra hand för att parera hugget som blev genomskuren ända till benet. Samtidigt som jag parerade hugget tog jag tag om klingan på hans sabel och kunde rycka ner honom från hästen och avväpna honom.

Under belägringen av Richmond hade jag fått order om att med en ridande patrull rekognosera fiendens positioner. Vi skulle även samtidigt undersöka ett värdshus en engelsk mil utanför staden där man misstänkte att innehavaren spionerade för fiendens räkning. Som straff skulle vi plundra värdshuset. Enligt en förrymd neger skulle värdshusvärden även ha grävt ner hela sin förmögenhet, 8.000 dollar, i sin källare. Jag beslöt emellertid att inte ta mannens pengar då han ju var sydstatare och endast gjorde sin pligt emot sitt land. Jag skulle först under återfärden göra visitationen av värdshuset som vi skulle överrumpla efter det att vi tidigare hade passerat förbi det på en omväg. Jag red försänkt i djupa funderingar hur jag skulle kunna rädda värdshusvärdens skatt åt sin ägare då slumpen eller försynen hjälpte mig i form av en vandrande kärring. Min plan var i samma ögonblick färdig. Jag låtsade att mitt koppel kommit i olag och saktade in till skritt samtidigt som jag lät de övriga i styrkan fortsätta i sin fart. Jag sa till kärringen att hon skulle bege sig till värdshuset och säga till mannen att snabbt gräva upp sin skatt och gömma den någon annan stans. Vid ankomsten till värdshuset beordrade jag mina mannar att börja leta i värdshusets källare efter pengarna. Huset blev i stort sätt förstört och plundrat men någon skatt hittade vi inte. Några dagar senare kom mannen till vårt läger och begärde ett samtal. Under tårar omfamnade han mina knän och ville truga på mig 4.000 dollar som tack. Jag avböjde naturligtvis."

Karl Blomberg var med om anfallet på Fredericksburg. Under en tillfällig paus i eldgivningen smög sig Blomberg tillsammans med några kamrater över till fiendesidan för att se om de kunde få tag i något att äta. De lyckades stjäla några höns och kom även över lite mjöl. Resten av natten satte de vid sina eldar och gräddade pannkakor och brynte höns. På eftermiddagen den 13 december var Blomberg sysselsatt med att rikta in en av kanonerna då helt plötsligt han kände en stickning i vänstra benet. När han kände efter fick han hela handen full med blod och förstod då att han blivit skjuten. Han rev av sig stöveln och tog själv ur kulan som hade fastnat i benmärgskanalen samt förband såret med sin halsduk. Han försökte också själv ta sig till fältsjukhuset men kom bara halvvägs innan det svartnade för ögonen. Sista biten fick sjukvårdare bära honom. Han lades tillsammans med andra sårade ute på ett öppet fält. Det var bitande kallt och regnet bara öste ner. För Blomberg var det speciellt svårt eftersom han tidigare hade förlorat sin kappa. Fyra dagar senare, den 17 december skickades han tillsammans med huvuddelen av de andra sårade först med järnväg och sedan med ångbåt till Washington och militärsjukhuset Mount Pleasent, dit de anlände den 20 december. Där ville läkarna omedelbart amputera hans skadade ben men han vägrade. Under fem månader tvangs han därför ligga till sängs och därefter i ytterligare fem månader linka runt med kryckor. Det gick sammanlagt 1 år och 3 månader innan han var så pass återställd att han kunde återgå till sitt förband, nu som korpral vilket han befordrats till den 15 januari 1863.

Karl Blomberg förflyttades efter sin sjukhusvistelse till 16th New York Heavy Artillery Regiment och I kompaniet där han inmönstrades som sekondlöjtnant den 6 juni 1864. Den 10 juni kommenderades Blomberg till Fort Magruder utanför Williamsburg men förflyttades redan den 25 juli till Topografiska Corpsen för att hjälpa till med försvarsförberedelserna mot väntade attacker från John Mosbys gerillaförband. Den 12 februari 1865 kommenderades han som kommendant till Jamestown Island. Han lyckades försvara fästningen med 50 man och efter att ha fått en del förstärkningar den 20 februari kunde Mosbys styrkor drivas på flykten. Den 1 mars befordrades han till premiärlöjtnant. Den 15 maj kommenderades han till tjänstgöring som kommendant vid arrestant-fästningen City Point, den 15 juni, kommenderad som District Provost Marshall i Charlotte County i Virginia, den 26 i samma månad utsedd till kvartermästare och kommissarie i samma county, den 20 juli kommenderad till tjänstgöring vid fästningen Worth i Washington samt den 20 augusti till tjänstgöring på ön Harts i New Yorks hamn. Den 21 augusti 1865 erhöll han avsked ur amerikansk militärtjänst och återvände hem till Sverige och Gotland dit han anlände den 30 januari 1866. Återintredde efter hemkomsten vid Gotlands Nationalbeväring där han utnämndes till underlöjtnant den 4 september. Den 11 augusti 1866 fick han fullmakt som major i staten New Yorks Volunteer Regiment.

" Härmed intygas att Karl Blomberg af Kongl. Svenska Armén, 27:de Infanteri Reg:te Gotlands Nationalbeväring, Wisby Bataljon, nu fullgör tjenst och innehar anställning som Premier-Löjtnant vid Batteriet "D" 16:de Newyorks svåra Artilleri-Regemente, efter att hafva blifvit inmönstrad som Sekund-Löjtnant uti Förenta Staternas Krigs-Armé den 7 Juni 1864 och befordrad, för utmärkt uppförande, hållning såsom gentleman och militärisk skicklighet, af hans överste J. J. Morrisson hvilken sålunda uttryckt sitt förtroende för honom. Karl Blomberg har städse gifvit anledning.till tillfredsställelse åt sina kommenderade officerare och är allmänt erkänd såsom värdig officer och pålitlig man. Julius C. Hicks Major, kommand. 3:dje Bataljonen af Newyorks svåra Artilleriregemente.

------------------------------------------------------

”Till Herr Militär-Befälhafwaren på Gotland!

(13/5 1863) Hos Hr Militär-Befälhafwaren får undertecknad härmed wördsammast rapportera, det jag tjenstgjort wid 1:sta Newyork-Artilleri-Bataljonen , batteriet D., till den 13 december 1862, då jag blef bleßerad uti wenstra foten, under det wårt artilleri försökte att, under en häftig eld från fienden, tysta ett deras förskansade batteri wid Frederiksburg. Jag har sedan min förra rapport bewistat och deltagit uti slagen wid Antietam eller Sharpsburg den 16 och 17 September 1862 samt uti 2:ne skärmytslingar den 19 s. m. på e. m. och d. 20 på morgonen wid Potomacfloden emellan Maryland och Virginien , hwarwid General M’Clellan, m. fl. uttryckte sin högsta belåtenhet med wårt batteri, samt yttrade att det war den bästa artillerield de warit ögonwittne till. Sedan uti slaget wid Frederiksburg den 11, 12 och 13 December: den 11 och 12 bombarderades och brändes staden; den 11 på aftonen blefwo Pontonbryggor slagna öfwer Rappahannockfloden, den 12 öfwergick arméen och den 13 stod slaget. Unionstrupperna förlorade omkring 15,000 man samt måste gå tillbaka öfwer floden. Wi anföllo åtskilliga gånger, men som fienden innehade en god position med starka förskansningar, så kunde han, utan att sjelf förlora känbart, ge oß ett oupphörligt mördande kulregn; deremot kunde wi ej å wår sida begagna tillräckligt artilleri, hwarför förlusten blef å Unionssidan.

Jag ligger för närwarande uti Mont Pleasent Hospital wid Washington och hoppas snart genom Guds nåd och hjelp blifwa fullkomligt återställd för att ingå uti tjenstgöring.

Mont Pleasent Hospital den 12 februari 1863.

Carl Blomberg,

Fahnjunkare wid Gotlands Nat.-Bewäring, Wisby Bataljon.” (Källa: 805)

- Från wår, i Amerikanska Unions-arméen wistande landsman, Fahnjunkaren härstädes, Carl Blomberg, har den 4 Februari ankommit följande:

Rapport. Till Herr Militaire-Befälhafwaren på Gotland!

(19/2 1863) Hos Militaire-Befälhafwaren får undertecknad härmed wördsammast rapportera, det hag tjenstgör wid 1:sta Newyork Artilleri-Volontär-Regementet, (Tyskt Regemente), samt bewistat åtskilliga slag, bombarderingen och intagandet af  Yorktown den 27 juni wid Chickahominy, der omkring 10,000 man af Unionens trupper förlorades i döda och sårade; af fyra regementen woro blott af hwardera qwar 2, 4, 5 och 36 man; det sednaste war 500 man starkt. Af ett regemente woro af  975 man blott 73 man qwar. De förlorade alla sina officerare antingen dödade eller swårt sårade. Unionens trupper utgjorde 19 a 20,000 man och Sydstaternes 75,000 man, dock tillbakaslogos fienden, men wåra trupper måste likwäl retirera andra dagen, sedan wi stuckit alla bryggor öfwer Chickahominy i brand, emedan wåra inwäntade förstärkningstrupper icke kunde hinna ankomma. Under wår reträtt måste en stor del af troßen, ammunitions-wagnar samt alla wåra nya sommartält stickas i brand. Den 30 juni intogo wi en god position wid Turko Bent, der wi attakerades af fienden, men tillbakaslogo den åtskilliga gånger till omkring kl. 10 e. m., då striden upphörde. Andra dagen den 1 juli kl. 9 anföllos wi åter, men tillbakaslogo fienden 3:ne gånger. Tredje gången måste han retirera och förföljdes af oß med en mördande eld till omkring kl. 12 på natten. Följande dagen erhöllo wi hjelptrupper, så att wår styrka bestod af omkring 40,000 man och fiendens af omkring 120,000. General M’Clellan fruktade för detta slag, ty utom det, att wi utgjorde så liten styrka, woro wi uttröttade; ty wi hade icke haft någon hwila eller mat på åtta dygn! Nu måste wi marschera natt och dag, wåra hästar woro icke ur sina selar på åtta dygn, hälften af wårt manskap wid batteriet woro sjuka och hwarje serwis bestod blott af 3 a 4 man. Wåra kanoner äro 32 pundige meßingshaubitzer.

Min helsa har hwarit god och jag befinner mig wäl.

Tecknar Eder ödmjuke tjenare

Carl Oscar Blomberg

Fahnjunkare wid Wisby Bataljon af Gotlands National-Bewäring.

Camp. wid Harrison Landing d. 9:de juli 1862. (Källa: 806)

(15/1 1869) Dödsfall. I onsdags afled härstädes under löjtnanten wid Gotlands Nationalbewäring, majoren i Nordamerikanska förenta staternas arme Carl Olof Oscar Blomberg i en ålder af 35 år. — Dåwarande fahnjunkaren Blomberg afgick härifrån till Newyork i Okt. 1861 och ingick som soldat wid 1:a Newy. wol. lätta artilleri samt bewistade såsom sådan bataljerna wid Yorktown, Chichahonnomy, Gains hill, Charles city croß-road, Malwerns hill, Antietam, Potomac, Rapahannok och Fredriksburgh; blef swårt sårad i den sistnämnda bataljen af en spettskula i wenstra benet och blef utnämnd till korporal på slagfältet. Efter att hafwa legat 15 månader å hospital i Washington, återwände Blomberg till armen och ingick wid 16:e Newy. vol, swåra artilleri, och utnämndes kort derefter till 2:a löjtnant i samma regemente. Bewistade slutligen bataljerna wid Petersburg och Richmond samt utnämndes den 11 Jan. 1865 till 1:a löjtnant och återwände efter krigets slut till fädernebygden.

Frihetsälskande samt flärdfri och blygsam i sitt wäsende, lemnar Blomberg deßutom efter sig minnet af en rättrådig och i allo redbar man. (Källa: 1822)

Karl Blomberg

(9/4 1869) För snart tre år sedan (1866, maj 5) gåfvo vi våra läsare porträtter och lefnadsteckningar af de fyra svenskar, hvilka under det stora nordamerikanska kriget i högre befälsgrad tjenstgjort inom de Förenta Staternas armé ”och sålunda på grund af sin genom mandom vunna befordran gjort sig ett aktadt namn på denna och andra sidan oceanen.” En nyligen bäddad graf för åter våra tankar till våra landsmäns del i detta stora krigs vedermödor och ära. Den tappre landsman, hvars bild vi i dag meddela, skilde sig väl i ett afseende från dem, hvilkas bedrifter vi förut skildrat: han utgick icke, som de, ur den högre bildningens leder, han var en ”man af folket”; men han vann icke destomindre den personlighetens utveckling, som erfordras, för att värdigt fylla en plats bland ”officers and gentlemen”, och just häri ligger för oss ett skäl, att med ökad aktning dröja vid hans minne.

Majoren i staten New-Yorks tjenst, förste löjtnanten i Förenta Staternas armé, underlöjtnanten vid Gotlands Nationalbeväring Karl Olof Oskar Blomberg, föddes i Wisby den 9 juli 1833. Hans far och förfäder i mer än tvåhundra år hade varit snickare; hans mor var en engelska, som följt en svensk sjökapten till Gotland och efter denne makes död trädt i nytt gifte med snickareåldermannen Blomberg. Till 15 års ålder fick deras son åtnjuta undervisning på ”reala” linien i Wisby elementarläroverk, men då fadern dött måste ynglingen lemna skolan och intaga den lediga platsen på verkstaden; gesällprofveet, som gått väl, efterföljdes af ett väl utfördt mästerprof, och Blomberg svek ej slägtens anor. Gotlands särskilda militära ställning – hvarje adertonåring skall inträda i ledet af öns försvarare och qvardröja der, utan hinder af yrke och lefnadsställning i öfrigt, intill uppnådda 50 år – förde den unga snickaren in vid Wisby artilleri, der han 1852 aflade prof för underofficersgrad. Dels vid artilleriet, dels vid Wisby infanterikompani fullgjorde Blomberg under de följande åren sin militärpligt, under ständigt ökad hog för detta yrke, men han egde ej tillfälle att taga de för officersbefordran föreskrifna examina och stod derför qvar vid fanjunkargraden, när utbrottet af kriget i Nordamerika för honom öppnade en utsigt att kraftigare göra sin militära duglighet gällande. Det engelska mödernet, och, genom detta, anförvandter i Amerika, bidrogo ock att bestämma honom för ett deltagande i denna storartade kamp slafveriets vara eller icke-vara som integrerande beståndsdel af en erkänd civilisation. Sedan Blomberg den 26 oktober 1861 erhållit permission från sin militära plats som gotlänning, anträdde han genast resan öfver oceanen och inmönstrade redan den 21 november som simpel soldat i ”Första New-Yorks Lätta Artilleriregemente”.

Skola vi uppräkna de belägringar, fältslag, skärmytslingar o. s. v., i hvilka Blomberg nu stod för kulor och krut och genom sitt mod, såväl som genom sina kunskaper och sin ädla, värdiga personlighet, trots sin ställning som utländing, handtverkare och simpel soldat, vann allt det, som erfordras, för att utan någons afund stiga från gemenskapen till befälet? Lätt vann han ingalunda sin befordran. En tid af 15 månader i svåra plågor på ett lazarett ligger emellan hans soldatrock och hans officersuniform.

Från april till december 1862 gjorde Blomberg soldattjenst i fält. Belägringarne  af Yorktown, Richmond och Fredricksburg, slagen vid Gains Hill, Savegestation m. fl. ställen ( den 27 juni till och med den 1 juli), vid Antielm, vid Potomac, vid Rappahannock och Fredricksburg (11-13 december) stå upptagna på hans tjensteförteckning, liksom att han härunder två gånger blifvit sårad och efter det sista slaget med till mer än hälften afskjuten benpipa samt korporalsfullmagt affördes till ett sjukhus i Washington. Med undransvärd tålighet och viljekraft uthärdade han här det tyngsta, som i ett fälttåg kan möta en tapper man: overksamhet, sjukhusluft, plågor, framtidsutsigt af en lemlästad kropp. I sjelfva benmärgskanalen hade kulan stannat, läkaren yrkade benets aftagande, men patienten förbjöd det – och utgången gaf honom rätt, ty den 20 april 1864 gick Blomberg åter helbregda in i tjenstgöring, från samma dag räknade rang som underlöjtnant i Förenta Staternas armé, anstäld vid ”16:e New-Yorks Tunga Artilleri-regemente”.

Han kommenderades nu till fästet Magruder i Virginia, deltog sedan en kort tid i topografiska kårens arbeten, sysselsattes med försvarsantalterna emot Morbys och Morques Guerillas och utnämndes den 11 februari 1865 till premierlöjtnant samt dagen derpå till kommendant på Jamotowa-Island. Knappast hunnen dit, blef han med sin 50 man starka besättning innesluten af Morby med 800 man, men höll sig tappert emot öfvermagten tills han efter fyra dagars strid erhöll förstärkning af 1 kompani, 1 sqvadron och 4 kanonbåtar, samt kunde drifva fienden på flygten. Var en tid i maj kommendant på arrestant-fästet City Point och i juni först ”District-Provost-Marshall, sedan Qvartermästare, i landskapet Charlotte County, Virginia, samt erhöll åtskilliga andra kommenderingar under juli och augusti månader tills han, efter krigets slut, den 28 augusti 1865 på begäran erhöll afsked ur Förenta Staterna armé. Han begaf sig nu tillbaka till fäderneslandet, der han straxt efter återkomsten utnämndes till underlöjtnant i arméen; emottog följande året en den 11 aug. 1866 daterad ”brevet” (fullmagt) som major i staten New-Yorks tjenst och utnämndes den 4 sept. samma år till underlöjtnant vid fäderneöns nationalbeväring, i hvilken egenskap han, midt under freden, i sjuksängen slöt sin korta och vackra krigarbana. Han afled i Wisby den 13 januari 1869.

Huru fördelaktigt än den anförda meritlistan vittnar såväl om soldatens mod – som om officerens duglighet – de utländingar, hvilka, som Blomberg, erhöllo sjelfständigt befäl, voro icke många – tro vi dock, att följande korta utdrag ur ett med 64 namn undertecknadt bref skall ännu kraftigare bidraga att för läsaren teckna Blombergs personlighet. Brefvet är dateradt ”Redutten n:o 5, Fort Magruder, Virginia”, den 16 januari 1865, stäldt till 16:e Regementets öfverste, sedermera brigadgeneralen J. J. Morrison, och innehåller en ”vördnadsfull, uppriktig petition” till öfversten från kompaniets underofficerare och manskap, att få behålla löjtnant Blomberg, hvars befordran till 1:ste löjtnant hos dem injagat farhågor att han möjligen skulle komma att användas vid ett annat kompani. De önska det ”om regementets och tjenstens bästa kan tillåta Eder Herr Öfverste, att bevilja oss denna ynnest”, och fortsätta: ”I djupaste vördnad vilja vi intyga, att under de 8 månader vi haft  den äran att räkna löjtnant Blomberg ibland oss ha vi lärt känna honom som en officer, hvars hela lif och sträfvan, näst hans direkta officerspligter, varit egnad hans manskaps väl”. – I ett afskedsbref från general Morrison till Blomberg, af samma dag, som afskedet ur krigstjensten, säger generalen sig ”hedrad af att få kalla honom sin vän” och tackar för ”kraftig samverkan och trägen hängigvenhet åt de många olika uppdrag, jag anförtrott åt Eder till utförande” och i det bref från staten New-Yorks ”Executive Departement”, hvilken åtföljde den omnämnda majorsfullmagten, erkännas ”de värdefulla och redbara tjenster”, hvilka Blomberg giort ”icke endast staten New-York, utan hela landet.”

Mycket kunde vara att förtälja om Blomberg för att ytterligare teckna hans uppförande som soldat, officer och menniska under ett krig, hvars vilda scener ofta i honom hade ett sörjande vittne. Han tillät sig att tycka illa om plundring och sköfling, ja han gick en gång så långt, att han åt en stackars innevånare i ”rebellernas fördömda land” genom en liten list mot sitt eget manskap räddade en kontant förmögenhet af 8,000 dollars. Glad förtröstan, frimodighet och anspråkslöshet andas ur de bref, han under fälttåget, från lägret och sjukbädden, sände till sina hemmavarande, och de, som egt hans personliga bekantskap, funno i honom mönstret för en svensk hedersman. Och sådan är äfven den bild, våra källor för denna korta teckning låtit oss se, sådan också den, vi önska att våra läsare här må ha funnit.

(Ur Ny Illustrerad Tidn.) (Källa: 807)

(11/6 1869) En minneswård aftäcktes i dag middagstiden å framl. underlöjtnanten Carl Blombergs hwilorum å nya kyrkogården. Minneswården, bekostad af Nationalbewäringens officerare, utgöres af ett postament i grå och rödspräcklig gotlandsmarmor, hwa (sic) på reser sig en afbruten pelare af kolmårdsmarmor.

Samtlige i staden warande officerare hade samlat sig wid den blomstersmyckade grafwen, och då täckelset föll bekläddes pelaren med en lagerkrans med inflätade hwita blommor samt prydd med swenska och amerikanska flaggorna, äfwensom en eklöfskrans, derwid en dubbelqwartett uppstämde ”Integer vitæ.” Inskriptionen å pelaren är. ”Carl Blomberg f. 1833 d. 1869. Underlöjtnant wid Gotlands nationalbewäring, major i Nordamerikanska armén och deltagare i flera af deß fältslag 1861–1865. Af kamrater.”

Såsom åstadkommet wid h:r Klintbergs stenhuggeri härstädes, är denna minneswård ett hedrande prof på, hwad denna industriösa anläggning kan åstadkomma såwäl i marmorarter som i konstnärligt hänseende. (Källa: 1823)  

(18/6 1869) En minnessten öfwer den aflidne Löjtnanten, Majoren i Amerikanska Fristaternas Armé, Carl Blomberg, aftäckes fredag kl. 12 midd. å hans graf nya kyrkogården. Utförligare i nästa nummer. (Källa: 808)

(25/6 1869) Minnesvård. Fredagen den 11 dennes ägde en enkel högtidlighet rum, då å härvarande kyrkogård uppsattes ett monument å Underlöjtnanten, Majoren i Nord-Amerikanska armén, Carl Blombergs graf. Det var den aflidnes kamrater, officerarne vid Gotlands National-Beväring, som sålunda ville hedra minnet af en saknad och värderad kamrat. Monumentet, en bruten kolonn af grönådrig Kålmårdsmarmor, med sockel af Gotlandsmarmor, äger följande inskription:

CARL BLOMBERG

1833  † 1869.

UNDER-LÖJTNANT

VID

GOTL. NAT.-BEV.

MAJOR

I

NORD-AMERIK. ARMÉN

OCH

DELTAGARE

I FLERA AF DESS FÄLTSLAG

1861-1865.

AF

KAMRATER.

 
I staden varande officerare infunno sig omkring kl. 12 middagstiden vid grafven, der täckelset å vården föll vid afsjungandet af ”Integer vitæ”. Denna, såväl som efterföljande, på begäran oss meddelade, samt för tillfället författade och komponerade sång, utfördes af en dubbelqvartett af officerarne:

Vid CARL BLOMBERGS graf.

Från ringa hydda fram du stod

En kämpe full af kraft och mod.

Med öppen blick, med panna klar,

”En man för sig”, af tro, du var.

Din lefnad var ditt adelsbref.

Allfader, sjelf, diplomet skref

Vid födelsen, uti din barm,

Som för det ädla glödde varm.

En frihetskamp på fjerran kust,

Stod opp, dit drog du hän med lust,

Framåt till ljus ett stjernbanér

Mot mörkret går, der dig man ser.

Du okänd kom, i ledet stod,

Der gjöt du, modigt, och ditt blod.

Från slag, till slag din bana går *)

En stjernedans − den glans er vår!

Din fullmakt skrefs af draget svärd

På nordmansvis i ledungsfärd:

Sen vände du från fjerran haf

Till hemmets kust – att få en graf!

En börjad bana full af hopp,

Så var ditt korta lefnadslopp –

En skön kolonn, som bröts itu.

Lik den, som står på grafven nu.

Men den, som tryckt din räckta hand

Och sett ditt ögas ädla brand

Och kännt ditt varma hjerta slå,

Den gömmer djupt din bild också.

S2.

Grafven ströddes rikligen med blommor, monumentet behängdes med kransar och sålunda slutades denna fest, lika enkel, men hjertlig, som den döde var flärdlös och afhållen.

Den 11 d:s aftäcktes å begrafningsplatsen vid Wisby en af officerare vid Gotlands national-beväring rest minnesvård öfver framlidne underlöjtnanten C. Blomberg. Vården består af ett postament af vacker Gotlandssten, hvarå en afbruten kolonn af Kolmårdsmarmor är upprest, som har följande inskrift: "Carl Blomberg. född 1833, död 1869. Underlöjtnant vid Gotlands nationalbeväring, major i nordamerikanska armén och deltagare i flera dess fälttåg 1861-1865. Af kamrater." Ett större antal i staden varande officerare hade samlat sig vid aftäckandet. Grafven och vården voro beklädda med blommor, lager- och eklöfkransar samt prydda med svenska och nordamerikanska flaggor.

-----------------------
*) Löjtnant Blombergs meritlista upptager bevistandet af 28 större och mindre bataljer, deraf flera varat i 3:ne dagar, flera bevistade belägringar, erhållandet af  2:ne blessyrer m .m.

Redaktionen. (Källa: 809)