Lars Theodor Hasselgren

Förre översten vid kustartilleriet Lars Theodor Hassegren avled den 19 februari 1960. Budet om överste Hasselgrens frånfälle kom väl inte alldeles oväntat, då han nåttt en ålder av nära 85 år och hälsan på sistone inte varit den bästa. Överste Hasselgren var född i Stockholm den 28 mars 1875, son av protokollsekreteraren Lars Constantin Hasselgren och Lydia Charlotta Alfrida, född Kempff. Efter studentexamen i Norra Latin i Stockholm 1894 blev Hasselgren underlöjtnant i Vaxholms kustartillerikår samt befordrades till löjtnant 1900, transporterades till Vaxholms kustartilleriregemente vid detta truppförbands uppsättande 1902, blev kapten 1905, major 1918 och överstelöjtnant 1924. Sedan han förättat tjänst som positionsbefälhavare i Fårösunds kustposition 1910-12, fortsatt trupp tjänst samt stabstjänst, bland annat som stabschef i kommendantstaben i Vaxholms fästning 1920- 24, uppdrogs åt honom chefskapet för Vaxholms kustartilleriregemente såsom tillförordnad chef åren 1924-25.

Sistnämnda år blev han överste och chef för Karlskrona kustartilleriregemente men återbördades 1929 till Vaxholms kustartilleriregemente som dettas chef, då han .samtidigt mottog förordnande att vara kommendant i Vaxholms fästning. Sistnämnda ämbeten innehade han till avgången ur aktiv tjänst 1935.

Utöver ordinarie tjänster har överste Hasselgren bland annat deltagit i utredningar angående sjökrigsskolans omorganisation 1907-08 samt angående ändringar i bestämmelser rörande antagning och utbildning av befäl i kustartilleriets reserv 1917-18. I det civila har han fungerat som inspektör för Samrealskolan i Vaxholm 1930-35. Han tillhörde Vaxholms stadsfullmäktige, vars vice ordförande han var 1931-34.

Överste Hasselgren tillhörde den officerstyp, som gör sig både fruktad och älskad. Hans underlydande under kompanichefstiden lärde ordning och disciplin under hans ibland hårt utövade befäl. men klarhet och rättvisa vid behandlingen av personalen medförde i detta fall som alltid, hög uppskattning av chefen. Hans kompani betraktades som regementets "paradkompani" med vad gott det innebär. Ännu kan man hör värnpliktiga från anno dazumal berätta om trivseln med att under honom få lära mores. Betecknande är också att han bland de yngre officerarna den tiden gick under namnet Hederskamraten.

Som är nämnt förordnades överste Hasselgren samtidigt till kommendant i Vaxholms fästning och chef för Vaxholms kustartilleriregemente, två tjänster som utformarna av 1925 års försvarsordning räknat skola kunna fullogöras av en man fasten de i själva verket var för sig krävde sin. Det fordrades en person av överste Hasselgrens arbetsförmåga, vitalitet och uthåillighet för att i över sex år kunna bestrida denna ansvarsfulla befattningsunion. Prestationen väckte också underlydandes beundran och tillit. Efter honom dröjde det heller inte mer än ett år förrän de båda befattningarna genom 1936 års försvarsordning delades på två beställningar.

Vid sidan av sina krävande ämbeten kunde överste Hasselgren i sällskapslivet finna okonstlat nöje. Hans gästfria hem blev därför också  en naturlig samlingspunkt för hans officerskår med familjer. Han lämnar efter sig minnet av en rakryggad, orädd och godhjärtad officer av den gamla stammen. Överste Hasselgren sörjes närmast av maka Elsa, född Kistner, sonen Kjell , kommendör i marinen, sonhustru, barnbarn och barnbarnsbarn.