Georg Gustaf Wilhelm von Braun

Med Georg von Braun, kårens skickligaste och mest framgångsrika ryttare i sadeln, skulle dessa hästar framträda på många inhemska och utländska arenor. Georg von Braun var en verklig hästkarl. Ridning var hans liv och han behärskade suveränt ridsportens alla tävlingsformer. Trots att han vid två tillfällen bröt båda benen i samband med att hästen störtade under honom, dröjde det inte länge innan han åter var tillbaka på hästryggen. Han vann stora framgångar både inom och utom Sverige och tillhörde under många år världseliten. Toppen på hans karriär var, då han blev uttagen att representera Sverige vid olympiaderna i Antwerpen 1920 (fälttävlan) och Paris 1924 (prishoppning). Vid den, förra red han det eleganta stoet Diana, en av de vackraste hästar, kåren någonsin ägt och dessutom med de bästa egenskaper. På henne erövrade von Braun guldmedalj i lagtävlan. Även en individuell medalj låg inom räckhåll men ett förargligt nedslag i den avslutande prishoppningen spolierade hans chanser. På samma häst deltog von Braun 1923 i Nordiska ryttartävlingarnas svåra hoppning och vann här en mycket meriterande seger, måhända hans mest uppmärksammade.

I Paris 1924 var han åter med i det segrande svenska laget, nu beriden på Tropp, som bland svenskfödda hästar kanske har rekordet i vad angår antal vunna pris. Utöver ett stort antal priser i lokala tävlingar vann han 69 pris i offentliga tävlingar, därav 23 segrar varav 16 i svår hoppning.

Under de ytterligare fyra år, von Braun tillhörde kåren, fortsatte hans framgångar på hästryggen och det är i första hand hans förtjänst, att A 7 i ridsportskretsar under många år omnämndes med aktning och respekt. År 1928 transporterades rades denne legendariske ryttare till Göta artilleriregemente, där han fortsatte att tävla och att arbeta för ridsportens f:r:ämjande.