Nils Gösta Lennart Ekman

En ödestiger patrull vid Svir 1942

(Artikel införd i Gotlands Infanteristen nr:9 1942)

"Vi var 13 man, som en natt skulle över till de ryska linjerna i ett patrulluppdrag för att ta fångar av vilka man hoppades få upplysningar om fiendens styrkor och försvarsanstalter. När vi kommit över en flod, som skiljde ryssarnas linjer med våra, sökte vi reda på en patrullväg, som vi visste ryssarna begagnade. Tidigare finska spaningspatruller hade observerat att ryssarna med jämna mellanrum kom på patrullstigen, först skulle två man komma och sedan en patrull om sju man. På ett lämpligt ställe vid stigen lade vi oss i försåt för den ryska patrullen. Därvid hade vi delat upp arbetet så att två av oss låg ett stycke längre fram och hade till uppgift att nedgöra de båda spejarna, som enligt beräkning skulle komma först.

Så började vi vänta. Det gick flera timmar och inget hände. Men så hörde vi några ljud och förstod att det var de båda spejarna som kom på stigen. När de kom mitt för det ställe där vi låg stannade de och lyssnade men i det djupa mörkret såg de inget.

Vi lät de båda spejarna fortsätta och efter en stund hördes ett par skott från våra båda kamrater som låg och passade längre bort. Av allt att dömma hade de båda ryssarna nu "fixats". Vi låg kvar i våra ställningar och väntade på den ryska patrullen om 7 man. Snart anlände våra två män tillbaka och rapporterade att de båda ryska spejarna var nedgjorda. Och så fortsatte vi med väntandet på den ryska patrullen, men ingen patrull kom. Då beslöt fänrik Lagerfelt att vi skulle ta oss fram till ett ryskt korsu, som låg något längre fram i terrängen och ta några fångar. När vi avancerat ca. 25 meter från den ryska korsun öppnade ryssarna, som låg grupperade på båda sidorna om stigen, eld mot oss och vi hade bara att hals över huvud söka skyddsställning på sidorna.

Kulorna ven över oss en bra stund, men så slutade ryssarna med ens att skjuta. Vi låg fortfarande kvar och tryckte och rätt vad det var kom den ryska patrullen mot oss. Inte en fena rörde någon utan vi låg som döda, men när ryssarna höjde sig över oss rusade vi upp och högg in på den ryska patrullen.

Det blev ett våldsamt slagsmål i snön. Två ryssar slog vi ihjäl med detsamma och fänrik Lagerfelt förpassade snart en annan från jordelivet. Så småningom hade vi nedgjort alla ryssar så när som på en, som vi beslutade ta till fånga för att han var så bråkig. Emellertid kunde vi inte fullfölja våra avsikter beträffande ryssen, som senare visade sig vara en kommissarie, utan vi måste skjuta ner honom.

Alamerade av tumultet hade nu ytterligare ryssar kommit till platsen och öppnade eld mot oss. Vi var därför tvungna att retirera och nästan omedelbart efter ryssarnas eldöppnande blev fänrik Lagerfelt träffad av den kula, som senare kom att ända hans liv. En annan i patrullen blev också sårad i handen av några kulsprutekulor. Vi tog oss emellertid med mycken möda och stort besvär tillbaka till våra linjer medförande de båda sårade. På vägen tillbaka blev ytterligare en man sårad, han råkade trampa på en rysk landmina och fick ena foten avsliten. Lagerfelt och de båda andra sårade kom så fort det gick under läkarbehandling, men den skadade fänrik Lagerfelts liv stod som sagt inte att rädda, utan några timmar därefter avled han.

Rustmästare Gösta Ekman, Enköpingsvägen 19 A, 2 tr., Solna fyller femtio år den 8 mars. Han var 1937–46 anställd vid I 18 – nuvarande P 18. Fr. o. m. den 1 oktober 1946 är han anställd vid I 1. Han är knuten till Solna ridskola sedan 1957 och mycket aktiv inom Solna fältrittklubb samt förryttare vid Täby Galopp AB. (Gotlänningen 4/3 1969)