Eifel Sune Rosendal

Vid 1. Artilleribatteriet - Märkäjärvi 1940

(Från Rosendals egna anteckningar) 

"Under december månad hörde vi med intresse på de finska krigsrapporterna. Jag tjänstgjorde på 4. tunga batteriet i Follingbo. Vid jultiden hade vi bestämt oss, vi var fem man som skulle åka. Tre gotlänningar, en smålänning och en skåning.

Straxt efter nyår bar det av till Stockholm. Där blev vi läkarundersökta och fick våra tyfussprutor.

Det blev en lång tågresa till Haparanda. Den 11 januari 1940 klockan 23.00 går vi över bron till Torneå. Den 12 januari utrustade vi och på eftermiddagen är jag vid 1. batteriet i Kemi.

Tiden användes dels för utrustning och organisation av batteriets underavdelningar dels förövningar. Serviserna exercerades och siktövningar med pjäser ägde rum. Hästarna spannades in, kuskar och hästar tränades dagligen genom körövningar och samtliga selar anpassades noga. Vid ett tillfälle utfördes skarpskjutning med artilleripjäser, dels för att ge serviserna tillfälle till övning, dels för att erhålla en uppfattning om skottviddsdifferenser och tempering. Inskjutning av eldhandvapen ägde rum på traktens permanenta skjutbana. Personalens kondition förbättrades genom daglig skidåkning.

Vi var utrustade med gevär m/96 och två kg m/37 på 20 man. Vi har även en lvdubbel m/36 (sågen) som översergeant Eriksson (gammal A 7:are) basar över.

Den 1 februari tar överstelöjtnant Dyrssen emot batteriet, 182 man starkt. Det största svenska batteri som har tågat i fält, säger han. För första gången ser jag vår batterichef kapten Olsson.

Den 2 februari marscherar vi mot Rovaniemi, 16 mil bort. Det blir en vintermarsch som heter duga. Folket tar slut. Gamla "gubbdjävlar" skall inte ge sig ut i krig för detta orkar de inte med. De bör inte vara över 35 år. 40 km om dagen tar kål på vem som helst. Vi gick här på dåligt banade småvägar genom ödemarken. Tre dagsmarscher efter sig så vila en dag. Sedan en dagsmarsch till, vila. En nattmarsch och vi är ca. 5 km från Rovaniemi. Många hästar har kvarka, det är synd om dem.

Det blir ett par dagars vila. Vi får lämna in ett par marschskor och får ut ett par filtdojor.

På stallvakt en natt hör jag några ljud som jag inte känner igen. Jag osäkrar geväret och tittar efter. Då får jag se min första ren.

Den finska civilbefolkningen är glada åt att se oss, nu kan de sova tryggt.

Den 16 februari lastar vi tåget och går till Kemijärvi. Mitt i natten blir vi beskjutna och tåget står stilla. Våra grabbar skjuter ett par eldskurar med ksp varefter vi fortsätter.

Under den långa marschen har I. gruppen inte fler än 23 soldater frostskadade på 1.700 man. De lämnas i Rovaniemi.

På morgonen kommer vi fram till Kemijärvi. Det är full snöstorm och 37 grader kallt. Stridsbatteriet skall till en bondgård snett över sjön 11 km bort. Det blir kompassmarsch. Sikten är bara fem meter. Vi kommer fram exakt mitt på bondgården. Kanonerna och ammunitionsslädarna körs upp i skogen. Hästarna får vi in i ett stall i ladugården och filtarna läggs på.

Vi tar oss in i manbyggnaden, där är kallt som "satan". Med en liten järnspis går det ju inte att värma upp. Men det fanns en bra bakugn. Torr kastved finns i vedboden och snart brassar vi på för fullt och kokar kaffe i "snuskburken". Ja, vi hade egna grejor som kommit hemifrån. Jag fick till och med paket från Danmark.

På eftermiddagen blir det klart väder. Ryssarna bombar Kemijärvi by. Jag mäter upp flyghöjden till 6000 meter. Luftvärnet skjuter men de når bara upp till 5000 meter.

Svenskt jaktflyg såg jag bara en gång.

Här på bondgården sitter vi på parkett och ser på flyganfallen mot Kemijärvi varje dag.

Den 18 februari kommer ett meddelande att det har landsatts ryska fallskärmssoldater. Jag skall gå stallvakt den natten. Jag stoppar på mig en pistol och ett par handgranater. Utanför skall gå en norrlandsgrabb som jag är dadda för, han litar inte på någon annan än mig. Jag hjälper honom emellanåt och tar mig an honom. Vi går på klockan 22.00. Han går post på gården och jag går inne hos hästarna. Vid omkring 23.00 hör jag en dörr knarra. Drar pistolen och tar sikte över en hästrygg. Till slut hör jag en röst, är du här? Han var nära döden då. Han talar om att han är rädd så jag går med honom ut.

Vi har eldat för hårt i bakugnen så det börjar pyra i ytterväggen samtidigt som det pågår ett flyganfall mot Kemijärvi. Det är lite svårt att släcka då det är svårt att få upp vatten.

Den 20 februari då jag står ute i stallet får jag höra luftvärnseld och motorbuller. Jag tittar ut genom fönstret och ser ett ryskt spaningsplan. Det träffas av två granater som går rakt igenom den bakre delen av flygkroppen och briserar på utsidan. Planet är som en vingskjuten kråka och störtar i skogen en bit från gården.

Den 21 februari på dagen bombar ryssarna staben med brandbomber. Jag står på vinden och ser en brandbomb träffa bastun som sätts i brand. Även ett par skidor brinner upp.

På kvällen börjar marschen mot fronten, 70 km från Kemijärvi. Jag åker som sambandsman på skidor mellan 3.e och 4.e pjäs, vi går flygskyddat 400 meter mellan varje pjäs. Det är ett styvt jobb för marschen går utan problem i skritt och trav. Temperaturen sjunker till minus 46 grader. Målet är Joutsijärvi by, 40 km bort. Vid midnatt är vi framme. Tälten är resta och utrustade med den nya tältkaminen m/39. Det är eld i kaminerna, men vi måste hugga granris för att ligga på. Vi snubblar över de första döda ryssarna. De kom hit under sin offensiv innan de kastades tillbaka med stora förluster. De kastades tillbaka till nuvarande märkäjärvelinjen.

Det blir ingen sova av den natten, det är för kallt. De har inte skottat tillräckligt med snö emot tältväggen.

Den 22 februari klockan 09.00 går jag ut som frivillig tillsammans med sju andra soldater. Översergeant Edelstein är befälhavare. Känner honom sedan tidigare från A 1.

Vi åker 25 km för att skotta en ny tältplats. 9 tjugomannatält skall resas här. Det blir ett styvt jobb i den korniga meterdjupa snön.

Kanonbatteriet som vi skall avlösa är bara ca. 3 km bort. Jag hör ibland när de skjuter. På eftermiddagen kommer finnarna och bjuder på kaffe och bullar, det var jättegott.

På kvällen kommer batteri Håkansson och jag reser tältet så det blir ordentligt gjort. Halm har jag fått från en gammal finngubbe. Nästa gång jag ser honom sitter han på ett liklass och röker pipa.

Den 23 februari tar vi det lugnt till att börja med. Mitt på dagen kommer flyget och bombar och ksp.beskjuter oss. Två kockar som skulle hämta vatten får ta skydd under en bro men deras 90 liters kittel blir genomskjuten.

Jag sitter lugnt kvar i tältet och kokar choklad tillsammans med Andersson från Göteborg.

Den 24 februari går jag ut som frivillig livvakt åt bröderna Tham. Vi skall fram till fronten. Det kunde ha gått illa. Vi åkte för långt och hamnade mitt i ett ryskt blockhus som låg 300 meter längre bort. Ryssarna satt nog och drack te. Vi kom lyckligt och väl tillbaka till uppehållsplatsen.

På kvällen klockan 18.00 spelade det svenska artilleriet upp sin dödsmarsch, vi är med i kriget. Tre artillerispärrar skjuts in. Spärr Kalle 2800 meter bort rakt över den ryska ställningen på 28 meters höjd, spärr Bertil och spärr Cesar. De finska artilleristerna hurrar för oss när första salvan går.

Vi har artilleribekämpning mot ryssen och de märker nog med en gång att det har kommit en ny motståndare. Här sparas inte på krutet.

På natten faller temperaturen till minus 48 grader. Jag är riktare och Håkansson laddare. Vi byter om ibland.

Den 25 februari beskjuter vi flygfältet vid Märkäjärvi 8.5 km bort. Luftvärnet skjuter ner en rysk propagandamaskin. Det är en fullträff. Den briserar i luften och det regnar flygblad en halvtimme efter.

Omkring klockan 12.00 bjuder det andra finska batteriet på ärter, knäckebröd, smör och ost. Det är jättegott i kylan. De är nyfikna på när vi skjuter. Ja, det är ett knallande. Under hela avlösningen till och med den 28 februari när de svenska infanteristerna kommer på plats blir det ett skjutande mitt i natten, de ser en ryss i varje buske.

Den 27 eller den 28 februari tar vi Märkäjärvi by och de ryska barackerna under en stark eldstöt. Det är kraftig beskjutning mitt i natten. Ryssen jagas ut i bara nattskjortan.

Den 29 februari tystar vi två ryska batterier. Ibland beskjuter vi märkäjärvihöjden och ryssarnas observationsplats då tystnar det ryska artilleriet. Ja så går dagarna. Det finns dagar då vi inte lossar ett enda skott.

Den 1 mars står jag på post vid 3. pjäs då jag ser att ryssarna skjuter höga luftbrisader. Jag gör batteriofficeren uppmärksam på detta. De sänker sedan elden till trädtoppshöjd och slutar.

Den 3 mars nedkämpar vi ett ryskt batteri men det är bara folket som stryker med för vi skjuter med luftbrisader. Vi har en ny granat med god splitterverkan, med 350 stålkulor i varje granat.

Den 4 mars beskjuter vi en stridsvagn i ingenmansland utan att träffa, ett par

skott med pv-kanonen gör susen. Jag talade med en kamrat efter freden vid 1.kompaniet I. gruppen, han hade krupit i eldställning och beskjutit stridsvagnen med fem skott för det låg en ryss inne i vagnen och skrek men vid femte skottet tystnade han.

En soldat berättade om att han sett fem ryssar en dag hoppat över ett dike. De skulle väl till något kalas. Han tog nästa vaktpass också och väntade. De kom. Vid diket sköt han ihjäl fyra ryssar.

Den 6 mars får de på 2. batteriets observationsplats se hur ett ryskt 12 cm batteri bröstar av. Löjtnant Englund är eldledare och vi skjuter divisionseld, båda batterierna på en gång. 160 granater avlossas. Alla ryssar stupar. Deras lik tas inte bort förrän efter freden. Även kanonerna stod kvar.

Den 10 mars klockan 10.00 skjuter vi divisionseld mot ryska enheter på 13.500 meters avstånd. 216 granater avlossas mot ryska transportkollonner. Sedan beskjuter vi märkävarahöjden med häftig eld. Vi skjuter i flera omgångar.

När kvällen kommer får jag ta med mig fem frivilliga. Vi skall möta översergeant Wass med fem man ute i skogen. Vi skall hjälpa 2. kompaniet då de ligger under hårt tryck från en stark rysk spaningsframstöt. Klockan 22.00 avblåses striden och ryssen går hem lämnande 55 stupade efter sig, en norrman stupade.

Den 12 mars på kvällen får vi höra vissa fredsrykten. Klockan 23.00 på de sena nyheterna får vi höra att det skall bli fred klockan 11.00 och villkoren för denna fred.

Den 13 mars klockan 05.00 ringer vi upp batterichefen och ber att få skjuta. Klockan 05.30 kommer en eldorder, färdigt batteri. Ryssarna går till anfall med en bataljon på tre kolonner mot 3. kompaniets front. Eldorder: slå framåt 50.9 lag. 108 granater avlossas. Ja, nu är pjäserna varma. Det är 43 grader kallt. Vi skjuter ännu en serie. Klockan 06.00 kommer kockarna med maten så vi ska spisa. När vi håller på med detta öppnar 2. batteriet eld, troligen mot samma mål.

Klockan 06.15 står jag under en gran och äter välling, en del andra har gått ner i korsun. Då helt plötsligt kommer ett lag på 6 ryska granater och briserar 30 meter för långt bort. Granen blir fälld över mig men ingen skada skedd det är bara vällingen och kaffet som inte längre blir ätbart. En granat träffar rakt på batteriofficerens korsun. Hade han stått på plats hade hans saga varit all.

Klockan 06.30 börjar nedkämpningen av två ryska batterier, klockan 06.40 är det klart. Den ryska elden ökar i styrka, jorden darrar så det går inte att stå still. Klockan 08.30 är det endast Håkansson och jag kvar vid pjäsen resten av servicen har tagit skydd. Klockan 09.15 spärr Kalle utlöses. Det är två minuters snabbeld och en minuts paus så två minuters snabbeld igen.

Vi bekämpade 36 kanoner av 52 med 1. batteriet. Klockan 10.00 är striden slut för vår del. Vi får inte skjuta mer. Granaterna är så gott som slut. Klockan 10.45 kommer ambilen fram med 5 ton granater. Föraren är helt slut, han skakar så att skinnkläderna håller på att ramla av. Han får en morfinspruta. Klockan 11.00 ger oss ryssarna en sista dust så det brakar bland tallarna. Klockan 11.30 går jag ut till landsvägen där det kommer två soldater dragande på en pulka. På pulkan ligger en död soldat. Han har huvudet under armen för han är halshuggen. Soldaterna är från 1. kompaniet I. grupp.

Den 18 mars är jag på ryssbacken. Ryska soldater kommer med några civila finnar, de är döda, mördade. De skall hämta sina egna 12 stupade. Däribland en stridsvagnsförare som är sprängd i bitar, utav huvudet fanns bara ett öra kvar. De känner igen en del av de stupade, de pekar på dem och skrattar.

Den 26 mars kommer Mannerheim och avtackar oss och delar ut medaljer. Det var en ståtlig karl.

Den 27 mars avtågar ryssarna från Märkäjärvi, jag hör dem spela.

Den 28 mars är vi i Märkäjärvi by och tittar. Vi ser även på platser som vi beskjutit. Ryssarna hade lagt upp en del delikatesser på ett bord.

Den 31 mars går marschen till Kemijärvi. Jag åker lastbil för jag skall ordna förläggnigsplatsen för stridsbatteriet. Vi har några härliga dagar där. Finnkärringarna har återvänt till ladugårdarna så vi köper ägg och mjölk av dem. En morgon lastar vi på några lastbilar och åker till Rovaniemi där lämnar vi handvapen. Sedan går jag och Andersson till frisören och klipper oss. Vi inhandlade varsin skjorta och sätter på oss denna. Går in på nordeuropas största hotell och tar en öl (Kulitick) svagdricka.

Den 8 april lastar vi i och tåget går mot Stockholm."