Rysk-tyskt krigshat blev vänskap i Slite

– Död åt tyskarna var kosacken Andreas Zegalets stridsrop under första världskriget på marsch mot Tyskland.

– Död åt ryssarna vrålade sudettysken Hans Jahn under andra världskriget på marsch mot Ryssland.

Så var det. Under de sista 10 åren har de två jobbat ihop som oskiljaktiga på Slitecementens bilverkstad. Men nu blir Jahn ensam för Zegalet får pension och slår sig till ro i Visby.

Så är det nu. Nästan i mun på varandra säger de:

– Vi måste träffas så ofta som möjligt.

Stridsropen kommer inte att bli vildare än Skål och Länge leve.

Under åren 1914-18 red Zegalet i spetsen för en ryttarskvadron kosacker. Krig var då ännu mest en kamp man mot man. Donkosackernas vapen var en sabel och spjut. Dom var i början med att rida genom och ta tyska förbundsstaterna Polen, Österrike och Ungern under flitigt användande av sina vapen – sablar och spjut – rusiga av segerglädje och Samagon (ryskt hembränt). Sen fick dom om möjligt rida ändå snabbar ut ur de där länderna då sablarna blev slöare, till och med kosackerna hade blivit mörbultade av allt ridande, samagonet och de själva var slut, krigslyckan vände sig.

Zegalet var enligt krigets bedömningsgrunder en bra soldat – han tog livet av många tyskar – och han fick de flesta ordnar som fanns för soldater. Han torde ensam ha tagit livet av minst ett kompani tyskar. Annars försökte han alltid använda sig av sin humana specialitet: hugga hästen i bakdelen så den slängde av rytaren som sedan blev liggande lämnad åt sitt öde.

Roligt

Zegalet:

– Det var ett barbariskt krig men roligt.

Vilket betyder att han har glömt det barbariska och minns det roliga. Visst har tyskar ordnat kulhål i bröstet, och svåra sår i huvud och ben. Men det kan inte Jahn hjälpa.

Jahn 51 år säger:

– Jak wahr ein dålig soldath. Ändå hjälpte han till att ta 250,000 ryska fångar under två dagar i befästningen Sevastopol på Krimhalvön. Klarade sig vid de allierades invasion undan en bombmatta av 400 bomber från 40 plan. Det var i Caen i Frankrike.

Slut på hund- och kattliv
Han var fordonsunderofficer, mekaniker. Skräcktiden var utanför Moskva där det ena dagen regnade och andra dagen frös – så satt fordonen där i lera och is – en dag stod ”Moskvaautostradan” svart av fastnade tyska fordon, så långt man kunde se bara fordon som inte ville rulla.

Om detta och mer därtill – om när knäckebrödet var hårt som trä, när de blev skadade, och hur mycket de drack, hur dumt kriget var, hur mycket de hatade tyskar respektive ryssar –  om detta resonerar de.
Hund- och kattlivet är avlagt åtminstone för deras del – f. d. hatare och fälträvar, ryssen som slogs i Tyskland, tysken som slogs i Ryssland, jobbarna i Slitecementens bilverkstad. – Andreas Zegalet, 67 donkosack från gamla svenskby och Hans Jahn, 51, sudettysk.