Anders Kristiansson - Sigalit |
|||||
|
|
||||
"ANDREAS SIGALET. Förre lantbrukaren Andreas Sigalit, Visby, har avlidit i en ålder av 81 år. Han var född i Gammalsvenskby i Ukraina, där han var lantbrukare och under en tid också fjärdingsman. Under första världskriget var han inkallad i militärtjänst och deltog i flera drabbningar. 1929 kom han tillsammans med de andra byborna till Sverige. Han arrenderade först en mindre gård i Bäl och arbetade sedan på flera gårdar i Lokrume och Bäl innan han fick anställning i verkstaden på Slite cement. Efter makans död bosatte han sig i Visby. Närmast sörjes han av barnen Nils med maka Inger, Handen, Ann-Mari med make Stig Johansson, Visby, Sune med maka Monica, Bålsta, och Karl-Gustav, bosatt i Stockholm, barnbarn samt brodern Petter Sigalet, Visby."
Rysk-tyskt krigshat blev vänskap i Slite – Död åt tyskarna var kosacken Andreas Zegalets stridsrop under första världskriget på marsch mot Tyskland. – Död åt ryssarna vrålade sudettysken Hans Jahn under andra världskriget på marsch mot Ryssland. Så var det. Under de sista 10 åren har de två jobbat ihop som oskiljaktiga på Slitecementens bilverkstad. Men nu blir Jahn ensam för Zegalet får pension och slår sig till ro i Visby. Så är det nu. Nästan i mun på varandra säger de: – Vi måste träffas så ofta som möjligt. Stridsropen kommer inte att bli vildare än Skål och Länge leve. Under åren 1914-18 red Zegalet i spetsen för en ryttarskvadron kosacker. Krig var då ännu mest en kamp man mot man. Donkosackernas vapen var en sabel och spjut. Dom var i början med att rida genom och ta tyska förbundsstaterna Polen, Österrike och Ungern under flitigt användande av sina vapen – sablar och spjut – rusiga av segerglädje och Samagon (ryskt hembränt). Sen fick dom om möjligt rida ändå snabbar ut ur de där länderna då sablarna blev slöare, till och med kosackerna hade blivit mörbultade av allt ridande, samagonet och de själva var slut, krigslyckan vände sig. Zegalet var enligt krigets bedömningsgrunder en bra soldat – han tog livet av många tyskar – och han fick de flesta ordnar som fanns för soldater. Han torde ensam ha tagit livet av minst ett kompani tyskar. Annars försökte han alltid använda sig av sin humana specialitet: hugga hästen i bakdelen så den slängde av rytaren som sedan blev liggande lämnad åt sitt öde.
Roligt Zegalet: – Det var ett barbariskt krig men roligt. Vilket betyder att han
har glömt det barbariska och minns det roliga. Visst har tyskar ordnat kulhål
i bröstet, och svåra sår i huvud och ben. Men det kan inte Jahn hjälpa. – Jak wahr ein dålig soldath. Ändå hjälpte han till att ta 250,000 ryska fångar under två dagar i befästningen Sevastopol på Krimhalvön. Klarade sig vid de allierades invasion undan en bombmatta av 400 bomber från 40 plan. Det var i Caen i Frankrike.
Slut på hund- och
kattliv
Om detta och mer därtill
– om när knäckebrödet var hårt som trä, när de blev skadade, och hur
mycket de drack, hur dumt kriget var, hur mycket de hatade tyskar respektive
ryssar – om detta resonerar de. (Som vän av ordning säkert redan förstått så var journalisten, Ingvar Ygeman, inte speciellt insatt i vad han skrev om. Bl.a så var Zegalet el. Sigalit varken ryss eller donkosack utan svensk från Gammalsvenskby i Ukraina. Och första världskriget var definitivt inget gentlemannakrig krig där man stred ”man mot man”.) (Källa: 728 o 729) |
|||||
|
|||||
|
|||||
|
_________________________________________________________________________________________ |
Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig. Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper |
Till huvudsidan Kontakta sidansvarig |
Angående GDPR-lagen på "gotlandsforsvarshistoria.se" |