Ernst Uno Karlsson - Årefeldt

Uno Årefeldt till minne

Överstelöjtnant Uno Årefeldt har lugnt och stilla avlidit i sitt hem - in i det sista ömt vårdad av sin hustru Ulla, som han känt sedan barnsben. Utöver henne efterlämnar han dottern Ann, kansliråd i UD. Han blev 88 år och var född i Bälinge, Nyköping.
1943 blev han officer vid dåvarande Gotlands infanteriregemente (I 18). Snart nog blev han motorofficer och besiktningsman. Där kom hans noggrannhet och hänsynsfullhet väl till pass. Även som privatbilist satte han en ära i att vara ett gott föredöme i trafiken och blev med tiden hedersmedlem i Motorklubben Gutarna.
Han var aktiv skytt i Visborgs skytteförening och blev förbundsmästare 1945. Sin träffsäkerhet behöll han långt upp i pensionsåldern.
Åren 1955/57 genomgick han dåvarande Krigshögskolans stabskurs. Direkt därefter blev han adjutant hos skolchefen. Hans takt och noggrannhet gjorde honom mycket lämpad för den uppgiften.
Dessa egenskaper ledde honom till motsvarande poster på Gotland. Som avdelningschef vid dåvarande VII. militärbefälsstaben 1962/64 kom han också att fungera som adjutant åt den dominante generalmajoren Fale Burman. Det gick galant och smidigt.
Därefter blev han urvalsbefordrad till major och återvände till regementet. Då var detta (P 18) nyligen överfört till pansartrupperna och kunde 1966 genomföra sin första krigsförbandsövning med pansarbataljon. Den som fick leda denna var Uno Årefeldt!
Hans ordinarie befattning var annars regementsstabschefens. Detta var en grannlaga uppgift, som han under överstarna Hjukström och Stenqvist skötte så väl, att han (överstelöjtnant sedan 1972) sedan fick tjänsten som militärassistent vid länsstyrelsen 1974.
Landshövding Einar Gustafsson satte också stort värde på hans noggrannhet och takt. De kom till särskilt god användning under kungaparets länsbesök 1978.
Han gick i pension 1980 men förblev en trogen regementskamrat. Som van personaladministratör uppgjorde han en detaljerade förteckning över regementets befälsplaceringar för åren 1946 - 1982. Den är en värdefull källa för personforskning.
Han höll noga reda på vad som hände och reagerade då och då mot traditionslöshet. Det gjorde han alltid med den fina anspråkslöshet, som var en oupplöslig del av hans väsen. En äkta hedersman var han! (GT 2008-09-26 / Bengt Hammarhjelm)