|
Johan Fredrik Lundgrén |
|||||
|
|
||||
 |
|
||||
|
Under pseud. »Uller», lustspelsförfattare. I ungdomen ägnade han sig åt krigareyrket och tjänade under loppet af åtskilliga år dels vid Gotlands nationalbeväring och det i Visby förlagda depotkompaniet af Svea artilleri, dels vid lifgardet till häst. Men 1846 utbytte L. militärståndet mot skådebanan, uppträdde 1846--58 på åtskilliga landsortsteatrar samt till sist på Ladugårdslandsteatern och Södra teatern i Stockholm. På våren 1859 uppfördes på sistnämnda skådeplats hans första lustspel En svartsjuk tok, som snart efterföljdes af en mängd andra originalpjäser: Studenterna, Kärlek och upptåg, Bättre aldrig än sent, Ett råd, som bär frukt, Hemkomsten, Två dagar i Stockholm, Skuggor och dagrar, Bilder ur Stockholms folklif, Det borttappade fåret, Tronskiftet, o. s. v. Han har vidare verkställt för teatern åtskilliga öfversättningar och bearbetningar efter utländska mönster. Hans lustspel ha äfven på landsortsteatrarna i Sverige och Norge blifvit mottagna med bifall. |
|||||
|
|
|||||
|
|
|||||
|
|
|||||
|
Uller död. På Hernösands lasarett afled i torsdags en fordom bekant personlighet, f. skådespelaren och teaterdirektören J. F. Lundgrén, jämväl under pseudonymen ”Uller” på sin tid en ganska omtyckt lustspelsförfattare och öfversättare. Bland hans originalstycken må nämnas: ”En svartsjuk tok”, ”Kärlek och upptåg”, ”Skuggor och dagrar”, ”Bättre aldrig än sent” och slutligen ”Det borttappade fåret”, hvilket sistnämda å Södra teatern rönte en för den tiden ovanlig framgång. Lundgrén var född 1821 i Visby, egnade sig först åt den militära banan och tjente under loppet af åtskilliga år dels vid Gotlands nationalbeväring och det i Visby förlagda depôtkompaniet af Svea artilleri, men gick 1846 in vid teatern. Men redan 1848 grep honom lusten efter krigiska bedrifter och han deltog såsom svensk frivillig i danska kriget. Sedermera återgick han till teatern och tillhörde denna dels som egen direktör dels som skådespelare i landsorten, vid Södra teatern i Stockholm och vid Nya teatern i Göteborg, der han hade sin sista sceniska anställning. Han flyttade sedermera till Nyland, i närheten af Sundsvall, der han ägde slägtingar. Under de sista åren af sitt lif var han sysselsatt med utarbetande af anteckningar, hvilka han gjort under sin växlingsrika lefnadsbana, hvilka anteckningar antagligen komma att nu efter hans död, åtminstone delvis, offentliggöras. Lundgrén som varit gift två gånger, först med Otilia Hamnqvist och sedan med Ida Långberg, var vid sin död enkling och barnlös. N. D. A. (Nya dagligt Allehanda) för i lördags egnar den bortgångne en längre, varmt skrifven minnesruna, i hvars slutord hvar och en som kände ”gubben Lundgrén”, den hedersmannen, gerna instämmer. ”Med den gamle mannen har en hjertegod och vänsäll personlighet gått bort ur tiden. Hvar och en, som med honom kommit i beröring, har lärt sig älska och värdera hans flärdfria, rättframma och redbara karaktär. En stor vänkrets saknar derför i honom en afhållen och gerna sedd vän. Om honom kan man med skäl säga, att var allas vän och ingens ovän”. (Källa: 1521) |
|||||
|
|
|||||
|
|
|||||
|
|
|||||
|
Skådespelaren, teaterdirektören och lustspelsförfattaren Johan Fredrik Lundgren, äfven känd under pseudonymen Uller, har aflidit i Hernösand. Lundgren var född 1821 i Visby, der fadern var sjöman. I ungdomen tjenade han under loppet af åtskilliga år dels vid Gotlands nationalbeväring och det i Visby förlagda depotkompanier af Svea artilleri, dels vid lifgardet till häst, men utbytte 1846 militärståndet mot skådebanan, dit hans håg ständigt legat. Efter att ett par år hafva varit anstäld hos teatersällskap i landsorten beträdde han åter krigarebanan, denna gång såsom deltagare i 1848 års danska krig. Sedermera egnade han sig ånyo åt teatern, till en början såsom skådespelare och slutligen såsom teaterdirektör och lustspelsförfattare. (Källa: 1522) |
|||||
|
|
|||||
