Per David Albert Janse

Femtio år fyller den 31 januari inspektören för pansartrupperna

 överste Pehr Janse, Stockholm

Född å Lidingö som son till överstelöjtnanten vid Svea artilleriregemente Albert Janse avlade han studentexamen år 1911 och valde därefter den militära banan. Han blev underlöjtnant vid Skånska dragonregementet och utnämndes år 1921 till löjtnant vid Livregementets dragoner, avancerade till kapten vid generalstaben 1926 och var ryttmästare vid Livregementet till hösten 1930. År 1935 blev han utnämnd till stabschef vid kavalleriinspektionen och utsågs 1939 till chef för pansarbataljonen vid Södermanlands regemente. Den 1 april 1941 utnämndes han till överste och chef för Gotlands infanteriregemente, där han kvarstod till den 1 oktober i fjol, då han utnämndes till inspektör för pansartrupperna. Under sin tid som regementschef här på Gotland har överste Janse i hög grad bidragit till det goda namn och rykte, som Gotlands infanteriregemente har. Regementet betraktas nämligen såsom ett av våra främsta. Bl. a. har överste Janse lagt ned ett förtjänstfullt arbete för motoriseringen och för organisationen av regementet och därmed sammanhängande frågor. Han har ägnat ett särskilt intresse åt regementets musikkår, inseende betydelsen av en sådan av hög klass, och regementets musikkår har också nått erkännande för sin skicklighet och höga standard. Sålunda upptog han på kårens program den årliga musikuppvisningen då förutom militären även civil publik inbjudes att närvara. Som ett uttryck av uppskattning och tacksamhet för intresset för kårens arbete har musikdirektör Baltzar Bäckström komponerat en "Pansarmarsch", tillägnad överste Janse. Denna marsch kommer att för första gången spelas av Sörmlands pansarregementes musikkår på överstons femtioårsdag, som han firar i sitt hem i Strängnäs. Vidare förtjänar omnämnas, att överste Janse mycket ivrat för regementets kamratförening och att han tog initiativet till regementets dag i somras, då både unga och gamla Gotlandsinfanterister samlades till kamratfest vid sitt gamla regemente. Last but not least har idrotten vid regementet legat överste Janse varmt om hjärtat, och säkert är, att han med glädje noterar gotländska segrar i konkurrensen med fastlandets trupper. (Källa: 774)

Generalmajor Janse död

Generalmajor Pehr Janse, Stockholm, har avlidit. Han var född i Lidingö 1893.

Han började sin militära bana som kavallerist vid dåvarande Skånska dragonerna samt transporterades efter att ha genomgått ridskolan till livregementets dragoner. Efter att ha utnämnts stabschef i kavallerisektionen 1935 övergick han tre år senare till infanteriet som överstelöjtnant vid Södermanlands regemente och blev 1939 chef för dess pansarbataljon. Våren 1941 blev han överste och regementschef vid Gotlands infanteriregemente och 1942–1945 var han inspektör för pansartrupperna. Sedan sistnämnda är var han stf. Militärbefälhavare för IV milo samt utnämndes till generalmajor och gick i pension 1953. (Källa: 1424)

Generalmajor Pehr Janse in memoriam

Dödsbudet om Pehr Janse kom inte oväntat. En svår sjukdom hade länge bundit honom vid sängen. När nu budet kommit är det ändock svårt att fatta att denne en gång så kraftfulle, ännu icke särskilt åldrige man ryckts bort. Pehr Janse var en färgstark personlighet och en skicklig officer, som satte djupa spår efter sig där han verkat. Kanske gäller detta främst inom pansartrupperna, där han var vapnets inspektör i fyra år under beredskapstiden, d. v. s. just då detta vapen växte från ett ganska obetydligt embryo till i stort sett nuvarande omfattning, även om materielen sedan dess givetvis moderniserats. Förtjänsten av den framåtanda, som det svenska pansarvapnet under denna tid tillägnade sig, är i hög grad Janses. Icke utan skäl fick han – utan att särskilt gilla det – ett slag benämningen ”Sveriges Rommel”. En sak är säker. Hans underlydande uppskattade honom i hög grad. Han var en fordrande chef som förstod att ingjuta respekt både genom stor yrkeskunnighet och medfödd pondus. Vid tillfällen då något väckte hans särskilda ogillande var hans barskhet likt ett kraftigt åskväder, men liksom ett sådant ofta drar fort förbi förbyttes ej sällan den tillrättavisande attityden snabbt i et humoristiskt inpass. Humorns gåva ägde Pehr Janse i högsta grad, något som mycket bidrog till den goda hand hade med trupp och med folk av alla kategorier. Långsinthet var honom främmande och liksom han själv efterlyste ädelmodet – den egenskap som han särskilt uppskattade men närmast fann bortglömd i vår krassa tid – förlät han lätt misstag och också sina fiender. Ty en sådan mångsidigt utrustad och orädd karl som Pehr Janse hade givetvis sina belackare.

En bild av Janse som på ett utomordentligt sätt återger både hans inre och yttre egenskaper i hans krafts dagar är det chefsporträtt av honom som hänger på I 18:s officersmäss. Janse var chef för I 18, innan han blev pansarinspektör.

Under beredskapstiden var Janse krigsplacerad som fördelningschef. Själv hade jag nöjet att tidvis hans stabschef på denna fördelning. Jag överdriver knappast om jag säger att vi alla som verkade i hans stab älskade honom som chef. Han hade en förmåga att sprida arbetsglädje omkring sig som gjorde att var och en bjöd till att göra sitt yttersta.

Jag var icke här på Gotland under hans chefstid vid I 18 och saknar därför personliga intryck från den tiden, men det skulle förvåna mig mycket om Pehr Janse icke var lika uppskattad här. Säkert är det många även här som minnes honom med saknad.

Själv känner jag Pehr Janses bortgång som en svår personlig förlust. Vänskapen från denna äldre erfarne officerskamrat var en stor tillgång. Han tillhörde den sortens begåvade, medryckande kraftfulla chefer, som tyvärr icke är alltför vanliga, men som man när det gäller allvar följer i vått och torrt.

VII. militärområdet sörjer en dugande, förutvarande regementschef. Militärbefälsstaben och truppförbandens flaggor komma på begravningsdagen fredagen den 13 oktober att i vördnad sänkas på halv för att hylla generalmajoren Pehr Janses minne.

Fale F:son Burman (Källa: 1425)