Felix Ludvig Werner "Vern" Krokstedt

Felix Ludvig Verner föddes den 1 augusti 1882 i Rone när föräldrarna besökte Gotland. Axel Krokstedt berättar att han mycket väl kom ihåg familjens besök. Tyvärr har ingen dock berättat sådana intressanta detaljer, som var man bodde, än mindre vem man besökte etc. Verner eller "Vern", som han kallades fick sitt andra namn Ludvig från sin far och tredje namnet Felix från sin morbroder. Vern var bara 4 år när modern dog och Verns uppväxt präglades mycket av olika hemhjälp, hushållerskor och så småningom av en styvmor. Vid faderns bortgång 1894 togs Vern liksom brodern John så småningom hand av syster Hanna. När Vern var 16 år sökte han värvning för att delta i Boerkriget och uppgav vid tillfället, att han var mycket intresserad av hästar. Han antogs så småningom och ryckte in vid ”the 5th Contingent of the Victorian Mounted Rifles” den 29 januari 1901. Avresan till Sydafrika skedde den 15 februari 1901. Vern fick soldatnummer 1334 och han kom att tjänstgöra som hästtämjare. När Vern ryckt ut den 6 maj 1902 fick han drottningens medalj med tre ränder symboliserande Transvaal, den fria Oranjestaten och Kapkolonien. Väl hemkommen till Australien, bosatte han sig i Sydney där han först arbetar som grönsakshandlare. Vern gifte sig den 15 december 1906 med LOUI BRODERSON.  Paret bosätter sig vid Botany Street, Waverly i Sydney och får döttrarna Lola 1908 och Jean 1909. Vid tiden för Lolas födelse hade Vern egen affärsrörelse vid Davies Street 30, Leichardt. Vern hade alltid varit intresserad av djur och när döttrarna är tämligen unga flyttar familjen till 19 Burwood Road , Concord där han sätter upp en veterinärmottagning. I sin reklam anges att firman startat 1902. Detta förefaller något märkligt då han 1906 är frukt och grönsakshandlare. Någon formell veterinärutbildning  hade han emellertid inte men det tycktes gå bra ändå. Han blev vida känd och eftersökt för sin breda kunskap och omvårdnad av sjuka och skadade djur. Det berättas att han åtminstone en gång på 1940 talet flögs till Melbourne för att behandla en sjuk katt. Verns hustru Loui Krokstedt avled 1924 och lämnar Vern och döttrarna i stor saknad. Flickorna var då 14 respektive 16 år. Vern anställer tämligen snart en hushållerska, Florence (Flo) Hesketh, som han gifter sig med 10 år senare. Detta äktenskap blev inte lyckligt och döttrarna hade svårt att acceptera sin styvmor. I januari 1954 skriver Vern till ” Army Medal Section, Victoria Barracks” vid  St. Kilda Road i Melbourne. Vern hade nämligen när han slutade sin tjänst i Sydafrika även på begäran kunnat erhålla ”the King’s Medal”. Denna medalj hade Vern trots upprepad anmodan att söka ej gjort. Inför det stundande drottningbesöket ( drottning Elisabeth II) hade Vern anmält sig för att paradera i sin forna sydafrikakontingent och ville inför detta tillfälle gärna bära denna medalj. Huruvida Vern erhöll medaljen är icke känt. I en skrift, som heter ”the Swedish migration to NZ” förekommer Verner och Johan Kinmarks namn. Det sägs att Verner skall ha inflyttat till NZ 1904 och broder Johan 1909. Dessa uppgifter torde vara felaktiga. Deras syster Hanna flyttade emellertid till NZ 1903 och här har troligtvis ett misstag gjorts. Boken säger också helt felaktigt att föräldrarna Johan L.L. och  Jean Charlotte bodde i Christchurch 1904 till 1909. Detta är en omöjlighet eftersom föräldrarna var döda sedan många år. Författaren till denna skrift är f.d. ambassadören i NZ, Aminoff. (Sammanställning gjord av C-M Krokstedt)

South Africa, 1901. Captain Edward Charles Tatchell (second from right), officer commanding E Company, 5th Contingent of the Victorian Mounted Rifles to the Boer War, and Private Verne Krodstedt (extreme right), another member of the unit, bartering with some South African blacks for some eggs.

Pongola Bosch, Transvaal, South Africa, 1901-10. Members of E Company, 5th Contingent, Victorian Mounted Rifles, in action against the Boers in front of the Pongola Bosch. The men have dismounted from their horses, which are being held at their rear, and have taken up position in a single line on the flat ground. From here, without the benefit of cover, they are firing their rifles at the enemy. The military column of which the Victorians formed a part captured 200 prisoners and 8,000 head of cattle in this operation.