Fredrik Johannes Palmquist

Sagan om Lotten från Eke och bonden från Mästerby

NÄR JAG SATT HEMMA hos 95-årige Fredrik Palmquist och hans 89-åriga kusin Fanny Jakobsson fick jag höra berättelsen om Lotten Palmquist från Petsarve i Eke, som för cirka 100 år sedan gifte sig med bonden Per Jacobsson i Mästerby. De blev bondfolk där, men det var slitsamt att vid denna tid och även långt senare att vara bondfolk, och inte heller gav det så mycket i val…ka. Och Lotten som blev tongivande i hemmet, ville framgång i livet.

Så började det talas om de stora möjligheternas Amerika, och Lotten talade allvarligt med sin Per om de inte skulle pröva lyckan. Så kom en gotlänning åter från Amerika och hade papper på att han förvärvat land i St. Croixdalen i Wisconsin. Och han var villig att sälja sin egendom. Det blev affär. Gården i Mästerby såldes och köpeavtalet träffades om Amerika-fastigheten. Det blev auktion, och all egendom som inte kunde medföras förvandlades i pengar.

Sjöresa tog 2 barn

Och så anträddes den långa resan. Familjen utgjordes utom av makarna Jacobsson även av två små flickor och så väntade Lotten sitt tredje barn. Men det blev ingen nöjestripp. Amerikabåten 1870, då denna resa företogs, var väl knappast bättre än den Mobergs Karl Oskar Nilsson med familj färdades med 20 år tidigare. Och Nordsjön och Atlanten kan alltid vara besvärliga, det har även jag fått erfara. Det blev en oerhört svår resa för den emigrerande Mästerby-familjen. Lotten var så sjuk att hon inte visste hur illa det var ställt med hennes små flickor. Båda dessa dog på färden och nådde aldrig fram. Per klarade sig något och Lotten repade sig efter landstigningen i New York.

Från New York gick färden vidare inåt landet, mellan Chicago och Gal…a vid Mississippi med den järnväg, som Moberg skildrar i sin berättelse. Och sedan fortsatte de med båt uppför Mississippi o. St. Croix-floderna i Minnesota tills den senare går mot sina källflöden i Wisconsin. Och här skulle deras land ligga. Det var nog riktigt, men nu möttes de av en ny besvikelse. Det fanns ingen väg till deras land. På obanade stigar mellan väldiga träd i denna jungfruliga mark fick de söka sig fram till sin egendom. Och väl framkomna …n de att det var täta skogen. Det fanns inte ens så mycket öppen plats att de kunde resa en hydda.

En skogsfar…

Deras första arbete blev alltså att hugga skog och röja mark för att få plats för en hydda. Deras tur var att närmaste granne, som dock bodde på ett betydande avstånd, också var gotlänning, och han hjälpte dem till rätta med de första arbetena och när lotten födde sitt tredje barn, även det en flicka som fick namnet Elisabet. Så småningom fick de hem på skogsfarmen och de fick odla upp till åker för att få det nödvändigaste för sitt uppehälle. Och under de första fyra åren föddes ytterligare 2 flickor, den yngste var Fanny, som nu berättade om händelserna så som hon fått det av mor och far.

Ytterligare 2 barn föddes i nybyggarhemmet, 2 pojkar. Under tiden hade Lottens syster Mina kommit till Amerika och blivit gift med en smålänning, som skaffat sig en farm Minnesota. De var barnlösa och tog därför Fanny till sig som fosterbarn. Hon välsignar den lyckliga barndomstiden i det gudfruktiga fosterhemmet. Efter år av slit och möda på farmen sålde föräldrarna denna och flyttade till Ashland, där det var rika arbetsmöjligheter i skogen och vid sågverken. Här byggde Per Jacobsson det hus i vilket vi nu befinner oss.

Här kommer också Fredrik Palmqvist in i bilden. Han var född vid Ringome i Mästerby i sept. 1868 och äldst av 10 syskon. Så nådde honom berättelserna om de stora möjligheterna i Amerika. Vad som talade sitt mäktiga språk var, att en yngling från Mästerby for för att tjäna pengar att betala sin fars stora gårdsskuld. Efter fyra års arbete vid sågverk i Wisconsin hade han sänt hem 7.000 kr. i svenska pengar och skulden var klarad. Det var ett fantastiskt resultat vid denna tidpunkt.

Fredrik skrev till faster Lotten och farbror Per i Ashland och fick svar att där fanns stora arbetsmöjligheter och deras hus räckte till bostad även åt honom. Och 1887 begav han sig av just lagom för att slippa exercisen i Sverige. Palmquist kom in vid verkstadsindustrin och har arbetat där hela sitt liv. Men han har också upplevt nervpirrande händelser.

Ut i kriget

1898 utbröt det spansk-amerikanska kriget. Palmquist hade sluppit exercisen i Sverige, men blev nu inkallad till vapentjänst. Han kunde dock ha sluppit. Alla inkallade från hans område blev ställda på en linje och fick besked att de som ville slippa militärtjänsten skulle ta två steg framåt. Några gjorde det, men Palmquist stod på sin plats och var därmed amerikansk soldat. Den kommande utbildningen var förlagd till ett f. d. slagfält från slavkriget 23 år tidigare. Och ur sitt skrin med suvenirer  från kriget plockar han fram även en del som han hittat från slavkrigets dagar. Efter utbildningen blev det transport till Puerto Rico i västindiska arkipelagen, där spanjorernas sista fäste skulle stormas. Tre regementen var uppställda för stormningen, men då hissades den vita flaggan på fästet och inte ett skott blev lossat. Så var det kriget avslutat, men Palmquist har fortfarande att uppbära soldatpension.