Per Arthur Lindberg

Så här skrev kamraten kapten Sven Hedengren i Gotlands Allehanda den 12 februari 1942 om Lindberg: "Per Lindberg! Redan under de år, Du som civil tjänstgjorde inom ordningsmakten i huvudstaden, vann Du inblick i det ryska undermineringsarbetet i vårt land och omöjligheten, att med hittills tillbuds stående medel förhindra moskva-männens dolska angrepp på vårt folks inre, bristfälligt försvarade, ja oftast helt blottställda fronter.

När så kolossen i öster för andra gången efter det nya Finlands uppkomst kastade sig över det lilla grannfolket för att slutligen utplåna det från världskartan, då kunde ingenting hejda Dig! Du måste fara dit över för att med vapen i hand bidra till att förhindra att så skedde. Man kallar äktenskapet "den lugna hamnen", dit brud och brudgum tillsammans styra sin levnads farkost då de förena sina öden. Men den bilden passar föga in på ett krigsbröllop!

Genom starka band knuten till Finland blev det lättare för Din unga maka att se sin make dra ut i fält. Som en äkta krigarhustru har hon stått vid Din sida "i nöd och lust".

Efter Paatene kom så - en snöslaskig 27, november, våra trupper till fiendens starkt befästade ställningar vid passet vid Rajralan Maaselkä.

Av en underlig ödets nyck kommo vi att gå fram i det blodiga anfallet så att säga hand i hand: jag till höger om landsvägen, Du till vänster därom.

Elden från de många ryska kulsprutorna, som sköto band på band på närmsta håll från sina gropar i den snöbetäckta, snåriga buskmarken, var våldsamt stark och rev stora luckor i de våras led, då de - trots allt - obevekligt rörde sig framåt över stock och sten och massor av stupade ryssar. Du stod där, lugn, blond och bred och stark och gav och gav med kraftfull stämma Dina inför den knattrande helveteskören av ryska explosivkulor ett ögonblick tvekande karlar uppmuntrande och pådrivande tillrop. Genom snabbt insättande av Dina snabbeldsvapen mot de ryska kulsprutorna framför mig, hjälpte Du skickligt fram mitt anfall. Genom tillrop tvärs över vägen kunde jag å min sida bidraga till att muntra upp dina skyttar, som ett ögonblick trodde sig framrycka isolerat till vänster om vägen. Så blev segern vår till slut och den ryska ställningen genombruten genom frontanfall längs vägen. Först nästa dag erfor jag att Du förts bort som sårad - "flera kulor från ryskt automatvapen i axeln" hette det. Visserligen andades Ditt första brev till mig krigssjukhuset missmod - sårfebern tog hårt på Dina krafter, men i slutraderna lyste fram hoppet om, att såren snart skulle bli läkta, så att Du skulle kunna återvända till fronten.

Käre Per! Din förhoppning har svikits. Du har fått passera det "No mans land", om vilket vi kämpande på det lilla stoftkornet i Världsalltet ingenting veta. Vi veta blott ett: att "döden ger seger, seger ger döden, kraften ger Han, som den fordom gav". Fronten i Fjärrkarelen den 2/2 1942 Sven Hedengren Kapten vid IR 24

Löjtnant Per Arthur Lindberg, vilken, som i går meddelades, avlidit på Visby lasarett, var icke, som felaktigt uppgavs, född i Växjö, utan i Malmö, vilket härmed meddelas till rättelse. (Källa: 1338)