Föregående sida

Ernst Emanuel Nilsson

(Kallade sig i Amerika Nelson, Ernest E.)

f. 2/3 1897 vid Sigdes i Rone Gotlands län d. 5/9 1989 Cheshire, New Haven Connecticut USA.

    

Son till husbonden och baptistpredikanten Petter Johan Nilsson f. 1/6 1845 i Skatelöv Kronobergs län d. 28/8 1929 i Garde Gotlands län.

Gift den 26/11 1891 med Katarina Josefina Jonasdotter f. 12/9 1868 i Gothem Gotlands län d. 21/8 1912 Lye Gotlands län.

Om fadern står: ”Baptistpredikant (själfkallad!)”.

Barn:

Karl Johan f. 8/11 1892 i Rone d. 28/1 1977 i Malmö Sankt Pauli.

John Daniel f. 14/11 1894 i Rone d. 26/5 1980 i Västra Vram.

Josef Elias f. 30/5 1899 i Rone d. 19/10 1976 i Lye.

Anna Maria f. 29/8 1901 i Rone d. 12/1 1995 i Hemse. g. Ahlvin.

Henning Johannes f. 13/3 1904 i Rone.

Ester Linnéa f. 24/6 1906 i Lye d. 10/2 1916 i Lye (Av tuberkulos)

 

De flyttade den 7/5 1906 till Rotarve Lye. Fadern hemmansägare. De flyttade den 16/11 1920 till Sigulds i Lye. Fadern och Ernst hemmansägare.

Ernst flyttade den 2/1 1923 till ”N. Amerika.”

----------------

Gift 1929 i USA med Edna Victoria Anderson f. omkr. 1895 i Michigan, USA d. 27/6 1993 i New York, USA

Barn:

Warren Ernest f. 1930 d. 1949.

James f. 1938 d. 16/6 2010 i New York, USA

       

Värnpliktsnummer: 58 78/1917. Fältpräst i US Army, inskriven 5/5 1943, erhöll avsked 22/4 1946, överstelöjtnant.

   

Lye-bonde blev präst och överstelöjtnant i USA

Ernst Nilsson föddes i Sigdes i Rone 1897, och nio år senare, den 7/5 1906, följde han sina föräldrar till Lye då de köpte gård i ”Kanans land”. På det sättet blev Nilsson lyebo, här trampade han ur barnskorna, här drömde han ungdomsdrömmar och här blev han bonde. Ja Ernst Nilsson blev bonde och tänkte sig detta som sin framtidsuppgift.

Men det skulle bli annorlunda. Efter att först ha övertagit Rotarve-gården, som hans fader ägde, sålde han denna i akt och mening att övertaga en annan gård i socknen. Men så långt hann han aldrig, sjukdom ändrade helt på förhållandena, och en dag på eftervintern 1924 reste han västerut för att söka sin lycka i de stora möjligheternas land.

Åren har gått och nu är Ernst Nilsson åter i gamla Sverige, han har mött sin barndomsbygd, sina syskon och sina många vänner från ungdomstiden, och han lever igenom minnena från denna tid. Med sig har han sin hustru, vilken för första gången besöker Sverige, som hennes föräldrar lämnade för länge sedan, far, västmanlänning, vid 19 års ålder och mor, dalkulla, vid endast 8 år. De lämnade Sverige för alltid, men de tog åtskilligt med att lämna i arv till sina barn, bl. a. språket och därför talar Mrs Edna Nelson perfekt svenska när hon nu för första gången träffat sina svenska släktingar.

Det är intressant att lyssna till den forne gotlandsbondens berättelse om vad han mött ute i stora världen. Han räknar det inte själv som någon ödets skickelse att livets formats såsom skett, utan han känner att han ställt sig till Guds förfogande och det är Hans ledning Nilsson fått vara föremål för.

Jordbruket var den första arbetsuppgift han fick göra bekantskap med även på amerikansk som var farmare i Michigan och stannade där ett halvår, men därefter kopplade han in på den bana som skulle bli hans livsuppgift.

 

Blev baptistpastor

Nilsson kom tidigt till en religiös avgörelse och anslöt sig till baptisterna, där även hans föräldrar var verksamma, och givetvis sökte han kontakt med de svenska baptisterna i Amerika. Här kände ni Nilsson kallelsen att gå ut som förkunnare och fick för denna sin uppgift utbildning vid Svenska Baptisternas Seminarium i S:t Paul och vid Moody Institute i Chicago. Därefter följde flera år som pastor och församlingsledare på olika platser och Nilsson blev väl förtrogen med den svenska baptismen i Amerika.

Baptistsamfunden är ju en organisation som omspänner hela världen och emellanåt anordnas också världskonferenser. I Amerika är också baptismen en av de största kyrkorna. Men vissa riktningar har valt att gå sin egen verksamhetsväg, och bland dem den svenska baptismen, som arbetar bland inflyttade svenskar o. svenskättlingar. De håller kontakten med det svenska modersamfundet samtidigt som det har ett gott samarbete med andra svensk-amerikanska kyrkor t. ex. Missionsförbundet.

 

Anmälde sig som fältpräst

I början av 40-talet var ju Amerika i krig och den andliga vården inom truppförbanden aktualiserades. Nilsson kände att han kunde ha en uppgift att fylla här och anmälde sig som fältpräst. Han blev antagen och fick nu vidare utbildning vid Harvard Universitetet. Nu följde en intressant och betydelsefull verksamhet, som innebar stor personlig framgång även om han icke fick sina verksamhetsuppgifter så som han önskade.

Nilsson anmälde sig för fronttjänst och vid olika tidpunkter ställdes det i utsikt att han skulle få fara till Europa, Korea och Formosa, men alltid blev det ändring. Hans uppgift blev att från verksamhetens högkvarter dirigera fältprästernas verksamhet åt olika håll. Den var betydelsefull nog, ty det gällde att placera prästerna på rätt plats. Dessa rekryterades från olika kyrkor och samfund, och kyrkorna är legio i det landet.

Även om inte Nilsson, såsom han önskade, i denna verksamhet kom ut i det själavårdande arbetet hade han personligen stor framgång och i den aktiva tjänsten nådde han majors grad samt fick vid sin avgång överstelöjtnants grad, och därmed hade den forne lye-bonden hunnit bra långt.

 

Avsked från det militära

Nilsson längtade dock tillbaka till den direkta kontakten med människor. Han tog avsked från det militära och blev föreståndare för ett större ålderdomshem kombinerat med lasarett, vilket drives av svenska baptisterna. Han haft nya erbjudanden från det militära men avböjt. Han känner kallelsen i den uppgift han nu har.

Under några häftigt flyende sommarveckor skall han uppleva barndomsbygden och därefter tillsammans med sin fru återvända till uppgifterna i det nya hemlandet. Att han upplever Gotland intensivt under dessa veckor är förklarligt.

Peder Gute  (Källa: 730)

 

 
Lye-bo blev fältpräst med majors rang vid amerikanska luftvärnet

Från min vanliga utgångspunkt i Amerika, Chicago, hade jag färdats cirka tusen eng. mil och var innerligt glad när jag kund hoppa av bussen i Schenectady (stad i delstaten New York), och ännu gladare blev jag när jag hörde ett gotländskt ”välkommen”. Och där stod pastor Ernst Nelson, som …st för 40 år sedan lämnade vår bygd där hemma för att pröva Amerika. Det provet utföll så, att han blev det nya landet trogen, och bror Josef vid Sigulds i Lye och syster Anna i Garda har sedan inte återsett honom mer än två gånger.

Ja i Ernst bil far vi ut genom Schenectady vid Mohawk River och ut genom dessa vackra förstäder, som ännu för kort tid sedan var farmland, och vi stannar vid en vacker villa omgiven av lummig grönska med vitstammiga björkar. Och här möts jag av ett nytt ”välkommen” av mrs Nelson. Och i det trivsamma hemmet fick jag tillbringa några dagar.

Pastor Nelson är född i Rone och son till baptistpredikanten och småbrukaren Johan Nilsson och hans hustru. När Ernst var 9 år flyttade familjen 1906 till Lye, där Nilsson köpt en gård vid Rotarve.

Nelson berättar om sin barndomstid. Föräldrarna fick ta det vackert för att kunna mätta alla munnarna i familjen. En gång fick Ernst följa med sin far på predikobesök i Havdhem och de övernattade i en gård där. När de nästa morgon skulle återvända ville Ernst inte alls följa med.

De ”gamla” hade svårt att förstå den lille pojkens beteende, men så småningom, kom det fram. Han hade fått en hel vetebulle till kaffet. Det hade inte hänt förr, ty när det blev vetebulle så var den alltid delad. Här var det alltså honom särskilt gott att vara. Tidigt dog mor, far var ofta ute på resor. Och det blev för barnen att hugga i med sysslorna där hemma så snart de kunde uträtta något.

 

Väckelsen

Ernst skulle bli jordbrukare. Sin ungdomstid ägnade han åt gården vid Rotarve och när han slutat exercisen övertog han gården som sin egen. Men han hade även andra intressen. Han hade växt upp i ett allvarligt Gudfruktigt hem och detta hade från tidiga år givit honom djupa intryck.

När han var endast 13 år var det 1910 väckelse i Stånga baptistförsamling och Ernst greps av väckelsens budskap och fick sin livsinriktning, som även skulle komma att betyda så mycket för hans framtida livsuppgift. Som en följd av väckelsen anordnade församlingen dop för 10 unga i Havdhems baptistkapell och en av dem var Ernst. Den fortsatta andliga fostran fick han av pastor Olof Hansson, som var församlingsledare. Han deltog även i en bibelskola som hölls på Gotland och var emellanåt verksam som evangelist.

Emellertid kom förhållanden att inträda som gjorde att han avbröt sin jordbrukargärning. 1923 sålde han gården och skrev till farbror Karl Nilsson i Michigan, tidigare anställd hos Cramérs i Ronehamn, om emigration. Farbrorn hjälpte honom tillrätta. Grunden till ett nytt språk hade han lagt med en korrespondenskurs i engelska, och när han väl kom över blev kusinen Anna hans första lärarinna.

 

Fältpräst i kriget

Ernst Nelsons första arbete i Amerika blev vid järnvägen, varefter han kom över till ett truckkompani i Cadillac. Emellertid kände han kallelsen att gå ut som Ordets förkunnare och redan 1924 vann han inträde vid baptistsamfundets akademi i St. Paul och utexaminerades därifrån 1928 samt ordinerades året efter till pastor i samfundet. Därefter följde pastorstjänstgöring vid församlingar i Minnesota, Massachussets o. Michigan.

Under kriget kallades pastor Nelson till den andliga vården vid luftvärnet under åren 1943-1946. Han hade att förbereda sig med vissa universitetsstudier och avancerade därefter till ledande ställning inom fältprästorganisationen med majors rang. Även efter kriget stod han kvar i reserven till 1952, med viss tjänstgöring varje år, och han erbjöds ännu högre befattning i samband med Korea.krisen men avböjde vidare tjänstgöring.

 

Fru från Dalarna

1946 återvände Nelson till pastorstjänsten, nu i Youngstown i New York, vilken stadsdel kännetecknas av för sin svenskhet. 1951 övergick han till samfundets socialvård som föreståndare för ålderdoms- och konvalescenthem i anslutning till sjukhus, men han måste förra året (1967) på grund av ohälsa avbryta verksamheten. Innevarande sommar har han förvärvat det vackra hemmet i Glensville utanför Schenectady där jag nu sitter och lyssnar till pastor Nelsons berättelse om sina år i Amerika.

Men han har visst inte varit ensam i sina uppgifter. Tidigt träffade han pastorsdottern och lärarinnan Edna Andersson, född i Amerika men räknade sina anor från Västmanland och Dalarna. 1929 ingick de äktenskap och hon har genom alla åren och i de olika uppgifterna varit hans goda hjälp och stöd.

Han har besökt Sverige två gånger, 1928 och 1957, och de har goda kontakter med släkten i Sverige och på Gotland. Skall det bli flera Sverige-resor?

- Det hoppas jag innerligt säger pastor Nelson. Han hoppas att redan nästa år tillsammans med enda barnet, sonen James, 30 år, som är läkare och kirurg vid ett av stadens sjukhus, få besöka Sverige. James har aldrig besökt sina fäders land, men har stort intresse för Sverige.

 

Sveriges historia

Han studerar svenska språket, och har ett brinnande intresse för landets historia. Det är ganska knepigt även för en rikssvensk med endast folkskolekunskaper att följa med i hans resonemang om gamla kungars och fältherrars handlingar och bedrifter. Förresten hoppas dr Nelson att vid Sverige-besök få kontakt med Karolinska institutet och få ta del av deras rön på det kirurgiska området, speciellt beträffande hjärnoperationer

- Även jag återvänder gärna till Sverige, inflikar mrs Edna.

Dagarna i det nelsonska hemmet gick fortare än man önskat. Det var i bästa mening berikande att få umgås med vännerna där. Och emellanåt var vi ute och såg på den vackra bygden Schenectady är som städerna i öststaterna, ganska gammal jämfört med städerna mera västerut. Den har växt fram runt den mäktiga floden Mohawk River och staden med förstäder har en befolkning på cirka 150.000. Naturen är olik vad jag i allmänhet sett förut, ganska kuperad och verkligen vacker.

I denna vackra miljö har denna gotlandsfamilj slagit sig ned och man får önska dem att livets höst skall få ge dem rika frukter efter ett strävsamt liv. ”Herman Larsson i Amerika”  (Källa: 731 o 732) 

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig
 
Angående GDPR-lagen på "gotlandsforsvarshistoria.se"