Carl Gustav Geijer

Överstelöjtnant Carl Gustav Geijer har gått ur tiden. Han var född 16 juli 1921 och avled 1 december år 2007. Han efterlämnar hustru och fem barn. Med sin Helny utförde han alltså en stor fostrargärning med de knappa medel som förr stod till en officers förfogande.
Han började sin officersbana vid Gotlands regemente 1945. Han utmärkte sig för stil och stor plikttrohet och var ett gott exempel för sina yngre kolleger. Han uppskattades också av frivilligorganisationerna och var ett par somrar chef för lottaskolorna som förlagts till Visby. Denna förtroendepost och hans insatser som noggrann motorofficer bidrog till att han 1967 blev urvalsbefordrad till major (före den s.k. gradinflationen 1972) vid Skaraborgs regemente (P4) i Skövde. Vid detta gamla pansarregemente anpassade han sig lätt, trots att han kom från ett regemente som först 1963 överförts från infanteriet (I 18) till pansartrupperna (P18). Han fick t.o.m. det ansvarsfulla uppdraget att vara bataljonschef vid pansartruppskolan. Senare fick han som överstelöjtnant viktiga stabsuppgifter i det med Skaraborgs område (Fo 35) sammanslagna P4. Han avgick med pension 1981. Carl Gustav, som ville bli kallad CeGe, var född värmlänning och en i den stora Geijerska släktföreningen, som tog ansvar för traditionerna på Geijersgården i Ransäter. När väl pliktuppfyllelse och stil var tillgodosedda var CeGe en glad kamrat som stortrivdes i vänners lag. Han var också trogen Gotland. Ändå till för ett par år sedan kom Helny och han regelbundet till sitt sommarställe i Stenkyrka, där Helny har släkt. Där ville de se sina gamla vänner på besök. Då sken CeGe av glädje. Så minns hans gotländska vänner honom. Bengt Hammarhjelm (P 18 • A 7 • Lv 2 • KA 3 Kamratföreningars Tidskrift)

I 18-kapten hemma efter tjänst som FN-observatör i Jerusalem

− Folk skjuter på varandra vid gränserna och det händer då och då att någon stupar, men i stort sett är det lugnt. Det måste givetvis vara ett spänningsförhållande nere i Israels gränstrakter eftersom arabvärlden vägrar godkänna gränslinjerna och alltså överträder dem allt som oftast.

Den som säger detta är kapten Carl Gustav Geijer, värmlänning till börden, men sedan femton år tillbaka med eget brevfack på officersmässen, I 18. Han har nyligen återkommit från sina 380 dagar som FN-observatör med majors grad i Jerusalem.

Skönt att pappa är tillbaka, säger de båda äldsta barnen Geijer, Claes och Ann-Margreth och kramar om pappa Carl Gustav.

Ett år och femton dagar är en lång tid att vara ifrån fenbarnsfamiljen och en hel del hinner hända under den tiden. Minstingen, Fredrik, var bara några månader när pappa gav sig av och har ännu inte riktigt hunnit fatta varför ”den där farbrorn skall bo ho oss.”

  Med två trälådor fulla med påtagliga minnen kom kapten Geijer åter till Gotland häromdagen. Han saknade högertrafiken och hoppades att den svenska regeringen snart skall göra Gotland till försöksdistrikt. Trots Gazastrippens sol känns det skönt att åter trampa svensk mark.

Åtskilliga svenska officerare har gått i övervakningskommissionen som har till uppgift att se till att stilleståndsavtalet hålls från alla sidor. Major Geijer efterträdde kapten Nohlgren och efterträds nu i sin tur av kapten Fredborg som snart funnit sig tillrätta nere i högkvarteret i Jerusalem.

Vit flagga – enda vapnet

− Sammanlagt arbetar mellan 17-19 svenska officerare här nere, berättar Geijer. De första fyra månaderna hade jag fått gränsen mot Jordanien på min lott och tillsammans med en officer från Nya Zeeland tillbringade jag fyradagarspatruller ute på posteringsställena, även kallade OP:n. Vi svarade själva för kosthållningen, lagade mat på gasugnar och förvarade maten i fina kylskåp.

Vårt enda vapen var den vita flaggan och vår uppgift att rapportera till kontoret i Jerusalem där c:a 400 civilanställda behandlade våra rapporter och där sedan målet, som kunde vara en av de vanliga överflygningarna togs upp med de berörda parterna.

Samtalet resulterar i en varning till den felande sidan. Ibland trilskas en av parterna och vägrar att sitta vid samma bord som motparten och det kan också hända att ordföranden, som f. n. är svensken kommendörkapten Melin, måste resa över gränsen för att samtala med ena parten, resa tillbaka igen och därefter komma till resultat.

Bra samarbete

Men i stort sett är samarbetet bra. Den största upplevelsen för kapten Geijer är just att få träffa yrkeskamrater från andra sidan jordklotet. En möjlighet som vi neutrala svenskar inte har någon som helst chans till annars. Danskar och norrmän har sina internationella övningar.

Speciell uppsikt måste övervakningskommissionens medlemmar ha över tjuvar. Det hände ganska ofta att de israeliska kollektivjordbruken, kibutzims, fick påhälsning. Den mest eftertraktade varan var då kor och… vattenledningsrör. En vara som hade strykande åtgång i ökentrakterna.

När det bor 250.000 flyktingar inom ett område som är åtta mil långt och sex kilometer brett och ingen av dessa flyktingar har möjlighet till utkomst måste det förekomma tjuveri. Flyktingproblemet här nere håller på att snabblösas inom FN och man får hoppas att man snart kommer till resultat.

Syrienkrisen väntad

Syrienkrisen var väntad bland FN-observatörerna. Förvåningen var stor över att syrierna inte frigjort sig tidigare. De syriska köpmännen är oerhört handelsminded och då de kände sig utsugna bröt de sig ur Nassers grupp. En helt naturlig reaktion. Kapten Geijer reste tre dagar innan krisen bröt ut och kan alltså inte lämna några ögonvittnesskildringar.

Däremot kan han berätta vad han gjorde på de sex dagar i månaden han var helt fri från FN-tjänst. Han har faktiskt besökt samtliga de platser som är värda ett besök. Nasaret och Kapernaum från Bibelns berättelser, de gamla tempelstäderna Luxor och Thebe, Libanon och alla de andra platserna av intresse.

Som sagt, två stora trälårar står och väntar på familjen Geijer. Vi kan redan nu förutspå att det blir ”lilla julafton” när kofoten bryter loss de döljande brädlapparna. (Källa: 845)