Föregående sida

John Öving Wallis Grönlund / Wallace John Irving

Utanför förläggningen i Nordafrika julen 1943.

f. Olsson. f. 5/9 1902 vid Lauters Fårö d. 26/8 1976 i Melbourne Beach, Brevard, Florida, USA.

   

Son till ”fader okänd” och hemmadottern Märta Charlotta Eleonora Olsson f. 9/7 1879 på Fårö Gotlands län d. 22/12 1959 på Fårö Gotlands län. Gift 30/6 1904 med sjömannen Emil Olof August Grönlund 17/7 1880 på Fårö Gotlands län d. 24/1 1961 på Fårö Gotlands län.

Wallis halvsyskon:

Helny Magdalena Eleonora f. 23/11 1904 på Fårö d. 4/8 1999 på Fårö

Samuel Emil Ireneus f. 9/8 1907 på Fårö (Renés Samuel Emil Gronlund)

Barnhusbarnet n:r 9462: Henry Gustaf Albin Eriksson f. 20/12 1909 i Gustav Vasa Stockholm. d. 9/12 1918 på Fårö. Emigrerade 1925 till USA

 

Brodern Ireneus bodde samma år i R. F. D. I. Compton New Hampshire, USA

 

Wallis och syskonen avstod arvet efter föräldrarna till systersonen Per-Olof Ireneus Grönlund f. 9/7 1932 på Fårö Gotlands län.

------------------------------------------

Gift med Frances f. (1913) i New York.

Gift med Margaret E f. 26/12 1901 d. 7/8 1932

 

Wallace bodde åren 1959-1961 (säkerligen före och efter de åren också) i New Rochelle, Westchester County, New York, USA

        

EMI - Extra Military Instruction i US Navy under andra världskriget.

   

Fåröbo var med i tre invasioner

Spännande dygn på Atlanten efter krock med oljebåt.

Det har nu gått många år sedan Märta och Emil Grönlund såg sina båda söner lämna hemmet vid Lauters på Fårö. ”Sorkarna” ville söka sin lycka i det stora landet västerut och när det nu fanns släktingar som var beredda att ta emot dem, så fanns det ingen anledning att hindra dem från att se sig om ett slag. Båda blev bofasta i Amerika och Walles som reste ut 1925, är nu välbeställd förman på ett elverk i Yonkers, medan de yngre Irenes som reste 1930, är sågverksman i Campton, New Hampshire, efter att tidigare ha varit bosatt i New York. De reder sig bra i sitt nya hemland och har blivt goda representanter för Svensk-Amerika, men liksom hos de flesta emigranter sticker hemlängtan fram i breven ibland och en vacker dag befinner de sig förmodligen bland de gamla Lautersgårdarna igen.

 

Det var ett samtal om kriget som gjorde att Emil Grönlund kom att berätta litet närmare om sina ”sorkar”. Både han och hans fru blev något förvånade när de någon gång i slutet av 1943 fick veta att Walles var med i ökenkriget i Afrika, där han tillhörde ingenjörstrupperna. Själv hade sonen tigit still om saken för att inte oroa de gamla, men genom bekantas bekanta kom det fram i alla fall och i sinom tid fick de också veta att han var välbehållen hemma igen efter att ha varit med om tre invasionsföretag i Medelhavskriget. Mycket med fick de emellertid icke veta, annat än att det varit svåra strider många gånger och att åtskilliga kamrater stupat vid hans sida. Själv klarade han sig igenom kriget utan en skråma.

I ett senare brev kom fotot av en medaljprydd sailor och samtidigt fick man veta anledningen till utmärkelsen. Walles hade varit med om att klara ett påseglat trupptransportfartyg i hamn, trots att fartyget var svårt skadat, och om dessa kritiska dygn i Atlanten under invsionsfärden till Nordafrika berättar han följande:

”Vi var tre dagsresor bortom Bermuda Islands i en stor konvoj. På natten mellan de 22-23 februari (1943) tog ett stort amerikanskt oljefartyg fel på signalerna och lade inte om kursen samtidigt med de andra fartygen utan styrde rakt på den båt vi befann oss på med påföljd att förstäven på oljebåten gick halvvägs igenom vårt fartyg.

Vår last besod av järn och socker samt 5.000 man armésoldater, av vilka 30 dödades och många skadades. Situationen såg mycket hotande ut och kaptenen tänkte sätta ut livbåtarna, när vår officer erbjöd sig att försöka hålla fartyget flytande. Han lyckades också med hjälp av 25 man ur vår styrka föra ångaren tillbaka till Bermuda, dit vi kom tre dagar efter olyckan. Men mycket sömn blev det inte under dessa dygn.

När fartyget blivit lossat fick vi fortsätta med en annan båt och så småningom kom vi också med i invasionen och ökenkriget. Sedan kom invasionen på Sicilien och efter den landstigningen på italienska västkusten söder om Rom.

När jag tänker tillbaka på allt, skriver Walles, så ser det inte så mycket ut, men vi hade det hårt ibland. Dock är jag inte ledsen för det och ångrar inte att jag gick ut i kriget.”

Om fem år blir han pensionerad från sin tjänst och då har han lovat att komma och hälsa på oss här hemma, förklarar Emil Grönlund, men stannar gör han nog inte, eftersom hans fru också har en anställning att sköta där borta. Däremot är det möjligt att Irenes kommer hem för gott — han talar i sina brev om att öppna en verkstad eller något liknande, när han i sinom tid får en möjlighet att resa tillbaka hit.

Nya förhållanden och långa avstånd har alltså inte kommit dessa fårösorkar att släppa tanken på hemmet och hembygden och säkert längtar de efter den dag då de åter får se 1700-talsgårdens stolta takresning från ”Giftabacke” på vägen till Lauters.

(I GA kallas han felaktigt för Walles, vilket säkerligen är fel. I Fårös födelse- och dopbok står det Wallis.) (Källa: 708)

 

 

Gravsten på West Klickitat District 01 Cemetery, Washington, U.S.A

 

Gravsten på West Klickitat District 01 Cemetery, Washington, U.S.A

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig
 
Angående GDPR-lagen på "gotlandsforsvarshistoria.se"